Ungarnas dans har dragit igång och Alina, som börjat i ny, mer avancerad grupp, känner av träningsvärken men hon verkar tycka det är riktigt skoj.
Emmie har tyvärr fortfarande ont i hälen och vi måste se till att hon får ordentlig behandling. Nu har hon haft ont i cirka tre månader, vilket är orimligt lång tid.
Catarina har kommit igpng med silversmidet igen och brinner verkligen för det. Det rör sig fler och fler ideer bakom skalet, verkar det som. Det blir spännande att se vad som kommer ut.
För egen del har det varit chefsmöte i Kista Mån-Tis, heldagsmöte i Kista på Onsdagen och planerat ledningsmöte i Mölndal idag. Detta blev dock inte riktigt vad man hade tänkt sig. Onsdags kväll, just när man satt sig tillrätta på Malmö Aviation, började jag få ont i armbågen. Riktigt ont. Efter några minuter svullnade armbågen upp till storleken av en schysst handboll och det värkte något fruktansvärt. Ja, ja tänkte man. Det går väl över och när jag kom hem blev det till att krypa ner och försöka sova, vilket inte var lätt. Så fort man rörde sig värkte det och pulserade. Bilden intill visar hur den såg ut. 
För Onsdagen hade jag planerat ledningsmöte med folk influgna från när och fjärran. Med tanke på armbågen fick jag starta upp mötet och ge mig iväg till akuten i tron att man får en diagnos och ett recept på penicillin. Ack så fel jag hade. Väl vid akuten tog de in mig direkt och började skära i mig...Tömning och rengöring väntade med lokalbedövning, som inte riktig bet som det skulle. Kort sagt det blev en pärs och så här i efterhand är man rätt sliten Värktabletterna kommer att gå åt kan jag lova.
I morgon åker vi ner till Farmor och Farfar och jhoppas på en mysig helg med släkten. Puss på er allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar