...och så en liten mellanlandning i Frankfurt...

Så var man i alla fall i rätt tidszon...gött! Sitter i Lufthansas lounge och när ni därhemma snusar på kudden har inte min kropp bestämt sig för vilken tid som gäller. Det lär nog ta ett par dar innan det rättar till sig.
Många långa tjänsteresor har gjort att man förfinat konsten att snacka till sig uppgraderingar. Det finns många erkänt fungerande metoder , där man måste känna av när man närmar sig incheckningsdisken vilken man ska applicera. Denna gång var det en yngre kinesiska som var allmänt pigg och glad. I det läget ska man inte använda stress-metoden eller myndighetsmetoden. Då gäller det att snabbt landa in i samma glada mode som "motparten". Klämkäck och trevlig, det är ju inte lätt för undertecknad...Fem minuter senare med kommentarer som "om det inte är för mycket besvär...", "det vore trevligt om...", "och jag skulle uppskatta det SÅÅÅ...", "ni är alldelles för snäll...", så stod jag med boardingkort till Business Class. Som barnen skulle sagt: Man Äger!

Vit duk och hög service är väl alltid trevligt, men det man suktar efter är fåtöljen! Att få ordentligt benutrymme är efterlängtat när man ska sitta och knö i tolv timmar.
I vanlig ordning blev det en liten drink innan maten (det var ju ialla fall fredag), varefter det kom in en smaskig förrätt med lax, räkor och ett glas Riesling. Mumma!
Köttgryta med fried rice till huvudrätt, lite cheesecake, färska frukter och ostbricka gör att magen mår bra. Till det ett underbart Medoc vin, en Cognac till kaffet och man somnar sött.

En man i sina bästa år sover som en bebis

Nu kan man ju förledas att tro att man fick sova sina åtta timmar. Nehej, inte då! Den inre klockan plingade till och efter ca fyra-fem timmar vaknar man och det är lögn att somna om. Nåja dessa timmar var välbehövliga och det är fel att klaga.

Dock måste jag få gnälla lite: Nöjesmaskinen på min plats var ur funktion. Dvs inga filmer, ingen radio, inga spel...kort sagt jag var tvungen att underhålla mig själv...jobbigt!

Nåväl, datorn kom upp och nöjet att få rensa upp i den smått gigantiska mailhögen gör att man mår lite bättre i alla fall.

Hastigt och lustigt bölev det emellertid frukost, landning och nu sitter jag här med en och en halv timma kvar till avgång mot Götet.

Känns lite märkligt att man för sex dagar sedan stod på Landevtter och hade många timmars flyg framför sig och nu med närmare två dygn i restid klarat av både Californien och Shanghai och dessutom fått bra kvalitet i det man gjort. Och att man fortfarande står upp. Livet är bra konstigt ibland!

See You Soon!!!