Livet är rätt segt!

Till slut kom det befriande beskedet: Inga bakterier i blodet -SKÖNT!
Under gårdagen kunde vi därför gå över till att knapra penicillinet istället för att få det intravenöst. Frustrationen har varit jobbig eftersom den kraftigt svullna handen och underarmen fortfarande inte vill ge mig sig. Tålamod har varit och kommer att vara en dygd i sammanhanget. I går efter lunch märktes att svullnaden började ge mig sig -SKÖNT...IGEN!

Förutom att brottats med bruscit har jag träffat en sann inspirationskälla! I britsen intill hade jag äran att ha en äldre gentleman vid namn Elis Lewin. Denna man är ett unikum! Förutom det faktum att han efter en aktiv karriär som läkare tog över som ansvarig för Carlanderska Sjukhuset...och jobbade där i 15 år! Tja, när man är 80 år kan man ju tycka att det är dags att dra av på takten, vilket Elis gjorde. Tyvärr började hjärtat vekna en del, så när han var 82 genomgick han en bypass-operation och fick en organisk hjärtklaff, vilket fungerat helt felfritt i...håll i er...16 år!! Jo, just det. Han är 98 år, bor i egen våning i centrala Göteborg och i ögonen lyser intellektet med kraftig låga. Den mannen är inte färdig än!
Vi hade en givande diskussion om allt mellan himmel och gjord och jag tar med mig ett av hans bevingade ord:

Vad sysslar människan med egentligen? Tänk om vi kunde använda vårt engagemang till att göra något nyttigt istället för att springa runt och döda varandra. Är det inte märkligt?

Nu har jag precis kommit hem till hemmets lugna vrå och det känns skönt att få bli omhändertagen av familjen. Läkarna sjukskrev mig en vecka till, men gav mig friheten att börja jobba tidigare om jag kände mig fit för det. Kontroll på vårdcentralen väntar i morgon och på måndag, sedan får vi se hur läget ligger.

Väl hemma kunde jag ansluta mig till övriga "halta och lytta"... Emmie har fått nackspärr! Stackare! Det blev ingen skola idag, så det var ju skönt att man fick lite sällskap. Nu väntar "Homecoming Semla", så bloggen får vänta till nästa gång!

Ciao!