Man har mått bättre...

Med risk för att bli självömkande och sedd som allmännt klen kan jag bara konstatera att förkylningen fått mig på fall. Idag håller jag mig på hemmafronten och "njuter" av diverse cocktails baserade på Panodil, Bromhexin och Ibumetin...(ses detta som produktplacering??? kan man tjäna sig en hacka..?) samtidigt som jag tidvis besöker min mailbox och håller jobbet stången.

Var nere på Vårdcentralen och hamnade givetvis hos en känd pajas med ett efternamn som börjar på "P". Jag misstänker att det var mer tur än skicklighet som gjorde att jag fick en schysst hantering. Tro det eller ej men han påbjöd till och med "sänka". Som tur var är det inget annat än en gammal hederlig förkylning som slagit till.

Annars råder ett stilla lugn i hemmet, vilket är rätt bra för både kropp och själ. Inte en massa stök och bröt.

Emmie har dragit igång en ny blogg (se ute till höger), där hon välkomnar våren med jättefina bilder. Här får ni ett smakprov.

När man med längtan i blicken tittar ut och ser hur våren invaderar, bubblar det en kompott av olika känslor. Å ena sidan får man energi av ljuset som nalkas, men å andra sidan står frustrationen och knackar på eftersom man vet hur svårt det blir att få tiden att räcka till. Samtidigt följer man väderleksprognosen, som ser fram emot soliga dagar i veckan som kommer. Antagligen kommer det att explodera med grönt och skönt! Då handlar det om att ta till sig det goda, njuta av stunden och inte låta frustration och överambition ta överhanden...och det är ju lätt att göra, inte sant?

Till helgen väntar nytt kalas. Denna gången för Alina som blir 15 år på fredag. Hennes största fråga just nu verkar vara: "Vad ska jag önska mig?"

Intressant, eller hur? Antagligen har man skämt bort de små liven eftersom det inte finns något kvar att önska sig...Skrapar man på ytan så finns det ju där: Presentkort på kläder i alla möjliga och omöjliga butiker. Sedan kan det ju vara så att hon är en nöjd tjej i allmänhet som inte kräver så mycket för att vara nöjd...eller?..Njae, jag vet inte...

I fredags råkade hon emellertid ut för tråkigheter. På vägern hem från en tjejträff tappade hon sannolikt sin mobil. Där hade hon hela sin musiksamling och en fullmatad kontaktbok, så det kom en och annan krokodiltår när det uppenbarades att den sannolikt inte kommer tillbaka.

Nu tryter orken och mer energi måste till! Köket hägrar! Au revoir!

///P

Mon dieu...jé sui ici...stämmer det?

Herre min skapare. Jag har landat!
Sitter nu vid gaten och väntar på sista biten hem. Mår inte så himla bra, m mn ska vara helt ärlig. Sitter nog här och tycker synd om mig, så där lite till lags. Det är segt när förkylningarna inte ger med sig.
Laddar dessutom för ett telefon-möte kring den intressanta finansiella situationen på telekommarknaden. Ska klämmas in mellan 12 och strax innan 1. Blir tight.
Man lär väl bli känd som den kraxande fransosen hädanefter. Mon dieu!
Ska bli skönt och landa in i hemmets lugna vrå.
Nu måste jag fixa till tekniken så att man kan ta del av dagens multimediala händelse.
Bonjour et Au revoir!

Monsieur P

och så gick et åt h-e

Jaha, nu sitter man här med datorn i knät, svettpärlor i pannan och har precis missat planet från New York till Paris...med fejm minuter!!!!! Är jag glad, eller...????
Och så satt det en grodätande slemtorsk i disken som gjorde ombokningar och hela hans vitlöksdoftandeattityd andades "ah, Monsieur, hur kan ni vara så korkad att ni missar planet..?" Att det skulle bero på Air France eller deras partners var helt ovidkommande och direkt felaktigt. Man blir ju bara förbannad!
Med ett leende på läpparna försökte jag mig på att de kanske kunde uppgradera mig som plåster på såren...och hur kunde man komma på en så urbota dumk idé??!! Jag ska ju vara stolt över att få åka med det franska nationialbolaget! Det räcker gott och väl. Var glad att du kommer hem överhuvudtagen!!!
Jag menar, hur funkar de stackars cellerna? Det är ju helt ofattbart och nu skriver jag med kraft i tangenttryckningarna för är så s-t-ns f-bannad. nNu fattas det bara att jag hamnar mellan två mastodontfransoser som luktar illa. Yippey!
I vilket fall som helst blev det inte riktigt så illa som jag befarade. Mitt alternativa flyg går två timmar senare och jag landar i Göteborg tre timmar senare än vad det var tänkt. Jag tror jag överlever det..;-). Och då är det fredag!
Men jag kommer aldrig att åka med Air France igen. Det är en sak som är helt säker!
Puss och Sov gott!!!
///Patric

...FÖRSENING!!!!!....

Man blir så trött , så trött, så trött...man har tre flyg framför sig innan man är hemma och det börjar med en kraftig försening. Hr j-a kul är det????

Skulle lyft klockan 16, men som ni ser på bilden är planen nu att vi taxar ut 17.30, men -hör på den här- vi lyfter inte förrän 19.11...och när tror ni att det är boarding på JFK i New York...kl 19.25. Och det är läget just nu!!!!

Nu ska man inte måla f-n på väggen utan se positivt på det hela.

Idag hade jag ett antal telefonmöten som jag fick lösa på gammlt hederligt sätt. Dvs använda hotellets telefon. Dessutom fick jag lite tid till att besöka en sk "Mall" i närheten av hotellet. Vem vet, man kanske fick med sig något hem..? Checkade ut vid ett-tiden och "cruisade" runt i Burlington fram till tre, då jag lämnade hyrbilen och checkade in. Burlington är intenågon storstad direkt. Till höger ser ni den centrala gågatan som ju fullkomligt kryllar av folk...

För den glassintresserade kan nämnas att de berömda Ben & Jerry kommer just från Burlington och givetvis gjorde jag ett "pitstop" med en välsmakande strut...Mums!

När jag ändå står här och inte har något annat att göra , kan jag ju berätta en kul liten episod som hände när jag gled in med min vita "Explorer" och skulle parkera i P-huset vid hotellet. Väl igenom bommen hamnar jag bakom en Lincoln med blaffig röd text på bakluckan och på sidorna. Den glider väldigt långsat genom P-huset och jag hamnar ganska tätt på honom innan jag förstår hur långsamt han kör. Plötsligt tvärnitar han och jag rattar ut till vänster för att inte ställa till det. Blir stående några sekunder innan han glider vidare och jag svänger upp en våning, parkerar bilen och börjar plocka ihop mina saker. Då kommer denna grå demon glidande upp mot mig, parkerar mitt i gången strax nedanför mig och kliver ut. Jag tror ni kan föreställa er. Mörka glasögon, hatt svart midjekort jacka och...en stjärna på bröstet. Vad är nu det här?, tänker jag. Han glider fram till mig där jag fortfarande sitter i förarsätet, tar av sig glasögonen och dräper mig med:

"Sir, you are not in New York, you are in Burlington. And we drive slowly and carefully in Burlington!".

Vad svarar man på det?

" Oh sorry. That was not my intention to be careless. I am so sorry for that"

"Did you try to pass me down there?"

"No, of course not"

"If you would have, I would have had to take you in! I hope you understand that! You are lucky today..."

"Ok sorry for that. Won't happen again."

"I hope so"

Så vände han sig om och gick tillbaka till sin pimpade bil. Nu visade det sig att det inte var den riktig polisen. Han var från ett säkerhetsföretag, en fullständig Kalle Anka Konstapel...Det är bara i det stora landet i väst sådant händer!!

Jag återkommer!

///P

Bamyl gör susen...nästan

En stor och stark karl klarar sig mot det mesat. Även mot Bamyl, som vissa i familjen har svårt för......men man är ju inte på topp precis. Gårdagen blev extremt hektisk trots att man satt inlåst i ett konferensrum med våren pockande på utsidan. 10-12 grader och en strålande blå himmel mötte oss efter avslutad gärning.

I vanlig ordning blev det gemensam middag på kvällen. Riktigt trevligt och med fantastiska viner (som alltid när kollegan Lindberg är med).

Väl tillbaka till hotellet blev det ytterligare jobb och man kröp inte ner under täcket förrän runt midnatt. Inte helt förvånande, vaknade jag klockan halv sex, pigg som en lärka men lät som en kråka..:-)

Idag står inget direkt på agendan förutom telefonmöte vid lunchtid och jag flyger ut från Burlington i em vid 16-tiden.

See you all in cyberspace!

///P

Over here and there and a little everywhere...

Jodå, visst har hustrut smittat mig...;-). Sitter nu i soluppgången på Hilton Hotel i Burkington, Vermont med ont i halsen och lätt feber. Resan hit har dock gått över förväntan och med några Panodil i kroppen klarar man det mesta...

Idag väntar ett sk executive buasiness review med efterföljande middag i kväll. I morgon eftermiddag far jag hem via New York och Paris för att landa i Götet vid lunchtid.

Till höger ser ni min bedårande utsikt genom skitigt hotellfönster. Exotiskt, inte sant?

Man blir förbluffad emellanåt vad man kan hitta på internet. Växjö simhall i all sin prakt på förra inlägget. Man blir ju sentimental så att tårarna rinner...Men Catarinas iaktagelse var helt riktig. Det var riktigt kul att träda ner i det blöta elementet igen med Möösen och Pubbe. Att det var si sådär 22 år sedan vi spenderade oändligt antal timmar i bassängen glömmer man lätt vid sådana tillfällen. Det var liksom igår...eller kanske inte riktigt... Om vi glömmer det där med att mjölksyran mättade våra välbyggda kroppar redan efter 1000m, så kanske det kan stämma..;-)

Hoppas på ytterligare internetkontakt under dagen, så att jag kan ge fler flashar från verkligheten ute i den stora vida världen...

Puss!

///Patric

Tonåring

Här kommer en liten uppdatering sen sist... Tisdag 17/3 Emmie är nu officiellt TONÅRING!

Dagen började med skönsång, frukost och presenter på sängen. Det man förväntar sig när man kommer in, skulle ju då vara att Emmie borde börja röra sig och vara lite intresserad av vad som ev kan finnas i paketen...nähä POFF så slog tonårings tröttheten till DIREKT...orkar inte vill sova mer...okej sov vidare och du kan glömma paketen....

Jaja, är det inte den ena tonåringen så är det väl den andra som man nu får ha att göra med:)

I slutet av dagen hade vi ialla fall en nöjd 13-åring som fått många gratulationer mm...

Vi har haft besök av Mackan o Pontus med familjer:)

Grabbarna hade stämt träff i sitt forna element "simhallen",

dock inte den fantastiska simhallen i gudarnas hemvist... utan valahalla i götelaborg.

Vad jag kunde uttyda var detta en höjdare...

Senare på em lagade dom en god middag.

Helena, Stina och lilla Ingrid anslöt framåt 18 tiden. God mat och jätte trevligt sällskap är ett av livets höjd punkter!!!

Jag har hunnit vara krasslig (fortfarade är) och troligtvis smittat min man...som dessutom idag ändå har gett sig av på snabb visit till Usa för att vara tillbaka redan på fre lunch...

Jag hoppas att resan går bra Patric och att du inte mår allt för dåligt.

Tjingeling!!

// C

Fy f-n vad tråkigt det kan vara ibland!

Från i torsdags:
Snöoväder i Göteborg och var befinner man sig? I Tjockhult! Det hade inte varit något problem i sig om det inte var för det faktum att planet man ska åka hem med blev kvar i Göteborg!!!! Yippey!

Sitter nu i Yellow Room på Bromma och känner frustrationen flöda över. I morgon kväll är det kalas för Emmie och det finns tusen saker att göra innan dess.

Och nu är vi hastigt och lustigt på Söndagen. Kalaset gick riktigt bra med totalt 17 glada kalasdeltagare och ett födelsedagsbarn som plötsligt blivit officiell tonåring...(ja på tisdag i alla fall). För er som känner Emmie, vet ni att hon ser sig som en tonåring redan..;-)
Klockan är nu kvart i nio på morgonen och vi har precis avnjutit en god frukost ihop med Farmor och Farfar, som kom redan i fredags eftermiddag.
Strax bär det av till Angereds Sporthall för handbollsmatch mot Wasaiterna. Heja Bjurslätt!!!! Hur det gick och vad som hände kanske vi nkommer tillbaka till under dagen!
Au Revoir och puss på er!

/pace

Peter Gabriel står sig!

Brassar för närvarande käk som ska intagas ihop med andra chansen och har satt på lite god gammal musik. Just nu dundrar Salisbury Hill med Peter Gabriel. Riktigt bra! Man kan inte undvika att få en del flash backs från svunna tider. Nästa låt blir I Go Swimming och det blir rena bildspelet på näthinnan. Otaliga simtävlingar i fuktiga simhallar med oförglömliga finalpass där denna låt spelades som ingångsmusik till olika finaler. Smått fantastiska minnen.

Det blir bakad potatis med bacon, lök och creme fraiche som vi sväljer ner med en flaska rött.

Veckan blev precis så hektisk som man kunde tänka sig. Dessutom blev Italienresan ett exempel på hur allt som kan strula strular men att det ändå löser sig i slutändan.

Kom ut till Landvetter i torsdags kväll ca en timme innan planet skulle lyfta mot Munchen. Detta är riktigt gott om tid eftersom jag reste "lätt" och inte checkade in något bagage. Normalt sett tar det en minut att checka in med automaterna, men inte denna gången. Ställde mig i kön till en av automaterna och fick höra från en bredvid att maskinen slutat fungera. Vänder mig mot nästa maskin och ser att även den slutat funka. Killen framför säger att det ska komma någon och fixa till det...jo tjena. Den har man inte hört förut...Efter tio minuters väntan kommer en representatnt från SAS (förvånad att det var SAS???). De som ska checka in bagage, ställer sig in incheckningskön till disken. Vi som inte skulle checka in något, skulle stå kvar och bli omhändertagna strax. Anledningen till att det var lite struligt just nu var att datorerna krånglade. Ja, det var till och med värre än så. Deras server hade lagt av. Dvs inga datorer fungerade för SAS på Landvetter och alla skulle checkas in manuellt. Det var bara att ställa sig i kön...Klockan var nu ca 25 minuter kvar till avgång och kön rörde sig överhuvudtaget inte.
Eftersom jag visste att jag hade ca 1,5 timme för bytet i Munchen fanns det fortfarande en teoretisk chans till att komma fram. Fem minuter till och fortfarande ingen rörelse...tar kontakt med en i personalen och kollar om man kan checka in vid gaten istället. Efter viss fundering var det ok, så jag rusade upp genom säkerhetskontrollen och kom till gaten strax innan normal avgångstid. Där blev jag sedan stående ytterligare 20-30 minuter och insåg att nu går klockan lite för fort. Mitt namn skrevs upp på en lista och vi fick kliva ombord. Efter en stund sittande på planet insåg jag att chansen är väldigt liten att jag hinner med flyget från Munchen, varför jag för en kort sekund tänkte att jag skulle kliva av och åka hem. Det fanns ju ingen ide att missa planet och sova över i Munchen för att sedan åka hem dagen efter.
Jag hann inte ens tänka tanken färdigt innan de stängde dörren och taxade ut...I vanlig ordning sov jag som en gris och när vi landade hade vi kört in en del av tiden och som tur var, var i Genoa avgången också den försenad, så jag kom fram. Landade vid 23,40, checkade in på hotellet strax efteråt, läste ett par rader och somnade sött.
På morgonen skulle jag ta den normala minibussen som hotellet kör till Ericssonkontoret, men vid avgångstid fanns där ingen. Skit också! Dessutom saknade jag Euro och taxibilar i Genoa tar normalt inte kreditkort. Mötet skulle börja om 45 minuter och här står jag utan transport...då dyker han änntligen upp -chauffören och undrar om jag skulle åka med? Det verkade som om bussen pajat, så det blev att åka Fiat Uno till kontoret. Det funkade det också. Hastar in på kontoret och hinner knappt hälsa på koollegorna innan jag får rusa till konferensrummet. Vad händer då? Med angivelsen "On second floor" tar jag långa klivet i förväg upp till andra våningen...utan att hitta konferensrummet. Vad är klockan? Flera minuter kvar...men var f-n är konferensrummet...ohhh dessa Italienare! Tillbaka till utgångsläget. Konferensrummet? Jo, på andra våningen. Detta huset? Nej, nej, nej, I det andra huset, så klart..?
Med andan i halsen glider jag in strax före utsatt tid. Pusst!
Efter detta mötet var det telefonmöte nästan direkt. Lunch? Just det, man behöver lite energi också...7 minuter kvar till telefonmötet startar. Jag hinner nog...hastar ner till personalrestauranten (400m nerför trappor, genom gångar, uppför trappor, nerför trappor...kollegor som vill hälsa. Tjena tjena. En pizza slice och en toast per favore. Plastpåse? Tackar, tackar! Uppför trappa, nerför trappa, genom gång och med höga knälyft uppför den låååååånga trappan. Pusst pusst! Var är telefonnumret? Skit! Nätet fungerar inte! Jo, nej, jo det funkar men ack vad långsamt det går! Vad är klockan? Just in time. Ringer in till telefonkonferensen...och gissa vad...I Kista har man inte ringt in ännu. Än mindre kopplat in sig på mötesrummet...pulsen i 160...med en fet pizzaslice i mungipan och svettpärlor i pannan...oooh vad härligt livet kan vara ibland!
Till slut kommer mötet igång. Intressant förvisso, men jag fick inte med mig någon servett. Usch vad kladdigt det blev! Tja ett A4-papper får duga i brist på annat. Kaffe? Nehe. Det blev inget med det. Fentom personer i ett konferensrum i Kista som pratar i mun på varandra...inte lätt att hänga med..."och då var vi klara...trevlig helg på er allihopa..." Blip! ...? Snacka om "Jösses-upplevelse"!
Klockan? Knack, Knack. Mr Erlandsson? Your transportation is ready in ten minutes. Ok?
Visst. Fine!
Packa ihop alla prylar. Arrivederci! See you next time! Ut till receptionen. Lämna tillbaka inpasseringskort och lunchkort. Bye bye! In med väskorna i bilen. En timma till avgång. Just in time.
Puh, nu är vi på banan. Bara tre flygningar innan maqn är hemma. Från Genoa till Rom, byte till Munchen, där jag byter till flyget mot Göteborg. Checkar in och sätter mig vid gaten och läser några sidor i min nyinköpta bok "Freakonomics". Besked att flyget till Rom är något försenat. Något? En kvart. Hhhmmm, viss varningsflagga!
Utan konkreta besked vet man att det blir mer än en kvarts försening. Inte bra! Har bara knappt 1,0h i Rom... Tiden går och inga besked kommer. Kollar till slut av tavlan...40 minuter försening. Jo tjena vad bra det går! Till slut släpps vi ombord och då hoppas man ju på viss effektivitet eftersom man är sena. Men det är "mañana" och dessutom har alla Italienare tagit med sig allt bagage in i kabinen, så de sista som kommer ombord har ingenstans att lägga sina väskor. Oj, oj, oj. Omstuvning och flytt hit och dit. Bråttom? Nej inmte jag, inte! Drygt en timme försenad kommer vi till slut iväg. Yippey!
En timmas flygtid till Rom, där jag till slut kommer av strax efter ordinarie avgångstid. Slänger ett getöga på tavlan över avgångar (mest för att få nekräftat att jag missat flighten till Munchen). Nämen? Ser man på. Sista utrop blinkar...Shit, det finns en teoretisk möjlighet! Tar det långa benet före i dubbelt tempo och slår mig mer eller mindre fram genom italiensk folkmassa...usch vad jobbigt. Hjärtat slår som en stånghammare och jag flämtar som självaste Gunde Svan. Som absolut sista passagerare kommer jag ombord med en svettig rännil under skjortan längs hela ryggraden. Det är väl nice?
Samlar ihop mig under 1,5 timmas flygning. Tiden blir knapp i Munchen, där jag normalt skulle haft 35 minuter. Som det såg ut nu, så "hängde jag löst". Ja, det blir väl en fredagkväll i Munchen...och man abbonerar på topplaceringen på listan över minst populära i familjen. Men vad gör man. "I gave it my best". När vi landar och jag kliver av planet, visar det sig att det står en specialtransport framme vid planet för oss som ska med Göteborgsplanet. Nej men vad nice! Skjuts hela vägen framn till planet. Kliver på planet och slår mig ner. Man får ha lite flyt ibland! Landade vid halv tio och med taxin väntande var jag hemma redan strax efter tio. När man ser tillbaka på det borde jag köpt en lott. Att med den inledningen och det strulet längs med hela vägen fått till allt till slut är smått osannolikt.
Nu har vi avslutat den bakade potatisen och "avnjutit" andra chansen för att ta oss an det nyinköpta "Wii Fit", vilket verkar vara en rätt trevlig övning. Vi återkommer med mer utförligare beskrivningar senare...
For now: God natt och sov sött!

Söndag kväll och endast tomten är vaken..?

God kväll gott folk. Sitter här vid min dator och har precis gjort färdigt förberedelserna inför mitt sk "Stugförhör" med chefen i Kista i morgon förmiddag. Skulle hunnit med månadsrapporten också, men nu tryter orken och det är bättre att blogga av sig några minuter för att sedan knoppa in och få sin skönhetssömn.
I helgen kom vi äntligen ut i trädgården. Fick köpt 100 kg trädgårdskalk för att bearbeta mossan i gräsmattan (Ing-Britt: Behöver du mer mossa, så kan du komma hit. Vi har så det räcker till hela Västra Götaland..;-). Efter en del meck fick jag spridit ut det, så nästan hela gräsbeståndet har blivit bearbetat. Idag har jag dessutom hunnit med att klippa ett och ett halvt äppelträd och så tidig har jag nog aldrig varit. Känns skönt! Eftermiddagen avnjöts i Lundbystrand, där Emmie spelade handbollsmatch. Sävehov stod för motståndet och det blev en nagelbitare som slutade 12-12. Tjejerna spelade riktigt bra. Speciellt första halvlek, då bollen gick som på ett snöre. Riktigt kul att se hur de utvecklas hela tiden.
Vecka som stundar blir tight. Kista i morgon över dagen, Kista med övernattning Tisdag till Onsdag. Mölndal under torsdagen för att åka till Italien Torsdag kväll. Leverantörsmöte i Genoa på fredag förmiddag och hem på eftermiddagen. Pusst! Lämnar Genoa vid tre-tiden och landar på Landvetter vid halv elva-snåret. Kul fredagkväll! Vem vet, det kanske kommer några instick under veckan som en exotisk rapport från ett konferensrum...
Tills dess: Håll i hatten och bliv vid ett gott humör!

Hittade du hit?

Hej där Catrin,

här kommer en liten hälsning till dig om du nu hittar hit förstås.
Tack för att jag fått vara med och följa er på er resa. Vi syns o hörs!

Kram Catarina

Ett efterlängtat partytrick

Hej alla glada,

Sitter här den sena Söndagkvällen och filosoferar över livet och dess väsentligheter när man tar del av "Velanders" ihärdiga kommentarer...jo Elisabeth. Här kommer den. Ät och tig! Nästa gång det blir party blir det allsång..?

//:
Textiler utav ylle, vackra flickor säjer "Kyllä"
man blir glad uti sitt nylle, man vill inte åka hem.
Landet man har kul i, äter kräftorna i juli,
man blir trött som gammal kuli, man vill gärna åka hem.
Äter man blinier, hos en tjej som ganska fri är,
blir det lätt till frierier, och se'n sitter man ju fast.
Där på bastulaven, genast ökar hon på kraven,
och då genast stiger saven med en väldig hast!

För den nordiska kvinnan, är den vackraste kvinnan,
det bevisar man lätt i hela Finlands inland.
Och den Finländska kvinnan, både efter och innan,
brukar vara den ,mest perfekta älskarinnan.
Men till helger som påsken, när dom simmar i kosken,
kan det vara lite si och så med erotiken, för dom ligger i diken,
runt den mångfinska viken,
och frågar mycket vänligt: "Ska' du ha min vän?"

Ja hon är ganska järv i särken polka,
när hon dansar Säkkijärven polka.
Hela landet skimrar ju av järvhet,
kalla det för kärvhet, gärna de' min vän!
://

Notera att denna klassiska finländska visa sjunges med fördel ett varv i lagom takt varefter man höjer takten och sjunger ett varv så fort att åtminstone hälften inte hänger med. Ju senare på kvällen man sjunger desto roligare..;-)

Nästa gång kommer kanske nya partytricks...

Tills dess: Puss på er!

Fredagsmys utan Emmie

Bonjour,

Fredagkväll med en god whisky (Glenmorangie Quinta Ruban)...ja rent ut sagt fobannat god..! Emmie och Fanny förlustar sig på skoldisco med rock-tema medan resten av familjen avnjuter...(?) Let's Dance...

Man kan ju tycka att det borde vara tvärtom...tolvåriga tjejer ska titta på Let's Dance och Mamma och Pappa ska rocka loss...eller...hur var det nu?

En typisk ekorrvecka är över och den största behållningen var lunchen med Stålis (som alltid inspirerande Jonas!) och mötet påVästsvenska handelskammaren. Det är alltid spännande att träffa nya bekantskaper och i detta fallet rör det sig om en grupp med inköpschefer i Västsverige som träffas någon gång i månaden för att utbyta erfarenheter och bli inspirerande.

För Catarinas del är det spännande när pacee får beställningar från personer utan koppling till vänner eller bekanta. Ett tecken på att pacee's blog får ständiga besökare. (se länken till pacee silver ute till höger). Riktigt kul!

Puss!

Feststämning

Bröllop är alltid bröllop! Sällan får man bättre anledning till ett riktigt bra partaj än just bröllop. Gårdagen var inget undantag. En smakfull, välbalanserad ceremoni i Lundby Gamla Kyrka med ett strålande vinterväder utanför bäddade för en trevlig fortsättning. Efter sedvanligt gratulerande på kyrktrappan inklusive risgrynskastande tog vi oss till kvällens festlokal, Stallet, på Lindholmen. Vi blev lite kalla om fötterna medan vi väntade, men Glöggen och Pepparkakorna tog hand om det värsta och vi blev lite till mans något varma innanför västen. När Brudparet anlände tog kvällens toastmaster Niklas till orda, drog lite förhållningsregler, och utbringade kvällens första (och långt ifrån sista) skål.
Inför bröllopet hade jag inte tänkt mig att hålla något tal (även om det alltid är kul att göra det). Denna gången kändes det som att det fanns de som stod närmare och kände brudparet bättre som kunde ta sig an det. Men å andra sidan känner jag mig själv och efter god mat och gott och dricka brukar behovet att säga något till brudparet dyka upp. Så för att vara på säkra sidan googlade jag lite snabbt strax innan vi gav oss iväg, för att ha något att spinna runt (om "feelingen" dök upp).
Efter ett kort snack med toastmaster Niklas innan middagen kändes det rätt att annonsera ett tal och jag började pussla ihop stommen under minglet. Döm av min förvåning när vi sätter oss till bords och kvinnan mitt över bordet var från Skottland...oops! Plötslig ändring av planen...talet måste sys ihop på engelska! Viss mental förberedelse och pang på rödbetan! Visst har man vana att hålla anföranden på engelska, men bröllopstal ligger en liten bit ifrån Telekomstrategier inom Ericsson...Med facit i hand gick rätt hyfsat och det uppskattades inte bara av de icke svensktalande gästerna...och det var rätt kul i slutändan!
Vi hade god uthållighet och var bland de senare gästerna att lämna lokalen något trötta i kroppen efter allt dansande och landade hemmavid runt halv tre på morgonkvisten.

Veckan som kommer lär bli tight. Måndag och Tisdag ska jag vara i Italien, Torsdag sannolikt i Kista och däremellan en övning på Västsvenska Handelskammaren ihop med andra inköpschefer i Västsverige. Det ska bli intressant att vidga sina vyer lite och ta del av andras problemställningar. Externa influenser är alltid nyttiga! Medan jag själv är i Italien ska Catarina och Emmie på information om Handbollsklass på Brunnsboskolan. Det blir spännande det också!
Sist och långt ifrån minst ska Alina till skolan imorgon. Vi håller tummarna för att orken räcker till och att hon får en kul dag med sina kompisar. Nu är det fyra veckor sedan hon var i skolan sist och det ligger en viss spänning i luften.
Till nästa gång: Puss på er!

Alina har ordet...igen xP

Hej allihop!

Skulle bara tacka för de presenter som jag fått sedan sist! Jag blev jätteglad för blomman, boken (som döljer sig bakom poträttet av mig) och Espresso Cardet. :)

Sitter nu här efter andra delfinalen av melodifestivalen, som tur var gick Måns till final...i år igen! ;) Mamma och Pappa är på bröllop och ska precis ha ätit klart bröllopsmiddagen. Har man lite tur är dom förhoppningsvis inte lika trötta som förra söndagen...! xP

Verkar som att det blir skola för mig nu på måndag, första gången på en hel månad (känns lite konstigt när man tänker på det...). Ja, skoj ska det bli i alla fall!

Slutligen hoppas jag att alla har haft en jättebra Alla Hjärtans Dag <3

XOXO

Alina...och antagligen resten av familjen oxå :D

Pensionärsfest i Stocke

En rapport frånde småländska skogarna. Världens bästa farmor fyllde sextifem år igår och vi firade med en stilla familjesammankomst. Alla barn och barnbarn var på plats och det serverades en smaskig tomatsoppa med brödkrutonger och riven parmesanost följt av fläskfilé i örtsås med ugnsrostade rotsaker och avslutades med en utomordentlig gräddtårta a'la Alina.
Vintern hade parkerat i Småland med någon decimeter snö och minusgrader. Det blev ingen skridskoåkning, men en del bus i snön...jo just det...inklusive snöboll innanför jackan...mums!
I vanlig ordning härjade kusinerna runt inklusive senaste tillskottet Theo -sicken charmknutte!
Kvällen avslutades med den kända leken "klapp-dubbeklapp-den som gör fel får en eldad vinkork i pannan"...

En hård vecka kommer att avslutas imorgon. Det började med maratonpartajet i lördags, fortsatte med jobbmiddag i måndags, resa till Växjö i onsdags, PRO-partaj i torsdags, hem igen idag och bröllop i morgon. När man tänker efter behöver vi nog en vit månad efter detta..:-). Vi återkommer med smaskiga avslöjanden från Fredriks och Mariannes bröllop...

/pace

Hej mitt vinterland!

God kväll go'vänner! Mitt i sportlovet och vi anlände till Farmor och Farfar vid fem-tiden i eftermiddags. Som vanligt väntade smaskig middag. Idag med Alinas favorit - Currykyckling -Mums!
Här nere i de småländska skogarna råder mer vinter än på västkusten. Någon minusgrad och ett vitt täcke pryder nejden, vilket innebär vissa möjligheter till skridskoåkning i morgon. Med tanke på att barnen inte varit i bästa form under veckan känns det som om det gör susen med lite vinteraktiviteter.
Anledningen till vårt besök i världsmetropoloen är att Farmor numera är en fullfjädrad pensionär och det känns som en sak att fira. Det blir inga stora åthävor utan en mer familjär tillställning...kan ju vara skönt med tanke på förra helgens lite tyngre aktivitet och med thanche på stundande bröllop till helgen mellan blivande herr och fru Thanche.
Att bli pensionär triggar nog en hel del tankar kring livet och dess gänglighet. Under middagen hade vi en intressant diskussion kring vad man ska tänka på och vilka åtgärder man bör vidta för att undvika tråkigheter om någon i ens närhet skulle gå bort. Det slår en att det inte bara handlar om de äldre utan är något som alla borde fundera över. Vår tid på detta klot är ju, när allt kommer omkring, rätt begränsad.
Och nu rubbas cirklarna. Sitter framför TV'n och har precis fått höra tre läkare sjunga Bellmansk dryckesvisa i rutan. "Nu grönskar det..." av Bellman, men oj då! Nu får man dessutom mothugg. Det är ingen dryckesvisa, det är ju en sommarvisa klagar resten av familjen. Tja, i så fall hävdar jag att det borde vara en mer frekvent dryckesvisa! Något att ta med sig på nästa 12-timmars fest...?
Nu nöjer vi oss för ikväll och säger godnatt världen... wherever you are!

Puss i ljumsken!

...och Skalman han är tlött...

Klockan är strax efter tre och den känns som bara barnet...

Gårdagen var en resa må man säga. Catarina inledde dagen på Kicks och servade halva landet som besökt Götet pga båtmässa och Melodifestival. Efter att ha lämnat catarina på jobbet styrde jag kosan mot Åvägen där jag skulle möta upp resten av gänget för dagens svensexa. Som alltid med svensexor var det ett tight schema med konståkningsskola med tjejer i 6-8 års åldern, pilsner, skivinspelning inklusive musikvideo, flamencokurs, pilsner, bowling, casino, pilsner...

Fredrik skötte sig med den ära och gjorde sig riktigt bra i rosa string...men det blir en upplevelse att se/höra resultatet av skivinspelningen. På lördag får vi se...


Hämtade Catarina vid 16, hastade hem för att hinna byta om och komma i form för samlingen hos Wehlanders kl 17.34.

Kvällen blev en orgie i skratt och märkliga påfund kryddat med mängder av god mat, gott och dricka och mängder av Jegermeister...Man borde vara mer rutinerad, men när klockan skenar och man är i goda vänners lag blir det lätt att man..äh! va f-n, man lever bara en gång!...

Ett jättestort tack till födelsedagstanten och värden för ett utomordentligt kalas. Det var kanon!

Innan vi kom hem hade vi passerat småtimmarna och närmat oss gryningen...

I vanlig ordning delar vi med oss av några höjdpunkter...medn givetvis var man tvungen att uppleva det på plats för att förstå det till fullo.



Till vänster ser ni Lottas present hängande runt halsen...design: pacee

Nu blir det till att ta igen sig en stund. Det tar på krafterna att blogga dagen efter..;-)

Mitt i stöket

Hej världen!

En flash mitt i röran. Svensexa och 40-årsskiva...ojojoj hur hinner vi med? Det ska i alla fall bli riktigt skoj med ett partaj så mitt i februari! Måste springa till en stilla (?) förövning inför kvällens begivenhet. Rapport kommer under morgondagen!¨

///Patric och Catarina

Alina har ordet

Jag vill bara tacka alla som tänkt på mig och skickat kommentarer!
Speciellt vill jag tacka för blommor, böcker, teckningar och pärlplattan. Allt var toppen och jag blev jätteglad!









Kramar,

Alina