God fortsättning!!!!

Tillbaka i hemmets lugna vrå efter en julhelg i de djupa småländska skogarna.
En tanke som dykt upp under denna kalorimaximerande helg är: Hur mycket klarar man av att trycka i sig under 72 timmar..?
Som alltid efter en julhelg känner man sig som värsta spädgrisen. Vän av ordning frågar sig hur det kan bli på detta viset?
Tja, en del anför främsta skälet som dålig karaktär hos undertecknad, men sanningen är den att det inte går att sätta något emot en utomordentligt saftig julskinka, kompletterad med välsmakande sill, kryddiga köttbullar och en fyllig julgröt...jag ger helt enkelt upp! Kalorierna får man jobba bort i efterhand.
Som den flitige läsaren drog sig till minnes sökte jag efter uppslag till årets jul-sill. Inte mycket genmäle (förutom familjen Wehlanders julkort...stort tack!), men till slut hittade jag ett recept på örtagårdsill och hittade själv på ett för blåbärsill. Båda två var klart välsmakande även om örtagårsdsillen drog längsta stråt. Blåbärsvarianten behöver en liten pyttejustering, sedan blir den min personliga favorit!!!
Nedan har ni en bildmässig sammanfattning över julhelgen.

Värt att notera i år var att tomten kommer från Frankrike, Sjömagasinets mumma gör sig utomordentligt till både julbordet och jultunna plus att det nu är bevisat: Man får träningsvärk av Wii!

Sent i går kväll (=natt) anlände vi tillbaka till hemmets lugna vrå och dagen har gått åt till att återfå balansen i tillvaron. En lugn dag stundar imorgon med en del julklappsbyten och en längre promenad i solskenet...?

Puss på er!

Äntligen jul!

Hej hela världen! Oj vad ödmjuk man är en dag som denna...hela världen...jag menar givetvis ni, som av en händelse råkar läsa vår försynta blog.

Det är ju ett tag sedan, så det känns lite av en utmaning att "komma ifatt". Sedan sist har det varit måndag-fredag-måndag hela tiden. F-n vet vart tiden tagit vägen...

Några highlights har emellertid varit att haft möjlighet att partaja loss ordentligt på Anna's 40-årsskiva. Riktigt kul och stort tack (om än lite sent) till Anna och Hasse för ett utomordentligt arrangemang!!!

Vad gäller jobbperspektivet så har det varit julrusch både för Catarina och för egen del. Att jobba inom kosmetikbranschen innebär högsäsong inför jul och när det gäller silversmidet så har Catarina haft hektiska dagar för att tillgodose de beställningar som ligger. För egen del innebar December slutspurten på en riktigt hektisk höst med oändliga förhandilngar och andra aktiviteter. Det hela avslutades den 10:e December med ett hejdundrande partaj i Kista med liveuppträdande och andra uppträdanden....Riktigt kul och ett skönt avslut på (enligt eget tycke) ett år som överträffat förväntningarna. Dock har det kostat på och spontant känns det som att man inte klarar att hålla detta tempo mycket längre...(här skulle man kunna sväva ut i diverse filosofiska resonemang, men jag gör inte det idag...).

Med julförberedelse på toppen av detta känns det extra skönt att äntligen få landa in med en avslappnande julhelg!

Själv hade jag sista dagen på kontoret i fredags och då Catarina var ledig, så helgen gick till för att införskaffa julklappar och julpynta.

Måndagen gick i slutklämmens tecken med viss undercover-verksamhet och vi somnade smått ovaggade.

I skrivande stund sitter vi i de småländska skogarna med en god whiskey efter en smaskig middag ihop med både farmor, farfar och mormor och morfar och bloggar lite smått.

I morgon är det dopparedagen och förhoppningsvis en lugn och stillsam dag ihop med släkten. En extra krydda blir badtunnan i kombination med julbastun. Till detta kommer det att serveras en liten överraskning...jag återkommer med detta.

God Jul!

Och så var veckan slut!

När vi summerar veckan, så sparar vi den under flitens vecka. Det har varit en bra vecka som i morgon, Lördag, kröns av att Catarina och barnen visar upp sig på en Jul- eller hantverksmarknad på Sibräcka Prästgård. Var ligger detta då? undrar säkert den frågvise läsaren. Mitt på Tjörn! Har ni vägarna förbi, så titta dit. Där kommer att finnas allehanda hantverk från akvarelltavlor till silversmycken och handgjorda juklort. Silver och julkort är signerade pacee och värda ett eget avsnitt.
För er som inte besökt länken till pacee silver eller pacee design här intill kommer här några små smakprov.








Vi kommer att summera och dokumentera lördagens övning. Öppetiderna är 10-17.
I kväll är det annars rätt lugnt. Jag och Alina har huset för sig själva då Emmie anordnar disco på skolan (det ska samlas in pengar till skolresa...) och Catarina är stöttande förälder som hjälper till.
Annars har vi börkat få en första skymt av advent med nya stjärnor i fönstren och man kan ana att det så småningom blir jul i år oxå. Det stora dilenmmat i år (som alla andra år) är vilken sorts sill som ska läggas in. Om någon har ett gott sillrecept, "feed it to me"! Man suktar alltid efter ny inspiration.
De senaste årens favoriter har varit Tomat- och basilika-sill och svart vinbärs-sill. Riktigt mumsig på min ära!
En kul episod från jobber var att jag återstiftade bekantskapen med en kollega jag träffade när jag var iväg på chefsutvärdering i Oxford för sisådär en tre-fyra år sedan. Geoff, som kollegan heter, hade ett jobb som lät riktigt kul. Han var "Innovation Director". På svenska skulle folk kanske kalla det för "Uppfinnar-Jocke", men tro det eller ej. Jobbet finns på Ericsson. Amazing!
Om ni någon gång skulle gå in och kolla på Ericsson Racing Team (http://www.ericssonracingteam.com/), så ser ni vad denna Innovation Director gör. Han ligger nämligen bakom hela multimediabiten som visas där. Rätt fräckt får man säga!
Nu blir det till att fissla till markservicen innan min utschasade fru kommer hem.
Vi syns i cyberspace!

Yellow Room

Och så var man tillbaka på brottsplatsen...Yellow Room på Bromma. Yippee!
Flög upp 12.05 och hade sk "Stugförhör" med chefen mellan tre och fyra. Faktum är att det blev ett riktigt bra möte och man myser ju lite när man överraskar chefen. Nu bär det av hemåt med 17-planet för att hämta Catarina på jobbet vid sju. Scwisch! Swchwisch!
tror nog att mitt nästa bokprojekt blir en berättelse om en datorväska som far run t världen...

Nu hinns det inte med mer. Gaten väntar!

Puss på er allihopa!

En lugn helg

Veckan avslutades med att husbonden hänvisades till de övre regionerna och nedervåningen togs i anspråk av "pysselflickorna". Tja flickor är väl kanske inte är den bästa beskrivningen...Tjejer, kvinnor, tanter eller k..., pick a choice...totalt var de i alla fall tio stycken av det täcka könet som sysselsatte sig med att dricka vin och glögg och göra egna julkort med hjälp av embossing teknik. Det är lite "klipp och klistra klubben" för vuxna över det hela, men resultatet blir väldigt snyggt. Jag är ju helt novis själv, men har förstått att noggrannhet och tålamod är egenskaper som borgar för bra kvalitet för slutresultatet.
Själv landade jag i soffan med en god Balvenie whiskey. Det var inte helt fel det heller. Nerifrån hörde man skratt och tjöt, så det verkade som om de hade en trevlig stund. Till och med svärmor som innan hade klargjort att "något sådant klarar jag inte av" producerade en hel hög. Vid halv elva tiden verkade alla nöjda och ligan drog sig hemåt.
Familjen samlade ihop sig en stund i soffan innan vi somnade sött.



Idag har Catarina jobbat och barnen fick jordens sovmorgon. Själv fick jag ordnat med salt och flis för att förhindra halka i trädgården. Dessutom fick jag ordant vintedäcken. Känns gôtt!
Nu softar vi i soffan och har hyrt några dvd'er. Eftersom Alina och Emmie showdansar, så kändes det som en liten allmänbildningsaktivitet skulle vara på sin plats. Därför hade Catarina lovat/bestämt att det skulle hyras Dirty Dancing. Vissa kallar den en klassiker, men jag vet inte...man kan väl ändå erkänna att det är en film man kommer ihåg men det är kanske lite lycket att påstå att det var en kvalitetsfilm...För dansintresserade är den nog uppskattad.
Vem vet, vi kanske får ta del av deras recension i nästa blogg?
Tills nästa gång: Puss på er allihopa!

På svensk mark

Ibland går det inte som man tänkt sig. Trodde jag hade gott om tid för att blogga, men när de ropar ut i högtalarsystemet att man bör gå till Gate, vaknar även den mest förhärdade resenären och inser att så nog är bäst att göra. Därför blev det lite abrupt avslut på förra inlägget. Sorry for that.
En vy från övre däck på Boeing 747. Rymligt och luftigt och utan knök och oväsen. Man skulle kunna vänja sig vid att resa på det viset. Dessvärre ligger det inte i linje med företagets policy, så man får ta vara på de unika tillfällena och njuta då.
Nu kan man ju förledas att tro att detta resandet är en dans på rosor med idel lyxiga inslag. Så är det inte. Den största lyxen är dock att få vara hemma med familjen och frågan är väl snarare hur länge man står ut med detta (oj, nu blev det snabbt ett filosofiskt resonemang...). En lyx, får man erkänna, är att kunna ta sig en välsmakande cappucino när man tar igen sig i någon av alla dessa lounger. Än så länge kan man inte göra det hemma...

Ville passa på att visa en liten, men ack så väsentlig gadget när man far och flyger. Denna lilla mackapär är ca 5 cm lång och gör det möjligt att hålla koll på sin mailbox var man än befinner sig. Det finns de som uttryckt. "Men vad söt den är!", vilket jag har lite svårt att förlika mig med. Själv är jag bara förvånad över att jag fortfarande har kvar den. Den är ju så anspråkslös att man skulle supa bort den på fyra sekunder om man inte passade sig.

Vid vissa tillfällen funderar man på hur man "överlevde" innan internet fanns...På den tiden måste resandet varit klart mer angenämt och man fick nog automatiskt mer upplevelse eftersom man inte hade krav och förväntan på sig att vara ständigt tillgänglig.
Jag måste tillstå att det gör att man inte alltid klarar av att uppskatta besök på främmande platser eller nya kulturer. Det i sig är ju rätt tragiskt, eller...? Finns det någon därute i cyberspace som har receptet på hur man båda kan ha kvar kakan och äta den?

När man väl får en upplevelse, som Spa besöket i Taipei, uppskattar man det desto mer. Därför blir jag kanske lite tjatig... Här intill ser ni hur det såg ut. En dusch och ett badkar i marmor (eller liknande) där man kunde avnjuta varma bad.
Nedanför ser ni hur en massagebänk kan se ut i Taipei.

Detta är nog något jag ska ta fasta på. Se till att få en massage efter lånflygningar. Det gör att kroppen mår så mycket bättre. Som en hel liten ny människa, faktiskt.

Det lilla man kunde se av Taipei var inte speciellt imponerande. Jag hade förväntat mig en ultramodern stad med många skyskrapor och mycket puls. Istället var det en rätt sliten stad även om det fanns mycket lummiga områden och var omgiven av berg, som kan sträcka sig upp emot 4,000m över havet. Detta lyfte upplevelsen en liten bit, men det finns inte något i själva staden som lockar till privat resa dit.

Tolv timmar senare befinner man sig nu på Arlanda och en alldelles knäpptyst lounge, där man kan softa lite tills planet mot Götet lyfter vid åtta-blecket. Väl i Götet blir det direkt till möte och senare i eftermiddag kommer man att kraschlanda i hemmets lugna vrå. Det ska bli så fantastiskt skönt! Dessutom ryktas det att det stundar pepparkaksbak i eftermiddag och på fredag blir det pysselkväll med julkortstillverkning. Jag lär få tillfälle att återkomma. Tills dess: Puss på er Världen, wherever you are!

Back in Bangkok

Tillbaka i Bangkok och den här loungen känns lite som hemma...(nu är man väl f-n inte klok...)

En cappucino och viss desperation över att jag inte kunde ansluta till nätet gör att man är lite "svettig". Om en timme stundar ytterligare 11timmar i fåtöljen. Nu ska man inte beklaga sig. Istället kan man förtydliga lite kring vad som hänt det senaste dygnet (nu när man har en liten stund över).

Förutseende som man är så hade jag bett leverantören jag skulle besöka igår att ordna så att man kunde ta sig en dusch och "snygga till sig lite". Inga problem, sade de. Antagligen för att de insåg hur det skulle vara att sitta i samma rum som ett dygns riktigt intorkad svett. Sagt och gjort, iväg bar det tillett Spa, där det inte bara blev en dusch. Det blev dessutom ett varmt bad och en riktigt god massage (ohh vad det behövdes efter alla timmar på planet!).

Efter detta var man som en ny människa och det stundade möte med leverantören. Pang på rödbetan bara! Gnäll, gnäll och en gnutta snyft från deras sida och skäll, skäll och en skopa vett från Luten. Det var grejer det. Visst missmod, men vi lyckades hålla isär affärer och annat, vilket innebar att det var ganska trevligt ändå. Efter mötet bar det iväg för middag på traditionell Taiwanesisk restaurant, Mums. Det slutade npg med ett tiotal rätter med allt från Sjögräs till Kobe biff. Faktiskt riktigt gott!

Schysst middag som var färdig vid halv nio tiden och sedan bilfärd till hotellet i Hsinchu, dit man anlände en timme senare. Trött! Men inte gick det att sova inte. Förberedande snack inför nästa dags heldagsmöte, vilket också blev en hel del skäll och några skopor vett kompletterat med lite hur Ericsson mår i det stora hela. Vaknade vid halv sju...nu kallar de på mig vid gaten...måste rusa...

Nu bär det hemåt!

Efter en och en halv dag med bister uppsyn och allmänt gnäll mot några leverantörer bär det nu hemåt. Skönt!
Det är synd att det blev så kort, men man har ändå hunnit med varmt bad, massage, möte, middag, sova, frukost, möööööte, smaskig lunch och mera mööööte. Sedan transport till flygplatsen och nu sitter man i loungen och är på väg att ta sig till gaten...Klapp, klapp, klappp!

Mer hinns inte mer, bilder kommer eventuellt vid mellanlandning i Bangkok!

Puss!!

...och så var man i Bangkok

...om än bara för en mellanlandning. Sitter, något seg i både kropp och knopp i Thais Lonuge. Har en halvtimma innan det blir boarding mot Taipei.

Resan gick bra, vilket den i regel gör när man får sitta bra. Premium Economy gör att man får rymligt säte och dessutom en kaffe och en konjak till blueberry cheessecake...mums!

Loungen är lugn och riktigt skön. Klockan är bara 06.20 på morgonkvisten, så det värsta stöket har inte dragit igång än.

Sitter just nu och skådar ut mot en thailändsk soluppgång över landningsbanorna. Det är väl varken vackert eller exotiskt, men vad gör det. Det är ju alltid något.

Ska nog försöka få i mig en Cappucino innan jag drar mig bort till säkerhetskontrollen. Bon Jour!

Det handlar om att kompensera...

Någon sovmorgon blev det inte denna helg. I går (lördag) var det skolans dag på Emmies skola och så som varande äldst på skolan har sexorna uppdraget att sköta caféet plus ordna annat man kan tjäna in pengar på till den kommande skolresan. Därför var det samling vid pumpen klockan nio noll noll. Jäsp! 300 bredda mackor senare öppnade arrangemanget som höll på fram till klockan två och hon var närmare tre innan vi var därifrån. Det var emellertid ett riktigt lyckat arrangemang där de små liven tjänade någonstans mellan tio och tolv tusen riksdaler. En bra start må man säga.

Idag ringde klockan vid kvart över sju och en timme senare körde Catarina mig till stationen. Varför ska man då till stationen tidigt en söndag morgon? Jo, just det. Det stundar ännu en tjänsteresa. Denna gången i multimediastil. Vi börjar med tåget och byter sedan till flyg.

Denna gång hamnar man nog på top fem map tighta resor. Jag hade en lång diskussion med resebyrån för att få till en resa som uppfyllde mina krav. Flyga ut på söndag och vara tillbaka i Götet på Onsdag morgon och dessutom ha måndag eftermiddag och hela tisdagen i Taipei...Just det huvudstaden i Taiwan.

Så för att slippa flyga ut som igår kväll sitter jag nu på tåget till Kungliga Huvudstaden, där det blir taxi till Arlanda för flyg till Bangkok, där byte sker till Taipei. Yippie! Kruxet är att jag inte får utsättas för några tågförseningar, vilket det finns en klar risk för. Speciellt när man möts av sådana här lappar:

Det hade väl varit ok att göra en sådan resam men det svider i skinnet att lämna familjen och missa halva helgen med dom. Nu blir man inte lyckligare av att gräva ner sig. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Så man njuter av utsikten över västgötaslätten och har en lagom melankolisk Duffy i hörlurarna. Ruskigt bra skiva på min ära! Det handlar om att kompensera.


Solen skiner på slätta och kaffet osar hett när man låter fingarna spela över tangentbordet. Just nu är klockan 10.44 och tåget står nästan still....inte bra! Lokföraren meddelade just att vi har en försening på sex minuter...


Taiwan kommer att bli en ny erfarenhet och man får hoppas att man i alla fall kommer att få någon liten stund över att ta in mer än bara det rent yrkesmässiga. Vi får se och jag hoppas att jag ska hinna med att uppdatera bloggen allt eftersom.

Denna hösten har varit något hektisk (som ni säkert kunnat följa...) och jag måste tillstå att Catarina och barnen varit tålmodiga. Jag antar att de tycker det är lika trist som jag att behöva vara ifrån varandra. Men även där får man göra det bästa av situationen. Det kanske handlar om att kompensera..?

Tills vi hörs: Puss i ljumsken

Boktips!

Två tips till boktörstiga läsare som är intresserade av spännande böcker med historisk bakgrund:
Ni måste bara läsa böcker av Conn Iggulden! Tidigare har jag läst Roms Portar, Kungars Död, Svärdens Fält och Krigets Gudar, vilka handlar om hur Julius Cesar växte upp och blev den han blev. På det sätt han kombinerar historiska fakta och skapar en riktigt häftig äventyrsroman är fascinerande! Nu var det inte dessa böcker jag ville pusha för. Istället vill jag framhålla hans senaste alster, böckerna om Djingis Kahn, Stäppens Krigare och Bågens Mästare.
De är helt fantastiska! Man blir riktigt biten och har svårt att släppa taget. Som alla bra berättare har Igguldens effekten att man glömmer att man läser, man bara upplever och sätter sig in i hur det är i bokens värld. Med berättelsen om Djingis Kahn, förs man tillbaka till 1200-talets Mongoliet, som är så kallt, så fuktigt och så oländigt, men fy f-n vad bra böckerna är!
Ni måste bara läsa dom!

Swisch...what was that?

Ibland går tiden så fort...vilket får mig att tänka på en
bevingad ordväxling fån Monthy Python:
"Swisch...
- What was that?
- That was your life!
- Oh! Could I have another?
- No, sorry mate!"

Två dygn i Chicago kan göra en lite halvsnurrig, man vet liksom inte vad själva kroppsklockan står på.
När man har så kort tid på sig, handlar det ofta om att inte slösa tid på oväsentligheter. Därför bodde vi på Hotel Hilton vid flygplatsen. Snabbt att checka in när man väl landat och dessutom smidigt när man ska resa därifrån. Om det skiljde sig något från andra hotell? Nje det är väl synd att påstå. O'Hare flygplatsen var emellertid i det närmaste gigantisk med fem olika terminaler. Men som alltid i USA, så funkar transporterna utomordentligt.

Jag landade vid halv fyra tiden och klockan fem hade vi ett förberedande internt möte inför morgondagens exekutivmöte. Efter några små justeringar hade vi allt på plats.
Klockan sex väntade en chaufför på att köra oss till restauranten, där leverantören väntade. I USA blir det ofta steak och för en gångs skull valde jag en "small" version på ca 200g...och i vanlig ordning var man något välfylld efteråt.
Som tur var, var vi tillbaka på hotellet strax innan tio och man somnade som en liten bebis.
Med jet lag i kroppen vaknade man vid 02.00, 03.30, 04.30, 05.30 och vid klockan 06.00 tröttnade jag och klev upp. Ett femtiotal mail och en dusch senare väntade frukost och klockan halv nio kom chauffören åter för att köra oss till Joliet, där vi genomförde ett heldagsmöte efter alla konstens regler.
Den uppmärksamme har säkert redan förstått att tisdagen var den 4:e november...dvs den stora dagen som innebar presidentval mellan Barak Obama och John McCain. Eftersom man befann sig i Chicago var det lite speciellt då det visade sig att Obama vann hela härligheten (grabben kommer ju från Chicago!).
Hela staden kokade när man kröp ner under täcket och zappade mellan kanalerna. Just när jag skulle släcka lampan och knoppa in för natten klev Obama in på scenen för att hålla sitt tal då det visade sig att han vunnit. Här ligger man, trött som få och ska strax få en näst intill religiös upplevelse. Nja, religiös är kanske lite mycket sagt, men ack vad imponerad jag blev! Har man talets gåva, vilket den mannen absolut har, kan man åstadkomma stordåd. Hoppas bara att han inte har en dold agenda...då kan det gå lite hur som helst, men jag tror ju inte det, den grabben ger ett klart kompetent och trovärdigt intryck. Om han lyckas med en bråkdel av det han strävar efter, kommer han att bli en president som kommer att gå till historien!
Oavsett kan man ur ett rent retoriskt perspektiv lära sig mycket, det är jag helt övertygad om!

En god natts sömn senare, vaknar man vid halv fem tiden. Halv sex, Chicago-tid, hade chefen kallat in till telefon-möte och efter det var det ingen idé att lägga sig igen. Istället bytte jag om, drog mig ner till gymet och sprang i fyrtiofem minuter följt av lite annan träning i ytterligare tjugo minuter. Som en ny människa inmundigade jag och kollegan Oskar en god frukost innan vi snodde åt oss tre timmar på ett köpcenter.

Planet hem lyfte vid kvart i fyra på eftermiddagen och något sliten landade man i Frankfurt nästan nio timmar senare. En oändlig promenad genom Frankfurts flygplats senare kunde man kliva på planet till Götet och jag sov som en björn hela vägen hem.

I morgon är det Fars Dag och jag längtar efter många härliga presenter..:-)

Nu är det lördag kväll och familjen sitter nersjunken i soffan efter en dag som bara försvann. Swicsh...What was that...

Hej hej hallå världen!

Tiden springer iväg när man har roligt...Så var det måndag igen och hjulet snurrar vidare.
I helgen var Farmor och Farfar uppe på besök och det blev en trevlig helg med långa promenader och mycket pyssel Bl a gjordes riktigt snygga handgjorda julkort, som kanske lyser upp tillvaron hos någon som läser detta? Tyvärr har jag ingen bild på det, men så småningom går de att beskåda på http://paceedesign.blogspot.com/.
På söndagen tog vi en lång promenad nere i Eriksberg och man få tillstå att det byggs så det knakar i hamnbassängen. Fantastiskt trevliga kvarter med skön känsla och många lägenheter med vidunderlig utsikt. Vädret visade ju även sin bästa sida och det var ljuvligt, som svärmor brukar säga.
Alina har nu flyttat in i sitt nytapetserade rum, även om fåtöljen hon suktar efter ännu inte finns tillgänglig på IKEA. Hon verkar riktigt nöjd får man säga. Nu fattas bara pricken över i:et.
Själv sitter jag denna Måndag morgon i Munchen och har precis avslutat en liten frukost i loungen bestående av fullkornsmacka, banan och en kopp the. Just nu är det en timma och femton minuter kvar innan planet lyfter för Chicago, där det väntar ett leverantörsmöte i morgon.
Flyger man till Chicago landar man på O'Hare flygplatsen, vilken är en av världens största sägs det. Jag vet inte om spännande är rätt ord, men det ska bli spännande att se om den skiljer sig något åt från andra flygplatser...jag är skeptisk...
Flyger tillbaka på Onsdag eftermiddag och hoppas att man kan få till ett par timmar för att hitta en eventuell skidjacka och ett par gummidojor för inomhus motion. Just det! Ni hörde rätt: Motion!
Den gode Luten har nu äntligen, för femtioelfte gången i ordningen, börjat komma igång. Nu står det promenader, löpning och andra aktiviteter på schemat för att komma iform. Få se om det lyckas denna gången..;-)
Nu blir det till att packa ihop och hasa sig igenom säkerhetskontrollen inför den "stimulerande" tiotimmarsflygningen...Vi hörs!
Puss!

Förnyelse

Hej hej hallå världen!


Ekorrhjulet snurrar för fullt. Kalas för medelålders man i sina bästa år i fredags. Stora delar av släkten på plats och god mat, trevligt sällskap och finfina presenter. Flera bidrag till en planerad skrivarkurs, en flaska Amarone, en keramisk kock-kniv och en kokbok med nordafrikansk mat. Mummma!
Tyvärr har Catarina haft huvudvärk de sista dagarna, så hon tvingades till att avvika från kalasandet.

Dessvärre höll detta i sig även under lördagen, så jag själv och Alina fick ta oss an den planerade omtapetseringen av Alinas rum. Lördagen handlade om att riva gamla tapeter och måla om lister och annat träverk. Alina gjorde ett riktigt gott dagsverke!


Diskussionen har pågått länge kring vilka tapeter hon ska ha och hur det ska möbleras. Äntligen fick vi möjlighet att förvandla det tidigare himmelsblå rummet till ett lite tuffare tonårsrum som kommer att gå i vitt och svart med fräcka accessoarfärger. Det må vara att det tagit lång tid, men den som väntar på något gott...


Vad hände annars då? Jo, man gör en klassiker. Kliver upp klockan nio, duschar och fixar frukost. Smyger in för att väcka familjen när man inser...just det...vintertid! Det hade man ju fullständgt missat, men när man väl var uppe var det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Lugn och god frukost gör ju själen gott.
Tapetvåderna hamnade till slut på plats och innan dagen var slut hade Alina rum ett nytt utseende.

Och i morgon får vi besök av Gudmoster. Kanonkul!

Puss!

Ojojoj vad kul man har det...

Koncentrationen sviktar! Sitter på ett beslutsmöte i Kista med ett femtontal medelålders män med varierad bakgrund under en hel dag. Vårt existensberättigande en dag som denna är att besluta om investeringar inom ett större produktområde. Låter väl oerhört stimulerande?
Då vi varit instängda i ett och samma konferensrum sedan klockan nio är ju inte syret i något överflöd...då glider gärna tankarna iväg...
Skidåkning, semester, skriva...oooh. Vad gör jag här?
Planet hem går 17, så man får stå ut en stund till.
Ciao!

Wazzupp?

Ännu en vecka till ända...och äntligen är det måndag igen..(?).
Denna helg skulle man varit på en kär återträff med gamla simmare från förhistorisk tid. Jag hade verkligen sett fram emot att få träffa de man frotterades med dagarna i ända i oräkneliga simhallar. Tyvärr kom verkligen ifatt och det fanns ingen chans att hinna med vare sig själv eller familjen om jag hade farit till Växjö denna helgen. Således ett sent och beklagande återbud i sista stund. Dock hoppas jag att de som kunde vara med hade det riktigt trevligt! Om någon som läser denna anspråkslösa blogg var med, vv lägg ett inlägg och berätta!
Helgen har annars kretsat kring att hjälpa Alina och Emmie med förberedelser inför kommande prov i bland annat Matte och Franska plus att komma ifatt i trädgården. Dessvärre arbetade Catarina både lördag och söndag. Dessutom har vi brottats med att hitta rätt i djungeln av Gymnasieprogram som finns att välja för Alina. Nationella program, lokala program, kommunala skolor, friskolor. Vilken skola erbjuder vad och vilka lokala varianter finns det? Frågorna är oändliga och det är bara att börja plocka det bit för bit. Hittills har vi fokuserat på att plocka bort det som inte är aktuellt. Nu återstår bara resten...
För övrigt har jag investerat i ytterligare en manlig leksak till trädgården. När man ser denna tingest kan man förledas att tro att den tillhör Sylvester Stallone och att det skulle vara en väl tilltagen eldkastare eller dylikt för bruk i våldsam actionthriller. Emmie "fick något brunt i brallan" när jag slog på denna helvetesmaskin. Det bara blåste till! Detta var i sig inte så konstigt. Jag köpte mig nämligen en lövsug...
I morgon bär det av till Kista för tvådagars möte och på fredag stundar medelålderskalas...
Puss på er!

Äntligen på väg hemåt...

Oj! Fem minuter över. Pust! ´Vad gör man då? Jo man kan ju alltid blogga en stund....Sitter nu i Yellow Room på Bromma...och jag kan lova att det låter klart bättre än vad det egentligen är. Kaffet är väl ok, men efter åtta koppar tidigare idag, säger smaklökarna ändå...yach!

Började dagen med att gnälla på en leverantör för att vid lunchtid ta flyget upp till Stockholm för ett, faktiskt, givande möte i Kista. Nu blir det att fara tillbaka och det är inte utan att man känner sig som en jojo.

Resten av veckan blir i Götet..skönt! Och imorgon ska vi på releaseparty. Tyvärr är det inte eget alster än, men man får väl se och lära hur det ska gå till.

Nu lyfter vi snart...så till nästa gång:

Puss!

Söndag kväll

Hej hej hallå,

Klockan är nu 22.03 och här sitter man fast framför sin förbannade laptop. Ursäkta språket, men en dag som denna när blåsten viner runt knuten och resten av familjen precis krupit ner under det varma goa täcket, så sitter man här i lampans sken. Hur kul är det på en skala?
Dessutom har veckorna som gått tagit på krafterna och det känns i hela proppen och knoppen.
Men att sitta här och tycka synd om sig? Nej det går inte för sig! Uppryckning!
Dagen har annars spenderats med att "revisorn" gick igenom en hel hög med reseräkningar för att kontrollera hur korrekta de varit. Och kan man tänka sig. Det fanns ett och annat fel insmugit som behöver korrigeras. Det är skönt när det kommer fram.
Under eftermiddagen var vi och tittade på två handbollsmatcher. Tyvärr har Emmie fårr ont i sitt ena knä, så hon har vilat denna veckan och vi behöver nog ta oss till någon lämplig sportskadeklinik för ordentlig genomgång. Och detta just som hon börjar komma igång och ta för sig. Sicken osis!
Veckan som stundar blir annars en del flängande. På Måndag blird et SYO-träff i Alinas skola. Det stundar val till gymnasiet...Sedan åker jag till Coventry på Tisdag. Iväg tidigt i ottan och kommer hem sent på kvällen Pust! Sedan blir det en tur till Kista på Onsdag eftermiddag. Yippee!
Nu börkat det klippa i ögonen, så jag avslutar med det välkända:

Puss på er allihopa!

På väg genom det svenska landskapet

Hej hej hallå världen!

Torsdag förmiddag och veckan har hittills präglats av viss trötthet...Det var emellertid fantastiskt skönt att få landa hem i familjens öppna famn efter en veckas bortavaro. Säga vad man vill, men borta må vara bra fast hemma är utan jämförelse bäst.
Sitter just nu på tåget mot Södertälje, där en intressant eftermiddag väntar med temat "Ungdomars attityd till arbete".
Ska lyssna på Kairos Future, ett internationellt forsknings- och konsultföretag som hjälper företag att förstå och forma framtiden. De är aktiva inom områden som framtidsanalys, strategi och förändring.

När man väl tar tid till att reflektera slår det en att dagens unga har vuxit upp i en värld av gränslösa möjligheter, där förändring och anpassning är ett konstant tillstånd och där den viktigaste egenskapen är att hela tiden förnya sig. Denna generation är möjlighetsmaximerare som ser livet som ett plattformsspel och ställer arbetsgivare och arbetsliv inför nya situationer. I min yrkesroll blir då den intressanta frågan hur arbetsgivare och chefer möter dessa unga och ger dem möjlighet att växa och utvecklas på ett sätt som gagnar företaget.
Vi får väl se om min högt ställda förväntan uppfylls...återkommer i ämnet!
Har precis passerat Skövde och tåget susar fram genom det västsvenska landskapet. För en som ständigt trycker ner sig i en trång flygplansfåtölj är tåget en befrielse. Lugnt, skönt och rymligt. Dessutom med en hänförande utsikt längs spåren. Speciellt idag då man anar färgexplosionen som snart briserar då hösten gör sitt intåg. Redan nu ser man inslag av gul-röda kaskader insprängda i det gröna landskapet som ackopanjeras av en strålande sol och en klarblå himmel. Man glad in i själen. Det ger energi.
Nu blir det en bensträckare innan jag begraver mig i min kära mailbox igen.
Puss på er!

...och så en liten mellanlandning i Frankfurt...

Så var man i alla fall i rätt tidszon...gött! Sitter i Lufthansas lounge och när ni därhemma snusar på kudden har inte min kropp bestämt sig för vilken tid som gäller. Det lär nog ta ett par dar innan det rättar till sig.
Många långa tjänsteresor har gjort att man förfinat konsten att snacka till sig uppgraderingar. Det finns många erkänt fungerande metoder , där man måste känna av när man närmar sig incheckningsdisken vilken man ska applicera. Denna gång var det en yngre kinesiska som var allmänt pigg och glad. I det läget ska man inte använda stress-metoden eller myndighetsmetoden. Då gäller det att snabbt landa in i samma glada mode som "motparten". Klämkäck och trevlig, det är ju inte lätt för undertecknad...Fem minuter senare med kommentarer som "om det inte är för mycket besvär...", "det vore trevligt om...", "och jag skulle uppskatta det SÅÅÅ...", "ni är alldelles för snäll...", så stod jag med boardingkort till Business Class. Som barnen skulle sagt: Man Äger!

Vit duk och hög service är väl alltid trevligt, men det man suktar efter är fåtöljen! Att få ordentligt benutrymme är efterlängtat när man ska sitta och knö i tolv timmar.
I vanlig ordning blev det en liten drink innan maten (det var ju ialla fall fredag), varefter det kom in en smaskig förrätt med lax, räkor och ett glas Riesling. Mumma!
Köttgryta med fried rice till huvudrätt, lite cheesecake, färska frukter och ostbricka gör att magen mår bra. Till det ett underbart Medoc vin, en Cognac till kaffet och man somnar sött.

En man i sina bästa år sover som en bebis

Nu kan man ju förledas att tro att man fick sova sina åtta timmar. Nehej, inte då! Den inre klockan plingade till och efter ca fyra-fem timmar vaknar man och det är lögn att somna om. Nåja dessa timmar var välbehövliga och det är fel att klaga.

Dock måste jag få gnälla lite: Nöjesmaskinen på min plats var ur funktion. Dvs inga filmer, ingen radio, inga spel...kort sagt jag var tvungen att underhålla mig själv...jobbigt!

Nåväl, datorn kom upp och nöjet att få rensa upp i den smått gigantiska mailhögen gör att man mår lite bättre i alla fall.

Hastigt och lustigt bölev det emellertid frukost, landning och nu sitter jag här med en och en halv timma kvar till avgång mot Götet.

Känns lite märkligt att man för sex dagar sedan stod på Landevtter och hade många timmars flyg framför sig och nu med närmare två dygn i restid klarat av både Californien och Shanghai och dessutom fått bra kvalitet i det man gjort. Och att man fortfarande står upp. Livet är bra konstigt ibland!

See You Soon!!!

...så bär det hemåt!

Upp i ottan...tror jag. Klockan var i alla fall 06.15 när klockqan ringde. Sömnig...inte då! Inte jag inte...Frukost och utcheckning innan vi blev upphämtade kl 08.30. Säga vad man vill om kineser, men i regel fungerar allt praktiskt runt omkring på ett utomordentligt sätt. hela delegationen med full packning i två bilar. Chop! Chop!.
Väl framme hos kunden klev vi in i "bunkern" igen och en lång dag väntade med oändliga och tidvis intensiva, ja rent av hätska diskussioner.
I vår serie "Världens Konferensrum" har vi idag kommit till Suzhooch vi kan konstatera att det globala språket inte är engelska eller esperanto. Det är hädanefter konferensspråket och man kan lugnt säga "been there, done that but need the t-shirt..." Det är ju samma tråkiga miljö vart man än kommer. Inspirationen är lika med noll och intet!

Ovan en smak av arbetslunch...exklusivt så det förslår! Till höger har vi de stridande parterna efter avsltat möte.

Pga av fruktad trafiksituation in till Shanghai, avslutade vi mötet vid 14.00 och en snabb rundvandring i fabriken senare satt vi i två bilar på väg mot Shanghai för att lämna av gänget på Hotel Mayfair och för att avnjuta en middag med kunden innan det blir dags för avfärd mot flyget för min egen del.

På hotellet passade jag på att duscha av mig och snygga till mig (så gott det nu går) och halv sex bar det vidare till The Bond, de gamla kvarteren vid flodens strand.

Fantastisk restaurant med vidunderlig skyline utgjorde en riktigt bra avslutning på dagarna i Kina. Man blev nästan religös på min ära!

Larry, skjutsade mig till flyget och det var uppenbart att han sökte information om ditten och datten. Det blir rätt komiskt när man vet att han letar information om hur han ska värdera vår affär men inte vill ställa den direkta frågan och samtidigt ger jag de svaren jag vill att han ska få för att han ska få en viss uppfattning. Frågan blir ju om han fattar att jag vet att han vet vad han ska fråga efter, men att jag svarar på vad jag vet att han behöver veta...var ni med på den?

På hans visitkort står det "Special Assistant to President och i ett svagt ögonblick tolkade jag det som att han var själva avdelningen för våta jobb... men som ni ser till höger så överlevde man även den prövningen.

Väl på flyget flöt incheckningen och nu sitter jag i Loungen, sippar på ett glas rött och inväntar boarding om ca en halvtimma.

Det ska bli skönt att komma hem och har vi tur blir det en snabb blog när jag mellanlandar i Frankfurt i morgon bitti! Tills dess: Sov gott världen och dröm sött!

...och så hamnar man i mittens rike...

Suzho...är en liten stad ca tre timmar från Shanghai...ja dvs det är mindre än fen miljoner invånare...så liten torde väl vara ett rimligt begrepp...eller?

Landade i alla fall kl 05.00 på Pekings flygplats och blev unikt vallad ihop med fem andra kineser som också skulle vidare till Shanghai. Vi hölls isolerade i en egen liten avdelning innan en buss kom och hämtade oss för transport ut till flygplanet (en Airbus A330 med mycket fokl i...), där vi klev in sist av alla gäster. Väl i luftebn gick det raskt och vi var I Shanghai på ca 1h 50min. Väl framme i Shanghai fortsastte VIP hanteringen och vi vallades in till den internationella delen eftersom vi var tvungna att ta väskorna genom tullen.

Efter mycket om och men hittade jag chauffören, som inte kunde ett enda ord engelska. Nästan tre timmar i bilen innan man landar på hotellet suger musten ur en. Dock drog möten igång redan vid 13.00 och det blev en rätt gnällig eftermiddag där jag för en gångs skull var tydlig med "Nej! Inte okej!" var ett stående inslag i diskussionen från vår sida.

Gnälligt möte med kineser som har extremt svårt att ta konstruktiv kritik följt av en middag med VD och del av ledningen där den gyllene regeln är att inte dra upp sådant som får dem att tappa ansiktet...Jo tjena! Diplomatluten drar ut i fält!

Nu sitter jag på hotellet och ögona går i kors, så en radda bilder i serierna "Världens mat" kommer här. Mer blog kommer i morgon innan jag sätter mig på planet från Shanghai till Frankfurt.

Hello världen...wherever I am...eller nå't..;-)