Hej Hallå Världen!

Det är måndag kväll och ännu en hård dag i Kista kan räknas till handlingarna. Normalt sett skulle man ju flugit till Bromma, men eftersom Tant Doktorn sagt att man inte bör flyga under en månad efter operation har jag idag tagit tåget och varit så där äckligt miljömedveten.


Inte nog med att mitt samvete blir vitt som snö, man fick dessutom dryga tre timmar till reflektion, eftertanke och jobb.


Lämnade Götet 07.42 och ankom Sthlm Central 10.45, vilket innebar att jag var ute i Kista strax efter 11. Rätt schysst faktiskt. Nu är det ju en smärre lyx att inte åka förrän 07.42, men om man åker runt sexsnåret, så är man i Kungliga Huvudsaken vid niotiden. 30 min restid ut till Kista och man kan vara på kontoret runt 09.30...inte dumt på min ära!


Det blir nog till att lobba för mötesstart vid 09.30 isf den standardmässiga tiden 09.00!


Eftermiddagens ledningsmöte drog ut på tiden, så jag var inte på hotellet förrän vid 19-tiden. Slängde in väskan på rummet och gick och tog en hamburgare med sallad strax intill hotellet.


När jag satt där i min ensamhet fick jag en idé. Utan att avslöja vad den handlar om insåg jag att jag måste forska i ämnet kring vad barn är rädda för. Finns det något som är typiskt för killar? Tjejer? Är man rädd frö att tappa minnet eller tappa ett bowlingklot på tårna? Kanske skakar man av rädsla när man tänker på att man måste äta fiskbullar när man hälsar på sin gammelmormor, eller är man mest rädd för att tårtan ska vara slut när det blir min tur?

Kort sagt: De ungar som är i åldern 3-10 år, vad är de mest rädda för?


Om du som eventuellt läser detta kunde svara och ge mig insikt vore det toppen. Vart det leder till, får vi se. Hjälp mig med insikten! Det kan bli jordens överraskning.

Till nästa gång! Puss på er allihop!