bevingad ordväxling fån Monthy Python:
"Swisch...
- What was that?
- That was your life!
- Oh! Could I have another?
- No, sorry mate!"
Två dygn i Chicago kan göra en lite halvsnurrig, man vet liksom inte vad själva kroppsklockan står på.
När man har så kort tid på sig, handlar det ofta om att inte slösa tid på oväsentligheter. Därför bodde vi på Hotel Hilton vid flygplatsen. Snabbt att checka in när man väl landat och dessutom smidigt när man ska resa därifrån. Om det skiljde sig något från andra hotell? Nje det är väl synd att påstå. O'Hare flygplatsen var emellertid i det närmaste gigantisk med fem olika terminaler. Men som alltid i USA, så funkar transporterna utomordentligt.
Jag landade vid halv fyra tiden och klockan fem hade vi ett förberedande internt möte inför morgondagens exekutivmöte. Efter några små justeringar hade vi allt på plats.
Klockan sex väntade en chaufför på att köra oss till restauranten, där leverantören väntade. I USA blir det ofta steak och för en gångs skull valde jag en "small" version på ca 200g...och i vanlig ordning var man något välfylld efteråt.
Som tur var, var vi tillbaka på hotellet strax innan tio och man somnade som en liten bebis.
Med jet lag i kroppen vaknade man vid 02.00, 03.30, 04.30, 05.30 och vid klockan 06.00 tröttnade jag och klev upp. Ett femtiotal mail och en dusch senare väntade frukost och klockan halv nio kom chauffören åter för att köra oss till Joliet, där vi genomförde ett heldagsmöte efter alla konstens regler.
Den uppmärksamme har säkert redan förstått att tisdagen var den 4:e november...dvs den stora dagen som innebar presidentval mellan Barak Obama och John McCain. Eftersom man befann sig i Chicago var det lite speciellt då det visade sig att Obama vann hela härligheten (grabben kommer ju från Chicago!).
Hela staden kokade när man kröp ner under täcket och zappade mellan kanalerna. Just när jag skulle släcka lampan och knoppa in för natten klev Obama in på scenen för att hålla sitt tal då det visade sig att han vunnit. Här ligger man, trött som få och ska strax få en näst intill religiös upplevelse. Nja, religiös är kanske lite mycket sagt, men ack vad imponerad jag blev! Har man talets gåva, vilket den mannen absolut har, kan man åstadkomma stordåd. Hoppas bara att han inte har en dold agenda...då kan det gå lite hur som helst, men jag tror ju inte det, den grabben ger ett klart kompetent och trovärdigt intryck. Om han lyckas med en bråkdel av det han strävar efter, kommer han att bli en president som kommer att gå till historien!
Oavsett kan man ur ett rent retoriskt perspektiv lära sig mycket, det är jag helt övertygad om!
En god natts sömn senare, vaknar man vid halv fem tiden. Halv sex, Chicago-tid, hade chefen kallat in till telefon-möte och efter det var det ingen idé att lägga sig igen. Istället bytte jag om, drog mig ner till gymet och sprang i fyrtiofem minuter följt av lite annan träning i ytterligare tjugo minuter. Som en ny människa inmundigade jag och kollegan Oskar en god frukost innan vi snodde åt oss tre timmar på ett köpcenter.
Planet hem lyfte vid kvart i fyra på eftermiddagen och något sliten landade man i Frankfurt nästan nio timmar senare. En oändlig promenad genom Frankfurts flygplats senare kunde man kliva på planet till Götet och jag sov som en björn hela vägen hem.
I morgon är det Fars Dag och jag längtar efter många härliga presenter..:-)
Nu är det lördag kväll och familjen sitter nersjunken i soffan efter en dag som bara försvann. Swicsh...What was that...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar