Ibland behövs det något speciellt för att man ska få ändan ur vagnen. En semester till Thailand kan vara ett sådant tillfälle. Därför gör vi nu en rejäl uppryckning vad gäller bloggdisciplinen och kommer att hålla omvärlden (som säkert saknat våra intelligenta, djuplodande och undersökande inlägg de sista två...eller är det tre åren..?) uppdaterade. Nu är vi emellertid "alive and kicking!"
Vår historia börjar eftermiddagen den 17/12, då vi klev på tåget från Götet till Köpenhamn. Fullpackade och med ett glatt humör susade vi söderut samtidigt som vi inledde århundradets viktigaste tävling, en maraton-fyr-manna-vist. Undertecknad och Emmie mot Alina och Catarina. Detta, mina kära vänner kommer ni att få följa på mycket nära håll. Den första rundan slutade i en komfortabel ledning till Alina och Catarina med 11-2. Det sved i skinnet, men vi har tre veckor framför oss, så vi satt lugna i båten och gladdes åt våra motståndare, som tycktes tro att segern redan var ett faktum...aj, aj, aj vad de kommer att bedra sig!
Incheckning på Radisson Blu Scandinavia, några timmars sömn och en god hotellfrukost senare tog vi taxi till flygplatsen och här inträffar första missödet på resan. Patrics First Card försvinner spårlöst mellan taxin och incheckningen. Ett mysterium man inte kan råda bot på när detta väl upptäcktes tolv timmar senare på Bangkoks flygplats. Spärrtjänst, ja tack!
Väl framme i Bangkok stundade drygt tre timmars väntan på nästa flyg. Vi kan meddela att detta inte är det man längtar efter när man suttit ner i elva timmar. Därför snarkades det på sina håll innan vi klev på Air Asias inrikesflyg till Krabi, där chaufför hämtade upp oss för att ta oss till Southern Lanta Villas på Koh Lanta.
Soluppgång över Asien när vi flyger in mot Bangkoks flygplats. Fotograf: Emmie
Vi har hyrt ett litet hus på ca 75 kvadrat med tre sovrum som är någorlunda utrustat för att kunna laga en del måltider själva. Det ligger i nära anslutning till en resort, som den vakne läsaren känner igen från senast då det begav sig (bläddra gärna bland gamla inlägg). Rent och snyggt och lagom lugnt med ca 1,5 km in till byn Saladan som ger viss möjlighet till shopping och mysiga restauranter.
Direkt efter ankomst drog vi oss ner till stranden för det första doppet och det var ljuvligt med ca 25 grader i vattnet och en skön gul sol som värmde kropp och själ.
För enkelhetens skull blev det middag på Southern Lanta Resort och utsikten från bordet lämnar inget övrigt att önska...;-)
En skön vy att vila ögonen på medan man väntar på att maten ska komma in.
Fotograf: Catarina
Första dagen på stranden var helt underbar med oändligt många dopp,
strandtennis, promenad och lunch på Southern Lanta. Efter stranden slappade resten av familjen medan undertecknad tog en löptur och gymmade en stund på områdets lokala gym. Detta kommer med säkerhet att kännas de kommande dagarna, men som man bäddar får man ligga! Väl tillbaka med familjen inträffar något som kunde gått riktigt illa.
I huset har vi glasdörrar ut mot terassen. Emmie reser sig från bordet ute på terassen för att gå in. När hon reser sig tycker hon att dörren är öppen, men av någon konstig anledning måste någon varit framme och stängt den... för när hon ska gå in, smäller det till riktigt ordentligt och hon liksom studsar tillbaka med ett chockerat uttryck i ansiktet.
"Aj! Var den stängd...?" följt av ett gapflabb utan motstycke.
Beviset på den klockrena pann-träffen ser ni till höger, där rester av den nyss insmorda hudkrämen lämnade tydliga avtryck...Man får väl anta, till Emmies försvar, att det var dagens starka solsken, som ställde till det...?
På kvällen tog vi en Tuk-Tuk in till Saladan (riktpris 120 Baht för fyra personer), där vi käkade på Memory (för en mångårig Ericsson-anställd gav detta helt andra vibbar än ett annat Memory...). I den IT-ålder vi numera lever i, insåg vi snabbt att det inte alltid är det på menyn, som är det som bestämmer vilken restaurant man väljer. I vårt fall var det "Free Wi-Fi", som fällde avgörandet. Nu blev det ändå en höjdarmåltid och vi drog oss sakta hemåt när butikerna stängde igen vid tio-tiden.
Väl hemma blev det en smått enastående uppvisning i hur man spelar fyrmanna-vist. Dagen började med 11-2, till C&A, men när kvällen var slut stod det 22 lika, efter det att P&E bland annat kammat hem tio friska poäng på en giv. Så nu är det match igen och segervissheten kan skönjas hos båda lagen.
Nu stundar stranden och ytterligare försök att landa djupt ner i solstolen. Jag tror med bestämdhet att övning ger färdighet, så det är bara att ge sig på det igen...Om jag lyckas komma upp ur den framåt eftermiddagen, kommer det med stor sannolikhet nya insikter från Koh Lanta.
Må Gott! /Patric
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar