Året som gick

Då var i stort sett ännu ett år till ända och det ger möjlighet till viss reflektion och eftertanke.När man väl sätter sig ner och lägger pusslet kring vad som egentligen hände, inser man att vi under året passerat ett antal milstolpar, som vi inom familjen kommer att bära med oss för lång tid framöver.

Nyårsafton 2008:
Året startade som sig bör med att skåla in det nya året. Denna gång gjorde vi det för oss själva i en lätt tillbakalutad stil i hemmets lugna vrå. Det började med GP fyrverkeri och avslutades med god mat och dryck och med ett hett familjemästerskap i Wii.

Skidsemester:
Maj-Ingers pensionat i Uttendorf går till historien som något av det mer hemtrevliga och tillmötesgåendehotellen i Alperna och på sättet hon tog hand om hela gänget var fantastiskt. Nu fick ju inte alla ta del av hela paketet eftersom Alina blev allvarligt sjuk och fick spendera en vecka på sjukhus för blodförgiftning...en lång, tråkig och skrämmande historia kring hur bräcklig hälsan kan vara.Hon har emellertid återhämtat sig ordentligt och är fylld av revanschlusta när vi styr kosan mot Maj-Inger i Januari igen!

Och alla dessa kalas:
Emmie blir tonåring.Skrämmande tanke. Nu är båda flickorna tonåringar...med allt vad det innebär...Emmie växte ett par snäpp över natten och blev plötsligt lite mer vuxen...
Alina fyller moppeJu äldre de småliven blir, desto mer skrämmande blir tanken. Vi tackar gudarna att hon inte ville ha just en moppe...När man var 15, var man ju i stort sett bäst i världen och det var inte mycket man inte kunde eller inte förstod...vi kan väl konstatera att även om det var länge sedan vi var i den åldern, så är det inte mycket som har förändrats...
Lottas 40-årskalasEtt hejdundrande partaj, som gjorde en smärtsamt påmind att man inte längre är 20...även om man känner sig så när man är mitt uppe i det. Dagen efter har efter detta fått en något annan innebörd...

Bröllop Fredrik och Marianne:

Efter den obligatoriska svensexan för Fredrik, följde ett tjusigt brölllop i midvinterskrud. Ett udda inslag var den internationella touchen med gäster från bl a England/Skottland, vilket påkallade behovet av tal på engelska.

Elsa 89:
Elsa Märta Ingeborg blev tog ännu ett steg mot fullvuxen ålder! Ett födelsebarn som sken ikapp med solen på ett sommarvarmt Sturkö tog emot mängder av gäster, som njöt av härligt, svalkande bad och ett trevligt umgänge. Det är synd att Blekinga hamnat så fel geografiskt sett. Det hade varit klart smidigare om det legat där Halland ligger...men å andra sidan, då kanske vi sprungit ner dörrarna hos Blekingesläkten...(ja, för mycket av det goda, ni vet?)

Farmor blir panschis:
I Februari hölls PRO fest hos farmor. Efter en yrkesbana som sträckt sig från Egen frisersalong via hemmafru till "badtant" (=mogen och erfaren sjöjungfru) och Bowlinghallsmedarbetare har farmor nu nått till det ultimata tillståndet: Panschis! Nu kan hon med gott samvete hänga på låset till stormarknader en kvart innan de öppnar, knö sig först i köerna för att hon har ålderns rätt samt "hänga" på vårdcentralen för att undersöka alla krämpor som kom med posten första vardagen efter 65-årsdagen. Hon är numera en mogen kvinna med alla rättigheter men inga skyldigheter och full frihet att göra vad hon vil!

Zania/Gudföräldrar:
En lite solstråle kom till jorden och förgyllde tillvaron. Hannah och Andrew kan numera sträcka på sig som stolta föräldrar och lagom till dopet fick vi det hedervärda uppdraget att bli faddrar/gudföräldrar, vilket givetvis innebär att Alina och Emmie då blir Gudsyskon...eller?

Barnen på egna äventyr hos Gudmoster:
När vi ändå har gudföräldrar och gudsyskon på tapeten bör vi även nämna att Alina och Emmie själva tog flyget till Stockholm för att umgås en, en ordentlig milstolpe och de fick vara sig själva och at eget ansvar under en helg utan mamsen och papsen som "curlar".

Alina på bal:
Vissa ting utvecklas inte något under drygt 25 år andra saker inträffar i tidigare åldrar än när vi medelålders var unga. På den gamla ... tiden hade man studentbal efter gymnasiet. Det har man säkert fortfarande.Vi hade inte någon bal efter 9:an, men det gäller nu. Döm av vår förvåning när Alina förvandlades från något trumpen tonåring till fullfjädrad party-pingla. Lite av en Extreme Makeover, om man säger så...Själva var jag inte hemma under förberedelserna, men kom från Stockholm sent på kvällen och fick taxin att köra förbi stan i hopp om att jag kunde hämta upp Alina. När taxin sakta cruisade fram höll jag utkik efter Alina. Men eftersom jag inte sett den osannolika förändringen tidigare på dagen ställde mörkret, som lade sig över stadens gator och torg, till det för mig. Jag hittade helt enkelt inte henne förrän vi stannade till vid angiven adress och hon stolt spatserade emot oss i tjusig klänning, högklackat och en håruppsättning av sällan skådat slag. Unbeliveable!

Emmie på skolresa:
Sista året på Lerlyckeskolan betyder att sexorna åker på skolresa. För Emmies del var detta något av en utmaning långt innan de gav sig iväg. Att sova borta var inte självklart, men hon hade gett sig den på att detta skulle klaras av. Milstolpe? Givetvis! Efter skolresan kom det hem en stolt tjej, som i och för sig knappt sovit någonting (eftersom klasskompisarna bestämt sig för att "dygna"), men hon fixade det galant och efter det har det inte varit några problem att tala om! Way to go! Emmie!

Marcus blev sambo:
Vissa saker satsar man inte pengar på. Exempelvis satsar man inte pengar på att ett äpple faller uppåt om det lossnar från äppelträdet. På samma sätt hade det aldrig fallit mig in att satsa pengar på att Marcus skulle bli sambo inom överskådlig framtid. Men ibland har man fel. Vetgirig.nu är nog i själva verket en dold dating-sajt, vilket kunde förklara den snabba utvecklingen...Personligen tror jag att det som fick det att hända var uttömmande telefonsamtal från Fredrik och Mariannes bröllop...

Emmie slutar sexan:
Skolavslutning i Flunsåsparken är något få förunnat. Med sol, blå himmel, vita, fluffiga moln och skönsjungande barn som framför Idas sommarvisa på den klassiska scenen i Flunsåsparken på Hisingen kan göra även den mest inbitne fastlandsbo religiös. Emmies klass hade gjort ett fantastiskt jobbmed planering och nu även genomförande av hela programmet.Förutom "0"-ornas överlämnande av en röd ros till 6:orna, var det nog Fannys "spontant planerade "Vi är f-n bäst" som var höjdpunkten. Det blev ju lite av en sorgens stund eftersom de har varit ett så gott gäng i skolan och nu var det en del som inte hamnade i samma klass. För Emmies del blev det handbollsklass ihop med nio andra tjejer från handbollslaget och klassen, vilket blir ett äventyr i sig.

Junicupen:
Sommarens handbollshöjdpunkt. Handbollscup i Uddevalla och resten av familjen flyttade base-camp till Fjällbacka, där vi fick bo hemma hos Fam Öjerskär. Cupen gick riktigt bra, mycket tack vare ett gäng tjejer som skötte sig exemplariskt både på och utanför planen. . För hejarklackens del blev det fritidsaktiviteter i form av kräftskiva, båttur och grillkväll. Riktigt trevligt det oxå!

Semestern:
I år gjorde vi ett medvetet val att semestra på hemmaplan. Det blev en sedvanling tur ner till Småland och Blekingemed möjlighet att spendera tid med farmor, kusiner, sysslingar, gamlamormor Elsa och andra släktingar. Tyvärr hade det fina vädret tagit en paus, så det blev inte mycket sol och bad. Som tur var fick vi ett par dagar med båten till Ekna, där vi bl a åkte gummiring efter båten.
Fam Wehlander hälsade på i de djupa skogarna och tillsammans tog vi en tur till Kosta för glasbruksbesök och en del outlet-shopping.
Ett kort pit-stop på Björlis senare styrde vi kosan upp mot Bohuslän för att säkra några sol-och baddagar. Enligt statistiken ska Strömstad vara något av det mest solsäkra alternativen, vilket vi förlitade oss på...men hur bra var det på en skala?
Första anhalten var Fjällbacka för att hälsa på Fam Ö, och på vägen upp får vi höra på radion: "Under natten förliste ett fartyg i den kraftiga stormen utanför Strömstad"
När vi klev ur bilen i Fjällbacka insåg vi att det blir nog inte mycket sol-och bad...f-n vad det blåste!Skaldjursfrosseriet fick flytta inomhus och motvilligt måste man erkänna att det är ganska häftigt att stå inomhusoch beskåda havet i fullt uppror när stormen river som värst!

Några dagar senare bar det iväg för två nätter i Strömstad, dock utan någon sol och värme, vilket gjorde att det blev en utflykt till Halden för att göra en kombo av kultur och shopping. Alina och Emmie jublade i kapp när vi klev ur utanför Fredrikstads fästning och himlens portar öppnade sig...Dessutom propsade mannen i huset på att när vi ändå var där skulle vi minsann ta del av historien! Det finns både regnkläder och paraply! Och vad man blev populär...not!
Resten av dagen spenderades i Norrby shoppingcenter...say no more!

I vår jakt på sol och värme, flydde vi norra bohuslän och drog oss längs kustvägen via Kungshamn, Grebbestad och Lysekil ner mot Tjörn. Ett kvalitetsstopp var pausen vid det fascinerande pittoreska Handelsman Flink på Flatön.

Basecamp etablerades hos svärmor och nu kom äntligen solen! Äntligen lite lön för mödan! Extra kul blev det i och med att Michael och Ulrika med barnen hade semester och också befann sig på Tjörn ihop med Jossi och Jonas med barn.Det blev ett par riktigt sköna dagar med sol på näsan, bad och mysiga grillkvällar!

Minnesvärda besök:
Det var riktigt kul när Johan, Mona och barnen stannade till med en övernattning på väg upp till Oslo. Barnen "connectade" direkt och mycket skratt och flams hördes från övervåningen när de utmanade varandra på Wii. Grabbar från Växjö är alltid svårslagna, så även denna gång när Andreas visade vart skåpet skulle stå (till tjejernas stora förtret!).Lika trevligt var det när Mr Mats med familj kom förbi på sin semester. När än vi träffas är det trevligt, det spelar liksom ingen roll hur lång tid som gått!

Ett päron till farsa:
Väl hemkomna till Björlis, gällde det att komma ikapp med gräsklippning, rabatter och lite annat smått och gott. Med det avklarat gjorde vi ännu en tripp upp till Michael och Ulrika på Tjörn inklusive övernattning. Det blev riktigtmysigt med plump-spel långt in på småtimmarna. Ja, mysigt fram tills det att undertecknad vaknade och såg sig själv i spegeln...inte mysigt! Kraftig svullna och ömmande kinder. Det såg helt klart för j-t ut. Som huvudet på en uppsvullen Michelingubbe! Yach! Fortsättningen på detta visade på hur svårt läkare kan ha för att komma överens om vad den faktiska åkomman är. Påssjuka eller allergi? Tja, jag vet fortfarande inte. Men nu ser jag åtminstone någorlyunda normal ut...

Backpacking Dino:
Under detta året har jag vissa stunder "tjôtat hål i hûvet" på vnner och bekanta" med syftet att få så många som möjligt att gå in på Kapitel1. se, för att läsa den numera omtalade ungdomsromanen "Backpacking Dino -Slutet på Början". Efter en del smärre justeringar är vi nu närmare än någonsin till att släppa boken....(det har väl ingen hört förut?)Skämt åsido, en hektisk tillvaro har satt lite käppar i hjulen vad gäller färdigställande, men skam den som ger sig! Under 2010 ska den ut!

Lagledare i handboll:
Människan har olika saker som driver och triggar en. Dessvärre är det inte alltid logiskt. Tillvaron kan ju tyckas tämligen fulltecknad, så man kan ju undra vad som får en att erbjuda sina tjänster att bli lagledareför Emmies handbollslag? En kombination av att marginalisera innebörden och ett intresse av att bidra till att kunna bibehålladet smått unika som finns i laget.

Tjejer har ju normalt lätt för att gruppera sig inom en större grupp, vilket kan skapa en del subkulturer och potentiella konflikter. Detta är ju något som kan ställa till det i en lagidrott som handboll. I detta fallet, vågar jag påstå, råder i princip total avsaknad av dessa tighta subgrupperingar. Faktum är att man blir glad och fascinerad över att tjejerna kan känna sig bekväma i att umgås så brett.
Så, sedan Augusti är undertecknad numera lagledare för Bjurslätt F96 och det är så skoj! Dels är det ett gott gäng tjejer och sedan är handboll en fascinerande sport som kräver mod, styrka, intelligens och smärtstillande (?). Riktigt kul på min ära!
Sedan får andra bedöma hur väl man lyckats med uppdraget.

Ludde, kanske den charmigaste so far?

Farmor och Farfar har fått tillökning!

En liten "knätofs" till valp som troligtvis är en

blandning av King Charles Spaniel och något annat sött...

Ett litet yrväder är han i alla fall och allas vår lilla favorit för tillfället!

Barnarbete:

Nu finns en uppenbar risk att man hamnar på någon svart lista. Att offentligt skriva om barnarbete är kanske inte alltid självklart och definitivt inte om det handlar om ens egna barn....Men livet är fullt av risker...so what the heck!I år har både Alina och Emmie fått tjäna ihop egna slantar genom att arbeta för Smartbox.
Alina är numera erfaren men för Emmies del var det en milstolpe. Att ta ansvar för ett utförande utan att tramsa och flamsa och förstå varför uppgiften är viktig gör att man växer en eller ett par snäpp.

pacee
Catarinas firma kan konstatera att det andra verksamhetsåret har gått ganska bra. Runt fyrtio leveranser av handjagade silversmycken är ett steg framåt och det är riktigt kul att följa hur det utvecklar sig. Den andra stora delen i verksmaheten är jobbet som utförs åt Smartbox, vilket har ökat ordentligt sedan förra året och får väl ses som ett fortsatt förtroende i kombination med att de etablerar sig i alltfler butiker och kedjor.

En vit jul:
När vi inför jul räknade ihop hur många som kunde tänkas dyka upp på julafton fick vi det till...shit! 33st! Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum! Nu blev det inte fullt så många eftersom varken farmor, farfar, Pelle eller Flennemoskunde komma. Det blev bara 22 stycken. I vanlig ordning samlades alla strax före tre för uppvärmning med glögg och Kalle Anka.Full fart i form av julbord, Tomte, paketlek, Wii och allmännt trevligt umgänge fyllde aftonen och innan Heinel-Bergström tog Ris-a-la-altan och gick var klockan närmare 01.30...Det var extra kul detta året eftersom Zania och Andrew var med., liksom Britt-Marie, Hannahs mamma.Tomten tycktes dock ha halkat och slagit i huvudet, för dels gav han pussar på mun både till höger och vänster och sedan gav han ut platta paket med väldigt mycket luft i...(fråga Marcus om detaljerna!). Men det är klart, det är nog mer sannolikt att det berodde på Julmusten han serverades av Fredrik...

Nyårsfirande i Sälen:
När jag skriver detta sitter jag i bilen på väg upp till Sälen där vi ska få några dagars skidåkning och nyårsfirande ihop med familjen Öjerskär. 22 minusgrader, blå himmer och gnistrande snö runt Torsby är oändligt vackert. Då är det skönt att sitta i bilen med lika många plusgrader..;-) Vi gav oss iväg kl.07.00 och resan har kantats av ett enda litet missöde:Vi fick köpa nya vindrutetorkare, eftersom de vi hade torkade bra överallt utom framför förarplatsen...

Rapporten från Sälen säger -14 grader, strålande solsken och helt vindstilla. Det kommer att bli kanon!

Juldagen 2009

Äntligen lite andrum!

En juldag med två "måsten". Röja undan efter gårdagens julfirande och slappa framför någon go film. Det är svårt att dra sig till minnes när vi senast hade den möjligheten. Hösten har, hur man än väljer att se det, varit vansinnigt hektisk och det har liksom kulminerat i och med Julfirandet på Björlis.
Senaste inlägget belyste en del negativa aspekter av att vara chef. Utan att frottera sig i detaljer så har det präglat tillvaron sedan besked gavs till berörda och lite legat som en blöt filt över en.
Strax innan jul hade vi en sammankomst som kändes konstruktiv, så det känns som att alla inblandade har lite bättre koll på vad som väntar, vilket gör det mer hanterbart.

Julen är ju annars en högtid av gemenskap, reflektion och... "fett stort" kalori-intag...så även denna gång. Vi hade bjudit in släkten till Björlis och när alla får var inräknade fick vi det till drygt tjugo personer i varierande åldrar. Traditionellt julbord med mat i långa rader, som skulle räckt till ett kompani gjorde att magen till sist intog "julformen"...dvs den stod ut i fyra hörn.

Även Tomten kom förbi för att dela ut klappar till de barn som varit snälla och som vanligt väntade en stadig vätskekontroll innan han kunde vingla vidare till nästa familj. Som en extra belöning fick tomten en kanonfin teckning av Anton, som han bler väldigt glad för.

I morgon kommer fortsättningen och en del goa avslöjanden om Tomten, platta paket och hur tävlingsinstinkten kan få luften att vibrera...

God fortsättning!

Ingen dans på rosor

Det är inte alltid livet är en dans på rosor! De senatse två-tre veckorna har varit tunga...riktigt tunga. Det började med att chefen rngde för drygt två veckor sedan och berättade att firman planerade att lägga ner verksamheten i ett europiskt land...dvs ett antal hundra personer skulle bli av med jobben. Med tanke på vad som händer inom vår industri i sin helhet är det väl inte konstigt att det måste ske justeringar, men när det drabbar kollegor och personer som man jobbat med i flera år, känns det som ett sting rakt in i skälen. När man dessutom är ansvarig för en del av verksamheten som sker där är det lätt att hålla sig för skratt.

När det senare visar sig att jag "får äran" att åka över för att delta när beskedet lämnas, kändes det till en början som en riktig nitlott. Jag kan väl avslöja att det i sig inte ändrade sig, men upplevelsen var intressant och något jag kommer att bära med mig för en lång tid framåt.

Det stora utmaningen fram tills det att vi förmedlade beskedet var att jag inte fick avslöja någonting. Det vill säga, under drygt en vecka bar jag på vetskapen utan att det fick synas och dessutom var vi tvungna att, i lönndom sätta samman presentationsmaterial och Q&A's som skulle användaspå själva dagen D.

Sedan länge hade vi planerat att genomföra ett ledningsmöte under slutet av veckan just på dt ställe döär beskedet skulle lämnas och resten av ledningsgruppen hade planera att åka dit lite tidigare för att träffa sin personal mm. För egen del fick jag använda både vita lögner och att resa incogito för att inte väcka misstänksamhet när jag reste dit i förtid. Tillsammans med ett tiotal kollegor från olika delar av bolaget, checkade jag in på ett riktigt "Harry Potter"-hotell. För de som inte haft möjlighet att besöka detta gamla kloster är det definitivt en upplevelse att spendera en eller flera nätter här. Absurda och unika rum med badkar och dusch upphöjda i hörnet av hotellrummet gör onekligen att man undrar över vart man hamnat. Dessutom myllrande gångar, knarrande golv och , enligt sägen, flitiga besök av diverse spöken gör varje vistelse till något minnesvärt.

Omgivningarna runt hotellet är helt fantastiska med klassiskt välordnade parker, buskar och häckar i givakt och svepande gräsmattor som för tankarna till engelska grevskap och traditionstyngda adelssläkter. Själv kan jag inte låta bli att fascineras av denna typ av miljö. Det är något annorlunda men andå klassikt, som retar mina nerver. Riktigt häftigt!...i normala fall.
Denna gången var det emellertid inte fullt så stimulerande.
Vi samlades vid klockan fyra på eftermiddagen för genomgång av budskap, tidplan och säkerhetsfrågor. Det fanns de som vait involverade i föreberedelser under en längre tid, men denna dag var det sammanlagt ett tjugotal som visste något om vad som skulle informeras om dagen efter. Vi åt en, under gällande förutsättningar, riktigt trevlig middag innan vi fortsatte våra förberedelser till sent.

Till slut var vi emellertid i hamn och en natts god sömn var välbehövlig innan vi släppte bomben.

Det var inte mer än tre månader sedan våra kollegor flyttade in i, vad jag skulle vilja utse till den bästa kontorsmiljö jag träffat på hittills...ever! Med det i åtanke kan man tycka att det är ett slöseri att lägga ner ett sådant ställe, men om man ser resonemanget bakom förstår man hur allvarligt det är och hur omöjligt det hade varit att hitta ett bättre alternativ.

Nu är det emellertid inte alltid enkelt att på ett lättförståeligt sätt ge en tillräcklig förståelse till ett sådant omfattande beslut. Och denna dag skiljde inte sig nämnvärt på den punkten.

Det var meningen att vi skulle bussas gemensamt till kontoret, för att "slussas" in i ett speciellt konferensrum, där vi kunde hålla till under dagen. Alla lokala chefer (ca 60st) var inbjudna till ett chefsmöte direkt på morgonen och man insåg att de förstod att det var kärva beslut som skulle presenteras. För en utomstående är det nog svårt att föreställa sig känslan av att ena dagen vara övertygad om att "man sitter säkert", för att nästa dag få beskedet att du inom 8 månader inte har en arbetsplats att åka till på morgonen.

Alla jag pratade med efteråt uttryckte det som att: " visst troddde vi att i kanske få dra ner på vissa delar, men detta var en total överraskning!"Att sitta jämte kollegorna på chefsmötet och veta vad budskapet är är klart olustigt. Att sitta där samtidigt som man vet att det finns personer som just håller på att slutföra omfattande husköp eller som nyss sålt sitt gamla hus för att flytta närmare det nya kontoret gör att man får ont i magen! Snacka om hjälplöshet! Att veta om det, men inte få lov att säga något, är fruktansvärt!

Och så släpps bomben...det blir knäpptyst och man kan höra hur andhämtningen i rummet helt avstannar. Budskapet sjunker in under några sekunder och man märker hur dessa kollegor försöker fatta vad de just hört.

Sedan kommer de första trevande frågorna mesvar som är allt annat än fullödiga och man väntar bara på att helvetet ska braka lös med högljudda protester, idiotförklaringar och andra påhopp som enkelt skulle kunna sammanfattas med "NI ÄR JU FAN INTE KLOKA!!!!"

Till historien hör att dessa kollegor har uner mång år fått utstå smärtan av ständiga nerdragningar, så på ett sätt är de "härdade". Detta kanske kan förklara varför deras reaktion blev förhållandevis civiliserad, men likväl. När man ser dom i ögonen, förstår man vad de tänker egentligen.

Fortsättning följer...

MMmmmmmåndagmorgon...

Redbull har fått konkurrens! Nu är det inte bara denna välkända "energidryck" som gör anspråk på att ha vingar. I mitt tycke borde Tiden få fri nyttjanderätt till uttrtycket att ha fått vingar.
Vart tar den vägen?
Förra veckan reste man runt i Kina med förhoppningen att kunna göra intelligenta nedslag i verkligheten och att kunna skildra detta på bloggen. Men verkligheten ville annorlunda. Istället var det fulltecknade dagar och dessutom ett internet som inte var helt smärtfritt under veckan. Därför skäms man löfte av att tvingas krypa till korset och konstatera att man inte riktigt infriat sina egna förväntningar...Inte bra! Men nog om detta.

Veckan var hektisk, men väldigt bra ur jobbsynpunkt. Fick förmånen att besöka en leverantör som livnär sig på att gjuta aluminium och zink-prylar till bl.a. bilindustrin. Intressant reflektion var att de tvingast skriva nere sina prognoser...från en tillväxt på 20% per år till mer modesta 10% per år...och så går bilindustrin knackigt...(vilket stämmer för världen utanför Mittens Rike). Skitigt och bullrigt var bara förnamnet, men ordning och reda plus en lyhördhet mot kunden som faktiskt imponerade.
Till detta kom sedan förhandling med efterföljande middag...inkluderande flygbränslet Maotai...yach!

Moutai troligen Kinas mest kända spritsort , drycken tillverkas av durra

och har vanligtvis en alcoholhalt på 53 %

Hemresan gick galant och jag lyckades få med mig

en del goa grejer till tjejerna

från Silk Market,vilket tycktes falla på läppen.

Helgen innehöll handbollsmatch, en del röjande i trädgården samt en

liten lottovinst på 200 spänn.

Veckan som ligger framför innebär Kista under tre dagar plus

kalas för en välbehållen 43-åring på lördag.

Då kommer farmor och farfar upp, eventuellt med senaste familjemedlemmen, Ludde...blir spännande!

Eventuellt kommer Pelle med oxå. Ska bli kul!

Catarina blir liggande hemma idag (huvudvärk och yrsel),

men snart trillar tjejerna ner för frukost och sedermera

avfärd till skola...
Scwisch! Nu var veckan igång!

Puss!

Bättring utlovas!

Man kan kallt konstatera att vi haft en bloggdisciplin långt under anständighetens nivå! Inte bra och bättring utlovas!

Senaste nytt:Det har gått tre år sedan jag fick ut förmånsbilen och det stundade bilbyte. I tisdags hämtade vi ut en svart, häftig, Volvo XC60, som är en fröjd att föra fram bland gator och tirg. Riktigt kul....och vad den luktar gott!
Sitter just nu på Köpenhamns flygplats (i SAS loungen och MATCHEN har precis börjat. Är på väg mot Kina för en rundtur till ChongQing, Nanjing och Peking innan jag är tillbaka i Svedala på fredag kväll.
Spänningen ligger i luften och uppdateringar följer uner veckan!

Puss!

Hej hej hallå världen!

Ännu en dag i Silicon Valley. Hittills har veckan varit ganska fullspäckad, trots att det inte varit mycket som varit inplanerat i förväg. Det var å andra sidan poängen att ta möjligheten att ta tid där det behövs beroende på vad som händer. Dagarna fylls ändå och det blir mer konkret samarbete med kollegor här, vilket gör att man får en annan relation än om man bara möts i konferensrum. Hittills har det varit väldigt bra och nyttan med att höra det verkliga korridorsnacket är nästan obetalbart.

Silicon Valley i sig är fascinerande. Igår träffade vi en leverantör och det är påtagligt vilken kollegialitet det finns i "the Valley". Det name-droppas till höger och vänster. Har du hört om honom? Vad ska hon göra istället. Hörde ni hur de lyckades med det?...Det surras hela tiden om vad som händer i omgivningen och bidrar till att verkligen underhålla nätverket.

På bilden ovan får man en uppfattning om hur tätt alla dessa högteknologiska företag ligger. Tittar ni riktigt noga så hittar ni ett företag som heter Redback uppe till höger. Det heter numera Ericsson och där tillbringar jag dagarna denna veckan.

Jämför man med hur det ser ut i exv Kista, så är allt mer utspritt i den mening att varje företag har sina egna byggnader och väl tilltagna ytor för parkeringar och parker mm, vilket gör att man egentligen aldrig springer på folk från andra företag under dagarna. Dessutom har de en illa utvecklad lunchkultur. Här sitter de i sin lilla kub med medhavd macka e dyl. I det perspektivet förstår man att det handlar om att aktivt skapa möten mellan människor företag, om inte annat bara för att visa upp sig och surra lite om ditt och datt. Det kan handla om en halvtimma eller tre kvart. Inget omfattande men fullt tillräckligt för att hålla nätverket vid liv.

Väldigt fascinerande!

Och så bär det iväg igen!

Sitter på en välbekannt flygplats och väntar på färd västerut. San Francisco hägrar denna veckan med besök på nya "huvudkontoret". Ska bli spännande även om jag inte direkt ser fram emot långflygningen. Pust och stön!
Det kommer emellertid små inlägg under veckans gång.
Det var ett tag sedan sist och det har hänt både det ena och det andra. Bland annat hade vi fullt hus häromdagen med kompisar till både Alina och Emmie som övernattade. Spännande att se hur de ändå funkar ihop ganska bra trots viss åldersskillnad. Dessutom stod de ut med mossig föräldrar till bords utan större klagomål. Riktigt trevligt faktiskt!

En annan har dessutom gjort comeback som idrottsledare och hjälper nu till med diverse sysslor runt Emmie handbollslag. I torsdags va rförsta eldprovet med föräldrarmöte, vilket jag överlevde och det känns riktigt skoj att få kliva in i den manegen igen och jobba med ungdomar.

Nu stundar boarding till Munchen och några timmars väntan inna det bär av mot SF. Vi hörs lite senare!

Puss!

Det är för tidigt!

Klockan är 06.45 och här sitter man på Landvetter för en tidig färd mot Kista (för vilkern gång i ordningen kan man undra?)
I helgen firades svärmor med buller och bång. Åldern ska vi inte nämna, men vi snackar primtal.
Veckan i övrigt har varit hektisk med sena kvällar och diverse förberedelser inför ett antal avrapporteringar (låter väl jättespännande).
Tre dagar i Stockholm denna veckan gör att man tappar mark på hemma fronten. Trädgården är inte "helt på topp" och det kommer att krävas lie och slåttermaskin för att komma tillbaka i gammal god form.
Livet är en kamp mot naturen!

Jo, det är sant! Snällhet finns!

Beviset fick jag idag. Strax innan jag packade ihop för att lämna kontoret, plingade det till i den lilla lådan och ett försynt mail smög fram.

"...någon har kommenterat din bok på kapitel1.se.."

Uuhh...hemska tanke. Varför lade vi ut det? Nu kommer det äntligen någon som förstått hur illa det är. Den yttersta sågningen väntar. Det är bara att packa ner ambittionen och wannabee-drömmarna långt ner i kappsäcken. Ställ ner den i källarem lås dörren och släng nycklarna i brunnn!

Over and out, hej, tack och adjö!....eller...

Öppnar försiktigt upp mailet, klickar på länken och....vips....likt Dino transfererades jag till kommentarsfältet på Dino's Kapitel1-sida...och nu inträffar något märkligt.

Jag smälter! Som ett halvkilo margarin en stekhet sommardag smälter jag ihop till en glad liten löjd med ett fånigt flin som fastnat med ändarna i höjd med öronen (vilken tur att päronskallen gett med sig -hur hade det annars sett ut?).

Detta händer, på något konstigt sätt, innan hjärnan förstått vad det egentligen står. Mycket märklig känsla. Och som i ultrarapid ser jag framför mig hur raderna av bokstäver, en efter en, bildar ett ord, en mening, ett sammanhang.

Helt fantastiskt!

Detta var vad jag läste:

Postad Idag 16:39

"Jag är på sida 14 och kan inte sluta läsa! Den här boken har verkligen allt - spänning, humor och framför allt en enorm fantasi. Ang kommentarerna nedan - detta är ju självklart inte en faktabok. Gamestation som jag förstår är typ ett påhittat alternativ till Gameboy.Skolmästerskap i fotboll finns visst i Tyskland, och javisst kan matcherna spelas under kvällstid eftersom det är mot andra skolor! Det kanske inte alltid passar in med allas skolschema?Ursäkta att jag lägger mig i, men jag känner att jag måste försvara detta genialiska verk.Nu måste jag fortsätta läsa. Jag ser fram emot filmversionen redan..."

Kommenterat av Kajsa Redman, 39 år. (en för oss helt obekannt person som gjorde min dag idag!)

Så nu är det bevisat! Världen är snäll!

Idag var den dessutom inte bara snäll, den var välbalanserad, insiktsfull, kompetent, kunnig, konstruktiv, lagom kritisk....

Ja, den var f-n bäst!

Ibland är livet är en pina...

Från päronskalle till betongkeps är inget långt steg kan man tycka. Och mycket riktigt, det behöver inte ta mer än en tre fyra dagar för att transfereras mellan dessa vitt skilda tllstånd. Man sväller upp, man sväller ner och sedan känns det som om skallen krympt med ytterligare fyra storlekar allt medan den stackars hjärnloben febrilt kämpar för att hålla sig inuti skallen. Ujujujuj...vid gudars skymning att den försökte slita sig ur kroppen....men som tur är har man ett tjockt pannben som höll den på plats..;-)


En nyhet för dagen är att Pappa Erlandsson kommer att göra entré som lagledare för Bjurslätts Flickor-96 i handboll. I helgen var det meningen att man skulel vara med på uppstartslägret ihop med övriga tränare och inkallade föräldrar. Tyvärr förhindrade min "Houdini" till hjärna det hela och det blev större delen av fredagen och lördagen i sängläge.
Emmie förlustade sig däremot med sina lagkamrater och vad som kunde utläsas av genmälen från tjejerna efteråt, så rörde det sig om en fundamental succé.

Ett stort tack till Erik, Veronica, Elin, KOJ, Peter och Anders. Ni måste vara hjältarna för dagen!

En liten kommentar kring Backpacking Dino, min och Andreas numera(?) ökände romanfigur. Det är fantastiskt att se hur många det är som har varit inne och läst på Kapitel1.se. Helt fantastiskt! Så här långt har det registrerats 144 läsningar. Sjukt kul!
Vad vi kan utläsa så har inte alla som varit inne och läst gett betyg, vilket vi väldigt gärna vill få. Observera vi vill ha ett rättvist betyg, så att vi kan vältra oss i glansen när många ger höga betyg..;-).
Nej, skämt åsido. För att vi ska kunna lära oss något och eventuellt förbättra boken, så måste vi få konstruktiv återkoppling. Gärna genom betygsättning, men ännu hellre genom inlägg och kommentarer.
De kan med fördel ges hit på denna blog eller till Dinos egen blogg "backpackingdino.blogspot.com" eller på Kapitel1.se. Fär er som missat länken kommer den igen:
Läs, njut, ge lite återkoppling och sätt fina rättvisa betyg!

http://www.kapitel1.se/andreas-och-patric/backpacking-dino--slutet-pa-borjan

Till en annan dag: Puss på er!

Oanade talanger...

För er som varit uppmärksamma, så har vi fått in ett hastigt bidrag till Talang 2010. Fam Heinel/Bergström alias MUTA är inte bara duktiga på att rensa skit. De skriver underfundiga texter också. "Pling" har nog fått vass konkurrens, eller vad tycker ni om detta:

Melodi: Ekorr´n satt i granen

Patric sov på loftet

sommna som en orre

Vaknade med smärta

med fejan som en korre

Kom till frukost ganska down

Ville nog hellre spela Bubble Town

Än att ha ont i STORA plytet

Kan det varit Plumpen?

Eller kanske Yatzy?

Som väckte korren

och ansiktsformen helt ny

Ner till doktorn på kontroll

kanske bättre vart ett fastspännt troll

Svensk sjukvård har ju NOLL koll.

Vad säger man? Världsklass!

/pace

P.S MUTA! Tusen tack för trevligt umgänge, god mat och en "väldoftande" omgivning! D.S

Patric -ett päron till farsa!

Ja? vad säger man? Det ser ju för dj-gt ut! Och det värker som bara den!

///p

Svårt att bestämma sig

Ännu en dag med nya utmaningar.
Domen på Östra kom klockan 02.15 och löd: Du har ingen allergi, du har påssjuka! Dock får du en remiss till Öronmottagningen, så att de kan ge en mer specialiserad och precis bedömning. Så åk du hem ocj lägg dig och ring till Sahlgrennska i morgon bitti.
Sagt och gjort: Hem och snabt isäng för några timmars sömn. Vaknar tidigt på morgonkvisten ned en fruktansvärd värk i kinderna! Yach!
Efter telefonamtal med Öronmottagningen på Sahlgrenska bestämdes att jag skulle åka dit direkt för att bli undersökt och få en bedömning av en specialistläkare. Sagt och gjort en snabb dusch, lite frukost i magen och så var jag iväg.
Förvånansvärt snabbt (vilket störde gnällkärringen i väntrummet något oerhört: "varför kommer inte doktorn? Jag blir ju såååå trött av att sitta här och vänta. Och jag hade faktiskt tid redan för femton minuter sedan". Tjöööt tjöööt, tjöööt!) kom jag in till läkaren som, efter undersökningen, föga förvånande sade till mig:
"Påssjuka? nehej det är det inte! Du har fått en allergisk reaktion. Det blir kortison i några dagar, så ska du se att det försvinner. Tack och hej!

Mitt i natten från Östra Sjukhuset

Hallå alla nattsuddare!
Klockan närmar sig 01.00 och ja förlustar mig på akutintaget. Ohh så skoj det är!
Vaknade under natten till idag med svullnad i ansiktet som skulle kunna vara påssjuka.
Om det inte hade varit så att jag redan haft det två gånger tidigare, hade det varit enkelt.
Nu blev man istället något bekymrad och undrade lite. Samtidigt tänkte jag, nej det lägger sig nog. Jag avvaktar lite, så får vi se.
Jo, visst. Tjena! Har det lagt sig? Icke sa Nicke.
Under dagen har det bar blivit värre och nu har man ett huvud som inte bara lutar, det ser ut som ett välformat päron likaså. Dessutom spänner svullnaden en hel del och värker. Inget mysigt!
Träffade precis läkaen efter att ett antal normala prover togs och enligt honom verkade det inte vara någon infektion.
Har fått en "shot" kortison och nu ligger jag här och väntar på om den biter eller inte.
Biter den är det allergi...oväntat va? Biter den inte är det sannolikt påssjuka (även om jag inte uppfyller alla de normala symptomen). I så fall blir det remiss til öron-näsa-hals specialisten på Sahlgrenska imorgon för att konfirmera diagnosen.
Vad är oddsen på att man har någon avart av påssjuka som ingen haft sedan 1200-talet? Knappt pengarna tillbaka!
När man ligger här och inte har något annat för sig inser jag att antalet besök på vår oansenliga blogg närmar sig 4000! Helt osannolikt och man får hoppas att våra små nedslag i verkligheten ger någon liten stimulans hos de som läser. För en annan, som tycker det är barnsligt kul att skriva, så är det ett rent nöje att dela med sig och samtidigt får vi tacka alla för besöken. Det värmer!.
Nästa inlägg kommer sannolikt att presentera avslöjande bilder på en päron till farsa i verkligheten...väl mött då! Bon Nuit!

Backpacking Dino börjar röra på sig!

Patric's och Andreas' "hemliga" projekt rör sig nu utanför de tidigare begränsade remissinstenserna. Det smått långdragna projektet att skriva en ungdomsroman närmar sig ett avgörande skede.

"Backpacking Dino -slutet på början" finns nu tillgänglig för gemene man att läsa på en site som heter kapitel1.se.

För er som inte hört/förstått/blivit informerade är detta en omfattande roman om Dino som är tretton år och har det svårt. Varken hemma eller i skolan bryr sig någon om honom. Morsan bryr sig bara om flaskan, cigaretterna och sina tillfälliga ”vänner”.
Dinos tillvaro är piss med blåmärken och svullnader som kvitto på den ständiga mobbingen.
Men efter ett möte med en gammal sliten skinnfåtölj fylls Dinos vardag med spännande äventyr, osannolika upplevelser och trevliga bekantskaper.
Nu erbjuder vi er att göra sällskap med Dino på en resa varken du eller han kunnat drömma om.

Backpacking Dino ligger sedan igår upplagd med ca 15 kapitel och mer kommer att följa allteftersom.

Följ länken nedan, gå in och läs!!!!
Betygsätt gärna (ju högre betyg, desto bättre..;-)) och sprid till släktingar, vänner, klasskompisar, lagkompisar, bekannta, bekanntas bekannta, frisören, tjejen i kassan på ICA...ja helt enkelt till alla i din omgivning! Ju fler som läser och tycker till, desto bättre!


http://www.kapitel1.se/andreas-och-patric/backpacking-dino--slutet-pa-borjan


Dessutom kommer Dino att vakna till liv på Facebook, så det är helt okej att ha honom som kompis där också. Vi vet som sagt inte vart det hela tar vägen, men ni har alla en unik chans att påverka!

På väg genom Bohuslän

Efter ett tag tröttnar man på regn och shopping...(åtminstone gör jag det) och vi lämnade Silverhornets Stugby och styrde kosan söderut mot Tjörn via Lysekil.

Väderprognoserna pekade på att det skulle bli bättre så det var med visst sol i sinnet vi packade in oss i bilen och drog iväg. Innan vi lämnade Strömstad bakom oss guidade Catarina oss till Seläters camping, där hon vistats ett antal somrar med familjen. Alina visade oss sedan Daftö camping, där hon var på skolresa i sexan. Här var vi rörande överens om att det var ett riktigt bra ställe för barnfamiljer och skolresor. Väldigt mycket aktiviteter fanns tillgängliga och det gav intrycket av att hålla bra kvalitet på boende och annat. Ett tips för den intresserade kanske?

Nedan följer några bilder på stugbyn, där vi bodde. Pga vädret utnyttjade vi inte faciiliteterna fullt ut, men det var ett helt ok ställe. Bra strand, inbjudande pool och rena och snygga stugor gjorde att till och med barnen insåg att det var ett bra alternativ för semester (det var ju lite "gnälligt" innan vi kom dit...). Nästa år kanske vi tar en liknande tur till Öland?

Under regntunga skyar for vi mot Lysekil, där vi stannde för en lunch/fika. För en mikrosekund funderade vi på om vi skulle besöka Havets Hus, men bestämde oss snabbt för att istället åka vi Handelsman Flink på vägen till Tjörn.

Nu skiner solen och vi ska till Michael och Ulrica för en stilla grillkväll. Fortsatt uppdatering följer. Ni får njuta av bilderna utan text så länge. :-).

Då var man tillbaka! Handelsman Flink är ett vida kännt och historiskt ställe där självaste Ewert Taube "hängde" på 50-talet. Det ligger fantastiskt idylliskt på Flatön med själva handelsboden och tillhörande restaurant samt ett mindre fik och en skaldjursbod intill bryggan. Likt en gammal lanthandel kunde man hitta diverse äldre "junk". Bland annat Hemmets Journal från tidigt sjuttiotal, en översättning av 1869 års "Alice i Underlandet", plåtburkar med nostalgiska motiv och mängder av Ewert Taube litteratur.

En riktig raritet som stod i hyllorna var en mindre kopia av det klassiska fordonet Kleinbus 221. För den som kan sin skidhistoria väcker detta starka minnen till liv. Just Kleinbus 221 var tjänstefordonet för Harrys Konkurrent, ett internationellt företag i full utveckling under slutet på 80-talet/början 90-talet. Fordonet kännetecknades av uthållighet, robusthet och oändlig flexibilitet, vilket gjorde det optimalt för att verka i de schweiziska alperna. För den som vill höra hela historien, inklusive hur den höll på att plockas ner i beståndsdelar i tullen mellan Danmark och Sverige, räcker det med att fråga...
Efter Handelsman Flink drog vi vidare hem till Svärmor, där vi fick middag och efteråt åkte vi över Snippen, där vi fick kaffe och vinbärskaka hos Elsbeth och Per. Mums!!

Onsdagen tillbringade vi, hör och häpna, på stranden!!! Solen sken med sitt bredaste leende där vi låg vid Rörastrand och med svalkande dopp mådde vi riktigt bra. Snacka om att det var efterlängtat!

På kvällen åkte vi överetill Marcus och Sanna som nyligen införskaffat en liten tiger... Sicket litet vildjur det var! Full rulle hela tiden. Och dessutom kommer det en vildbase till på lördag...det blir spännande.
Nu stundar en kort sejour i Skärhamn, där tjejerna har några butiker på sin "att göra lista". Sedan väntar stranden i Skärhamn (invid Akvarellmuseet), vilket ska bli så gött!

Fjällbacka

Nästa fas på semestern var ett besök hos fam Ö i Fjällbacka. På vägen upp dit fick vi höra att ett fraktfartyg förlist i det extremt hårda vädret utanför Strömstad. Det enda som fanns kvar var några flytvästar och några vrakrester. Av de sex besättningsmännen fanns inte ett spår. När man tänker på det är det ofattbart att något sådant kan hända. Vi lever ju ändå på tvåtusentalet med allehanda kommunikationshjälpmedel...men man får konstatera att vi ännu inte kan bemästra naturens urkraft. Då väger vi alltför lätt. När vi kom upp till Fjällbacka och "checkade in" på Pensionat Öijerskär fick vi höra att det blåst över 28 sekundmeter under natten och man kan lugnt säga att frisyrerna hade svårt att behålla sin ursprungliga glans.

Kaffe med tillhörande kaloribomb intogs innan vi styrde kosan mot Tanumstrand, där en stund shopping vidtog följt av en kall öl (mmm så gott det var!) och sedermera en sen lunch i Grebbestad.

Som alltid (det är kanske fel att uttrycka sig så, när man är där för andra gången) bjöds det på fantastiska skaldjur med gott, porlande, svalt vin som kvällsmål. Det är lätt att förstå mysfaktorn om man skulle befinna sig på samma ställe i mörkaste november med höststormar vinande runt knuten. Att sitta inne i värmen i gott sällskap med en cognac till kaffet, spanandes ut över det salta, grå, kalla havet när det vrålar mot land och regnet smattrar mot rutan i den kraftiga blåsten torde utgöra själva definitionen av hög mysfaktor.

På lördagen skulle Fam Ö spela generationsgolf så det var några taggade golfare som kröp till kojs för att få sin skönhetssömn.

Vissa spelar golf och andra tog sig längs kusten mot Smögen, där den välkända bryggan hägrade. Det blev "tick in the box" på flertalet bohusländska kustpärlor på vägen söderut. Hamburgsund, Bovallstrand och Kungshamn.

Väl i Smögen blev det promenad i solskenet i kombination med ett oändligt antal besök i diverse boutiqer längs bryggan, vilket tog ut sin rätt och vi tog en välbehövlig lunchpaus på Restaurant Lagergrens, en liten pärla till restaurant.

Tillbaka i Fjällbacka och en liten stänkare i "Örnnästet" (där jag och Catarina huserade) följt av en god grillafton i solnedgången gjorde själen gott!

En lagom sovmorgon på Söndagen var välbehövlig och det var ett riktigt gott väder spm strålade emot "Patrickarna" när vi gick till bageriet på morgonkvisten. Färskt bröd till frukost är en gudagåva och speciellt Frukt- och Nötbrödet i Fjällbacka. Det ligger för närvarande högst på vår interna topplista!

Med sol från en klarblå himmel var det näst intill självklart att vi tog en tur ut mot Dyngö, där vi fikade och Emmie fick en lektion i hur man för en eka framåt...inte helt enkelt...och det var tur att hon hade en bra instruktör! Tack Olivia!

Promenaden upp till utkiken på Dyngö gav nog hjärtsvikt till mer än en person i sällskapet. Vid näckrosdammen låg en bastant huggorm och solade sig i solgasset och vi som vet hur det ligger till, inser att pulsen sköt i höjden hos vissa av oss...Med visst sug i benen nådde vi utkiken som bjöd på en fantastisk utsikt. En bra dag hade man kunnat se ända till Sörlandet i Norgen, men tyvärr var det lite för disigt denna dag.

På vägen tillbaka bestämde vi att vi gjorde det enkelt för oss vad gällde middagen och vi styrde kosan mot Lilla Beriths, där depåerna fylldes upp inför nästa fas på semestern.
Till sist var vi åter packade och glada och tog adjö efter tre underbara dagar. Än en gång ett stort tack till Fam Ö! Riktigt trevligt på min ära!

Nästa fas i semstern är trippen till Strömstad (där jag just nu sitter och bloggar i hällande regn). Vi hade sett fram emot sol och bad ett par dagar, men med 17 grader i luften och ihållande regn är det inte riktigt så att man lägger sig på stranden...I stället tog vi oss till Halden, för att få en dos kultur och historia. Gudarna ska veta att det var under kraftiga protester som Alina och Emmie gick med på denna utflykt. Om sanningen ska fram, så var det tack vare att köpcentrat i Nordby lockade. Tyvärr (för min egen del) öppnade himlen sina portar ytterligare ett snäpp när vi steg ur bilen vid Fredrikstens Fästning, vilket tog udden av upplevelsen, och vi drog snart vidare till Nordby (som åtminstone gjorde att man slapp regnet). Resten av dagen gick i shoppingens tecken innan vi hittade en halvdan kinesrestaurant inne i Strömstad och landade i vår lilla stuga i Silverhornets stugby.

Olivia och Emmie mot Dyngö

En avslappnad Kapten

Hela gänget på Utkiken på Dyngö

Lite smått och gott

Ett litet råd till semsterlystna turister i Göteborg inför nästa år: Gå inte till Liseberg tisdag, vecka 31. Vi var där, vi trängdes och vi köade...Som ungdomar av idag skulle uttrycka det: Det va fett tjockt med folk! Fel! Alina rättar mig: "Det är bara skejtare som säger så...", men det har ju inte jag en aning om. Jag är ju såååå gammal...
Enda undantaget vad gällere långa köer var förvånande nog att kön till Balder och Flumeride bara var 30-35 minuter.
Klanen Bergströms kusiner med familjer och bihang förstärkt med Emmies kompis Fanny fröjdades från öppning till stängning och det var riktigt trevligt.

Anton och Tim riskerar hastighetsböter...

På Onsdagen fick vi besök av Johan med familj från Växjö som stannade över på sin resa mot Oslo. Spontant måste jag ta till ett litet kraftuttryck:
F-n vad det var trevligt! Det blir alltför länge mellan gångerna som vi träffas, men varje gång är det lika trevligt och det sköna när man delar en lång historia kompisar emellan är att man inte bhöver någon startsträcka att tala om. Gott att äta och gott att dricka till förhöjer ju upplevelsen ytterligare ett snäpp. Grillad lax med varm potatissallad serverat med en väl kyld Riesling (Nottage Hill)...Mmmmmm....smack! Rätt i gomseglet!
Medan den vuxna generationen njöt av en utdragen måltid, förlustade sig barnen med Wii Sports, där de spelade igenom alla grenarna och, till Emmies och Alina förtret, vann Andreas med en poäng...
Senare blev det vuxenturnering i Bowling, där Mona visade var skåpet står...hon sopade banan med övriga! man är ju lite av en tävlingsmänniska så när Mona slog oss och dessutom Johan slog mig, var man väl inte helt nöjd...men som värd får man bita ihop och göra allt för att ens gäster ska ha det bra...

...Mona i djup koncentration....och publiken njuter av uppvisningen....

Nu rycker det i den gamla simmartarmen...

Bragdguldet för 2009 är klart! Jag har svårt att se någon annan som kan mäta sig med en internationellt oprövad femtonårig tjej, som sopar banan med resten av världseliten! Go! Sarah! Go!
Eftersom tillvaron är tillräckligt blöt som den är, kan man lika bra uppehålla sig vid de vattniga världsmästerskapen som pågår i Rom.
Den oinvigde kan alltid glädjas åt det ena guldet hit och det andra silvret dit och sanningen att säga så har puttelandet Sverige skämt bort oss med fantastiska idrottsprestationer genom åren. Därför är det inte konstigt att det ställs höga, och enligt mitt tycke, ibland helt orimliga krav. Kanske är det en konsekvens av medias jakt på headlines, större upplagor och större annonsintäkter?

Men om man sätter Sarah Sjöströms prestation i lite perspektiv, så blir man förbluffad. För fem år sedan hade hon inte ens börjat tävlingssimma. Och för sju år sedan kunde hon inte ens simma...
Hon började satsa på simningen under 2006, tog EM-guld i mars 2008. Då vann hon med tiden 58,44 sek. Igår simmade hon på 56,44, vilket var en putsning av det gamla världsrekordet med 17 hundradelar och idag fullkomligt pulvriserade hon sitt en dag gamla världsrekord med ytterligare 38 hundradelar och simmar in på 56,06. Helt outstanding! Jämför man med att hon var 2,4 sekunder långsammare för 17 månader sedan, blir det hela smått obegripligt!
Jaha? frågar ni väl er. Är det verkligen så märkvärdigt? Att putsa sitt personliga rekord med flera sekunder på 100m är kanske något man gör i början av sin karriär, innan man fått tekniken på plats, men då kanske man går från 1 min 30 sek till 1 min 28 sek....inte när man rör sig i världseliten.
Ser man sedan på hur den lilla tösabiten genomför loppet, får man gåshud. Så moget och så kontrollerat och med så fin teknik! Rusar inte iväg utan har koll på fältet upp till 50m och sedan slår hon på "efterbrännkammaren" och simmar andra halvan av loppet fortare än hon började det. Att ha styrkan, uthålligheten och tekniken att klara det med bara 3-4 års seriös simträning i kroppen är nästan osannolikt!
Doping? Tror inte det. Ni som såg intervjun på TV efter försöken kommer kanske ihåg hennes kommentar;
'Det var kul. Jag plaskade runt lite, men visste inte att det gick så fort...' Snacka om humlesyndrom! Hon begriper inte att det ska vara svårt eller så har hennes kropp inte förstått att man kan få mjölksyra...Att hon skulle ta förbjudna preparat ter sig osannolikt.
Nej, detta är en gudabenådad idrottstjej, som hittat sitt rätta element och det är så skoj att hon är svensk!

Stojby-semestern till ända

Så, då var man tillbaka vid tangentbordet...och har en del att komma ifatt med. Så därför, kära läsare, sätt på en kanna kaffe, kryp ner i skönaste fåtöljen och avsätt en god stund för detta löper stor risk att bli det längsta inlkägget hittills. Med tanke på att vädret åter hittat tillbaka till grundläget för en svensk semester, pockar inte solen direkt på uppmärksamheten och det finns gott om tid för att skriva av sig.

Så, i senaste inlägget skulle vi bege oss till Sturkö för att fira mormor Elsa's 89-årsdag. När vi lämnade Växjö låg hängde regntunga skyar över nejden men med sol i sinnet närmade vi oss Sturkö, där vi möttes av blå himmel och strålande sol.

En pigg 89-åring mötte oss i en prunkande trädgård i full blom.

Nybryggt kaffe i trädgården ihop med släkten. Från vänster Catarina, Inge, Elsa, Svea, Cina, Irene, Yvonne, "Olsson", Elvie och Emmie.

Vi njöt inte bara av sol och umgänge. Barnen (dvs sysslingskaran hittade snabbt varandra och skötte sig själva. Som man så många gånger påtalat, så går tiden alldelles för fort och det är faktiskt ett helt år sedan vi träffade kusin Mattias med familj senast. (den minnesgodde blog-läsaren drar sig till minnes att det var vid samma tid förra året). På sitt sätt är det skönt med "Matte", det behövs inga uppstartsträckor utan man kan ta vid där man är. Inga krusiduller. Det är bara synd att man inte träffas oftare, men vår geografiska spridning gör det inte så lätt.

Det blev en del nyttiga aktiviteter också. Strax innan maten var Erlandsson senior inte sen att påtala att han och "Olsson" minsann staplat en hel meter ved i Elsas vedbod och nu var det de yngre generatoinernas tur att ta vid. Han tittade på mig och Mattias och sa att nu får ni ta "er meter", så får barnen ta sin meter sedan. Och så lutade han sig förnöjt tillbaka i stolen med en min som sade: "så nu kan ni svettas en god stund".

Raska i steget som de piggaste 40-åringar tog vi tag i uppgiften och något senare var det dags för mat. Erlandsson vaknade till liv när han såg oss avbryta.

'Pöpöpöpö...vad gör ni? Ni kan inte vara fädiga redan. En hel meter skulle ni stapla...'

Jag och Mattias tittade på varandra.

'En meter? Det är gjort sedan länge, vi har fyllt upp till taket. Det borde väl räcka innan maten...eller?', så ryckte vi på axlarna och vände kosan mot köket.

Erlandsson verkade inte tro att detta var möjligt och sällan har han fått sådan fart då han uppenbarligen såg möjligheten att utsätta oss för skammen över att smita från det betungande uppdraget. Av någon konstig anledning hörde vi inte något mer om staplandet...

"Farmor Elvie's Frisersalong" öppnade upp fram emot eftermiddagen och det snaggades på löpande band. Klanen Olsson var hetast i stolen och lämnade senare kalaset som nya människor.

Från vänster: Elsa och Svea. De kan väl inte vara systrar...eller..? "Olsson", Mattias och jag själv fortsätter vedstaplandet följt av fullt friserande av farmor.

Barnen badade två gånger och trivdes som fiskar i vattnet. När de skulle bada andra gången myntade sysslingen Vera, tre år, det numera klassiska:
'Vera, ska du med och bada?', frågade Alina
' Kanske. Jag ska bara ångra mig först.'
Efter en stund frågade Alina igen.
'Nu då. Ska du följa med i?'
'Nej jag har inte ångrat mig än. Snart ångrar jag mig.'
Efter en kort stund sa Vera:
'Nu har jag ångrat mig!' och så följde hon med Alina ut på bryggan.

Efter smörgåstårtan och efterföljande tårta med kaffe började folk dra sig hemåt. Själva stannde vi till hemma hos Mattias och Maria. Ungarna hade inte fått nog av badandet och badkläderna åkte på ännu en gång. Nu hägrade poolen och en tuff handbollsbatalj gick av stapeln mellan barnen Erlandsson och barnen Olsson. Efteråt var det svårt att utse någon segrare, eller rättare sagt, det berodde på vem man frågade...I vilket fall som helst hade de riktigt roligt och det var snudd köldskador som drabbade dom inna de kom upp.





Det var dessutom kul att trtäffa de senaste tillskottet till Familjen Olsson. Lille Vidar, 6 månader, charmade sin omgivning och det var riktigt kul att se hur Jesper och Johan tog hand om Vidar och även Vera. Emmie bar en hel del på Vidar under dagen och som vanligt tyckte hon att bebisar är riktigt kul att låna.

På onsdagen var vädret bra på förmiddagen, så vi tog snabbt båten ut till Ekna ihop med kusinerna. Sebastian och Alina tyckte att höjdpunkten var att åka ring efter båten medan Emmie och Hampus badade med övriga.

Tyvärr började det att blåsa riktigt ordentligt, så vi åkte tillbaka till Stojby badplats. Där var det lugnare och vi låg kvar och solade, badade och läste en god stund innan det var dags att dra sig hemåt för middag.

På torsdagen kom familjen Wehlander på besök och efter husesyn och kaffe drog vi iväg mot Glasriket för ett besök på Kosta Glasbruk. Det blev ett spännande besök i hyttan, där vi såg glasblåsning på nära håll. Även om man sett det flera gånger tidigare, så förundras man över hur duktiga glasblåsarna är. Det är inte bara själva hantverket att blåsa och forma glas. De har även en kreativ ådra som förbluffar. Fick berättat att de glasblåsare som jobbade i hyttan under visningarna improviserade fritt och det var riktigt fina pjäser som tog form. Så häftigt!

Från vänster en händig glasblåsare inspekterar sitt verk. Till höger Emmie, Gabrielle, Alina och Linnea följer arbetet från het klump till vackert glas.

Förutom hyttan och glasbutikerna blev det en tur in på Kosta Outlet, där det fyndades lite lagom. Magnus slog till på ett par arbetsshorts och jag antar han ser framför sig en lång och het sommar...?
Annars blev det en del glass och andra godsaker innan vi for tillbaka och i hög hastighet fixade en grillmåltid. God mat, gott att dricka och trevligt sällskap passar bra för småländska sommarkvällar!
En frukost värdig värsta hotellet var uppdukat när vi slog upp de blå på Fredagen. Med putande magar och packade badväskor tog vi sedan båten med hela gänget ut till Ekna. Riktigt varmnt och gott och mycket ringåkande kombinerat med fika och backgammon gjorde att dagen blev riktigt bra. Man skulle kunna säga att detta var den första riktiga semesterdagen med tanke på sol, bad, båt mm.

Väl hemma följde vi traditionen och grillade...föga överraskande, va? Efter maten körde vi kubbturnering och, inte helt oväntat...(?), sopade grabbarna/gubbarna banan med barnen och tanterna.


Ståtliga män i sin bästa ålder(?) Barnen imponeras(?) av sina pappor

Alina, Emmie, Gabrielle och Linnea tar ett kvällsdopp i solnedgången.

Innan Wehlanders drog sig hemåt gjorde vi en "quick tour" runt Växjö. Med tillhörande beskrivningar passerade vi sevärdheter som Värendsvallen, Konserthuset, Växjö Gamla Teater, Domkyrkan, Utvandrarnas Hus, Växjösjön, Strandbjörket med tennisbanor och tennishall, Elmedalsgatan med Svaarta, Växjö Simhall, Teleborgs Slott och till sist Kronobergs Slottsruin med Ryttmästargården.

Och nu sitter man här, ser ut över tunga moln över de småländska skogarna och inser att vi haft några riktigt sköna veckor som start på vår semester. Alina och Emmie har varit här i dryga två veckor, men om de fick bestämma skulle de vilja stanna lika länge till. Nu stundar dock ett nytt semesterkapitel, vilket vi återkommer till.

På återseende!

pace