När det gäller IT-miljön, finns en del att önska även här i Phuket, så det blir inte mycket bilder detta inlägg heller, men den som väntar på något gott väntar inte för länge...
Så anlände vi igår till Kamala Beach, Phuket....vilket visade sig vara ett annat Thailand än det vi upplevt hittills.  Klart mycket mer liv, rörelse och människor än vad vi vant oss vid hittills. Vilket har både sina ljusa och mörka sidor.
När vi väl checkat in på The Club, tog vi en promenad ner mot stranden för att inmundiga en god lunch. När vi kom ner på själva stranden fick vi en smärre chock. Upplevelsen var inte längre som "Thailands Lilleby" utan mer som ett Tylösand mitt under svensk högsommar. Det kändes som folk verkligen låg som packade sillar. Vi var dock ganska snabbt överens om att detta måste vi se positivt på och konstatera att det kommer att finnas ljuspunkter här också. När vi väl avnjutit lunchen och dragit oss tillbaka till hotellet och tog ett gott bad i poolen i väntan på att Fam Ö skulle ansluta.
Om de var slitna efter "Farmor Lisbeths" 65-årsskiva dagen innan, märkte vi inte mycket av det. En kall pilsner vid poolkanten och en dusch senare drog vi iväg till restauranten hela sällskapet (dvs tolv stycken, där 8 utgjordes av släkten Ö).  God mat trevligt sällskap och "strandhugg" i diverse butiker och andra hak innan vi landade in på hotellet gjorde det till en rätt bra dag i sin helhet.
Idag har vi spenderat en god heldag på en lugnare del av stranden inklusive solstol, vilket gjort Emmie rätt nöjd, och man kan lugnt säga att Kamala gått från klarhet till klarhet. Den enda smolken i glädjebägaren är att Catarina fått en släng av något i magen, vilket gjort att hon mått rätt tjyvens större delen av dagen. Dock får man vara glad för att det finns hjälpsamma människor och vips hade en bekant till Lasse och Lisbeth ordnat fram lite röda piller om man har kräkits och gröna piller om det kommer andra vägen. Med dessa i kroppen ökar sannolikheten för ett snabbt tillfrisknande och hittills ser det ut att fungera bra.
Det har varit lite varmare och fuktigare idag, så solen har tagit sin beskärda del, vilket gjort att några av oss har numera en smått gyllenbrun ton...
Häftigt höga vågor har gjort dagen kul, eftersom vi bodysurfat ne hel del. För egen del genomförde jag en sk helkropps-peeling med hjälp av en kraftig våg och en ganska sträv sandstrand...intressant upplevelse får man nog tillstå...;-)
Imorgon stundar nyårsafton och vi hoppas på ett hejdundrande tolvslag med magnifika fyrverkerier, iskall champagne i värmen och ljummen sand mellan tårna...det ni! era stackare som tvingas ut i snålblåsten och kylan för att huttrande skåla in det nya året. Vi ska tänka på er och i lagom god tid hoppas vi kunna dela med oss av vår erfarenhet iom att vi ligger våra sex timmar före.
Om inte annat, ber vi att få tillönska ett gott slut och ett Gott Nytt År!
///PACE

God morgon Världen!

Med tanke på de något mediokra IT-resurserna man har på Railey Beach, blir det tyvärr bara en enkel inspirationsbild från detta stället innan vi kommer till "mer civiliserade delar" av Thailand. Vi har nu spenderat två nätter på en halvö utanför Ao Nang som dessutom saknar någon form av fasktlandsförbindelse. Anledningen ser ni på bilden nedan. Naturen spelar en viss roll och man får förlita sig på long-tail-båtar fölr transport till och från Railey Beach.

Vi bor på ett någorlunda ok hotell (Viewpoint Resort), i ett rum/bungalow som ligger inbäddat i grönskan och tyvärr har vi inte någon utsikt över havet, vilket skulle varit helt enastående om inte en massa träd stod i vägen. Vi kommer att dela med oss med fler bilder från detta underbara landskap.
På Railey finns en strand som vid flera tillfällen utesetts till en av världens finaste stränder. Phra Nang Beach är i sig en helt fantastisk plats med mjuk, underbar sand och smaragdgrönt vatten i bjärt kontrast till klippformationer som reser sig abrupt ur havet till en höjd på hundra meter eller mer. Dessa klippor är ett himmelrike för klättrare och klippentusiaster.
Allt detta vore helt underbart om det inte var för alla dessa människor...När vi kom till Phra Nang igår fick vi en deja Vu känsla...Lilleby i mitten av Juli. Smockfullt med folk, packade som sillar längs stranden. Detta tog udden av hela upplevelsen, även om vi lyckades hitta en mindre belamrad plats längst bort på stranden. Det pittoreska inslaget för dagen var väl lunch-serveringen från long-tail-båt, där man kunde få alla möjliga thai-rätter plus även pannkakor, grillade majskolvar, hamburgare, baguetter, öl, chips mm. Som det brukar vara med mat fårn "ett hål i väggen" var det inte alls dumt och faktiskt en bidragande orsak till att vi kom tillbaka till detta kaos även idag.
Ikväll blir det en lugn middag, packning av väskorna för att imorgon bitti forslas vidare till Phuket. Vi har aldrig varit där, men hoppas bli positivt överraskade, då vi inte vill uppleva ett "Lilleby-syndrom" igen. Skulle det bli så, kommer vi i alla fall ha ett riktigt trevligt sällskap i form av Fam Ö. Så tills vi syns igen i cyberrymden hoppas jag ni alla får några trevliga mellandagar innan vi firar i det nya året!

God Fortsättning!

/pace

En resumé från Julafton.

Bor man nästgårds till Southern Lanta, kan man inte låta bli att anmäla sig till den årliga Julfesten. Nu hade vi ju inte gjort detta tidigare, men minnena från ett hejdlöst Nyårsfirande med familjen Stålhandske och Hultman för si sådär en fyra år sedan gjorde sig påmint och vi insåg att vi omöjligt får missa detta. Tyvärr hittade vi inte lika väldresserade partymänniskor som Hultmans och Stålhandske, så vi fick helt enkelt sköta den ruljansen av egen kraft.

Partyt började klockan 19 med en dignande buffé med det mesta från färsk frukt via Green Curry Sea Food, Chicken w Cashew Nuts, Thailändsk soppa, Spagetti Bolognese och Minced Beef with Basil Leaves till ett lagom omfattande dessertbord. Till detta avnjöts ett antal väl kylda Chang (till de vuxna trots vår servitörs idoga förök att servera Alina den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra. Som tur var utan resultat..;-).

Southern Lantas numera berömda eldshow

Med maten stabilt på plats tog den riktigt imponerande eldshowen fart på stranden strax nedanför där vi

 satt. Flammande eld i nattens mörker till pumpande musik och en välkomponerad koreografi gör susen och man blir smått imponerad.

Efter denna svettiga uppvisning gjordes plats för finfint besök. 

Thailanstomte i egen hög person

Självaste Tomten hade vägarna förbi och passade på att hälsa på alla barnen och delade ut mängder med klappar ur sim oädnligt djupa säck. Enligt uppgift påstod han att han hade läget under full kontroll och skulle med god marginal hinna till det kalla landet Sverige för att i god tid hinna lämna klapparna till dom också. Vi som träffat Tomten tidigare, vet ju med oss att hans dialekt kan variera lite beroende på vilket humör han är på. Hummöret han visade upp i Thailand måste varit något mycket annorlunda eftersom dialekten inte kändes igen från något tidigare år...

En av många färgglada inridienser...

Skön dans till anskrämlig musik
- en något annorlunda kombo

Med glada barn vartän man tittade sög det lite i partytarmen och vi beställde in lite ytterligare läckerheter. En Breezer Lime till Mamma och en mer vågad Lanta Special till Pappa fick släcka törsten i den ljumma kvällen medans vi avnjöt klassisk Thailändsk dans till en musik som kän liknas vid att någon ihärdigt försöker ha ihjäl katten i grannskapet....vackert? det vete f-n...

Efter ett par omgångars dans lyfte vi från detta Partaj och styrde kosan mot vår egen enkla julklappsutdelning på terassen och tyvärr utanm inslag av pratglad Tomte. Nu gick det ingen nöd på oss och paketutdelningen förlöpte utan missöden med kameraväskor, muffinsmaskiner, raggsockar och annat smått och gott som fann sina rättmätiga ägare. Dessutom hann vi med vårt dagliga Vist.spel och ställningen när vi bröt för dagen var ju, som tidigare nämnts 89-84 till P&E.

Uppe med tuppen var vi inte idag på Juldagsmorgonen. En välförtjänt sovmorgon utan skramlande väckarklockor kändes riktigt skönt. Med en ordentlig frukost i magen drog vi oss ner till stranden och intog horisontalläge. Som tur var låg vi "dickt an", annars hade vi sannolikt blåst iväg över nejden. Värmen finns här, men de sista dagarnas blåst har varit lite i överkant (men som vi förstått på en del tidningsrubriker, är det säkert bara en stilla krusning på ytan jämfört med stormar som rör sig över Skandinavien för närvarande). Vi klagar inte! Istället borrar vi ner oss i sanden på stranden och biter ihop. Till slut behövde vi dock fylla på näringsintaget och vi drog oss iväg på en liten promenad söderut längs stranden tills vi hittade ett charmigt litet ställe med kanongod mat och en skön attityd till livet och tillvaron.

En skön vy från dagens lunchställe

Landa i solstolen? - Gärna det!

...liksom här....

Tänkvärda ord...

Imorgon blir det hotellfrukost innan vi stänger igen väskorna för transport till Railey Beach utanför Ao Nang. Vi får hoppas att bokningen verkligen gäller, så att vi får tak över huvudet....Sedan gäller det att lösa nästkommande period med en förhoppning om nyårsfirande på Kamala Beach....men blir det inte det, får vi hitta på något annat. Det får de kommande dagarna utvisa...
Så nästa gång blir det ett nedslag från en ny plats och tills dess:
Må Gott och Ta Hand Om Varandra!!! önskar Fam PACE

Här kommer den utlovade husvisningen. Ett hus på ca 75 kvadrat, tre sovrum, kök, två toaletter m dusch och en mysig terass, där Vist-turneringen bjuder på en del bataljer! Ställningen just nu? 89-84 till P&E..;-)

Southern Lanta Villa C4 

 Väl innanför porten

 Terassen, där vi spenderar mycket tid tillsammans...vissa spenderar mycket tid med myggen...

 Köket eller ska vi kalla det frukost-fixar-hörnan

 Sovrum 1

Sovrum 2...väldigt likt sovrum 3...

Julafton blev en trevlig historia, när vi väl löst boendefrågan mellan den 26-29/12. Innan dess var undertecknad smått uppgiven, då mycket verkade fullbokat. Det blev till att gå tillbaka till ett analogt angreppssätt. Det vill säga, ta reda på telefonnummer till önskat hotell och ring direkt. Skit i alla hemsidor som förmedlar hotellen. It's Back To Basic! Och plötsligt förbyts frustration och uppgivenhet till ett "men detta lät skumt"....Eller vad säger man om följande samtal:

- Hello! My name is Patric and I look for accomodation for one family, 4 persons between 26 and 29 of December.

- Yes?

-I wonder if you have any rooms available for those dates?

- Ok. What was your name?

-Patric.

-Ok Mr Patrick. Let me see. Four persons, one room....

- Yes, it would be very good if you had something...

- Yes we have.

- Do you?

- Yes, one room forur persons for three nights. Checking in 26 and checking out 29th. Ok?

- Ok!

- When you arrive?

- Well, we think we will be arriving in the afternoon from Lanta.

- From Lanta you have Express Boat to Railey. You call this number when you arrive and the Bell Boy will come with a carriage to fetch your bags. Then you walk with him for 10 minutes to the hotel.

- Ok, but do you need anything more?

- No I have you name, you arrive on 26, you call when you arrive Railey.

- My phone number?

- Oh that could be good.

- Ok, it's +46...

- What?

- +46, it's a swedish phone number...

- Oh, don't mind. Give us a call when you arrive at Railey. To this number.

- Ok, then everything is alright?

- Yes sir. See you on the 26th.

- Ok....Bye for now...

3,400 baht för 4 personer per nat, innebär ca 750 SEK, vilket får anses som mycket prisvärt eftersom hotellet ligger hyfsat bra till, verkar ha bra kvalitet, pool, AC frukost ingår...Too good to be true...?

Nu hastar tillvaron. Det kan vara lite "busy" att semstra i Thailand. Vi återkommer med ett utförligt "reportage" kring Julafton och en summering av Koh lanta-vistelsen senare idag. Imorgon drar vi vidare mot nya äventyr...

Hasta la vista!

Dan före Dan före Dopparedan

God eftermiddag i julstöket!

Vad vi förstått så finns det ymnigt med snö på Baksidan men att den lyser med sin frånvaro på Bästkusten. Här är det lite annorlunda... julsångerna går för högtryck på restauranger och

barer, vilket ger ett smått absurt intryck.

Jingle Bells och Stilla Natt i 30 graders värme gör sig sådär...

Det annonseras emellertid flitigt

om svenska julbord på ett antal restauranger runt om Koh Lanta, men vi lär inte lockas till det.

Istället har vi idag signat upp oss för den sedvanliga julfesten på Southern Lanta.

Det lär bli en omfattande buffé, klassisk thailändsk dansuppvisning, live-musik och eldshow.

En glimt från omgivningen på Southern Lanta Resort. Fotograf: Patric

Vi kommer säkert att känna oss lite malplacerade när det väl kommer till kritan, men tomten kommer säkert hit också. Idag såg vi nämligen två tomtenissar i vattembrynet under en familjär fotosession. Thailandtomtens julkort får liksom en annan touch...

Middagen igår avnjöt vi på ett schysst ställe, The Black Pearl, med mycket folk och god mat. Hela familjen mätt och go för 1,000 baht är helt ok.

Gårdagskvällens Vist gick visst lite så där (om man frågar undertecknad). C&A hade ett visst flyt mot slutet och leder nu med 32-28. Mmm ,ni inser debatten om det är tur eller skicklighet som spelar in...

25-30 grader i luften när solen är i moln och avsevärt varmare när den steker på våra bleka kroppar gör att man känner sig väldigt långt från snö, slask och Göteborgsk december. Från lokalinvånarna har vi förstått att det i princip är fullbokat på alla hotell på ön, vilket vi ställer oss något skeptiska till. Slänger man ett öga på nedanstående två bilder från Klong Dhao Beach under Prime Season får man inte riktigt ihop det...

Stående mitt på strande tittandes först åt vänster...och sedan åt höger...synd att säga att det kryllar av folk...Fotograf: Patric

Jul-lunch al la Lanta...Fotograf: Emmie.

Förmiddagen stekte en del idag, men sedan friskade vinden i och solen gick i moln. Vad gör man då? Då går man och tar sig en god lunch. Idag blev det "Fruit Plate" och "Pancakes & Ice Cream". Hmmm....nice!

Nu slappar vi i huset innan vi kommer att ta oss an en restaurang på stranden ikväll.

Nästa anhalt vi tittar på är en liten ö, som heter Koh Yao, som ligger mellan Krabi och Phuket. Om allt funkar hittar vi ett par nätter där efter vi lämnar Koh Lanta på Annandagen innan vi drar oss mot Kamala Beach för ett möjligt nyårsfirande med Fam Ö. Vi återkommer kring detta vad det lider.

Nu blir det att ta lite bilder, så vi kan bjuda på "husesyn" vid nästa inlägg.

Må gott alla, var ni än befinner er! För att boosta er julkänsla, så här i julstökets finalskede vill jag tipsa om en oansenlig...eller inte... liten julkalender på http://blogbypa.com

Enjoy!

///Patric

Bloggen lever....eller den sprattlar åtminstone till!

Ibland behövs det något speciellt för att man ska få ändan ur vagnen. En semester till Thailand kan vara ett sådant tillfälle. Därför gör vi nu en rejäl uppryckning vad gäller bloggdisciplinen och kommer att hålla omvärlden (som säkert saknat våra intelligenta, djuplodande och undersökande inlägg de sista två...eller är det tre åren..?) uppdaterade. Nu är vi emellertid "alive and kicking!"

Vår historia börjar eftermiddagen den 17/12, då vi klev på tåget från Götet till Köpenhamn. Fullpackade och med ett glatt humör susade vi söderut samtidigt som vi inledde århundradets viktigaste tävling, en maraton-fyr-manna-vist. Undertecknad och Emmie mot Alina och Catarina. Detta, mina kära vänner kommer ni att få följa på mycket nära håll. Den första rundan slutade i en komfortabel ledning till Alina och Catarina med 11-2. Det sved i skinnet, men vi har tre veckor framför oss, så vi satt lugna i båten och gladdes åt våra motståndare, som tycktes tro att segern redan var ett faktum...aj, aj, aj vad de kommer att bedra sig!

Incheckning på Radisson Blu Scandinavia, några timmars sömn och en god hotellfrukost senare tog vi taxi till flygplatsen och här inträffar första missödet på resan. Patrics First Card försvinner spårlöst mellan taxin och incheckningen. Ett mysterium man inte kan råda bot på när detta väl upptäcktes tolv timmar senare på Bangkoks flygplats. Spärrtjänst, ja tack!

Väl framme i Bangkok stundade drygt tre timmars väntan på nästa flyg. Vi kan meddela att detta inte är det man längtar efter när man suttit ner i elva timmar. Därför snarkades det på sina håll innan vi klev på Air Asias inrikesflyg till Krabi, där chaufför hämtade upp oss för att ta oss till Southern Lanta Villas på Koh Lanta.

Soluppgång över Asien när vi flyger in mot Bangkoks flygplats. Fotograf: Emmie

Vi har hyrt ett litet hus på ca 75 kvadrat med tre sovrum som är någorlunda utrustat för att kunna laga en del måltider själva. Det ligger i nära anslutning till en resort, som den vakne läsaren känner igen från senast då det begav sig (bläddra gärna bland gamla inlägg). Rent och snyggt och lagom lugnt med ca 1,5 km in till byn Saladan som ger viss möjlighet till shopping och mysiga restauranter.

Direkt efter ankomst drog vi oss ner till stranden för det första doppet och det var ljuvligt med ca 25 grader i vattnet och en skön gul sol som värmde kropp och själ.

För enkelhetens skull blev det middag på Southern Lanta Resort och utsikten från bordet lämnar inget övrigt att önska...;-)

En skön vy att vila ögonen på medan man väntar på att maten ska komma in.

Fotograf: Catarina

Första dagen på stranden var helt underbar med oändligt många dopp,

strandtennis, promenad och lunch på Southern Lanta. Efter stranden slappade resten av familjen medan undertecknad tog en löptur och gymmade en stund på områdets lokala gym. Detta kommer med säkerhet att kännas de kommande dagarna, men som man bäddar får man ligga! Väl tillbaka med familjen inträffar något som kunde gått riktigt illa.

I huset har vi glasdörrar ut mot terassen. Emmie reser sig från bordet ute på terassen för att gå in. När hon reser sig tycker hon att dörren är öppen, men av någon konstig anledning måste någon varit framme och stängt den... för när hon ska gå in, smäller det till riktigt ordentligt och hon liksom studsar tillbaka med ett chockerat uttryck i ansiktet.

"Aj! Var den stängd...?" följt av ett gapflabb utan motstycke.

Beviset på den klockrena pann-träffen ser ni till höger, där rester av den nyss insmorda hudkrämen lämnade tydliga avtryck...Man får väl anta, till Emmies försvar, att det var dagens starka solsken, som ställde till det...?

På kvällen tog vi en Tuk-Tuk in till Saladan (riktpris 120 Baht för fyra personer), där vi käkade på Memory (för en mångårig Ericsson-anställd gav detta helt andra vibbar än ett annat Memory...). I den IT-ålder vi numera lever i, insåg vi snabbt att det inte alltid är det på menyn, som är det som bestämmer vilken restaurant man väljer. I vårt fall var det "Free Wi-Fi", som fällde avgörandet. Nu blev det ändå en höjdarmåltid och vi drog oss sakta hemåt när butikerna stängde igen vid tio-tiden.

Väl hemma blev det en smått enastående uppvisning i hur man spelar fyrmanna-vist. Dagen började med 11-2, till C&A, men när kvällen var slut stod det 22 lika, efter det att P&E bland annat kammat hem tio friska poäng på en giv. Så nu är det match igen och segervissheten kan skönjas hos båda lagen.

Nu stundar stranden och ytterligare försök att landa djupt ner i solstolen. Jag tror med bestämdhet att övning ger färdighet, så det är bara att ge sig på det igen...Om jag lyckas komma upp ur den framåt eftermiddagen, kommer det med stor sannolikhet nya insikter från Koh Lanta.

Må Gott! /Patric