Man har mått bättre...

Med risk för att bli självömkande och sedd som allmännt klen kan jag bara konstatera att förkylningen fått mig på fall. Idag håller jag mig på hemmafronten och "njuter" av diverse cocktails baserade på Panodil, Bromhexin och Ibumetin...(ses detta som produktplacering??? kan man tjäna sig en hacka..?) samtidigt som jag tidvis besöker min mailbox och håller jobbet stången.

Var nere på Vårdcentralen och hamnade givetvis hos en känd pajas med ett efternamn som börjar på "P". Jag misstänker att det var mer tur än skicklighet som gjorde att jag fick en schysst hantering. Tro det eller ej men han påbjöd till och med "sänka". Som tur var är det inget annat än en gammal hederlig förkylning som slagit till.

Annars råder ett stilla lugn i hemmet, vilket är rätt bra för både kropp och själ. Inte en massa stök och bröt.

Emmie har dragit igång en ny blogg (se ute till höger), där hon välkomnar våren med jättefina bilder. Här får ni ett smakprov.

När man med längtan i blicken tittar ut och ser hur våren invaderar, bubblar det en kompott av olika känslor. Å ena sidan får man energi av ljuset som nalkas, men å andra sidan står frustrationen och knackar på eftersom man vet hur svårt det blir att få tiden att räcka till. Samtidigt följer man väderleksprognosen, som ser fram emot soliga dagar i veckan som kommer. Antagligen kommer det att explodera med grönt och skönt! Då handlar det om att ta till sig det goda, njuta av stunden och inte låta frustration och överambition ta överhanden...och det är ju lätt att göra, inte sant?

Till helgen väntar nytt kalas. Denna gången för Alina som blir 15 år på fredag. Hennes största fråga just nu verkar vara: "Vad ska jag önska mig?"

Intressant, eller hur? Antagligen har man skämt bort de små liven eftersom det inte finns något kvar att önska sig...Skrapar man på ytan så finns det ju där: Presentkort på kläder i alla möjliga och omöjliga butiker. Sedan kan det ju vara så att hon är en nöjd tjej i allmänhet som inte kräver så mycket för att vara nöjd...eller?..Njae, jag vet inte...

I fredags råkade hon emellertid ut för tråkigheter. På vägern hem från en tjejträff tappade hon sannolikt sin mobil. Där hade hon hela sin musiksamling och en fullmatad kontaktbok, så det kom en och annan krokodiltår när det uppenbarades att den sannolikt inte kommer tillbaka.

Nu tryter orken och mer energi måste till! Köket hägrar! Au revoir!

///P