Stort tack!

Med risk för att bli tjatig...men det är rätt segt att vara sjukskriven! I sådana stunder värmer det gott när man får besök, blommor och böcker från vänner, bekanta och kollegor.

För övrigt har barnen sportlov denna veckan, men det blir inte mycket till vintersportaktiviteter, i synnerhet när farsan är smått indisponibel.

Just nu rör sig mycket kring hur Alina vill ha det i sitt rum (nya tapeter, ommöblering mm), så vi var förbi Tapetlagret och spanade in olika intressanta tapeter. Dock får vår blivande fjortis suga på karamellen och riktigt känna av vilket som blir bäst.

Emmies häl är inte riktigt bra, trots att hon tagit det lugnt i 3-4 månader. Därför blir det provocerande träning på handbollen imorgon för att riktigt kunna identifiera var smärtan sitter och om det fortfarande sitter i blir det läkarbesök på Torsdag fm.

Torsdag lunch kan bli en höjdpunkt i sig, då Stålis lovat att komma och förgylla lunchen för en stackars sjukling.

Sist men absolut inte minst vill vi hylla Farmor Elvie i Växjö som fyller 64 år idag! Stort grattis och ett fyrfaldigt leve: Hipp Hipp Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Tills vi hörs nästa gång:

Puss på er!

Livet är rätt segt!

Till slut kom det befriande beskedet: Inga bakterier i blodet -SKÖNT!
Under gårdagen kunde vi därför gå över till att knapra penicillinet istället för att få det intravenöst. Frustrationen har varit jobbig eftersom den kraftigt svullna handen och underarmen fortfarande inte vill ge mig sig. Tålamod har varit och kommer att vara en dygd i sammanhanget. I går efter lunch märktes att svullnaden började ge mig sig -SKÖNT...IGEN!

Förutom att brottats med bruscit har jag träffat en sann inspirationskälla! I britsen intill hade jag äran att ha en äldre gentleman vid namn Elis Lewin. Denna man är ett unikum! Förutom det faktum att han efter en aktiv karriär som läkare tog över som ansvarig för Carlanderska Sjukhuset...och jobbade där i 15 år! Tja, när man är 80 år kan man ju tycka att det är dags att dra av på takten, vilket Elis gjorde. Tyvärr började hjärtat vekna en del, så när han var 82 genomgick han en bypass-operation och fick en organisk hjärtklaff, vilket fungerat helt felfritt i...håll i er...16 år!! Jo, just det. Han är 98 år, bor i egen våning i centrala Göteborg och i ögonen lyser intellektet med kraftig låga. Den mannen är inte färdig än!
Vi hade en givande diskussion om allt mellan himmel och gjord och jag tar med mig ett av hans bevingade ord:

Vad sysslar människan med egentligen? Tänk om vi kunde använda vårt engagemang till att göra något nyttigt istället för att springa runt och döda varandra. Är det inte märkligt?

Nu har jag precis kommit hem till hemmets lugna vrå och det känns skönt att få bli omhändertagen av familjen. Läkarna sjukskrev mig en vecka till, men gav mig friheten att börja jobba tidigare om jag kände mig fit för det. Kontroll på vårdcentralen väntar i morgon och på måndag, sedan får vi se hur läget ligger.

Väl hemma kunde jag ansluta mig till övriga "halta och lytta"... Emmie har fått nackspärr! Stackare! Det blev ingen skola idag, så det var ju skönt att man fick lite sällskap. Nu väntar "Homecoming Semla", så bloggen får vänta till nästa gång!

Ciao!

Rapport från Infektionskliniken

Det blir inte alltid vad man tänkt sig...
Efter episoden med armbågen och akuten på Mölndals Sjukhus var det extremt lugnt tempo på fredagen. Mycket vila, men även en hel del mailkorrespondens avhandlades parallellt med att packa ett par ombyten för helgen i Växjö.
Resan gick bra men när vi kom fram drabbas jag av frossa, eller total självsvängning, plus att armen forsätter svullna bortom armbågen. Inget kul. E snabb bit mat och sedan in till akuten. Timingen var fenomenal...fredagkväll...men trots det blev jag snabbt omhändertagen. Kontroll, provtagning, genomsköljning av armbågen samt ökad dos av penicillin skulle göra susen. Hemma igen vid ett-tiden på natten och somnade som en stock. Ingen förbättring under lördagen. Hmmm misstanke! Frampå lördagkvällen började även handen svullna upp. Inte bra! Vi bestämde oss för att avvakta till söndagen för att se om penicillinet skulle hinna verka.
Söndag morgon och läget snäppet sämre. Halvtaskigt allmäntillstånd och handen än mer svullen. Vi åkte in och efter låååång väntan blev det intravenös antibiotika av annan sort. Sedan kom valet:
Antingen bli inlagd i Växjö eller åka hem till Gbg och sätta sig på akuten en fjärde gång...Valet föll på Gbg och akuten. där det blev ny genomsköljning och en extra "shot" intravenös antibiotika. Till sist transport till infektionskliniken på Östra Sjukhuset, dit man anlände ca 02.30 i morse...Puust. Nu väntar en tid för att få kontroll på skeendet och det vete gudarna om det tar två, tre dagar eller en vecka. Framtiden får utvisa. Oavsett vad det är, känns det att man är på rätt ställe.
IT-miljön inom sjukvården har en del kvar att bevisa, men om jag kan snika till mig en slot av access till en dator fortsätter uppdaterngarna av tillvaron. En sak kan man nog vara säker på: Det blir nog inte det man tänkt sig!
Tack och adjö från en som förhoppningsvis snart är på bättringsvägen!
Puss på er alla! /Patric