På svensk mark

Ibland går det inte som man tänkt sig. Trodde jag hade gott om tid för att blogga, men när de ropar ut i högtalarsystemet att man bör gå till Gate, vaknar även den mest förhärdade resenären och inser att så nog är bäst att göra. Därför blev det lite abrupt avslut på förra inlägget. Sorry for that.
En vy från övre däck på Boeing 747. Rymligt och luftigt och utan knök och oväsen. Man skulle kunna vänja sig vid att resa på det viset. Dessvärre ligger det inte i linje med företagets policy, så man får ta vara på de unika tillfällena och njuta då.
Nu kan man ju förledas att tro att detta resandet är en dans på rosor med idel lyxiga inslag. Så är det inte. Den största lyxen är dock att få vara hemma med familjen och frågan är väl snarare hur länge man står ut med detta (oj, nu blev det snabbt ett filosofiskt resonemang...). En lyx, får man erkänna, är att kunna ta sig en välsmakande cappucino när man tar igen sig i någon av alla dessa lounger. Än så länge kan man inte göra det hemma...

Ville passa på att visa en liten, men ack så väsentlig gadget när man far och flyger. Denna lilla mackapär är ca 5 cm lång och gör det möjligt att hålla koll på sin mailbox var man än befinner sig. Det finns de som uttryckt. "Men vad söt den är!", vilket jag har lite svårt att förlika mig med. Själv är jag bara förvånad över att jag fortfarande har kvar den. Den är ju så anspråkslös att man skulle supa bort den på fyra sekunder om man inte passade sig.

Vid vissa tillfällen funderar man på hur man "överlevde" innan internet fanns...På den tiden måste resandet varit klart mer angenämt och man fick nog automatiskt mer upplevelse eftersom man inte hade krav och förväntan på sig att vara ständigt tillgänglig.
Jag måste tillstå att det gör att man inte alltid klarar av att uppskatta besök på främmande platser eller nya kulturer. Det i sig är ju rätt tragiskt, eller...? Finns det någon därute i cyberspace som har receptet på hur man båda kan ha kvar kakan och äta den?

När man väl får en upplevelse, som Spa besöket i Taipei, uppskattar man det desto mer. Därför blir jag kanske lite tjatig... Här intill ser ni hur det såg ut. En dusch och ett badkar i marmor (eller liknande) där man kunde avnjuta varma bad.
Nedanför ser ni hur en massagebänk kan se ut i Taipei.

Detta är nog något jag ska ta fasta på. Se till att få en massage efter lånflygningar. Det gör att kroppen mår så mycket bättre. Som en hel liten ny människa, faktiskt.

Det lilla man kunde se av Taipei var inte speciellt imponerande. Jag hade förväntat mig en ultramodern stad med många skyskrapor och mycket puls. Istället var det en rätt sliten stad även om det fanns mycket lummiga områden och var omgiven av berg, som kan sträcka sig upp emot 4,000m över havet. Detta lyfte upplevelsen en liten bit, men det finns inte något i själva staden som lockar till privat resa dit.

Tolv timmar senare befinner man sig nu på Arlanda och en alldelles knäpptyst lounge, där man kan softa lite tills planet mot Götet lyfter vid åtta-blecket. Väl i Götet blir det direkt till möte och senare i eftermiddag kommer man att kraschlanda i hemmets lugna vrå. Det ska bli så fantastiskt skönt! Dessutom ryktas det att det stundar pepparkaksbak i eftermiddag och på fredag blir det pysselkväll med julkortstillverkning. Jag lär få tillfälle att återkomma. Tills dess: Puss på er Världen, wherever you are!