Guten Morgen alle Leute!
Sedan sist har vi haft både vin och vatten i lägret. Under lördagen hann vi med ca 5 timmars skidåkning i Zell am Zee, vilket var en chansning på många sätt. Lång resa och inte så mycket sömn gör ju att energin inte är helt på topp. Att då släpas upp på toppen av ett berg för att åka skidor, något man inte gjort på många herrans år, kan ju verka lite korkat. Så måste våra barn ha tänkt när de låg i snön, trötta i kroppen och förbannade över att skidorna inte gör som man vill. Man kan nog lugnt påstå att vi tärde lite på de interna relationerna inom familjen. En ordentlig paus mitt på dagen vid Resaurant Glocknerhaus mitt i backen längs Areitbahn gjorde susen. Restauranten var väl inte den bästa i sitt slag, men fyllde väl sitt syfte. Eftermiddagen blev lite bättre och barnen kämpade på riktigt bra. När vi kom tillbaka till Uttendorf hade resten av ligan precis anlänt och vi är nu 25 personer som huserar på Maj-Ingers pensionat "Stubacher Hof". Gemensam middag för hela gänget visade sig bli en glad tillställning men vi somnade ovaggade vid tiotiden på kvällen.
Söndagen började redan vid sjusnåret på morgonen med en god frukost. Här finns det mesta man kan vänta sig på ett Österrikiskt pensionat. Cornflakes och andra flingor, olika sorters bröd inklusive Brötchen, fil, ägg, juice, the och kaffe. Skidbussen lämnade torget vid 08.10 och vi knödde oss in på bussen till chaufförens stora intresse. Han blev nog något fundersam och kände plötsligt ett stort ansvar när vi skulle ge oss iväg. Som ett tecken på detta ville han försäkra sig om att vi visste vart vi skulle, så att inte 25 personer hamnade snett i tillvaron...sicken go gubbe!
Färden styrdes mot området Wildkogel, där vi möttes av solen och snön och en blandning av mestadels blå och röda backar. Det fanns något inslag av svarp pist också, men den utforskade vi inte. Förmiddagen blev ännu en kamp inom familjen där barnen inte tyckte det gick alls som man hade tänkt sig. Till slut tog pappa Wehlander kommandot och skickade iväg Catarina med orden: Försvinn! Nu tar jag hand om Emmie. Sagt och gjort, Catarina gav sig iväg med andra mammor och Magnus tog sig an Emmie. För egen del kämpade jag och Alina vidare. Tyvärr har Alina fått ont i ljumsken igen och det hämmar henne en hel del. Det blir speciellt jobbigt när man inte känner sig säker och fasar för att tappa kontrollen över skidorna. Då spänner man sig och kroppen orkar inte riktigt med. Eftersom man nyttjar benen så mycket, tar ljumskarna mycket stryk då man spänner sig hela tiden. Att pappa sedan tjatar hål i huvudet gör inte saken bättre.
Nåväl det blev lunchpaus till slut och vi landade in på en kanon restaurant strax ovanför Bergstation. Gott att äta och gott att dricka gör susen igen. På eftermiddagen tog sig Magnus an Alina och det gick nog mycket bättre än när en annan försökte. Emmie åkte med resten av tjejerna och det blev en riktigt bra eftermiddag.
Innan middagen hann vi med en bastu för killarna och till middag fick vi Nudelsuppe, Wienerschnitzel och glass. Riktigt gott och det var ett gäng slagna hjältar som skrattade sig upp för trapporna och som kraschlandade i sängen.
Igår vaknade Alina med feber, ont i halsen och ont i huvudet. Usch vad tråkigt! Ingen skidåkning denna dag utan det blev att kurera sig i sängen istället. Catarina stannade hemma med henne och själv åkte jag och Emmie med resten till Zell am Zee. Sol och snö under förmiddagen och jättebra skidåkning. Emmie tog för sig riktigt bra och det är kul att se när rädslan släpper och de vågar att få lite fart.
Det blev en ganska sen lunch och vi blev ett gäng som fick "avnjuta" lunchen i snålblåst och kyla då solen gått i moln och restauranten vi hamnade på inte hade tillräckligt med platser inomhus. Det var emellertid en rätt schysst restaurant strax nedanför Berghotel och med lite bättre yttre förutsättningar kommer vi nog tillbaka.
På eftermiddagen samlades i stort sett hela gänget ihop och vi åkte ner mot Zell am See. Halvvägs ner tog en del liften ner till byn, en del valde blå backe och en del valde svart variant. Efter mycket om och men landade vi på en After Ski strax intill backen. Vägen dit för de som valde blå backe gick via byn Schmittental...vilket inte var enligt planen. De åkte vilse och fick kämpa sig tillbaka via en låååång transportsträcka. Alina och Catarina mötte upp och det blev en stunds mingel innan flera av barnen ville åka hem. Catarina tog ett gäng med sig i bilen och Melkerssons plus ena hälften av Wehlanders tog med sig resterande barn på bussen och övriga föräldrar tog sig en sejour till det ökända Crazy Daisy för fortsatt after ski. Planen var att vi skulle hinna med bussen 18.20, men det blev lite för tight. Istället tog vi tåget som lämnade 18.52 och som skulle anlända Uttendorf 19.13. Detta skulle ge oss en kvart att bli färdiga till middagen kl 19.30. Tyvärr höll inte tåget tidtabellen och vi steg av några minuter innan 19.30. Detta föll inte i någon god jord, men efter snabb dusch satt vi till bords kl 19.45 och fick i oss välbehövlig föda.
Vid middagen provade vi en del roliga lekar...en del funkade bättre än andra...Till och med Maj-Ingers son Mark var med på ett hörn och det blev till slut en del glada skratt inna vi knoppade in för kvällen.
Idag stannar jag hemma på rummet med Alina medan Catarina och Emmie begav sig av mot Kaprun strax efter 8 på morgonkvisten. Solen har ersatts med snöfall och enligt prognosen ska det snöa även imorgon. Förhoppningsvis ligger Kaprun så högt att de slipper att åka i snöfallet och att vi mot slutet av veckan får tillbaka solen...
Nu vaknar sjuklingen till, så jag får återkomma senare.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar