Och så var veckan slut!

När vi summerar veckan, så sparar vi den under flitens vecka. Det har varit en bra vecka som i morgon, Lördag, kröns av att Catarina och barnen visar upp sig på en Jul- eller hantverksmarknad på Sibräcka Prästgård. Var ligger detta då? undrar säkert den frågvise läsaren. Mitt på Tjörn! Har ni vägarna förbi, så titta dit. Där kommer att finnas allehanda hantverk från akvarelltavlor till silversmycken och handgjorda juklort. Silver och julkort är signerade pacee och värda ett eget avsnitt.
För er som inte besökt länken till pacee silver eller pacee design här intill kommer här några små smakprov.








Vi kommer att summera och dokumentera lördagens övning. Öppetiderna är 10-17.
I kväll är det annars rätt lugnt. Jag och Alina har huset för sig själva då Emmie anordnar disco på skolan (det ska samlas in pengar till skolresa...) och Catarina är stöttande förälder som hjälper till.
Annars har vi börkat få en första skymt av advent med nya stjärnor i fönstren och man kan ana att det så småningom blir jul i år oxå. Det stora dilenmmat i år (som alla andra år) är vilken sorts sill som ska läggas in. Om någon har ett gott sillrecept, "feed it to me"! Man suktar alltid efter ny inspiration.
De senaste årens favoriter har varit Tomat- och basilika-sill och svart vinbärs-sill. Riktigt mumsig på min ära!
En kul episod från jobber var att jag återstiftade bekantskapen med en kollega jag träffade när jag var iväg på chefsutvärdering i Oxford för sisådär en tre-fyra år sedan. Geoff, som kollegan heter, hade ett jobb som lät riktigt kul. Han var "Innovation Director". På svenska skulle folk kanske kalla det för "Uppfinnar-Jocke", men tro det eller ej. Jobbet finns på Ericsson. Amazing!
Om ni någon gång skulle gå in och kolla på Ericsson Racing Team (http://www.ericssonracingteam.com/), så ser ni vad denna Innovation Director gör. Han ligger nämligen bakom hela multimediabiten som visas där. Rätt fräckt får man säga!
Nu blir det till att fissla till markservicen innan min utschasade fru kommer hem.
Vi syns i cyberspace!

Yellow Room

Och så var man tillbaka på brottsplatsen...Yellow Room på Bromma. Yippee!
Flög upp 12.05 och hade sk "Stugförhör" med chefen mellan tre och fyra. Faktum är att det blev ett riktigt bra möte och man myser ju lite när man överraskar chefen. Nu bär det av hemåt med 17-planet för att hämta Catarina på jobbet vid sju. Scwisch! Swchwisch!
tror nog att mitt nästa bokprojekt blir en berättelse om en datorväska som far run t världen...

Nu hinns det inte med mer. Gaten väntar!

Puss på er allihopa!

En lugn helg

Veckan avslutades med att husbonden hänvisades till de övre regionerna och nedervåningen togs i anspråk av "pysselflickorna". Tja flickor är väl kanske inte är den bästa beskrivningen...Tjejer, kvinnor, tanter eller k..., pick a choice...totalt var de i alla fall tio stycken av det täcka könet som sysselsatte sig med att dricka vin och glögg och göra egna julkort med hjälp av embossing teknik. Det är lite "klipp och klistra klubben" för vuxna över det hela, men resultatet blir väldigt snyggt. Jag är ju helt novis själv, men har förstått att noggrannhet och tålamod är egenskaper som borgar för bra kvalitet för slutresultatet.
Själv landade jag i soffan med en god Balvenie whiskey. Det var inte helt fel det heller. Nerifrån hörde man skratt och tjöt, så det verkade som om de hade en trevlig stund. Till och med svärmor som innan hade klargjort att "något sådant klarar jag inte av" producerade en hel hög. Vid halv elva tiden verkade alla nöjda och ligan drog sig hemåt.
Familjen samlade ihop sig en stund i soffan innan vi somnade sött.



Idag har Catarina jobbat och barnen fick jordens sovmorgon. Själv fick jag ordnat med salt och flis för att förhindra halka i trädgården. Dessutom fick jag ordant vintedäcken. Känns gôtt!
Nu softar vi i soffan och har hyrt några dvd'er. Eftersom Alina och Emmie showdansar, så kändes det som en liten allmänbildningsaktivitet skulle vara på sin plats. Därför hade Catarina lovat/bestämt att det skulle hyras Dirty Dancing. Vissa kallar den en klassiker, men jag vet inte...man kan väl ändå erkänna att det är en film man kommer ihåg men det är kanske lite lycket att påstå att det var en kvalitetsfilm...För dansintresserade är den nog uppskattad.
Vem vet, vi kanske får ta del av deras recension i nästa blogg?
Tills nästa gång: Puss på er allihopa!

På svensk mark

Ibland går det inte som man tänkt sig. Trodde jag hade gott om tid för att blogga, men när de ropar ut i högtalarsystemet att man bör gå till Gate, vaknar även den mest förhärdade resenären och inser att så nog är bäst att göra. Därför blev det lite abrupt avslut på förra inlägget. Sorry for that.
En vy från övre däck på Boeing 747. Rymligt och luftigt och utan knök och oväsen. Man skulle kunna vänja sig vid att resa på det viset. Dessvärre ligger det inte i linje med företagets policy, så man får ta vara på de unika tillfällena och njuta då.
Nu kan man ju förledas att tro att detta resandet är en dans på rosor med idel lyxiga inslag. Så är det inte. Den största lyxen är dock att få vara hemma med familjen och frågan är väl snarare hur länge man står ut med detta (oj, nu blev det snabbt ett filosofiskt resonemang...). En lyx, får man erkänna, är att kunna ta sig en välsmakande cappucino när man tar igen sig i någon av alla dessa lounger. Än så länge kan man inte göra det hemma...

Ville passa på att visa en liten, men ack så väsentlig gadget när man far och flyger. Denna lilla mackapär är ca 5 cm lång och gör det möjligt att hålla koll på sin mailbox var man än befinner sig. Det finns de som uttryckt. "Men vad söt den är!", vilket jag har lite svårt att förlika mig med. Själv är jag bara förvånad över att jag fortfarande har kvar den. Den är ju så anspråkslös att man skulle supa bort den på fyra sekunder om man inte passade sig.

Vid vissa tillfällen funderar man på hur man "överlevde" innan internet fanns...På den tiden måste resandet varit klart mer angenämt och man fick nog automatiskt mer upplevelse eftersom man inte hade krav och förväntan på sig att vara ständigt tillgänglig.
Jag måste tillstå att det gör att man inte alltid klarar av att uppskatta besök på främmande platser eller nya kulturer. Det i sig är ju rätt tragiskt, eller...? Finns det någon därute i cyberspace som har receptet på hur man båda kan ha kvar kakan och äta den?

När man väl får en upplevelse, som Spa besöket i Taipei, uppskattar man det desto mer. Därför blir jag kanske lite tjatig... Här intill ser ni hur det såg ut. En dusch och ett badkar i marmor (eller liknande) där man kunde avnjuta varma bad.
Nedanför ser ni hur en massagebänk kan se ut i Taipei.

Detta är nog något jag ska ta fasta på. Se till att få en massage efter lånflygningar. Det gör att kroppen mår så mycket bättre. Som en hel liten ny människa, faktiskt.

Det lilla man kunde se av Taipei var inte speciellt imponerande. Jag hade förväntat mig en ultramodern stad med många skyskrapor och mycket puls. Istället var det en rätt sliten stad även om det fanns mycket lummiga områden och var omgiven av berg, som kan sträcka sig upp emot 4,000m över havet. Detta lyfte upplevelsen en liten bit, men det finns inte något i själva staden som lockar till privat resa dit.

Tolv timmar senare befinner man sig nu på Arlanda och en alldelles knäpptyst lounge, där man kan softa lite tills planet mot Götet lyfter vid åtta-blecket. Väl i Götet blir det direkt till möte och senare i eftermiddag kommer man att kraschlanda i hemmets lugna vrå. Det ska bli så fantastiskt skönt! Dessutom ryktas det att det stundar pepparkaksbak i eftermiddag och på fredag blir det pysselkväll med julkortstillverkning. Jag lär få tillfälle att återkomma. Tills dess: Puss på er Världen, wherever you are!

Back in Bangkok

Tillbaka i Bangkok och den här loungen känns lite som hemma...(nu är man väl f-n inte klok...)

En cappucino och viss desperation över att jag inte kunde ansluta till nätet gör att man är lite "svettig". Om en timme stundar ytterligare 11timmar i fåtöljen. Nu ska man inte beklaga sig. Istället kan man förtydliga lite kring vad som hänt det senaste dygnet (nu när man har en liten stund över).

Förutseende som man är så hade jag bett leverantören jag skulle besöka igår att ordna så att man kunde ta sig en dusch och "snygga till sig lite". Inga problem, sade de. Antagligen för att de insåg hur det skulle vara att sitta i samma rum som ett dygns riktigt intorkad svett. Sagt och gjort, iväg bar det tillett Spa, där det inte bara blev en dusch. Det blev dessutom ett varmt bad och en riktigt god massage (ohh vad det behövdes efter alla timmar på planet!).

Efter detta var man som en ny människa och det stundade möte med leverantören. Pang på rödbetan bara! Gnäll, gnäll och en gnutta snyft från deras sida och skäll, skäll och en skopa vett från Luten. Det var grejer det. Visst missmod, men vi lyckades hålla isär affärer och annat, vilket innebar att det var ganska trevligt ändå. Efter mötet bar det iväg för middag på traditionell Taiwanesisk restaurant, Mums. Det slutade npg med ett tiotal rätter med allt från Sjögräs till Kobe biff. Faktiskt riktigt gott!

Schysst middag som var färdig vid halv nio tiden och sedan bilfärd till hotellet i Hsinchu, dit man anlände en timme senare. Trött! Men inte gick det att sova inte. Förberedande snack inför nästa dags heldagsmöte, vilket också blev en hel del skäll och några skopor vett kompletterat med lite hur Ericsson mår i det stora hela. Vaknade vid halv sju...nu kallar de på mig vid gaten...måste rusa...

Nu bär det hemåt!

Efter en och en halv dag med bister uppsyn och allmänt gnäll mot några leverantörer bär det nu hemåt. Skönt!
Det är synd att det blev så kort, men man har ändå hunnit med varmt bad, massage, möte, middag, sova, frukost, möööööte, smaskig lunch och mera mööööte. Sedan transport till flygplatsen och nu sitter man i loungen och är på väg att ta sig till gaten...Klapp, klapp, klappp!

Mer hinns inte mer, bilder kommer eventuellt vid mellanlandning i Bangkok!

Puss!!

...och så var man i Bangkok

...om än bara för en mellanlandning. Sitter, något seg i både kropp och knopp i Thais Lonuge. Har en halvtimma innan det blir boarding mot Taipei.

Resan gick bra, vilket den i regel gör när man får sitta bra. Premium Economy gör att man får rymligt säte och dessutom en kaffe och en konjak till blueberry cheessecake...mums!

Loungen är lugn och riktigt skön. Klockan är bara 06.20 på morgonkvisten, så det värsta stöket har inte dragit igång än.

Sitter just nu och skådar ut mot en thailändsk soluppgång över landningsbanorna. Det är väl varken vackert eller exotiskt, men vad gör det. Det är ju alltid något.

Ska nog försöka få i mig en Cappucino innan jag drar mig bort till säkerhetskontrollen. Bon Jour!

Det handlar om att kompensera...

Någon sovmorgon blev det inte denna helg. I går (lördag) var det skolans dag på Emmies skola och så som varande äldst på skolan har sexorna uppdraget att sköta caféet plus ordna annat man kan tjäna in pengar på till den kommande skolresan. Därför var det samling vid pumpen klockan nio noll noll. Jäsp! 300 bredda mackor senare öppnade arrangemanget som höll på fram till klockan två och hon var närmare tre innan vi var därifrån. Det var emellertid ett riktigt lyckat arrangemang där de små liven tjänade någonstans mellan tio och tolv tusen riksdaler. En bra start må man säga.

Idag ringde klockan vid kvart över sju och en timme senare körde Catarina mig till stationen. Varför ska man då till stationen tidigt en söndag morgon? Jo, just det. Det stundar ännu en tjänsteresa. Denna gången i multimediastil. Vi börjar med tåget och byter sedan till flyg.

Denna gång hamnar man nog på top fem map tighta resor. Jag hade en lång diskussion med resebyrån för att få till en resa som uppfyllde mina krav. Flyga ut på söndag och vara tillbaka i Götet på Onsdag morgon och dessutom ha måndag eftermiddag och hela tisdagen i Taipei...Just det huvudstaden i Taiwan.

Så för att slippa flyga ut som igår kväll sitter jag nu på tåget till Kungliga Huvudstaden, där det blir taxi till Arlanda för flyg till Bangkok, där byte sker till Taipei. Yippie! Kruxet är att jag inte får utsättas för några tågförseningar, vilket det finns en klar risk för. Speciellt när man möts av sådana här lappar:

Det hade väl varit ok att göra en sådan resam men det svider i skinnet att lämna familjen och missa halva helgen med dom. Nu blir man inte lyckligare av att gräva ner sig. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Så man njuter av utsikten över västgötaslätten och har en lagom melankolisk Duffy i hörlurarna. Ruskigt bra skiva på min ära! Det handlar om att kompensera.


Solen skiner på slätta och kaffet osar hett när man låter fingarna spela över tangentbordet. Just nu är klockan 10.44 och tåget står nästan still....inte bra! Lokföraren meddelade just att vi har en försening på sex minuter...


Taiwan kommer att bli en ny erfarenhet och man får hoppas att man i alla fall kommer att få någon liten stund över att ta in mer än bara det rent yrkesmässiga. Vi får se och jag hoppas att jag ska hinna med att uppdatera bloggen allt eftersom.

Denna hösten har varit något hektisk (som ni säkert kunnat följa...) och jag måste tillstå att Catarina och barnen varit tålmodiga. Jag antar att de tycker det är lika trist som jag att behöva vara ifrån varandra. Men även där får man göra det bästa av situationen. Det kanske handlar om att kompensera..?

Tills vi hörs: Puss i ljumsken

Boktips!

Två tips till boktörstiga läsare som är intresserade av spännande böcker med historisk bakgrund:
Ni måste bara läsa böcker av Conn Iggulden! Tidigare har jag läst Roms Portar, Kungars Död, Svärdens Fält och Krigets Gudar, vilka handlar om hur Julius Cesar växte upp och blev den han blev. På det sätt han kombinerar historiska fakta och skapar en riktigt häftig äventyrsroman är fascinerande! Nu var det inte dessa böcker jag ville pusha för. Istället vill jag framhålla hans senaste alster, böckerna om Djingis Kahn, Stäppens Krigare och Bågens Mästare.
De är helt fantastiska! Man blir riktigt biten och har svårt att släppa taget. Som alla bra berättare har Igguldens effekten att man glömmer att man läser, man bara upplever och sätter sig in i hur det är i bokens värld. Med berättelsen om Djingis Kahn, förs man tillbaka till 1200-talets Mongoliet, som är så kallt, så fuktigt och så oländigt, men fy f-n vad bra böckerna är!
Ni måste bara läsa dom!

Swisch...what was that?

Ibland går tiden så fort...vilket får mig att tänka på en
bevingad ordväxling fån Monthy Python:
"Swisch...
- What was that?
- That was your life!
- Oh! Could I have another?
- No, sorry mate!"

Två dygn i Chicago kan göra en lite halvsnurrig, man vet liksom inte vad själva kroppsklockan står på.
När man har så kort tid på sig, handlar det ofta om att inte slösa tid på oväsentligheter. Därför bodde vi på Hotel Hilton vid flygplatsen. Snabbt att checka in när man väl landat och dessutom smidigt när man ska resa därifrån. Om det skiljde sig något från andra hotell? Nje det är väl synd att påstå. O'Hare flygplatsen var emellertid i det närmaste gigantisk med fem olika terminaler. Men som alltid i USA, så funkar transporterna utomordentligt.

Jag landade vid halv fyra tiden och klockan fem hade vi ett förberedande internt möte inför morgondagens exekutivmöte. Efter några små justeringar hade vi allt på plats.
Klockan sex väntade en chaufför på att köra oss till restauranten, där leverantören väntade. I USA blir det ofta steak och för en gångs skull valde jag en "small" version på ca 200g...och i vanlig ordning var man något välfylld efteråt.
Som tur var, var vi tillbaka på hotellet strax innan tio och man somnade som en liten bebis.
Med jet lag i kroppen vaknade man vid 02.00, 03.30, 04.30, 05.30 och vid klockan 06.00 tröttnade jag och klev upp. Ett femtiotal mail och en dusch senare väntade frukost och klockan halv nio kom chauffören åter för att köra oss till Joliet, där vi genomförde ett heldagsmöte efter alla konstens regler.
Den uppmärksamme har säkert redan förstått att tisdagen var den 4:e november...dvs den stora dagen som innebar presidentval mellan Barak Obama och John McCain. Eftersom man befann sig i Chicago var det lite speciellt då det visade sig att Obama vann hela härligheten (grabben kommer ju från Chicago!).
Hela staden kokade när man kröp ner under täcket och zappade mellan kanalerna. Just när jag skulle släcka lampan och knoppa in för natten klev Obama in på scenen för att hålla sitt tal då det visade sig att han vunnit. Här ligger man, trött som få och ska strax få en näst intill religiös upplevelse. Nja, religiös är kanske lite mycket sagt, men ack vad imponerad jag blev! Har man talets gåva, vilket den mannen absolut har, kan man åstadkomma stordåd. Hoppas bara att han inte har en dold agenda...då kan det gå lite hur som helst, men jag tror ju inte det, den grabben ger ett klart kompetent och trovärdigt intryck. Om han lyckas med en bråkdel av det han strävar efter, kommer han att bli en president som kommer att gå till historien!
Oavsett kan man ur ett rent retoriskt perspektiv lära sig mycket, det är jag helt övertygad om!

En god natts sömn senare, vaknar man vid halv fem tiden. Halv sex, Chicago-tid, hade chefen kallat in till telefon-möte och efter det var det ingen idé att lägga sig igen. Istället bytte jag om, drog mig ner till gymet och sprang i fyrtiofem minuter följt av lite annan träning i ytterligare tjugo minuter. Som en ny människa inmundigade jag och kollegan Oskar en god frukost innan vi snodde åt oss tre timmar på ett köpcenter.

Planet hem lyfte vid kvart i fyra på eftermiddagen och något sliten landade man i Frankfurt nästan nio timmar senare. En oändlig promenad genom Frankfurts flygplats senare kunde man kliva på planet till Götet och jag sov som en björn hela vägen hem.

I morgon är det Fars Dag och jag längtar efter många härliga presenter..:-)

Nu är det lördag kväll och familjen sitter nersjunken i soffan efter en dag som bara försvann. Swicsh...What was that...

Hej hej hallå världen!

Tiden springer iväg när man har roligt...Så var det måndag igen och hjulet snurrar vidare.
I helgen var Farmor och Farfar uppe på besök och det blev en trevlig helg med långa promenader och mycket pyssel Bl a gjordes riktigt snygga handgjorda julkort, som kanske lyser upp tillvaron hos någon som läser detta? Tyvärr har jag ingen bild på det, men så småningom går de att beskåda på http://paceedesign.blogspot.com/.
På söndagen tog vi en lång promenad nere i Eriksberg och man få tillstå att det byggs så det knakar i hamnbassängen. Fantastiskt trevliga kvarter med skön känsla och många lägenheter med vidunderlig utsikt. Vädret visade ju även sin bästa sida och det var ljuvligt, som svärmor brukar säga.
Alina har nu flyttat in i sitt nytapetserade rum, även om fåtöljen hon suktar efter ännu inte finns tillgänglig på IKEA. Hon verkar riktigt nöjd får man säga. Nu fattas bara pricken över i:et.
Själv sitter jag denna Måndag morgon i Munchen och har precis avslutat en liten frukost i loungen bestående av fullkornsmacka, banan och en kopp the. Just nu är det en timma och femton minuter kvar innan planet lyfter för Chicago, där det väntar ett leverantörsmöte i morgon.
Flyger man till Chicago landar man på O'Hare flygplatsen, vilken är en av världens största sägs det. Jag vet inte om spännande är rätt ord, men det ska bli spännande att se om den skiljer sig något åt från andra flygplatser...jag är skeptisk...
Flyger tillbaka på Onsdag eftermiddag och hoppas att man kan få till ett par timmar för att hitta en eventuell skidjacka och ett par gummidojor för inomhus motion. Just det! Ni hörde rätt: Motion!
Den gode Luten har nu äntligen, för femtioelfte gången i ordningen, börjat komma igång. Nu står det promenader, löpning och andra aktiviteter på schemat för att komma iform. Få se om det lyckas denna gången..;-)
Nu blir det till att packa ihop och hasa sig igenom säkerhetskontrollen inför den "stimulerande" tiotimmarsflygningen...Vi hörs!
Puss!