Det handlar om att kompensera...

Någon sovmorgon blev det inte denna helg. I går (lördag) var det skolans dag på Emmies skola och så som varande äldst på skolan har sexorna uppdraget att sköta caféet plus ordna annat man kan tjäna in pengar på till den kommande skolresan. Därför var det samling vid pumpen klockan nio noll noll. Jäsp! 300 bredda mackor senare öppnade arrangemanget som höll på fram till klockan två och hon var närmare tre innan vi var därifrån. Det var emellertid ett riktigt lyckat arrangemang där de små liven tjänade någonstans mellan tio och tolv tusen riksdaler. En bra start må man säga.

Idag ringde klockan vid kvart över sju och en timme senare körde Catarina mig till stationen. Varför ska man då till stationen tidigt en söndag morgon? Jo, just det. Det stundar ännu en tjänsteresa. Denna gången i multimediastil. Vi börjar med tåget och byter sedan till flyg.

Denna gång hamnar man nog på top fem map tighta resor. Jag hade en lång diskussion med resebyrån för att få till en resa som uppfyllde mina krav. Flyga ut på söndag och vara tillbaka i Götet på Onsdag morgon och dessutom ha måndag eftermiddag och hela tisdagen i Taipei...Just det huvudstaden i Taiwan.

Så för att slippa flyga ut som igår kväll sitter jag nu på tåget till Kungliga Huvudstaden, där det blir taxi till Arlanda för flyg till Bangkok, där byte sker till Taipei. Yippie! Kruxet är att jag inte får utsättas för några tågförseningar, vilket det finns en klar risk för. Speciellt när man möts av sådana här lappar:

Det hade väl varit ok att göra en sådan resam men det svider i skinnet att lämna familjen och missa halva helgen med dom. Nu blir man inte lyckligare av att gräva ner sig. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Så man njuter av utsikten över västgötaslätten och har en lagom melankolisk Duffy i hörlurarna. Ruskigt bra skiva på min ära! Det handlar om att kompensera.


Solen skiner på slätta och kaffet osar hett när man låter fingarna spela över tangentbordet. Just nu är klockan 10.44 och tåget står nästan still....inte bra! Lokföraren meddelade just att vi har en försening på sex minuter...


Taiwan kommer att bli en ny erfarenhet och man får hoppas att man i alla fall kommer att få någon liten stund över att ta in mer än bara det rent yrkesmässiga. Vi får se och jag hoppas att jag ska hinna med att uppdatera bloggen allt eftersom.

Denna hösten har varit något hektisk (som ni säkert kunnat följa...) och jag måste tillstå att Catarina och barnen varit tålmodiga. Jag antar att de tycker det är lika trist som jag att behöva vara ifrån varandra. Men även där får man göra det bästa av situationen. Det kanske handlar om att kompensera..?

Tills vi hörs: Puss i ljumsken