Sidor

måndag 30 december 2013

Inte de bbästa dagen...

Halsont och förkylning har inhibiterat Catarinas medverkan idag...tråkigt!!!Med lite desarmerat manskap drog vi iväg för att hitta en skön plats plats för frukost och senare sol och bad.
Frukostutsikt














Efter avslutad frukost på Tao Tong Villa, drog vi vidare till Sian Nuan Beach, för en stunds avkoppling. Tyvärr blev Emmie illamående så vi styrde hemåt och lämnade av henne på hotellet för att sällskap med Catarina. Själv anslöt jag med de som idag avslutade sin dykkurs, för en stilla lunch och en eftermiddagsutflykt till öns norra delar. Lite mycket moln och blåst, men det blev en skön utflykt. Nu stundar en god cappuccino innan hämt av tvätt och en god middag. Imorgon stundar nyårsfest på Sensi Paradise, så vi håller tummarna att alla är friska tills dess...

Freedom Beach helt ok

...om det inte hade varit för att Pappa Erlandsson glömde badbyxorna på hotellet...ja, ja det man
Frukost på Koh Tao Resort

Utsikt över Freedom Beach?

inte har i huvudet det har man i mopeden...det blev en ordentlig sightseeing. Lunchalternativet var ingen höjdare, så vi drog vidare till Coral View Beach.

lördag 28 december 2013

28 grader i December

Bloggen sprattlar till igen!

Familjen minus Alina och Ella tillbringar några ljuvliga veckor på Koh Tao, vilket innebär att vi blåser liv i den gamla hederliga bloggen igen!
Karta över Koh Tao
Efter fyra dagars acklimatiserande på olik stränder har vi idag sträckt ut på Aow Laek Beach, där solen värmt och vinden svalkat. För de som inte bekantat sig med Koh Tao,, kan vi bara varmt rekommenderar ett besök. Det är en liten ö med lagom mycket turism, en uppsjö av sköna stränder och inte mycket till trängsel eller hysterisk kommers. Helt enkelt en lagom balanserad blandning för personer som oss. En nyckel till upplevelsen är att hyra moped, vilket till en början kan kännas lite skakigt...Vem har inte hört om hur man kör i Thailand..? Men eftersom ön inte rymmer så mycket folk, blir trafiken inte så kaotisk, vilket gör det rätt ok att köra omkring och utforska olika stränder och matställen.
Koh Tao Regal, där vi och Familjen Ö bor
Resan hit kräver ett eget avsnitt, vilket kommer senare, men vi har Tollan att tacka för att vi hann fram till julafton..;-).
Just nu har vi kommit tillbaka till hotellet efter en underbar kväll på Restaurant Whitening ihop med 19 andra glada gamänger. Whitening får anses som ett lite dyrare ställe, men bästa servicen och matupplevelsen hittills!


Imorgon stundar vidare utflykter med mopederna och vi hoppas att Freedom Beach visar sig från sin bästa sida. Tills dess, Godnatt Världen, vartän ni befinner er!
Patric, Catarina och Emmie

torsdag 5 januari 2012

God fortsättning!

Efter mycket om och men, har nu vår resa gått över i slutfasen och det är med vissa besvär vi nu omlokaliserat till Bangkok för att bo gott och utöva en del shopping. 

När vi väl skulle boka flyg mellan Phuket och Bangkok, visade det sig att alla flygstolar var fullbokade hela veckan fram till Lördag, då vi har bokat flyget från Bangkok...Med assistans från en av de lokala resebyråerna lyckades vi skaka fram fyra flygbiljetter mellan Surat Thani och Bangkok. Detta förde egentligen bara med sig en negativ aspekt....flyget gick från Surat Thani kl. 11.55 och enligt lokalborna behövde man ha åtminstone 4 timmar plus marginal för att vara säker. Speciellt efter den senaste tidens regnande i inlandet, där en del vägar sköljts bort...

Så vi tog det säkra före det osäkra och beställde transfer kl. 05.00 i morse...och gissa när vi blev avsläppta på flygplatsen..? Jo, just det....kl. 07.30....
Påvägen mellan Phuket och Surat Thani var det ont om trafik, men vi körde förbi en otäck olycka, där en långfärdsbuss låg på sidan av vägen med fronten ordentligt inlindad i ett kraftigt träd. Slutsats: Cauffören sov nog som en stock....och gör så fortfarande...,-(.

Nu sitter vi i barnens rum och softar med en whiskey, pringles och lite god musik på den lokala musikkanalen. Vi bor på ett ganska schysst hotell med två dubbelrum för det facila priset 600 per rum. Följ länken, så förstår ni hur bra vi mår... http://bangkok-sathorn.anantara.com. Under tiden kan ni skåda bilderna nedan.

Efter ankomst och incheckning tog vi Sky Train till värsta shopping-området, Siam, där vi avverkade tre större "top-notch" shopping-centra innan i gick loss på berömda "MBK", där musten gick ur oss och vi beslöt att ta en taxi mot nattmarknaden för att hitta ett vattenhål för en kort paus innan vi skulle ta oss an en typisk thailändsk marknad. Nu ville varken kroppar eller själar ha mer shopping, så vi kom inte längre än till Starbucks innan vi tog en taxi hem till hoteller med värkande fötter och slitna kroppar.
Nu klipper det lite i ögonen, så jag bjuder er några sköna axplock ur bildskörden medans vi sover vår skönhetssömn. I morgon väntar sannolikt hotellfrukost, besök i gymmet, en shoppingtur och hemresa till den kalla norden...det är väl synd att säga att man längtar...
God natt!
Utsikt från hotellrummet på Kamala Beach. Hotel The Club kan för övrigt rekommenderas för den intresserade.
Häftiga vågor lockar fram leklusten hos de äldre barnen...
En skön bild från Railey Beach i väntan på Longtail båten
Så här ser ett av våra dubbelrum ut...rymligt är väl dagens underdrift...Något att jämföra med när man betalar det dubbla för att krypa in i Amarantens skokartonger när man stannar över i Stockholm
Vy över poolen från 20:e våningen...
Poolen sett lite mer från nedan

fredag 30 december 2011


När det gäller IT-miljön, finns en del att önska även här i Phuket, så det blir inte mycket bilder detta inlägg heller, men den som väntar på något gott väntar inte för länge...
Så anlände vi igår till Kamala Beach, Phuket....vilket visade sig vara ett annat Thailand än det vi upplevt hittills.  Klart mycket mer liv, rörelse och människor än vad vi vant oss vid hittills. Vilket har både sina ljusa och mörka sidor.
När vi väl checkat in på The Club, tog vi en promenad ner mot stranden för att inmundiga en god lunch. När vi kom ner på själva stranden fick vi en smärre chock. Upplevelsen var inte längre som "Thailands Lilleby" utan mer som ett Tylösand mitt under svensk högsommar. Det kändes som folk verkligen låg som packade sillar. Vi var dock ganska snabbt överens om att detta måste vi se positivt på och konstatera att det kommer att finnas ljuspunkter här också. När vi väl avnjutit lunchen och dragit oss tillbaka till hotellet och tog ett gott bad i poolen i väntan på att Fam Ö skulle ansluta.
Om de var slitna efter "Farmor Lisbeths" 65-årsskiva dagen innan, märkte vi inte mycket av det. En kall pilsner vid poolkanten och en dusch senare drog vi iväg till restauranten hela sällskapet (dvs tolv stycken, där 8 utgjordes av släkten Ö).  God mat trevligt sällskap och "strandhugg" i diverse butiker och andra hak innan vi landade in på hotellet gjorde det till en rätt bra dag i sin helhet.
Idag har vi spenderat en god heldag på en lugnare del av stranden inklusive solstol, vilket gjort Emmie rätt nöjd, och man kan lugnt säga att Kamala gått från klarhet till klarhet. Den enda smolken i glädjebägaren är att Catarina fått en släng av något i magen, vilket gjort att hon mått rätt tjyvens större delen av dagen. Dock får man vara glad för att det finns hjälpsamma människor och vips hade en bekant till Lasse och Lisbeth ordnat fram lite röda piller om man har kräkits och gröna piller om det kommer andra vägen. Med dessa i kroppen ökar sannolikheten för ett snabbt tillfrisknande och hittills ser det ut att fungera bra.
Det har varit lite varmare och fuktigare idag, så solen har tagit sin beskärda del, vilket gjort att några av oss har numera en smått gyllenbrun ton...
Häftigt höga vågor har gjort dagen kul, eftersom vi bodysurfat ne hel del. För egen del genomförde jag en sk helkropps-peeling med hjälp av en kraftig våg och en ganska sträv sandstrand...intressant upplevelse får man nog tillstå...;-)
Imorgon stundar nyårsafton och vi hoppas på ett hejdundrande tolvslag med magnifika fyrverkerier, iskall champagne i värmen och ljummen sand mellan tårna...det ni! era stackare som tvingas ut i snålblåsten och kylan för att huttrande skåla in det nya året. Vi ska tänka på er och i lagom god tid hoppas vi kunna dela med oss av vår erfarenhet iom att vi ligger våra sex timmar före.
Om inte annat, ber vi att få tillönska ett gott slut och ett Gott Nytt År!
///PACE

onsdag 28 december 2011

God morgon Världen!
Med tanke på de något mediokra IT-resurserna man har på Railey Beach, blir det tyvärr bara en enkel inspirationsbild från detta stället innan vi kommer till "mer civiliserade delar" av Thailand. Vi har nu spenderat två nätter på en halvö utanför Ao Nang som dessutom saknar någon form av fasktlandsförbindelse. Anledningen ser ni på bilden nedan. Naturen spelar en viss roll och man får förlita sig på long-tail-båtar fölr transport till och från Railey Beach.

Vi bor på ett någorlunda ok hotell (Viewpoint Resort), i ett rum/bungalow som ligger inbäddat i grönskan och tyvärr har vi inte någon utsikt över havet, vilket skulle varit helt enastående om inte en massa träd stod i vägen. Vi kommer att dela med oss med fler bilder från detta underbara landskap.
På Railey finns en strand som vid flera tillfällen utesetts till en av världens finaste stränder. Phra Nang Beach är i sig en helt fantastisk plats med mjuk, underbar sand och smaragdgrönt vatten i bjärt kontrast till klippformationer som reser sig abrupt ur havet till en höjd på hundra meter eller mer. Dessa klippor är ett himmelrike för klättrare och klippentusiaster.
Allt detta vore helt underbart om det inte var för alla dessa människor...När vi kom till Phra Nang igår fick vi en deja Vu känsla...Lilleby i mitten av Juli. Smockfullt med folk, packade som sillar längs stranden. Detta tog udden av hela upplevelsen, även om vi lyckades hitta en mindre belamrad plats längst bort på stranden. Det pittoreska inslaget för dagen var väl lunch-serveringen från long-tail-båt, där man kunde få alla möjliga thai-rätter plus även pannkakor, grillade majskolvar, hamburgare, baguetter, öl, chips mm. Som det brukar vara med mat fårn "ett hål i väggen" var det inte alls dumt och faktiskt en bidragande orsak till att vi kom tillbaka till detta kaos även idag.
Ikväll blir det en lugn middag, packning av väskorna för att imorgon bitti forslas vidare till Phuket. Vi har aldrig varit där, men hoppas bli positivt överraskade, då vi inte vill uppleva ett "Lilleby-syndrom" igen. Skulle det bli så, kommer vi i alla fall ha ett riktigt trevligt sällskap i form av Fam Ö. Så tills vi syns igen i cyberrymden hoppas jag ni alla får några trevliga mellandagar innan vi firar i det nya året!

God Fortsättning!

/pace

söndag 25 december 2011

En resumé från Julafton.
Bor man nästgårds till Southern Lanta, kan man inte låta bli att anmäla sig till den årliga Julfesten. Nu hade vi ju inte gjort detta tidigare, men minnena från ett hejdlöst Nyårsfirande med familjen Stålhandske och Hultman för si sådär en fyra år sedan gjorde sig påmint och vi insåg att vi omöjligt får missa detta. Tyvärr hittade vi inte lika väldresserade partymänniskor som Hultmans och Stålhandske, så vi fick helt enkelt sköta den ruljansen av egen kraft.
Partyt började klockan 19 med en dignande buffé med det mesta från färsk frukt via Green Curry Sea Food, Chicken w Cashew Nuts, Thailändsk soppa, Spagetti Bolognese och Minced Beef with Basil Leaves till ett lagom omfattande dessertbord. Till detta avnjöts ett antal väl kylda Chang (till de vuxna trots vår servitörs idoga förök att servera Alina den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra. Som tur var utan resultat..;-).

Southern Lantas numera berömda eldshow
Med maten stabilt på plats tog den riktigt imponerande eldshowen fart på stranden strax nedanför där vi
 satt. Flammande eld i nattens mörker till pumpande musik och en välkomponerad koreografi gör susen och man blir smått imponerad.

Efter denna svettiga uppvisning gjordes plats för finfint besök. 
Thailanstomte i egen hög person
Självaste Tomten hade vägarna förbi och passade på att hälsa på alla barnen och delade ut mängder med klappar ur sim oädnligt djupa säck. Enligt uppgift påstod han att han hade läget under full kontroll och skulle med god marginal hinna till det kalla landet Sverige för att i god tid hinna lämna klapparna till dom också. Vi som träffat Tomten tidigare, vet ju med oss att hans dialekt kan variera lite beroende på vilket humör han är på. Hummöret han visade upp i Thailand måste varit något mycket annorlunda eftersom dialekten inte kändes igen från något tidigare år...

En av många färgglada inridienser...
Skön dans till anskrämlig musik
- en något annorlunda kombo
Med glada barn vartän man tittade sög det lite i partytarmen och vi beställde in lite ytterligare läckerheter. En Breezer Lime till Mamma och en mer vågad Lanta Special till Pappa fick släcka törsten i den ljumma kvällen medans vi avnjöt klassisk Thailändsk dans till en musik som kän liknas vid att någon ihärdigt försöker ha ihjäl katten i grannskapet....vackert? det vete f-n...
Efter ett par omgångars dans lyfte vi från detta Partaj och styrde kosan mot vår egen enkla julklappsutdelning på terassen och tyvärr utanm inslag av pratglad Tomte. Nu gick det ingen nöd på oss och paketutdelningen förlöpte utan missöden med kameraväskor, muffinsmaskiner, raggsockar och annat smått och gott som fann sina rättmätiga ägare. Dessutom hann vi med vårt dagliga Vist.spel och ställningen när vi bröt för dagen var ju, som tidigare nämnts 89-84 till P&E.

Uppe med tuppen var vi inte idag på Juldagsmorgonen. En välförtjänt sovmorgon utan skramlande väckarklockor kändes riktigt skönt. Med en ordentlig frukost i magen drog vi oss ner till stranden och intog horisontalläge. Som tur var låg vi "dickt an", annars hade vi sannolikt blåst iväg över nejden. Värmen finns här, men de sista dagarnas blåst har varit lite i överkant (men som vi förstått på en del tidningsrubriker, är det säkert bara en stilla krusning på ytan jämfört med stormar som rör sig över Skandinavien för närvarande). Vi klagar inte! Istället borrar vi ner oss i sanden på stranden och biter ihop. Till slut behövde vi dock fylla på näringsintaget och vi drog oss iväg på en liten promenad söderut längs stranden tills vi hittade ett charmigt litet ställe med kanongod mat och en skön attityd till livet och tillvaron.

En skön vy från dagens lunchställe
Landa i solstolen? - Gärna det!
...liksom här....
Tänkvärda ord...
Imorgon blir det hotellfrukost innan vi stänger igen väskorna för transport till Railey Beach utanför Ao Nang. Vi får hoppas att bokningen verkligen gäller, så att vi får tak över huvudet....Sedan gäller det att lösa nästkommande period med en förhoppning om nyårsfirande på Kamala Beach....men blir det inte det, får vi hitta på något annat. Det får de kommande dagarna utvisa...
Så nästa gång blir det ett nedslag från en ny plats och tills dess:
Må Gott och Ta Hand Om Varandra!!! önskar Fam PACE
Här kommer den utlovade husvisningen. Ett hus på ca 75 kvadrat, tre sovrum, kök, två toaletter m dusch och en mysig terass, där Vist-turneringen bjuder på en del bataljer! Ställningen just nu? 89-84 till P&E..;-)
Southern Lanta Villa C4 
 Väl innanför porten
 Terassen, där vi spenderar mycket tid tillsammans...vissa spenderar mycket tid med myggen...
 Köket eller ska vi kalla det frukost-fixar-hörnan
 Sovrum 1
Sovrum 2...väldigt likt sovrum 3...

Julafton blev en trevlig historia, när vi väl löst boendefrågan mellan den 26-29/12. Innan dess var undertecknad smått uppgiven, då mycket verkade fullbokat. Det blev till att gå tillbaka till ett analogt angreppssätt. Det vill säga, ta reda på telefonnummer till önskat hotell och ring direkt. Skit i alla hemsidor som förmedlar hotellen. It's Back To Basic! Och plötsligt förbyts frustration och uppgivenhet till ett "men detta lät skumt"....Eller vad säger man om följande samtal:
- Hello! My name is Patric and I look for accomodation for one family, 4 persons between 26 and 29 of December.
- Yes?
-I wonder if you have any rooms available for those dates?
- Ok. What was your name?
-Patric.
-Ok Mr Patrick. Let me see. Four persons, one room....
- Yes, it would be very good if you had something...
- Yes we have.
- Do you?
- Yes, one room forur persons for three nights. Checking in 26 and checking out 29th. Ok?
- Ok!
- When you arrive?
- Well, we think we will be arriving in the afternoon from Lanta.
- From Lanta you have Express Boat to Railey. You call this number when you arrive and the Bell Boy will come with a carriage to fetch your bags. Then you walk with him for 10 minutes to the hotel.
- Ok, but do you need anything more?
- No I have you name, you arrive on 26, you call when you arrive Railey.
- My phone number?
- Oh that could be good.
- Ok, it's +46...
- What?
- +46, it's a swedish phone number...
- Oh, don't mind. Give us a call when you arrive at Railey. To this number.
- Ok, then everything is alright?
- Yes sir. See you on the 26th.
- Ok....Bye for now...

3,400 baht för 4 personer per nat, innebär ca 750 SEK, vilket får anses som mycket prisvärt eftersom hotellet ligger hyfsat bra till, verkar ha bra kvalitet, pool, AC frukost ingår...Too good to be true...?

Nu hastar tillvaron. Det kan vara lite "busy" att semstra i Thailand. Vi återkommer med ett utförligt "reportage" kring Julafton och en summering av Koh lanta-vistelsen senare idag. Imorgon drar vi vidare mot nya äventyr...

Hasta la vista!

torsdag 22 december 2011

Dan före Dan före Dopparedan

God eftermiddag i julstöket!
Vad vi förstått så finns det ymnigt med snö på Baksidan men att den lyser med sin frånvaro på Bästkusten. Här är det lite annorlunda... julsångerna går för högtryck på restauranger och
barer, vilket ger ett smått absurt intryck.
Jingle Bells och Stilla Natt i 30 graders värme gör sig sådär...
Det annonseras emellertid flitigt
om svenska julbord på ett antal restauranger runt om Koh Lanta, men vi lär inte lockas till det.
Istället har vi idag signat upp oss för den sedvanliga julfesten på Southern Lanta.
Det lär bli en omfattande buffé, klassisk thailändsk dansuppvisning, live-musik och eldshow.


En glimt från omgivningen på Southern Lanta Resort. Fotograf: Patric

Vi kommer säkert att känna oss lite malplacerade när det väl kommer till kritan, men tomten kommer säkert hit också. Idag såg vi nämligen två tomtenissar i vattembrynet under en familjär fotosession. Thailandtomtens julkort får liksom en annan touch...

Middagen igår avnjöt vi på ett schysst ställe, The Black Pearl, med mycket folk och god mat. Hela familjen mätt och go för 1,000 baht är helt ok.

Gårdagskvällens Vist gick visst lite så där (om man frågar undertecknad). C&A hade ett visst flyt mot slutet och leder nu med 32-28. Mmm ,ni inser debatten om det är tur eller skicklighet som spelar in...

25-30 grader i luften när solen är i moln och avsevärt varmare när den steker på våra bleka kroppar gör att man känner sig väldigt långt från snö, slask och Göteborgsk december. Från lokalinvånarna har vi förstått att det i princip är fullbokat på alla hotell på ön, vilket vi ställer oss något skeptiska till. Slänger man ett öga på nedanstående två bilder från Klong Dhao Beach under Prime Season får man inte riktigt ihop det...









Stående mitt på strande tittandes först åt vänster...och sedan åt höger...synd att säga att det kryllar av folk...Fotograf: Patric























Jul-lunch al la Lanta...Fotograf: Emmie.

Förmiddagen stekte en del idag, men sedan friskade vinden i och solen gick i moln. Vad gör man då? Då går man och tar sig en god lunch. Idag blev det "Fruit Plate" och "Pancakes & Ice Cream". Hmmm....nice!
Nu slappar vi i huset innan vi kommer att ta oss an en restaurang på stranden ikväll.

Nästa anhalt vi tittar på är en liten ö, som heter Koh Yao, som ligger mellan Krabi och Phuket. Om allt funkar hittar vi ett par nätter där efter vi lämnar Koh Lanta på Annandagen innan vi drar oss mot Kamala Beach för ett möjligt nyårsfirande med Fam Ö. Vi återkommer kring detta vad det lider.
Nu blir det att ta lite bilder, så vi kan bjuda på "husesyn" vid nästa inlägg.

Må gott alla, var ni än befinner er! För att boosta er julkänsla, så här i julstökets finalskede vill jag tipsa om en oansenlig...eller inte... liten julkalender på http://blogbypa.com

Enjoy!

///Patric


onsdag 21 december 2011

Bloggen lever....eller den sprattlar åtminstone till!

Ibland behövs det något speciellt för att man ska få ändan ur vagnen. En semester till Thailand kan vara ett sådant tillfälle. Därför gör vi nu en rejäl uppryckning vad gäller bloggdisciplinen och kommer att hålla omvärlden (som säkert saknat våra intelligenta, djuplodande och undersökande inlägg de sista två...eller är det tre åren..?) uppdaterade. Nu är vi emellertid "alive and kicking!"

Vår historia börjar eftermiddagen den 17/12, då vi klev på tåget från Götet till Köpenhamn. Fullpackade och med ett glatt humör susade vi söderut samtidigt som vi inledde århundradets viktigaste tävling, en maraton-fyr-manna-vist. Undertecknad och Emmie mot Alina och Catarina. Detta, mina kära vänner kommer ni att få följa på mycket nära håll. Den första rundan slutade i en komfortabel ledning till Alina och Catarina med 11-2. Det sved i skinnet, men vi har tre veckor framför oss, så vi satt lugna i båten och gladdes åt våra motståndare, som tycktes tro att segern redan var ett faktum...aj, aj, aj vad de kommer att bedra sig!

Incheckning på Radisson Blu Scandinavia, några timmars sömn och en god hotellfrukost senare tog vi taxi till flygplatsen och här inträffar första missödet på resan. Patrics First Card försvinner spårlöst mellan taxin och incheckningen. Ett mysterium man inte kan råda bot på när detta väl upptäcktes tolv timmar senare på Bangkoks flygplats. Spärrtjänst, ja tack!
Väl framme i Bangkok stundade drygt tre timmars väntan på nästa flyg. Vi kan meddela att detta inte är det man längtar efter när man suttit ner i elva timmar. Därför snarkades det på sina håll innan vi klev på Air Asias inrikesflyg till Krabi, där chaufför hämtade upp oss för att ta oss till Southern Lanta Villas på Koh Lanta.

Soluppgång över Asien när vi flyger in mot Bangkoks flygplats. Fotograf: Emmie

Vi har hyrt ett litet hus på ca 75 kvadrat med tre sovrum som är någorlunda utrustat för att kunna laga en del måltider själva. Det ligger i nära anslutning till en resort, som den vakne läsaren känner igen från senast då det begav sig (bläddra gärna bland gamla inlägg). Rent och snyggt och lagom lugnt med ca 1,5 km in till byn Saladan som ger viss möjlighet till shopping och mysiga restauranter.
Direkt efter ankomst drog vi oss ner till stranden för det första doppet och det var ljuvligt med ca 25 grader i vattnet och en skön gul sol som värmde kropp och själ.
För enkelhetens skull blev det middag på Southern Lanta Resort och utsikten från bordet lämnar inget övrigt att önska...;-)

En skön vy att vila ögonen på medan man väntar på att maten ska komma in.
Fotograf: Catarina


Första dagen på stranden var helt underbar med oändligt många dopp,
strandtennis, promenad och lunch på Southern Lanta. Efter stranden slappade resten av familjen medan undertecknad tog en löptur och gymmade en stund på områdets lokala gym. Detta kommer med säkerhet att kännas de kommande dagarna, men som man bäddar får man ligga! Väl tillbaka med familjen inträffar något som kunde gått riktigt illa.

I huset har vi glasdörrar ut mot terassen. Emmie reser sig från bordet ute på terassen för att gå in. När hon reser sig tycker hon att dörren är öppen, men av någon konstig anledning måste någon varit framme och stängt den... för när hon ska gå in, smäller det till riktigt ordentligt och hon liksom studsar tillbaka med ett chockerat uttryck i ansiktet.
"Aj! Var den stängd...?" följt av ett gapflabb utan motstycke.
Beviset på den klockrena pann-träffen ser ni till höger, där rester av den nyss insmorda hudkrämen lämnade tydliga avtryck...Man får väl anta, till Emmies försvar, att det var dagens starka solsken, som ställde till det...?

På kvällen tog vi en Tuk-Tuk in till Saladan (riktpris 120 Baht för fyra personer), där vi käkade på Memory (för en mångårig Ericsson-anställd gav detta helt andra vibbar än ett annat Memory...). I den IT-ålder vi numera lever i, insåg vi snabbt att det inte alltid är det på menyn, som är det som bestämmer vilken restaurant man väljer. I vårt fall var det "Free Wi-Fi", som fällde avgörandet. Nu blev det ändå en höjdarmåltid och vi drog oss sakta hemåt när butikerna stängde igen vid tio-tiden.

Väl hemma blev det en smått enastående uppvisning i hur man spelar fyrmanna-vist. Dagen började med 11-2, till C&A, men när kvällen var slut stod det 22 lika, efter det att P&E bland annat kammat hem tio friska poäng på en giv. Så nu är det match igen och segervissheten kan skönjas hos båda lagen.

Nu stundar stranden och ytterligare försök att landa djupt ner i solstolen. Jag tror med bestämdhet att övning ger färdighet, så det är bara att ge sig på det igen...Om jag lyckas komma upp ur den framåt eftermiddagen, kommer det med stor sannolikhet nya insikter från Koh Lanta.
Må Gott! /Patric

tisdag 8 mars 2011

Heading For Justin

I fredags fick två Justin Bieber fans reda på att de ska till Berlin och se honom LIVE...det är obetalbart!

video

måndag 22 mars 2010

On the road again...

Klockan är 04.30 och solen har ännu inte mäktat med att klättra upp över horisonten i Silicon Valley. Jo, de stämmer det är 04.30 lokal tid och det är måndag morgon. They call jet-lag...
Fick med tunga steg lämna familjen efter en god söndagsfrukost för att ta taxin mot Landvetter...ska man vara ärlig är det ju inte precis vad man längtar efter! Speciellt inte efter en rätt hektisk period både för familjen och på jobbet sedan nyår!
I helgen hade pacee (=Catarina) en monter på en mässa i Kungsbacka, som gick under namnet "Lady's Day". Det var ett trettiotal utställare med den gemensamma nämnaren att adressera sådant som den kvinnliga delen av befolkningen uppskattade. Således kunde man hitta smycken, hudvård, mode, bijouterier, friskvård och välväxta (?) snickare...Själv hade jag rollen av personlig hantverkare åt pacee och Wiila, vilket innebar att när montrarna var iordning fick jag avlägsna mig själv.
För Catarinas del har förberedelserna inför denna mässan präglat väldigt mycket under de senaste månaderna. Hur ska montern se ut? Inramning? Färger? Vad vill man visa? Hinner man ta fram det i tid? Många frågor men få svar i början av processen. Under vintern/våren växte det dock fram allt eftersom och även om det blev mycket sena kvällar och en del omprioriteringar mot slutet, så stod en välfylld monter färdig klockan 11.00 i lördags, redo att ta emot hugade spekulanter och intresserade besökare. Det upplevdes nog som om det fanns ett stort intresse och många samtal senare kunde Catarina och Alina summera dagen med viss försäljning men framför allt en känsla av att många kan tänkas återkomma för beställningar. Och det var ju det som var meningen. Att synas och sprida varumärket!

För egen del drog jag mig hemåt för att titta till Emmie, som drabbats av en otäck infektion/inflammation i ögat. Det var meningen att hon skulle spelat bortamatch i handbollen, men hon såg ut som en mörbultad boxare när hon vaknade, så det blev att ta det lugnt. I stället infann vi oss på Skälltorpsskolan för lokalderby mot Backa. Emmie som publik och jag själv som lag ledare. Det blev en riktigt bra handbollsmatch, där våra tjejer (=Bjurslätt) höll ledningen genom hela matchen. Just denna matchen var extra speciell eftersom många av tjejerna i Backa och Bjurslätt går i samma klass plus att det alltid är en speciell atmosfär när lag från dessa klubbar möts.
När man är involverad och ser hur hur tjejern utvecklats sedan serien började i september, blir man fascinerad. Nivån på handbollen som våra tjejer spelar har ökat flera steg. Från att ha varit ett lag som vinner ungefär lika mycket som man förlorar till att bli ett lag som på fullt allvar utmanar och vinner mot de allra bästa lagen. Den resan är så kul att se.
Vad många inte inser, är att för att få ett lag att lyckas, måste hela truppen lyckas. I vårt fall är det sammanlagt tjugo tjejer, som bemannar två lag och för att lyckas med den utvecklingen jag beskrev ovan kan vi konstatera att hela truppen har höjt sig flera steg, vilket inebär allt bättre kvalitet på exv träningar, matcher och cuper. Och som alltid, när man känner att man blir bättre, blir det också roligare ;-)

/p

onsdag 30 december 2009

Året som gick


Då var i stort sett ännu ett år till ända och det ger möjlighet till viss reflektion och eftertanke.När man väl sätter sig ner och lägger pusslet kring vad som egentligen hände, inser man att vi under året passerat ett antal milstolpar, som vi inom familjen kommer att bära med oss för lång tid framöver.

Nyårsafton 2008:
Året startade som sig bör med att skåla in det nya året. Denna gång gjorde vi det för oss själva i en lätt tillbakalutad stil i hemmets lugna vrå. Det började med GP fyrverkeri och avslutades med god mat och dryck och med ett hett familjemästerskap i Wii.

Skidsemester:
Maj-Ingers pensionat i Uttendorf går till historien som något av det mer hemtrevliga och tillmötesgåendehotellen i Alperna och på sättet hon tog hand om hela gänget var fantastiskt. Nu fick ju inte alla ta del av hela paketet eftersom Alina blev allvarligt sjuk och fick spendera en vecka på sjukhus för blodförgiftning...en lång, tråkig och skrämmande historia kring hur bräcklig hälsan kan vara.Hon har emellertid återhämtat sig ordentligt och är fylld av revanschlusta när vi styr kosan mot Maj-Inger i Januari igen!

Och alla dessa kalas:
Emmie blir tonåring.Skrämmande tanke. Nu är båda flickorna tonåringar...med allt vad det innebär...Emmie växte ett par snäpp över natten och blev plötsligt lite mer vuxen...
Alina fyller moppeJu äldre de småliven blir, desto mer skrämmande blir tanken. Vi tackar gudarna att hon inte ville ha just en moppe...När man var 15, var man ju i stort sett bäst i världen och det var inte mycket man inte kunde eller inte förstod...vi kan väl konstatera att även om det var länge sedan vi var i den åldern, så är det inte mycket som har förändrats...
Lottas 40-årskalasEtt hejdundrande partaj, som gjorde en smärtsamt påmind att man inte längre är 20...även om man känner sig så när man är mitt uppe i det. Dagen efter har efter detta fått en något annan innebörd...

Bröllop Fredrik och Marianne:
Efter den obligatoriska svensexan för Fredrik, följde ett tjusigt brölllop i midvinterskrud. Ett udda inslag var den internationella touchen med gäster från bl a England/Skottland, vilket påkallade behovet av tal på engelska.


Elsa 89:
Elsa Märta Ingeborg blev tog ännu ett steg mot fullvuxen ålder! Ett födelsebarn som sken ikapp med solen på ett sommarvarmt Sturkö tog emot mängder av gäster, som njöt av härligt, svalkande bad och ett trevligt umgänge. Det är synd att Blekinga hamnat så fel geografiskt sett. Det hade varit klart smidigare om det legat där Halland ligger...men å andra sidan, då kanske vi sprungit ner dörrarna hos Blekingesläkten...(ja, för mycket av det goda, ni vet?)

Farmor blir panschis:
I Februari hölls PRO fest hos farmor. Efter en yrkesbana som sträckt sig från Egen frisersalong via hemmafru till "badtant" (=mogen och erfaren sjöjungfru) och Bowlinghallsmedarbetare har farmor nu nått till det ultimata tillståndet: Panschis! Nu kan hon med gott samvete hänga på låset till stormarknader en kvart innan de öppnar, knö sig först i köerna för att hon har ålderns rätt samt "hänga" på vårdcentralen för att undersöka alla krämpor som kom med posten första vardagen efter 65-årsdagen. Hon är numera en mogen kvinna med alla rättigheter men inga skyldigheter och full frihet att göra vad hon vil!

Zania/Gudföräldrar:
En lite solstråle kom till jorden och förgyllde tillvaron. Hannah och Andrew kan numera sträcka på sig som stolta föräldrar och lagom till dopet fick vi det hedervärda uppdraget att bli faddrar/gudföräldrar, vilket givetvis innebär att Alina och Emmie då blir Gudsyskon...eller?

Barnen på egna äventyr hos Gudmoster:
När vi ändå har gudföräldrar och gudsyskon på tapeten bör vi även nämna att Alina och Emmie själva tog flyget till Stockholm för att umgås en, en ordentlig milstolpe och de fick vara sig själva och at eget ansvar under en helg utan mamsen och papsen som "curlar".

Alina på bal:
Vissa ting utvecklas inte något under drygt 25 år andra saker inträffar i tidigare åldrar än när vi medelålders var unga. På den gamla ... tiden hade man studentbal efter gymnasiet. Det har man säkert fortfarande.Vi hade inte någon bal efter 9:an, men det gäller nu. Döm av vår förvåning när Alina förvandlades från något trumpen tonåring till fullfjädrad party-pingla. Lite av en Extreme Makeover, om man säger så...Själva var jag inte hemma under förberedelserna, men kom från Stockholm sent på kvällen och fick taxin att köra förbi stan i hopp om att jag kunde hämta upp Alina. När taxin sakta cruisade fram höll jag utkik efter Alina. Men eftersom jag inte sett den osannolika förändringen tidigare på dagen ställde mörkret, som lade sig över stadens gator och torg, till det för mig. Jag hittade helt enkelt inte henne förrän vi stannade till vid angiven adress och hon stolt spatserade emot oss i tjusig klänning, högklackat och en håruppsättning av sällan skådat slag. Unbeliveable!

Emmie på skolresa:
Sista året på Lerlyckeskolan betyder att sexorna åker på skolresa. För Emmies del var detta något av en utmaning långt innan de gav sig iväg. Att sova borta var inte självklart, men hon hade gett sig den på att detta skulle klaras av. Milstolpe? Givetvis! Efter skolresan kom det hem en stolt tjej, som i och för sig knappt sovit någonting (eftersom klasskompisarna bestämt sig för att "dygna"), men hon fixade det galant och efter det har det inte varit några problem att tala om! Way to go! Emmie!

Marcus blev sambo:
Vissa saker satsar man inte pengar på. Exempelvis satsar man inte pengar på att ett äpple faller uppåt om det lossnar från äppelträdet. På samma sätt hade det aldrig fallit mig in att satsa pengar på att Marcus skulle bli sambo inom överskådlig framtid. Men ibland har man fel. Vetgirig.nu är nog i själva verket en dold dating-sajt, vilket kunde förklara den snabba utvecklingen...Personligen tror jag att det som fick det att hända var uttömmande telefonsamtal från Fredrik och Mariannes bröllop...

Emmie slutar sexan:
Skolavslutning i Flunsåsparken är något få förunnat. Med sol, blå himmel, vita, fluffiga moln och skönsjungande barn som framför Idas sommarvisa på den klassiska scenen i Flunsåsparken på Hisingen kan göra även den mest inbitne fastlandsbo religiös. Emmies klass hade gjort ett fantastiskt jobbmed planering och nu även genomförande av hela programmet.Förutom "0"-ornas överlämnande av en röd ros till 6:orna, var det nog Fannys "spontant planerade "Vi är f-n bäst" som var höjdpunkten. Det blev ju lite av en sorgens stund eftersom de har varit ett så gott gäng i skolan och nu var det en del som inte hamnade i samma klass. För Emmies del blev det handbollsklass ihop med nio andra tjejer från handbollslaget och klassen, vilket blir ett äventyr i sig.

Junicupen:
Sommarens handbollshöjdpunkt. Handbollscup i Uddevalla och resten av familjen flyttade base-camp till Fjällbacka, där vi fick bo hemma hos Fam Öjerskär. Cupen gick riktigt bra, mycket tack vare ett gäng tjejer som skötte sig exemplariskt både på och utanför planen. . För hejarklackens del blev det fritidsaktiviteter i form av kräftskiva, båttur och grillkväll. Riktigt trevligt det oxå!

Semestern:
I år gjorde vi ett medvetet val att semestra på hemmaplan. Det blev en sedvanling tur ner till Småland och Blekingemed möjlighet att spendera tid med farmor, kusiner, sysslingar, gamlamormor Elsa och andra släktingar. Tyvärr hade det fina vädret tagit en paus, så det blev inte mycket sol och bad. Som tur var fick vi ett par dagar med båten till Ekna, där vi bl a åkte gummiring efter båten.
Fam Wehlander hälsade på i de djupa skogarna och tillsammans tog vi en tur till Kosta för glasbruksbesök och en del outlet-shopping.
Ett kort pit-stop på Björlis senare styrde vi kosan upp mot Bohuslän för att säkra några sol-och baddagar. Enligt statistiken ska Strömstad vara något av det mest solsäkra alternativen, vilket vi förlitade oss på...men hur bra var det på en skala?
Första anhalten var Fjällbacka för att hälsa på Fam Ö, och på vägen upp får vi höra på radion: "Under natten förliste ett fartyg i den kraftiga stormen utanför Strömstad"
När vi klev ur bilen i Fjällbacka insåg vi att det blir nog inte mycket sol-och bad...f-n vad det blåste!Skaldjursfrosseriet fick flytta inomhus och motvilligt måste man erkänna att det är ganska häftigt att stå inomhusoch beskåda havet i fullt uppror när stormen river som värst!

Några dagar senare bar det iväg för två nätter i Strömstad, dock utan någon sol och värme, vilket gjorde att det blev en utflykt till Halden för att göra en kombo av kultur och shopping. Alina och Emmie jublade i kapp när vi klev ur utanför Fredrikstads fästning och himlens portar öppnade sig...Dessutom propsade mannen i huset på att när vi ändå var där skulle vi minsann ta del av historien! Det finns både regnkläder och paraply! Och vad man blev populär...not!
Resten av dagen spenderades i Norrby shoppingcenter...say no more!

I vår jakt på sol och värme, flydde vi norra bohuslän och drog oss längs kustvägen via Kungshamn, Grebbestad och Lysekil ner mot Tjörn. Ett kvalitetsstopp var pausen vid det fascinerande pittoreska Handelsman Flink på Flatön.

Basecamp etablerades hos svärmor och nu kom äntligen solen! Äntligen lite lön för mödan! Extra kul blev det i och med att Michael och Ulrika med barnen hade semester och också befann sig på Tjörn ihop med Jossi och Jonas med barn.Det blev ett par riktigt sköna dagar med sol på näsan, bad och mysiga grillkvällar!

Minnesvärda besök:
Det var riktigt kul när Johan, Mona och barnen stannade till med en övernattning på väg upp till Oslo. Barnen "connectade" direkt och mycket skratt och flams hördes från övervåningen när de utmanade varandra på Wii. Grabbar från Växjö är alltid svårslagna, så även denna gång när Andreas visade vart skåpet skulle stå (till tjejernas stora förtret!).Lika trevligt var det när Mr Mats med familj kom förbi på sin semester. När än vi träffas är det trevligt, det spelar liksom ingen roll hur lång tid som gått!

Ett päron till farsa:
Väl hemkomna till Björlis, gällde det att komma ikapp med gräsklippning, rabatter och lite annat smått och gott. Med det avklarat gjorde vi ännu en tripp upp till Michael och Ulrika på Tjörn inklusive övernattning. Det blev riktigtmysigt med plump-spel långt in på småtimmarna. Ja, mysigt fram tills det att undertecknad vaknade och såg sig själv i spegeln...inte mysigt! Kraftig svullna och ömmande kinder. Det såg helt klart för j-t ut. Som huvudet på en uppsvullen Michelingubbe! Yach! Fortsättningen på detta visade på hur svårt läkare kan ha för att komma överens om vad den faktiska åkomman är. Påssjuka eller allergi? Tja, jag vet fortfarande inte. Men nu ser jag åtminstone någorlyunda normal ut...

Backpacking Dino:
Under detta året har jag vissa stunder "tjôtat hål i hûvet" på vnner och bekanta" med syftet att få så många som möjligt att gå in på Kapitel1. se, för att läsa den numera omtalade ungdomsromanen "Backpacking Dino -Slutet på Början". Efter en del smärre justeringar är vi nu närmare än någonsin till att släppa boken....(det har väl ingen hört förut?)Skämt åsido, en hektisk tillvaro har satt lite käppar i hjulen vad gäller färdigställande, men skam den som ger sig! Under 2010 ska den ut!

Lagledare i handboll:
Människan har olika saker som driver och triggar en. Dessvärre är det inte alltid logiskt. Tillvaron kan ju tyckas tämligen fulltecknad, så man kan ju undra vad som får en att erbjuda sina tjänster att bli lagledareför Emmies handbollslag? En kombination av att marginalisera innebörden och ett intresse av att bidra till att kunna bibehålladet smått unika som finns i laget.

Tjejer har ju normalt lätt för att gruppera sig inom en större grupp, vilket kan skapa en del subkulturer och potentiella konflikter. Detta är ju något som kan ställa till det i en lagidrott som handboll. I detta fallet, vågar jag påstå, råder i princip total avsaknad av dessa tighta subgrupperingar. Faktum är att man blir glad och fascinerad över att tjejerna kan känna sig bekväma i att umgås så brett.
Så, sedan Augusti är undertecknad numera lagledare för Bjurslätt F96 och det är så skoj! Dels är det ett gott gäng tjejer och sedan är handboll en fascinerande sport som kräver mod, styrka, intelligens och smärtstillande (?). Riktigt kul på min ära!
Sedan får andra bedöma hur väl man lyckats med uppdraget.
Ludde, kanske den charmigaste so far?
Farmor och Farfar har fått tillökning!
En liten "knätofs" till valp som troligtvis är en
blandning av King Charles Spaniel och något annat sött...
Ett litet yrväder är han i alla fall och allas vår lilla favorit för tillfället!


Barnarbete:
Nu finns en uppenbar risk att man hamnar på någon svart lista. Att offentligt skriva om barnarbete är kanske inte alltid självklart och definitivt inte om det handlar om ens egna barn....Men livet är fullt av risker...so what the heck!I år har både Alina och Emmie fått tjäna ihop egna slantar genom att arbeta för Smartbox.
Alina är numera erfaren men för Emmies del var det en milstolpe. Att ta ansvar för ett utförande utan att tramsa och flamsa och förstå varför uppgiften är viktig gör att man växer en eller ett par snäpp.

pacee
Catarinas firma kan konstatera att det andra verksamhetsåret har gått ganska bra. Runt fyrtio leveranser av handjagade silversmycken är ett steg framåt och det är riktigt kul att följa hur det utvecklar sig. Den andra stora delen i verksmaheten är jobbet som utförs åt Smartbox, vilket har ökat ordentligt sedan förra året och får väl ses som ett fortsatt förtroende i kombination med att de etablerar sig i alltfler butiker och kedjor.

En vit jul:
När vi inför jul räknade ihop hur många som kunde tänkas dyka upp på julafton fick vi det till...shit! 33st! Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum! Nu blev det inte fullt så många eftersom varken farmor, farfar, Pelle eller Flennemoskunde komma. Det blev bara 22 stycken. I vanlig ordning samlades alla strax före tre för uppvärmning med glögg och Kalle Anka.Full fart i form av julbord, Tomte, paketlek, Wii och allmännt trevligt umgänge fyllde aftonen och innan Heinel-Bergström tog Ris-a-la-altan och gick var klockan närmare 01.30...Det var extra kul detta året eftersom Zania och Andrew var med., liksom Britt-Marie, Hannahs mamma.Tomten tycktes dock ha halkat och slagit i huvudet, för dels gav han pussar på mun både till höger och vänster och sedan gav han ut platta paket med väldigt mycket luft i...(fråga Marcus om detaljerna!). Men det är klart, det är nog mer sannolikt att det berodde på Julmusten han serverades av Fredrik...

Nyårsfirande i Sälen:
När jag skriver detta sitter jag i bilen på väg upp till Sälen där vi ska få några dagars skidåkning och nyårsfirande ihop med familjen Öjerskär. 22 minusgrader, blå himmer och gnistrande snö runt Torsby är oändligt vackert. Då är det skönt att sitta i bilen med lika många plusgrader..;-) Vi gav oss iväg kl.07.00 och resan har kantats av ett enda litet missöde:Vi fick köpa nya vindrutetorkare, eftersom de vi hade torkade bra överallt utom framför förarplatsen...

Rapporten från Sälen säger -14 grader, strålande solsken och helt vindstilla. Det kommer att bli kanon!

fredag 25 december 2009

Juldagen 2009


Äntligen lite andrum!

En juldag med två "måsten". Röja undan efter gårdagens julfirande och slappa framför någon go film. Det är svårt att dra sig till minnes när vi senast hade den möjligheten. Hösten har, hur man än väljer att se det, varit vansinnigt hektisk och det har liksom kulminerat i och med Julfirandet på Björlis.
Senaste inlägget belyste en del negativa aspekter av att vara chef. Utan att frottera sig i detaljer så har det präglat tillvaron sedan besked gavs till berörda och lite legat som en blöt filt över en.
Strax innan jul hade vi en sammankomst som kändes konstruktiv, så det känns som att alla inblandade har lite bättre koll på vad som väntar, vilket gör det mer hanterbart.

Julen är ju annars en högtid av gemenskap, reflektion och... "fett stort" kalori-intag...så även denna gång. Vi hade bjudit in släkten till Björlis och när alla får var inräknade fick vi det till drygt tjugo personer i varierande åldrar. Traditionellt julbord med mat i långa rader, som skulle räckt till ett kompani gjorde att magen till sist intog "julformen"...dvs den stod ut i fyra hörn.

Även Tomten kom förbi för att dela ut klappar till de barn som varit snälla och som vanligt väntade en stadig vätskekontroll innan han kunde vingla vidare till nästa familj. Som en extra belöning fick tomten en kanonfin teckning av Anton, som han bler väldigt glad för.

I morgon kommer fortsättningen och en del goa avslöjanden om Tomten, platta paket och hur tävlingsinstinkten kan få luften att vibrera...

God fortsättning!

fredag 13 november 2009

Ingen dans på rosor

Det är inte alltid livet är en dans på rosor! De senatse två-tre veckorna har varit tunga...riktigt tunga. Det började med att chefen rngde för drygt två veckor sedan och berättade att firman planerade att lägga ner verksamheten i ett europiskt land...dvs ett antal hundra personer skulle bli av med jobben. Med tanke på vad som händer inom vår industri i sin helhet är det väl inte konstigt att det måste ske justeringar, men när det drabbar kollegor och personer som man jobbat med i flera år, känns det som ett sting rakt in i skälen. När man dessutom är ansvarig för en del av verksamheten som sker där är det lätt att hålla sig för skratt.

När det senare visar sig att jag "får äran" att åka över för att delta när beskedet lämnas, kändes det till en början som en riktig nitlott. Jag kan väl avslöja att det i sig inte ändrade sig, men upplevelsen var intressant och något jag kommer att bära med mig för en lång tid framåt.

Det stora utmaningen fram tills det att vi förmedlade beskedet var att jag inte fick avslöja någonting. Det vill säga, under drygt en vecka bar jag på vetskapen utan att det fick synas och dessutom var vi tvungna att, i lönndom sätta samman presentationsmaterial och Q&A's som skulle användaspå själva dagen D.

Sedan länge hade vi planerat att genomföra ett ledningsmöte under slutet av veckan just på dt ställe döär beskedet skulle lämnas och resten av ledningsgruppen hade planera att åka dit lite tidigare för att träffa sin personal mm. För egen del fick jag använda både vita lögner och att resa incogito för att inte väcka misstänksamhet när jag reste dit i förtid. Tillsammans med ett tiotal kollegor från olika delar av bolaget, checkade jag in på ett riktigt "Harry Potter"-hotell. För de som inte haft möjlighet att besöka detta gamla kloster är det definitivt en upplevelse att spendera en eller flera nätter här. Absurda och unika rum med badkar och dusch upphöjda i hörnet av hotellrummet gör onekligen att man undrar över vart man hamnat. Dessutom myllrande gångar, knarrande golv och , enligt sägen, flitiga besök av diverse spöken gör varje vistelse till något minnesvärt.

Omgivningarna runt hotellet är helt fantastiska med klassiskt välordnade parker, buskar och häckar i givakt och svepande gräsmattor som för tankarna till engelska grevskap och traditionstyngda adelssläkter. Själv kan jag inte låta bli att fascineras av denna typ av miljö. Det är något annorlunda men andå klassikt, som retar mina nerver. Riktigt häftigt!...i normala fall.
Denna gången var det emellertid inte fullt så stimulerande.
Vi samlades vid klockan fyra på eftermiddagen för genomgång av budskap, tidplan och säkerhetsfrågor. Det fanns de som vait involverade i föreberedelser under en längre tid, men denna dag var det sammanlagt ett tjugotal som visste något om vad som skulle informeras om dagen efter. Vi åt en, under gällande förutsättningar, riktigt trevlig middag innan vi fortsatte våra förberedelser till sent.

Till slut var vi emellertid i hamn och en natts god sömn var välbehövlig innan vi släppte bomben.
Det var inte mer än tre månader sedan våra kollegor flyttade in i, vad jag skulle vilja utse till den bästa kontorsmiljö jag träffat på hittills...ever! Med det i åtanke kan man tycka att det är ett slöseri att lägga ner ett sådant ställe, men om man ser resonemanget bakom förstår man hur allvarligt det är och hur omöjligt det hade varit att hitta ett bättre alternativ.
Nu är det emellertid inte alltid enkelt att på ett lättförståeligt sätt ge en tillräcklig förståelse till ett sådant omfattande beslut. Och denna dag skiljde inte sig nämnvärt på den punkten.
Det var meningen att vi skulle bussas gemensamt till kontoret, för att "slussas" in i ett speciellt konferensrum, där vi kunde hålla till under dagen. Alla lokala chefer (ca 60st) var inbjudna till ett chefsmöte direkt på morgonen och man insåg att de förstod att det var kärva beslut som skulle presenteras. För en utomstående är det nog svårt att föreställa sig känslan av att ena dagen vara övertygad om att "man sitter säkert", för att nästa dag få beskedet att du inom 8 månader inte har en arbetsplats att åka till på morgonen.
Alla jag pratade med efteråt uttryckte det som att: " visst troddde vi att i kanske få dra ner på vissa delar, men detta var en total överraskning!"Att sitta jämte kollegorna på chefsmötet och veta vad budskapet är är klart olustigt. Att sitta där samtidigt som man vet att det finns personer som just håller på att slutföra omfattande husköp eller som nyss sålt sitt gamla hus för att flytta närmare det nya kontoret gör att man får ont i magen! Snacka om hjälplöshet! Att veta om det, men inte få lov att säga något, är fruktansvärt!
Och så släpps bomben...det blir knäpptyst och man kan höra hur andhämtningen i rummet helt avstannar. Budskapet sjunker in under några sekunder och man märker hur dessa kollegor försöker fatta vad de just hört.
Sedan kommer de första trevande frågorna mesvar som är allt annat än fullödiga och man väntar bara på att helvetet ska braka lös med högljudda protester, idiotförklaringar och andra påhopp som enkelt skulle kunna sammanfattas med "NI ÄR JU FAN INTE KLOKA!!!!"
Till historien hör att dessa kollegor har uner mång år fått utstå smärtan av ständiga nerdragningar, så på ett sätt är de "härdade". Detta kanske kan förklara varför deras reaktion blev förhållandevis civiliserad, men likväl. När man ser dom i ögonen, förstår man vad de tänker egentligen.
Fortsättning följer...

måndag 19 oktober 2009

MMmmmmmåndagmorgon...

Redbull har fått konkurrens! Nu är det inte bara denna välkända "energidryck" som gör anspråk på att ha vingar. I mitt tycke borde Tiden få fri nyttjanderätt till uttrtycket att ha fått vingar.
Vart tar den vägen?
Förra veckan reste man runt i Kina med förhoppningen att kunna göra intelligenta nedslag i verkligheten och att kunna skildra detta på bloggen. Men verkligheten ville annorlunda. Istället var det fulltecknade dagar och dessutom ett internet som inte var helt smärtfritt under veckan. Därför skäms man löfte av att tvingas krypa till korset och konstatera att man inte riktigt infriat sina egna förväntningar...Inte bra! Men nog om detta.

Veckan var hektisk, men väldigt bra ur jobbsynpunkt. Fick förmånen att besöka en leverantör som livnär sig på att gjuta aluminium och zink-prylar till bl.a. bilindustrin. Intressant reflektion var att de tvingast skriva nere sina prognoser...från en tillväxt på 20% per år till mer modesta 10% per år...och så går bilindustrin knackigt...(vilket stämmer för världen utanför Mittens Rike). Skitigt och bullrigt var bara förnamnet, men ordning och reda plus en lyhördhet mot kunden som faktiskt imponerade.
Till detta kom sedan förhandling med efterföljande middag...inkluderande flygbränslet Maotai...yach!
Moutai troligen Kinas mest kända spritsort , drycken tillverkas av durra
och har vanligtvis en alcoholhalt på 53 %


Hemresan gick galant och jag lyckades få med mig
en del goa grejer till tjejerna
från Silk Market,vilket tycktes falla på läppen.



Helgen innehöll handbollsmatch, en del röjande i trädgården samt en
liten lottovinst på 200 spänn.
Veckan som ligger framför innebär Kista under tre dagar plus
kalas för en välbehållen 43-åring på lördag.
Då kommer farmor och farfar upp, eventuellt med senaste familjemedlemmen, Ludde...blir spännande!
Eventuellt kommer Pelle med oxå. Ska bli kul!

Catarina blir liggande hemma idag (huvudvärk och yrsel),
men snart trillar tjejerna ner för frukost och sedermera
avfärd till skola...
Scwisch! Nu var veckan igång!
Puss!

lördag 10 oktober 2009

Bättring utlovas!

Man kan kallt konstatera att vi haft en bloggdisciplin långt under anständighetens nivå! Inte bra och bättring utlovas!

Senaste nytt:Det har gått tre år sedan jag fick ut förmånsbilen och det stundade bilbyte. I tisdags hämtade vi ut en svart, häftig, Volvo XC60, som är en fröjd att föra fram bland gator och tirg. Riktigt kul....och vad den luktar gott!
Sitter just nu på Köpenhamns flygplats (i SAS loungen och MATCHEN har precis börjat. Är på väg mot Kina för en rundtur till ChongQing, Nanjing och Peking innan jag är tillbaka i Svedala på fredag kväll.
Spänningen ligger i luften och uppdateringar följer uner veckan!

Puss!

onsdag 16 september 2009

Hej hej hallå världen!

Ännu en dag i Silicon Valley. Hittills har veckan varit ganska fullspäckad, trots att det inte varit mycket som varit inplanerat i förväg. Det var å andra sidan poängen att ta möjligheten att ta tid där det behövs beroende på vad som händer. Dagarna fylls ändå och det blir mer konkret samarbete med kollegor här, vilket gör att man får en annan relation än om man bara möts i konferensrum. Hittills har det varit väldigt bra och nyttan med att höra det verkliga korridorsnacket är nästan obetalbart.

Silicon Valley i sig är fascinerande. Igår träffade vi en leverantör och det är påtagligt vilken kollegialitet det finns i "the Valley". Det name-droppas till höger och vänster. Har du hört om honom? Vad ska hon göra istället. Hörde ni hur de lyckades med det?...Det surras hela tiden om vad som händer i omgivningen och bidrar till att verkligen underhålla nätverket.
På bilden ovan får man en uppfattning om hur tätt alla dessa högteknologiska företag ligger. Tittar ni riktigt noga så hittar ni ett företag som heter Redback uppe till höger. Det heter numera Ericsson och där tillbringar jag dagarna denna veckan.
Jämför man med hur det ser ut i exv Kista, så är allt mer utspritt i den mening att varje företag har sina egna byggnader och väl tilltagna ytor för parkeringar och parker mm, vilket gör att man egentligen aldrig springer på folk från andra företag under dagarna. Dessutom har de en illa utvecklad lunchkultur. Här sitter de i sin lilla kub med medhavd macka e dyl. I det perspektivet förstår man att det handlar om att aktivt skapa möten mellan människor företag, om inte annat bara för att visa upp sig och surra lite om ditt och datt. Det kan handla om en halvtimma eller tre kvart. Inget omfattande men fullt tillräckligt för att hålla nätverket vid liv.
Väldigt fascinerande!

söndag 13 september 2009

Och så bär det iväg igen!

Sitter på en välbekannt flygplats och väntar på färd västerut. San Francisco hägrar denna veckan med besök på nya "huvudkontoret". Ska bli spännande även om jag inte direkt ser fram emot långflygningen. Pust och stön!
Det kommer emellertid små inlägg under veckans gång.
Det var ett tag sedan sist och det har hänt både det ena och det andra. Bland annat hade vi fullt hus häromdagen med kompisar till både Alina och Emmie som övernattade. Spännande att se hur de ändå funkar ihop ganska bra trots viss åldersskillnad. Dessutom stod de ut med mossig föräldrar till bords utan större klagomål. Riktigt trevligt faktiskt!

En annan har dessutom gjort comeback som idrottsledare och hjälper nu till med diverse sysslor runt Emmie handbollslag. I torsdags va rförsta eldprovet med föräldrarmöte, vilket jag överlevde och det känns riktigt skoj att få kliva in i den manegen igen och jobba med ungdomar.

Nu stundar boarding till Munchen och några timmars väntan inna det bär av mot SF. Vi hörs lite senare!

Puss!