Sidor

torsdag 30 juli 2009

Lite smått och gott

Ett litet råd till semsterlystna turister i Göteborg inför nästa år: Gå inte till Liseberg tisdag, vecka 31. Vi var där, vi trängdes och vi köade...Som ungdomar av idag skulle uttrycka det: Det va fett tjockt med folk! Fel! Alina rättar mig: "Det är bara skejtare som säger så...", men det har ju inte jag en aning om. Jag är ju såååå gammal...
Enda undantaget vad gällere långa köer var förvånande nog att kön till Balder och Flumeride bara var 30-35 minuter.
Klanen Bergströms kusiner med familjer och bihang förstärkt med Emmies kompis Fanny fröjdades från öppning till stängning och det var riktigt trevligt.

Anton och Tim riskerar hastighetsböter...

På Onsdagen fick vi besök av Johan med familj från Växjö som stannade över på sin resa mot Oslo. Spontant måste jag ta till ett litet kraftuttryck:
F-n vad det var trevligt! Det blir alltför länge mellan gångerna som vi träffas, men varje gång är det lika trevligt och det sköna när man delar en lång historia kompisar emellan är att man inte bhöver någon startsträcka att tala om. Gott att äta och gott att dricka till förhöjer ju upplevelsen ytterligare ett snäpp. Grillad lax med varm potatissallad serverat med en väl kyld Riesling (Nottage Hill)...Mmmmmm....smack! Rätt i gomseglet!
Medan den vuxna generationen njöt av en utdragen måltid, förlustade sig barnen med Wii Sports, där de spelade igenom alla grenarna och, till Emmies och Alina förtret, vann Andreas med en poäng...
Senare blev det vuxenturnering i Bowling, där Mona visade var skåpet står...hon sopade banan med övriga! man är ju lite av en tävlingsmänniska så när Mona slog oss och dessutom Johan slog mig, var man väl inte helt nöjd...men som värd får man bita ihop och göra allt för att ens gäster ska ha det bra...









...Mona i djup koncentration....och publiken njuter av uppvisningen....

måndag 27 juli 2009

Nu rycker det i den gamla simmartarmen...

Bragdguldet för 2009 är klart! Jag har svårt att se någon annan som kan mäta sig med en internationellt oprövad femtonårig tjej, som sopar banan med resten av världseliten! Go! Sarah! Go!
Eftersom tillvaron är tillräckligt blöt som den är, kan man lika bra uppehålla sig vid de vattniga världsmästerskapen som pågår i Rom.
Den oinvigde kan alltid glädjas åt det ena guldet hit och det andra silvret dit och sanningen att säga så har puttelandet Sverige skämt bort oss med fantastiska idrottsprestationer genom åren. Därför är det inte konstigt att det ställs höga, och enligt mitt tycke, ibland helt orimliga krav. Kanske är det en konsekvens av medias jakt på headlines, större upplagor och större annonsintäkter?

Men om man sätter Sarah Sjöströms prestation i lite perspektiv, så blir man förbluffad. För fem år sedan hade hon inte ens börjat tävlingssimma. Och för sju år sedan kunde hon inte ens simma...
Hon började satsa på simningen under 2006, tog EM-guld i mars 2008. Då vann hon med tiden 58,44 sek. Igår simmade hon på 56,44, vilket var en putsning av det gamla världsrekordet med 17 hundradelar och idag fullkomligt pulvriserade hon sitt en dag gamla världsrekord med ytterligare 38 hundradelar och simmar in på 56,06. Helt outstanding! Jämför man med att hon var 2,4 sekunder långsammare för 17 månader sedan, blir det hela smått obegripligt!
Jaha? frågar ni väl er. Är det verkligen så märkvärdigt? Att putsa sitt personliga rekord med flera sekunder på 100m är kanske något man gör i början av sin karriär, innan man fått tekniken på plats, men då kanske man går från 1 min 30 sek till 1 min 28 sek....inte när man rör sig i världseliten.
Ser man sedan på hur den lilla tösabiten genomför loppet, får man gåshud. Så moget och så kontrollerat och med så fin teknik! Rusar inte iväg utan har koll på fältet upp till 50m och sedan slår hon på "efterbrännkammaren" och simmar andra halvan av loppet fortare än hon började det. Att ha styrkan, uthålligheten och tekniken att klara det med bara 3-4 års seriös simträning i kroppen är nästan osannolikt!
Doping? Tror inte det. Ni som såg intervjun på TV efter försöken kommer kanske ihåg hennes kommentar;
'Det var kul. Jag plaskade runt lite, men visste inte att det gick så fort...' Snacka om humlesyndrom! Hon begriper inte att det ska vara svårt eller så har hennes kropp inte förstått att man kan få mjölksyra...Att hon skulle ta förbjudna preparat ter sig osannolikt.
Nej, detta är en gudabenådad idrottstjej, som hittat sitt rätta element och det är så skoj att hon är svensk!

söndag 19 juli 2009

Stojby-semestern till ända

Så, då var man tillbaka vid tangentbordet...och har en del att komma ifatt med. Så därför, kära läsare, sätt på en kanna kaffe, kryp ner i skönaste fåtöljen och avsätt en god stund för detta löper stor risk att bli det längsta inlkägget hittills. Med tanke på att vädret åter hittat tillbaka till grundläget för en svensk semester, pockar inte solen direkt på uppmärksamheten och det finns gott om tid för att skriva av sig.

Så, i senaste inlägget skulle vi bege oss till Sturkö för att fira mormor Elsa's 89-årsdag. När vi lämnade Växjö låg hängde regntunga skyar över nejden men med sol i sinnet närmade vi oss Sturkö, där vi möttes av blå himmel och strålande sol.


En pigg 89-åring mötte oss i en prunkande trädgård i full blom.




Nybryggt kaffe i trädgården ihop med släkten. Från vänster Catarina, Inge, Elsa, Svea, Cina, Irene, Yvonne, "Olsson", Elvie och Emmie.
Vi njöt inte bara av sol och umgänge. Barnen (dvs sysslingskaran hittade snabbt varandra och skötte sig själva. Som man så många gånger påtalat, så går tiden alldelles för fort och det är faktiskt ett helt år sedan vi träffade kusin Mattias med familj senast. (den minnesgodde blog-läsaren drar sig till minnes att det var vid samma tid förra året). På sitt sätt är det skönt med "Matte", det behövs inga uppstartsträckor utan man kan ta vid där man är. Inga krusiduller. Det är bara synd att man inte träffas oftare, men vår geografiska spridning gör det inte så lätt.

Det blev en del nyttiga aktiviteter också. Strax innan maten var Erlandsson senior inte sen att påtala att han och "Olsson" minsann staplat en hel meter ved i Elsas vedbod och nu var det de yngre generatoinernas tur att ta vid. Han tittade på mig och Mattias och sa att nu får ni ta "er meter", så får barnen ta sin meter sedan. Och så lutade han sig förnöjt tillbaka i stolen med en min som sade: "så nu kan ni svettas en god stund".

Raska i steget som de piggaste 40-åringar tog vi tag i uppgiften och något senare var det dags för mat. Erlandsson vaknade till liv när han såg oss avbryta.

'Pöpöpöpö...vad gör ni? Ni kan inte vara fädiga redan. En hel meter skulle ni stapla...'

Jag och Mattias tittade på varandra.

'En meter? Det är gjort sedan länge, vi har fyllt upp till taket. Det borde väl räcka innan maten...eller?', så ryckte vi på axlarna och vände kosan mot köket.

Erlandsson verkade inte tro att detta var möjligt och sällan har han fått sådan fart då han uppenbarligen såg möjligheten att utsätta oss för skammen över att smita från det betungande uppdraget. Av någon konstig anledning hörde vi inte något mer om staplandet...

"Farmor Elvie's Frisersalong" öppnade upp fram emot eftermiddagen och det snaggades på löpande band. Klanen Olsson var hetast i stolen och lämnade senare kalaset som nya människor.



Från vänster: Elsa och Svea. De kan väl inte vara systrar...eller..? "Olsson", Mattias och jag själv fortsätter vedstaplandet följt av fullt friserande av farmor.


Barnen badade två gånger och trivdes som fiskar i vattnet. När de skulle bada andra gången myntade sysslingen Vera, tre år, det numera klassiska:
'Vera, ska du med och bada?', frågade Alina
' Kanske. Jag ska bara ångra mig först.'
Efter en stund frågade Alina igen.
'Nu då. Ska du följa med i?'
'Nej jag har inte ångrat mig än. Snart ångrar jag mig.'
Efter en kort stund sa Vera:
'Nu har jag ångrat mig!' och så följde hon med Alina ut på bryggan.


Efter smörgåstårtan och efterföljande tårta med kaffe började folk dra sig hemåt. Själva stannde vi till hemma hos Mattias och Maria. Ungarna hade inte fått nog av badandet och badkläderna åkte på ännu en gång. Nu hägrade poolen och en tuff handbollsbatalj gick av stapeln mellan barnen Erlandsson och barnen Olsson. Efteråt var det svårt att utse någon segrare, eller rättare sagt, det berodde på vem man frågade...I vilket fall som helst hade de riktigt roligt och det var snudd köldskador som drabbade dom inna de kom upp.





Det var dessutom kul att trtäffa de senaste tillskottet till Familjen Olsson. Lille Vidar, 6 månader, charmade sin omgivning och det var riktigt kul att se hur Jesper och Johan tog hand om Vidar och även Vera. Emmie bar en hel del på Vidar under dagen och som vanligt tyckte hon att bebisar är riktigt kul att låna.

På onsdagen var vädret bra på förmiddagen, så vi tog snabbt båten ut till Ekna ihop med kusinerna. Sebastian och Alina tyckte att höjdpunkten var att åka ring efter båten medan Emmie och Hampus badade med övriga.

Tyvärr började det att blåsa riktigt ordentligt, så vi åkte tillbaka till Stojby badplats. Där var det lugnare och vi låg kvar och solade, badade och läste en god stund innan det var dags att dra sig hemåt för middag.



På torsdagen kom familjen Wehlander på besök och efter husesyn och kaffe drog vi iväg mot Glasriket för ett besök på Kosta Glasbruk. Det blev ett spännande besök i hyttan, där vi såg glasblåsning på nära håll. Även om man sett det flera gånger tidigare, så förundras man över hur duktiga glasblåsarna är. Det är inte bara själva hantverket att blåsa och forma glas. De har även en kreativ ådra som förbluffar. Fick berättat att de glasblåsare som jobbade i hyttan under visningarna improviserade fritt och det var riktigt fina pjäser som tog form. Så häftigt!



Från vänster en händig glasblåsare inspekterar sitt verk. Till höger Emmie, Gabrielle, Alina och Linnea följer arbetet från het klump till vackert glas.


Förutom hyttan och glasbutikerna blev det en tur in på Kosta Outlet, där det fyndades lite lagom. Magnus slog till på ett par arbetsshorts och jag antar han ser framför sig en lång och het sommar...?
Annars blev det en del glass och andra godsaker innan vi for tillbaka och i hög hastighet fixade en grillmåltid. God mat, gott att dricka och trevligt sällskap passar bra för småländska sommarkvällar!
En frukost värdig värsta hotellet var uppdukat när vi slog upp de blå på Fredagen. Med putande magar och packade badväskor tog vi sedan båten med hela gänget ut till Ekna. Riktigt varmnt och gott och mycket ringåkande kombinerat med fika och backgammon gjorde att dagen blev riktigt bra. Man skulle kunna säga att detta var den första riktiga semesterdagen med tanke på sol, bad, båt mm.

Väl hemma följde vi traditionen och grillade...föga överraskande, va? Efter maten körde vi kubbturnering och, inte helt oväntat...(?), sopade grabbarna/gubbarna banan med barnen och tanterna.


Ståtliga män i sin bästa ålder(?) Barnen imponeras(?) av sina pappor



Alina, Emmie, Gabrielle och Linnea tar ett kvällsdopp i solnedgången.



Innan Wehlanders drog sig hemåt gjorde vi en "quick tour" runt Växjö. Med tillhörande beskrivningar passerade vi sevärdheter som Värendsvallen, Konserthuset, Växjö Gamla Teater, Domkyrkan, Utvandrarnas Hus, Växjösjön, Strandbjörket med tennisbanor och tennishall, Elmedalsgatan med Svaarta, Växjö Simhall, Teleborgs Slott och till sist Kronobergs Slottsruin med Ryttmästargården.

Och nu sitter man här, ser ut över tunga moln över de småländska skogarna och inser att vi haft några riktigt sköna veckor som start på vår semester. Alina och Emmie har varit här i dryga två veckor, men om de fick bestämma skulle de vilja stanna lika länge till. Nu stundar dock ett nytt semesterkapitel, vilket vi återkommer till.

På återseende!

pace

måndag 13 juli 2009

En blöt rapport från de djupa skogarna

Vad är väl en semster utan sol och bad? Den kan ju vara både trist, långtråkig och alldelles fruktansvärt ... seg!!! Det har ju i och för sig varit avslappnande med en tillvaro utan krav och förväntningar, men själen hade mått bra av lite sol på näsan! Som alternativ själavård tog vi ett bad i tunnan och lät det varma vattnet och den kalla ölen massera oss utvärtes och invärtes... Som tur är har Alina och Emmie rumsterat runt med kusinerna, så de har fyllt tiden med diverse upptåg. För min och Catarinas del har det blivit en del bokslukande. Den sista boken vi båda konsumerat är Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" och vi var ganska överens om att den var nog hennes bästa hittills. För egen del var hennes första, "Isprinsessan" rätt okej, men sedan dess har hon inte nått upp till den nivån., förrän nu. Det är väl bara att gratulera!
I går blev det en favorit i repris från förra året. Vi tog en tur ner till Familjen Olsson på Ekö, strax utanför Karlshamn. I vanlig ordning tuffade Olsson själv in till Matvik med fiskebåten och hämtade upp vårt sällskap. Förutom Fam pace, farmor och farfar var vi kompletterade med moster Yvonne och kusin Ola. När vi lade ut från Matvik fick vi äntligen möta solen!
Väl ute på Ekö mötte Ia och kusin Maggan med sin lilla Kajsa och schäfern Terra upp på bryggan. Det noterades att Olsson målat om badtunnan i matchande färg till bastun nere vid bryggan. Ni ser hur bra det blev här intill.
Det blev en kanonskön eftermiddag med kaffe, övandring, grillning följt av marinerade jordgubbar med kladdkaka och grädde. MUMS!
Detta ackopanjerades av idelt solsken och en två-årig Kajsa som pratade med alla hela tiden. Det var inte mycket man förstod, men hon ville berätta något hela tiden. Sicket litet charmtroll! Vad månde det bli av henne? Antingen blir hon sportkommentator på Radiosporten eller tar över som en kvinnlig motsvarighet till munvädret Clabbe af Geijerstam...den som lever får se!
För första gången provade vi på att spela Mah Jong...och det var inte helt enkelt. Ingen av oss hade spelat det tidigare, så vi fick försöka förstå reglerna utifrån en, inte helt strukturerad, regelbeskrivning. Vi lyckades inte ta till oss alla delar, men tillräckligt mycket för att det skulle locka till att lära sig mer av det. Spelet har potential , men man ska ha gott om tid för att spela det...som när det regnar på semestern...
Idag lyckades jag, Catarina och farmor prestera en promenad på nästan en timme innan kusinerna dök upp i tid för lunch. Riktigt skönt! Barnen hyste förhoppningar om att bada, men vädret sänkte humöret och i stället blev det backgammon, Jenga och andra inomhusaktiviteter.
I morgon bär det av till Sturkö när mormor Elsa Märta Ingeborg fyller 89 år och vi ser fram emot smaskiga mingelbilder från festligheterna...Nu stundar eftermiddagskaffe...Adios!

torsdag 9 juli 2009

15 grader och tungt regn...det är semester!

Naturens nycker spelar en del spratt emellanåt. Från högsommarvärme för en vecka sedan, när vi satte barnen på tåget till Växjö, till en blöt, blåsig och kall tillvaro i de djupa småländska skogarna känns som milsvid skillnad.
Barnen åkte till farmor och farfar i torsdags och det blev plötsligt väldigt tyst hemma. I fredags åkte vi upp till Pontus, Stina och Ingrid i Tjuvkil och fick en helt underbar kväll med sol, bad, sill & nubbe och grillat. Men framför allt trevligt umgänge.
Till Pontus och Stina: Tack så hemskt mycket. Det var en höjdare!
Eftersom vi skulle sova över, tittade vi inte speciellt mycket på klockan...vi somnade väl vid tre-snåret...och en pigg liten Ingrid slog upp de blå klockan halv sju! Då blev pappa glad...
Frukost, Melodikrysset, slappande nere på stranden och en portion Lena Ph som sommarpratare gjorde själen gott! Strax efter två var vi tvungna att bege oss hemåt för att förbereda oss inför kvällens stundande 40-årsskiva i Billdal.
Lätt uppsnofsade i den nästan trettiogradiga värmen anlände vi till Skintebo Gille (vilket var en utomordentligt väl placerad festlokal invid hamnen i Skintebo). Stefan fyllde 40 och ett stort antal gäser hade tagit fasta på inbjudan för att fira hans inträde i den gyllene medelåldern. Inte helt oväntat haglade det kommentarer och diverse uppvisningar med hänvising till fotbollsallsvenskan...Poängpromenad, lekar och sånger i solnedgången förgyllde kvällen och vad vi förstod så avslutade de sista gästerna med nattbad vid tretiden på morgonen. Tyvärr hade vi inte uthållighet nog att fixa det. Men när vi lämnade spelades schlagermusiken på god (?) volym i sommarnatten och badavslutningen var väl inte helt oväntad.
Söndagen gick i trädgårdtjänstens tecken ihop med viss uppladding inför de sista skälvande arbetsdagarna innan semestern drar igång. Fortfarande med gott väder och varm temperatur. I måndags drog emellertid regnet in och man anar sig till hur vältajmad vår semestern blir. I vanlig ordning briserade en "goding" på jobbet, som tog nen del kraft och energi "fem i tolv". Är det inte märkligt att det alltid blir så?
Nöjdheten steg flera nivåer när man satte "Out of Office" i Outlook och inte hade ett enda mail liggande kvar. Får se hur länge det varar...?
Tisdagkvällen gick till för att packa ihop inför en dryg vecka Småland och vi klev upp normal tid för att dra iväg strax efter klockan åtta på morgonen.
Här kommer ett avsnitt man, som man kanske inte skyltar med så mycket....Varför gick vi upp så tidigt? Jo vi skulle göra ett "quickstop" i Ullared....Mmm ni hör hur det låter. Ett Quickstop. Snacka om motsägelsefullt! Det som hägrade var att anskaffa patroner till skrivaren och har man vägarna förbi är det en god affär! Ca 40% billigare än hemma i Gbg! En vistelse i Ullared kan vara den yttersta utmaningen för ens mentala hälsa, men det är lite fascinerande och se hur det växer och knakar. Det är ju numera inte bara GeKå's i Ullared. Runt omkring öppnas Outlets av alla möjliga och omöjliga slag. Allt ifrån skor till möbler och erotik i en salig blandning. Och detta mitt ute i skogen. Far off från någon större farled. Jag fattar inte hur det gick till!
Vi kom emellertid helskinnade därifrån med fullgjort uppdrag och anlände Växjö vid halvtvåsnåret. I vanlig ordning väntade Farmor och farfar med fika när vi kom fram. Alina och Emmie sken som små solar, så nog hade de saknat oss lite i alla fall...;-)...även om de inte ville erkänna det.
På eftermiddagen åkte vi in till stan, då Emmie behövde ha ett par joggingskor för att komma igång med sin sommarträning för handbollen. När det kommer till anskaffning av sådana här prylar är det något jag inte begriper. Det verkar helt omöjligt att få tonårstjejer att förstå att det viktigaste när man köper joggingskor är inte hur de ser ut utan hur de sitter och vilka andra egenskaper de har. Tvåhundratusen kommentarer kring vad hon skulle tänka på men det enda hon intresserade sig för var utseendet. Fel form, fel färg, fel...ja ett tag var det mesta fel. Men uthållighet och fokus gjorde att vi till slut kom hem med de nya dojorna.
Idag var planen att de skulle invigas och till vår stora förtjusning öppnade himlen sina portar precis efter frukosten. Nu finns det ju inget dåligt väder...eller hur var det nu? Nej idag var det dåligt väder, så vi vilade på hanen ett tag innan vi kom ut för vårt första pass. Nya skor och inte helt van vid att ut och jogga gjorde att det blev lite "knöligt", men jag tyckte hon gjorde en bra insats och vi fullföljde 25 minuter jogging följt av start-träning och en hel del stretching. Så nu är vi igång. Imorgon väntar nya övningar och förhoppningsvis lite bättre väder och kanske lite sol både ute och i sinne...?
Nu blev det en ganska lång första semesterblogg. Nya rön följer i mrogon med insiktsfulla rapporter från de djupa skogarna.
Adios och puss i ljumsken!

///pace