PACE Erlandsson welcomes You

2012-01-05T17:14:00.001+01:00

God fortsättning!

Efter mycket om och men, har nu vår resa gått över i slutfasen och det är med vissa besvär vi nu omlokaliserat till Bangkok för att bo gott och utöva en del shopping.

När vi väl skulle boka flyg mellan Phuket och Bangkok, visade det sig att alla flygstolar var fullbokade hela veckan fram till Lördag, då vi har bokat flyget från Bangkok...Med assistans från en av de lokala resebyråerna lyckades vi skaka fram fyra flygbiljetter mellan Surat Thani och Bangkok. Detta förde egentligen bara med sig en negativ aspekt....flyget gick från Surat Thani kl. 11.55 och enligt lokalborna behövde man ha åtminstone 4 timmar plus marginal för att vara säker. Speciellt efter den senaste tidens regnande i inlandet, där en del vägar sköljts bort...

Så vi tog det säkra före det osäkra och beställde transfer kl. 05.00 i morse...och gissa när vi blev avsläppta på flygplatsen..? Jo, just det....kl. 07.30....

Påvägen mellan Phuket och Surat Thani var det ont om trafik, men vi körde förbi en otäck olycka, där en långfärdsbuss låg på sidan av vägen med fronten ordentligt inlindad i ett kraftigt träd. Slutsats: Cauffören sov nog som en stock....och gör så fortfarande...,-(.

Nu sitter vi i barnens rum och softar med en whiskey, pringles och lite god musik på den lokala musikkanalen. Vi bor på ett ganska schysst hotell med två dubbelrum för det facila priset 600 per rum. Följ länken, så förstår ni hur bra vi mår... http://bangkok-sathorn.anantara.com. Under tiden kan ni skåda bilderna nedan.

Efter ankomst och incheckning tog vi Sky Train till värsta shopping-området, Siam, där vi avverkade tre större "top-notch" shopping-centra innan i gick loss på berömda "MBK", där musten gick ur oss och vi beslöt att ta en taxi mot nattmarknaden för att hitta ett vattenhål för en kort paus innan vi skulle ta oss an en typisk thailändsk marknad. Nu ville varken kroppar eller själar ha mer shopping, så vi kom inte längre än till Starbucks innan vi tog en taxi hem till hoteller med värkande fötter och slitna kroppar.

Nu klipper det lite i ögonen, så jag bjuder er några sköna axplock ur bildskörden medans vi sover vår skönhetssömn. I morgon väntar sannolikt hotellfrukost, besök i gymmet, en shoppingtur och hemresa till den kalla norden...det är väl synd att säga att man längtar...

God natt!

Utsikt från hotellrummet på Kamala Beach. Hotel The Club kan för övrigt rekommenderas för den intresserade.

Häftiga vågor lockar fram leklusten hos de äldre barnen...

En skön bild från Railey Beach i väntan på Longtail båten

Så här ser ett av våra dubbelrum ut...rymligt är väl dagens underdrift...Något att jämföra med när man betalar det dubbla för att krypa in i Amarantens skokartonger när man stannar över i Stockholm

Vy över poolen från 20:e våningen...

Poolen sett lite mer från nedan

2011-12-30T13:14:00.002+01:00

När det gäller IT-miljön, finns en del att önska även här i Phuket, så det blir inte mycket bilder detta inlägg heller, men den som väntar på något gott väntar inte för länge...
Så anlände vi igår till Kamala Beach, Phuket....vilket visade sig vara ett annat Thailand än det vi upplevt hittills. Klart mycket mer liv, rörelse och människor än vad vi vant oss vid hittills. Vilket har både sina ljusa och mörka sidor.
När vi väl checkat in på The Club, tog vi en promenad ner mot stranden för att inmundiga en god lunch. När vi kom ner på själva stranden fick vi en smärre chock. Upplevelsen var inte längre som "Thailands Lilleby" utan mer som ett Tylösand mitt under svensk högsommar. Det kändes som folk verkligen låg som packade sillar. Vi var dock ganska snabbt överens om att detta måste vi se positivt på och konstatera att det kommer att finnas ljuspunkter här också. När vi väl avnjutit lunchen och dragit oss tillbaka till hotellet och tog ett gott bad i poolen i väntan på att Fam Ö skulle ansluta.
Om de var slitna efter "Farmor Lisbeths" 65-årsskiva dagen innan, märkte vi inte mycket av det. En kall pilsner vid poolkanten och en dusch senare drog vi iväg till restauranten hela sällskapet (dvs tolv stycken, där 8 utgjordes av släkten Ö). God mat trevligt sällskap och "strandhugg" i diverse butiker och andra hak innan vi landade in på hotellet gjorde det till en rätt bra dag i sin helhet.
Idag har vi spenderat en god heldag på en lugnare del av stranden inklusive solstol, vilket gjort Emmie rätt nöjd, och man kan lugnt säga att Kamala gått från klarhet till klarhet. Den enda smolken i glädjebägaren är att Catarina fått en släng av något i magen, vilket gjort att hon mått rätt tjyvens större delen av dagen. Dock får man vara glad för att det finns hjälpsamma människor och vips hade en bekant till Lasse och Lisbeth ordnat fram lite röda piller om man har kräkits och gröna piller om det kommer andra vägen. Med dessa i kroppen ökar sannolikheten för ett snabbt tillfrisknande och hittills ser det ut att fungera bra.
Det har varit lite varmare och fuktigare idag, så solen har tagit sin beskärda del, vilket gjort att några av oss har numera en smått gyllenbrun ton...
Häftigt höga vågor har gjort dagen kul, eftersom vi bodysurfat ne hel del. För egen del genomförde jag en sk helkropps-peeling med hjälp av en kraftig våg och en ganska sträv sandstrand...intressant upplevelse får man nog tillstå...;-)
Imorgon stundar nyårsafton och vi hoppas på ett hejdundrande tolvslag med magnifika fyrverkerier, iskall champagne i värmen och ljummen sand mellan tårna...det ni! era stackare som tvingas ut i snålblåsten och kylan för att huttrande skåla in det nya året. Vi ska tänka på er och i lagom god tid hoppas vi kunna dela med oss av vår erfarenhet iom att vi ligger våra sex timmar före.
Om inte annat, ber vi att få tillönska ett gott slut och ett Gott Nytt År!
///PACE

2011-12-28T11:45:00.002+01:00

God morgon Världen!

Med tanke på de något mediokra IT-resurserna man har på Railey Beach, blir det tyvärr bara en enkel inspirationsbild från detta stället innan vi kommer till "mer civiliserade delar" av Thailand. Vi har nu spenderat två nätter på en halvö utanför Ao Nang som dessutom saknar någon form av fasktlandsförbindelse. Anledningen ser ni på bilden nedan. Naturen spelar en viss roll och man får förlita sig på long-tail-båtar fölr transport till och från Railey Beach.

Vi bor på ett någorlunda ok hotell (Viewpoint Resort), i ett rum/bungalow som ligger inbäddat i grönskan och tyvärr har vi inte någon utsikt över havet, vilket skulle varit helt enastående om inte en massa träd stod i vägen. Vi kommer att dela med oss med fler bilder från detta underbara landskap.
På Railey finns en strand som vid flera tillfällen utesetts till en av världens finaste stränder. Phra Nang Beach är i sig en helt fantastisk plats med mjuk, underbar sand och smaragdgrönt vatten i bjärt kontrast till klippformationer som reser sig abrupt ur havet till en höjd på hundra meter eller mer. Dessa klippor är ett himmelrike för klättrare och klippentusiaster.
Allt detta vore helt underbart om det inte var för alla dessa människor...När vi kom till Phra Nang igår fick vi en deja Vu känsla...Lilleby i mitten av Juli. Smockfullt med folk, packade som sillar längs stranden. Detta tog udden av hela upplevelsen, även om vi lyckades hitta en mindre belamrad plats längst bort på stranden. Det pittoreska inslaget för dagen var väl lunch-serveringen från long-tail-båt, där man kunde få alla möjliga thai-rätter plus även pannkakor, grillade majskolvar, hamburgare, baguetter, öl, chips mm. Som det brukar vara med mat fårn "ett hål i väggen" var det inte alls dumt och faktiskt en bidragande orsak till att vi kom tillbaka till detta kaos även idag.
Ikväll blir det en lugn middag, packning av väskorna för att imorgon bitti forslas vidare till Phuket. Vi har aldrig varit där, men hoppas bli positivt överraskade, då vi inte vill uppleva ett "Lilleby-syndrom" igen. Skulle det bli så, kommer vi i alla fall ha ett riktigt trevligt sällskap i form av Fam Ö. Så tills vi syns igen i cyberrymden hoppas jag ni alla får några trevliga mellandagar innan vi firar i det nya året!

God Fortsättning!

/pace

2011-12-25T18:04:00.000+01:00

En resumé från Julafton.

Bor man nästgårds till Southern Lanta, kan man inte låta bli att anmäla sig till den årliga Julfesten. Nu hade vi ju inte gjort detta tidigare, men minnena från ett hejdlöst Nyårsfirande med familjen Stålhandske och Hultman för si sådär en fyra år sedan gjorde sig påmint och vi insåg att vi omöjligt får missa detta. Tyvärr hittade vi inte lika väldresserade partymänniskor som Hultmans och Stålhandske, så vi fick helt enkelt sköta den ruljansen av egen kraft.

Partyt började klockan 19 med en dignande buffé med det mesta från färsk frukt via Green Curry Sea Food, Chicken w Cashew Nuts, Thailändsk soppa, Spagetti Bolognese och Minced Beef with Basil Leaves till ett lagom omfattande dessertbord. Till detta avnjöts ett antal väl kylda Chang (till de vuxna trots vår servitörs idoga förök att servera Alina den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra. Som tur var utan resultat..;-).

Southern Lantas numera berömda eldshow

Med maten stabilt på plats tog den riktigt imponerande eldshowen fart på stranden strax nedanför där vi

satt. Flammande eld i nattens mörker till pumpande musik och en välkomponerad koreografi gör susen och man blir smått imponerad.

Efter denna svettiga uppvisning gjordes plats för finfint besök.

Thailanstomte i egen hög person

Självaste Tomten hade vägarna förbi och passade på att hälsa på alla barnen och delade ut mängder med klappar ur sim oädnligt djupa säck. Enligt uppgift påstod han att han hade läget under full kontroll och skulle med god marginal hinna till det kalla landet Sverige för att i god tid hinna lämna klapparna till dom också. Vi som träffat Tomten tidigare, vet ju med oss att hans dialekt kan variera lite beroende på vilket humör han är på. Hummöret han visade upp i Thailand måste varit något mycket annorlunda eftersom dialekten inte kändes igen från något tidigare år...

En av många färgglada inridienser...

Skön dans till anskrämlig musik
- en något annorlunda kombo

Med glada barn vartän man tittade sög det lite i partytarmen och vi beställde in lite ytterligare läckerheter. En Breezer Lime till Mamma och en mer vågad Lanta Special till Pappa fick släcka törsten i den ljumma kvällen medans vi avnjöt klassisk Thailändsk dans till en musik som kän liknas vid att någon ihärdigt försöker ha ihjäl katten i grannskapet....vackert? det vete f-n...

Efter ett par omgångars dans lyfte vi från detta Partaj och styrde kosan mot vår egen enkla julklappsutdelning på terassen och tyvärr utanm inslag av pratglad Tomte. Nu gick det ingen nöd på oss och paketutdelningen förlöpte utan missöden med kameraväskor, muffinsmaskiner, raggsockar och annat smått och gott som fann sina rättmätiga ägare. Dessutom hann vi med vårt dagliga Vist.spel och ställningen när vi bröt för dagen var ju, som tidigare nämnts 89-84 till P&E.

Uppe med tuppen var vi inte idag på Juldagsmorgonen. En välförtjänt sovmorgon utan skramlande väckarklockor kändes riktigt skönt. Med en ordentlig frukost i magen drog vi oss ner till stranden och intog horisontalläge. Som tur var låg vi "dickt an", annars hade vi sannolikt blåst iväg över nejden. Värmen finns här, men de sista dagarnas blåst har varit lite i överkant (men som vi förstått på en del tidningsrubriker, är det säkert bara en stilla krusning på ytan jämfört med stormar som rör sig över Skandinavien för närvarande). Vi klagar inte! Istället borrar vi ner oss i sanden på stranden och biter ihop. Till slut behövde vi dock fylla på näringsintaget och vi drog oss iväg på en liten promenad söderut längs stranden tills vi hittade ett charmigt litet ställe med kanongod mat och en skön attityd till livet och tillvaron.

En skön vy från dagens lunchställe

Landa i solstolen? - Gärna det!

...liksom här....

Tänkvärda ord...

Imorgon blir det hotellfrukost innan vi stänger igen väskorna för transport till Railey Beach utanför Ao Nang. Vi får hoppas att bokningen verkligen gäller, så att vi får tak över huvudet....Sedan gäller det att lösa nästkommande period med en förhoppning om nyårsfirande på Kamala Beach....men blir det inte det, får vi hitta på något annat. Det får de kommande dagarna utvisa...
Så nästa gång blir det ett nedslag från en ny plats och tills dess:
Må Gott och Ta Hand Om Varandra!!! önskar Fam PACE

2011-12-25T06:11:00.000+01:00

Här kommer den utlovade husvisningen. Ett hus på ca 75 kvadrat, tre sovrum, kök, två toaletter m dusch och en mysig terass, där Vist-turneringen bjuder på en del bataljer! Ställningen just nu? 89-84 till P&E..;-)

Southern Lanta Villa C4

Väl innanför porten

Terassen, där vi spenderar mycket tid tillsammans...vissa spenderar mycket tid med myggen...

Köket eller ska vi kalla det frukost-fixar-hörnan

Sovrum 1

Sovrum 2...väldigt likt sovrum 3...

Julafton blev en trevlig historia, när vi väl löst boendefrågan mellan den 26-29/12. Innan dess var undertecknad smått uppgiven, då mycket verkade fullbokat. Det blev till att gå tillbaka till ett analogt angreppssätt. Det vill säga, ta reda på telefonnummer till önskat hotell och ring direkt. Skit i alla hemsidor som förmedlar hotellen. It's Back To Basic! Och plötsligt förbyts frustration och uppgivenhet till ett "men detta lät skumt"....Eller vad säger man om följande samtal:

- Hello! My name is Patric and I look for accomodation for one family, 4 persons between 26 and 29 of December.

- Yes?

-I wonder if you have any rooms available for those dates?

- Ok. What was your name?

-Patric.

-Ok Mr Patrick. Let me see. Four persons, one room....

- Yes, it would be very good if you had something...

- Yes we have.

- Do you?

- Yes, one room forur persons for three nights. Checking in 26 and checking out 29th. Ok?

- Ok!

- When you arrive?

- Well, we think we will be arriving in the afternoon from Lanta.

- From Lanta you have Express Boat to Railey. You call this number when you arrive and the Bell Boy will come with a carriage to fetch your bags. Then you walk with him for 10 minutes to the hotel.

- Ok, but do you need anything more?

- No I have you name, you arrive on 26, you call when you arrive Railey.

- My phone number?

- Oh that could be good.

- Ok, it's +46...

- What?

- +46, it's a swedish phone number...

- Oh, don't mind. Give us a call when you arrive at Railey. To this number.

- Ok, then everything is alright?

- Yes sir. See you on the 26th.

- Ok....Bye for now...

3,400 baht för 4 personer per nat, innebär ca 750 SEK, vilket får anses som mycket prisvärt eftersom hotellet ligger hyfsat bra till, verkar ha bra kvalitet, pool, AC frukost ingår...Too good to be true...?

Nu hastar tillvaron. Det kan vara lite "busy" att semstra i Thailand. Vi återkommer med ett utförligt "reportage" kring Julafton och en summering av Koh lanta-vistelsen senare idag. Imorgon drar vi vidare mot nya äventyr...

Hasta la vista!

Dan före Dan före Dopparedan

2011-12-22T10:15:00.013+01:00

God eftermiddag i julstöket!

Vad vi förstått så finns det ymnigt med snö på Baksidan men att den lyser med sin frånvaro på Bästkusten. Här är det lite annorlunda... julsångerna går för högtryck på restauranger och

barer, vilket ger ett smått absurt intryck.

Jingle Bells och Stilla Natt i 30 graders värme gör sig sådär...

Det annonseras emellertid flitigt

om svenska julbord på ett antal restauranger runt om Koh Lanta, men vi lär inte lockas till det.

Istället har vi idag signat upp oss för den sedvanliga julfesten på Southern Lanta.

Det lär bli en omfattande buffé, klassisk thailändsk dansuppvisning, live-musik och eldshow.

En glimt från omgivningen på Southern Lanta Resort. Fotograf: Patric

Vi kommer säkert att känna oss lite malplacerade när det väl kommer till kritan, men tomten kommer säkert hit också. Idag såg vi nämligen två tomtenissar i vattembrynet under en familjär fotosession. Thailandtomtens julkort får liksom en annan touch...

Middagen igår avnjöt vi på ett schysst ställe, The Black Pearl, med mycket folk och god mat. Hela familjen mätt och go för 1,000 baht är helt ok.

Gårdagskvällens Vist gick visst lite så där (om man frågar undertecknad). C&A hade ett visst flyt mot slutet och leder nu med 32-28. Mmm ,ni inser debatten om det är tur eller skicklighet som spelar in...

25-30 grader i luften när solen är i moln och avsevärt varmare när den steker på våra bleka kroppar gör att man känner sig väldigt långt från snö, slask och Göteborgsk december. Från lokalinvånarna har vi förstått att det i princip är fullbokat på alla hotell på ön, vilket vi ställer oss något skeptiska till. Slänger man ett öga på nedanstående två bilder från Klong Dhao Beach under Prime Season får man inte riktigt ihop det...

Stående mitt på strande tittandes först åt vänster...och sedan åt höger...synd att säga att det kryllar av folk...Fotograf: Patric

Jul-lunch al la Lanta...Fotograf: Emmie.

Förmiddagen stekte en del idag, men sedan friskade vinden i och solen gick i moln. Vad gör man då? Då går man och tar sig en god lunch. Idag blev det "Fruit Plate" och "Pancakes & Ice Cream". Hmmm....nice!

Nu slappar vi i huset innan vi kommer att ta oss an en restaurang på stranden ikväll.

Nästa anhalt vi tittar på är en liten ö, som heter Koh Yao, som ligger mellan Krabi och Phuket. Om allt funkar hittar vi ett par nätter där efter vi lämnar Koh Lanta på Annandagen innan vi drar oss mot Kamala Beach för ett möjligt nyårsfirande med Fam Ö. Vi återkommer kring detta vad det lider.

Nu blir det att ta lite bilder, så vi kan bjuda på "husesyn" vid nästa inlägg.

Må gott alla, var ni än befinner er! För att boosta er julkänsla, så här i julstökets finalskede vill jag tipsa om en oansenlig...eller inte... liten julkalender på http://blogbypa.com

Enjoy!

///Patric

Bloggen lever....eller den sprattlar åtminstone till!

2011-12-21T05:01:00.005+01:00

Ibland behövs det något speciellt för att man ska få ändan ur vagnen. En semester till Thailand kan vara ett sådant tillfälle. Därför gör vi nu en rejäl uppryckning vad gäller bloggdisciplinen och kommer att hålla omvärlden (som säkert saknat våra intelligenta, djuplodande och undersökande inlägg de sista två...eller är det tre åren..?) uppdaterade. Nu är vi emellertid "alive and kicking!"

Vår historia börjar eftermiddagen den 17/12, då vi klev på tåget från Götet till Köpenhamn. Fullpackade och med ett glatt humör susade vi söderut samtidigt som vi inledde århundradets viktigaste tävling, en maraton-fyr-manna-vist. Undertecknad och Emmie mot Alina och Catarina. Detta, mina kära vänner kommer ni att få följa på mycket nära håll. Den första rundan slutade i en komfortabel ledning till Alina och Catarina med 11-2. Det sved i skinnet, men vi har tre veckor framför oss, så vi satt lugna i båten och gladdes åt våra motståndare, som tycktes tro att segern redan var ett faktum...aj, aj, aj vad de kommer att bedra sig!

Incheckning på Radisson Blu Scandinavia, några timmars sömn och en god hotellfrukost senare tog vi taxi till flygplatsen och här inträffar första missödet på resan. Patrics First Card försvinner spårlöst mellan taxin och incheckningen. Ett mysterium man inte kan råda bot på när detta väl upptäcktes tolv timmar senare på Bangkoks flygplats. Spärrtjänst, ja tack!

Väl framme i Bangkok stundade drygt tre timmars väntan på nästa flyg. Vi kan meddela att detta inte är det man längtar efter när man suttit ner i elva timmar. Därför snarkades det på sina håll innan vi klev på Air Asias inrikesflyg till Krabi, där chaufför hämtade upp oss för att ta oss till Southern Lanta Villas på Koh Lanta.

Soluppgång över Asien när vi flyger in mot Bangkoks flygplats. Fotograf: Emmie

Vi har hyrt ett litet hus på ca 75 kvadrat med tre sovrum som är någorlunda utrustat för att kunna laga en del måltider själva. Det ligger i nära anslutning till en resort, som den vakne läsaren känner igen från senast då det begav sig (bläddra gärna bland gamla inlägg). Rent och snyggt och lagom lugnt med ca 1,5 km in till byn Saladan som ger viss möjlighet till shopping och mysiga restauranter.

Direkt efter ankomst drog vi oss ner till stranden för det första doppet och det var ljuvligt med ca 25 grader i vattnet och en skön gul sol som värmde kropp och själ.

För enkelhetens skull blev det middag på Southern Lanta Resort och utsikten från bordet lämnar inget övrigt att önska...;-)

En skön vy att vila ögonen på medan man väntar på att maten ska komma in.

Fotograf: Catarina

Första dagen på stranden var helt underbar med oändligt många dopp,

strandtennis, promenad och lunch på Southern Lanta. Efter stranden slappade resten av familjen medan undertecknad tog en löptur och gymmade en stund på områdets lokala gym. Detta kommer med säkerhet att kännas de kommande dagarna, men som man bäddar får man ligga! Väl tillbaka med familjen inträffar något som kunde gått riktigt illa.

I huset har vi glasdörrar ut mot terassen. Emmie reser sig från bordet ute på terassen för att gå in. När hon reser sig tycker hon att dörren är öppen, men av någon konstig anledning måste någon varit framme och stängt den... för när hon ska gå in, smäller det till riktigt ordentligt och hon liksom studsar tillbaka med ett chockerat uttryck i ansiktet.

"Aj! Var den stängd...?" följt av ett gapflabb utan motstycke.

Beviset på den klockrena pann-träffen ser ni till höger, där rester av den nyss insmorda hudkrämen lämnade tydliga avtryck...Man får väl anta, till Emmies försvar, att det var dagens starka solsken, som ställde till det...?

På kvällen tog vi en Tuk-Tuk in till Saladan (riktpris 120 Baht för fyra personer), där vi käkade på Memory (för en mångårig Ericsson-anställd gav detta helt andra vibbar än ett annat Memory...). I den IT-ålder vi numera lever i, insåg vi snabbt att det inte alltid är det på menyn, som är det som bestämmer vilken restaurant man väljer. I vårt fall var det "Free Wi-Fi", som fällde avgörandet. Nu blev det ändå en höjdarmåltid och vi drog oss sakta hemåt när butikerna stängde igen vid tio-tiden.

Väl hemma blev det en smått enastående uppvisning i hur man spelar fyrmanna-vist. Dagen började med 11-2, till C&A, men när kvällen var slut stod det 22 lika, efter det att P&E bland annat kammat hem tio friska poäng på en giv. Så nu är det match igen och segervissheten kan skönjas hos båda lagen.

Nu stundar stranden och ytterligare försök att landa djupt ner i solstolen. Jag tror med bestämdhet att övning ger färdighet, så det är bara att ge sig på det igen...Om jag lyckas komma upp ur den framåt eftermiddagen, kommer det med stor sannolikhet nya insikter från Koh Lanta.

Må Gott! /Patric

Heading For Justin

2011-03-08T22:57:00.003+01:00

I fredags fick två Justin Bieber fans reda på att de ska till Berlin och se honom LIVE...det är obetalbart!

2010...vad var det som hände?

2010-12-31T18:30:00.000+01:00

On the road again...

2010-03-22T12:45:00.004+01:00

Klockan är 04.30 och solen har ännu inte mäktat med att klättra upp över horisonten i Silicon Valley. Jo, de stämmer det är 04.30 lokal tid och det är måndag morgon. They call jet-lag...
Fick med tunga steg lämna familjen efter en god söndagsfrukost för att ta taxin mot Landvetter...ska man vara ärlig är det ju inte precis vad man längtar efter! Speciellt inte efter en rätt hektisk period både för familjen och på jobbet sedan nyår!
I helgen hade pacee (=Catarina) en monter på en mässa i Kungsbacka, som gick under namnet "Lady's Day". Det var ett trettiotal utställare med den gemensamma nämnaren att adressera sådant som den kvinnliga delen av befolkningen uppskattade. Således kunde man hitta smycken, hudvård, mode, bijouterier, friskvård och välväxta (?) snickare...Själv hade jag rollen av personlig hantverkare åt pacee och Wiila, vilket innebar att när montrarna var iordning fick jag avlägsna mig själv.
För Catarinas del har förberedelserna inför denna mässan präglat väldigt mycket under de senaste månaderna. Hur ska montern se ut? Inramning? Färger? Vad vill man visa? Hinner man ta fram det i tid? Många frågor men få svar i början av processen. Under vintern/våren växte det dock fram allt eftersom och även om det blev mycket sena kvällar och en del omprioriteringar mot slutet, så stod en välfylld monter färdig klockan 11.00 i lördags, redo att ta emot hugade spekulanter och intresserade besökare. Det upplevdes nog som om det fanns ett stort intresse och många samtal senare kunde Catarina och Alina summera dagen med viss försäljning men framför allt en känsla av att många kan tänkas återkomma för beställningar. Och det var ju det som var meningen. Att synas och sprida varumärket!

För egen del drog jag mig hemåt för att titta till Emmie, som drabbats av en otäck infektion/inflammation i ögat. Det var meningen att hon skulle spelat bortamatch i handbollen, men hon såg ut som en mörbultad boxare när hon vaknade, så det blev att ta det lugnt. I stället infann vi oss på Skälltorpsskolan för lokalderby mot Backa. Emmie som publik och jag själv som lag ledare. Det blev en riktigt bra handbollsmatch, där våra tjejer (=Bjurslätt) höll ledningen genom hela matchen. Just denna matchen var extra speciell eftersom många av tjejerna i Backa och Bjurslätt går i samma klass plus att det alltid är en speciell atmosfär när lag från dessa klubbar möts.
När man är involverad och ser hur hur tjejern utvecklats sedan serien började i september, blir man fascinerad. Nivån på handbollen som våra tjejer spelar har ökat flera steg. Från att ha varit ett lag som vinner ungefär lika mycket som man förlorar till att bli ett lag som på fullt allvar utmanar och vinner mot de allra bästa lagen. Den resan är så kul att se.
Vad många inte inser, är att för att få ett lag att lyckas, måste hela truppen lyckas. I vårt fall är det sammanlagt tjugo tjejer, som bemannar två lag och för att lyckas med den utvecklingen jag beskrev ovan kan vi konstatera att hela truppen har höjt sig flera steg, vilket inebär allt bättre kvalitet på exv träningar, matcher och cuper. Och som alltid, när man känner att man blir bättre, blir det också roligare ;-)

/p

Året som gick

2009-12-30T01:02:00.007+01:00

Då var i stort sett ännu ett år till ända och det ger möjlighet till viss reflektion och eftertanke.När man väl sätter sig ner och lägger pusslet kring vad som egentligen hände, inser man att vi under året passerat ett antal milstolpar, som vi inom familjen kommer att bära med oss för lång tid framöver.

Nyårsafton 2008:
Året startade som sig bör med att skåla in det nya året. Denna gång gjorde vi det för oss själva i en lätt tillbakalutad stil i hemmets lugna vrå. Det började med GP fyrverkeri och avslutades med god mat och dryck och med ett hett familjemästerskap i Wii.

Skidsemester:
Maj-Ingers pensionat i Uttendorf går till historien som något av det mer hemtrevliga och tillmötesgåendehotellen i Alperna och på sättet hon tog hand om hela gänget var fantastiskt. Nu fick ju inte alla ta del av hela paketet eftersom Alina blev allvarligt sjuk och fick spendera en vecka på sjukhus för blodförgiftning...en lång, tråkig och skrämmande historia kring hur bräcklig hälsan kan vara.Hon har emellertid återhämtat sig ordentligt och är fylld av revanschlusta när vi styr kosan mot Maj-Inger i Januari igen!

Och alla dessa kalas:
Emmie blir tonåring.Skrämmande tanke. Nu är båda flickorna tonåringar...med allt vad det innebär...Emmie växte ett par snäpp över natten och blev plötsligt lite mer vuxen...
Alina fyller moppeJu äldre de småliven blir, desto mer skrämmande blir tanken. Vi tackar gudarna att hon inte ville ha just en moppe...När man var 15, var man ju i stort sett bäst i världen och det var inte mycket man inte kunde eller inte förstod...vi kan väl konstatera att även om det var länge sedan vi var i den åldern, så är det inte mycket som har förändrats...
Lottas 40-årskalasEtt hejdundrande partaj, som gjorde en smärtsamt påmind att man inte längre är 20...även om man känner sig så när man är mitt uppe i det. Dagen efter har efter detta fått en något annan innebörd...

Bröllop Fredrik och Marianne:

Efter den obligatoriska svensexan för Fredrik, följde ett tjusigt brölllop i midvinterskrud. Ett udda inslag var den internationella touchen med gäster från bl a England/Skottland, vilket påkallade behovet av tal på engelska.

Elsa 89:
Elsa Märta Ingeborg blev tog ännu ett steg mot fullvuxen ålder! Ett födelsebarn som sken ikapp med solen på ett sommarvarmt Sturkö tog emot mängder av gäster, som njöt av härligt, svalkande bad och ett trevligt umgänge. Det är synd att Blekinga hamnat så fel geografiskt sett. Det hade varit klart smidigare om det legat där Halland ligger...men å andra sidan, då kanske vi sprungit ner dörrarna hos Blekingesläkten...(ja, för mycket av det goda, ni vet?)

Farmor blir panschis:
I Februari hölls PRO fest hos farmor. Efter en yrkesbana som sträckt sig från Egen frisersalong via hemmafru till "badtant" (=mogen och erfaren sjöjungfru) och Bowlinghallsmedarbetare har farmor nu nått till det ultimata tillståndet: Panschis! Nu kan hon med gott samvete hänga på låset till stormarknader en kvart innan de öppnar, knö sig först i köerna för att hon har ålderns rätt samt "hänga" på vårdcentralen för att undersöka alla krämpor som kom med posten första vardagen efter 65-årsdagen. Hon är numera en mogen kvinna med alla rättigheter men inga skyldigheter och full frihet att göra vad hon vil!

Zania/Gudföräldrar:
En lite solstråle kom till jorden och förgyllde tillvaron. Hannah och Andrew kan numera sträcka på sig som stolta föräldrar och lagom till dopet fick vi det hedervärda uppdraget att bli faddrar/gudföräldrar, vilket givetvis innebär att Alina och Emmie då blir Gudsyskon...eller?

Barnen på egna äventyr hos Gudmoster:
När vi ändå har gudföräldrar och gudsyskon på tapeten bör vi även nämna att Alina och Emmie själva tog flyget till Stockholm för att umgås en, en ordentlig milstolpe och de fick vara sig själva och at eget ansvar under en helg utan mamsen och papsen som "curlar".

Alina på bal:
Vissa ting utvecklas inte något under drygt 25 år andra saker inträffar i tidigare åldrar än när vi medelålders var unga. På den gamla ... tiden hade man studentbal efter gymnasiet. Det har man säkert fortfarande.Vi hade inte någon bal efter 9:an, men det gäller nu. Döm av vår förvåning när Alina förvandlades från något trumpen tonåring till fullfjädrad party-pingla. Lite av en Extreme Makeover, om man säger så...Själva var jag inte hemma under förberedelserna, men kom från Stockholm sent på kvällen och fick taxin att köra förbi stan i hopp om att jag kunde hämta upp Alina. När taxin sakta cruisade fram höll jag utkik efter Alina. Men eftersom jag inte sett den osannolika förändringen tidigare på dagen ställde mörkret, som lade sig över stadens gator och torg, till det för mig. Jag hittade helt enkelt inte henne förrän vi stannade till vid angiven adress och hon stolt spatserade emot oss i tjusig klänning, högklackat och en håruppsättning av sällan skådat slag. Unbeliveable!

Emmie på skolresa:
Sista året på Lerlyckeskolan betyder att sexorna åker på skolresa. För Emmies del var detta något av en utmaning långt innan de gav sig iväg. Att sova borta var inte självklart, men hon hade gett sig den på att detta skulle klaras av. Milstolpe? Givetvis! Efter skolresan kom det hem en stolt tjej, som i och för sig knappt sovit någonting (eftersom klasskompisarna bestämt sig för att "dygna"), men hon fixade det galant och efter det har det inte varit några problem att tala om! Way to go! Emmie!

Marcus blev sambo:
Vissa saker satsar man inte pengar på. Exempelvis satsar man inte pengar på att ett äpple faller uppåt om det lossnar från äppelträdet. På samma sätt hade det aldrig fallit mig in att satsa pengar på att Marcus skulle bli sambo inom överskådlig framtid. Men ibland har man fel. Vetgirig.nu är nog i själva verket en dold dating-sajt, vilket kunde förklara den snabba utvecklingen...Personligen tror jag att det som fick det att hända var uttömmande telefonsamtal från Fredrik och Mariannes bröllop...

Emmie slutar sexan:
Skolavslutning i Flunsåsparken är något få förunnat. Med sol, blå himmel, vita, fluffiga moln och skönsjungande barn som framför Idas sommarvisa på den klassiska scenen i Flunsåsparken på Hisingen kan göra även den mest inbitne fastlandsbo religiös. Emmies klass hade gjort ett fantastiskt jobbmed planering och nu även genomförande av hela programmet.Förutom "0"-ornas överlämnande av en röd ros till 6:orna, var det nog Fannys "spontant planerade "Vi är f-n bäst" som var höjdpunkten. Det blev ju lite av en sorgens stund eftersom de har varit ett så gott gäng i skolan och nu var det en del som inte hamnade i samma klass. För Emmies del blev det handbollsklass ihop med nio andra tjejer från handbollslaget och klassen, vilket blir ett äventyr i sig.

Junicupen:
Sommarens handbollshöjdpunkt. Handbollscup i Uddevalla och resten av familjen flyttade base-camp till Fjällbacka, där vi fick bo hemma hos Fam Öjerskär. Cupen gick riktigt bra, mycket tack vare ett gäng tjejer som skötte sig exemplariskt både på och utanför planen. . För hejarklackens del blev det fritidsaktiviteter i form av kräftskiva, båttur och grillkväll. Riktigt trevligt det oxå!

Semestern:
I år gjorde vi ett medvetet val att semestra på hemmaplan. Det blev en sedvanling tur ner till Småland och Blekingemed möjlighet att spendera tid med farmor, kusiner, sysslingar, gamlamormor Elsa och andra släktingar. Tyvärr hade det fina vädret tagit en paus, så det blev inte mycket sol och bad. Som tur var fick vi ett par dagar med båten till Ekna, där vi bl a åkte gummiring efter båten.
Fam Wehlander hälsade på i de djupa skogarna och tillsammans tog vi en tur till Kosta för glasbruksbesök och en del outlet-shopping.
Ett kort pit-stop på Björlis senare styrde vi kosan upp mot Bohuslän för att säkra några sol-och baddagar. Enligt statistiken ska Strömstad vara något av det mest solsäkra alternativen, vilket vi förlitade oss på...men hur bra var det på en skala?
Första anhalten var Fjällbacka för att hälsa på Fam Ö, och på vägen upp får vi höra på radion: "Under natten förliste ett fartyg i den kraftiga stormen utanför Strömstad"
När vi klev ur bilen i Fjällbacka insåg vi att det blir nog inte mycket sol-och bad...f-n vad det blåste!Skaldjursfrosseriet fick flytta inomhus och motvilligt måste man erkänna att det är ganska häftigt att stå inomhusoch beskåda havet i fullt uppror när stormen river som värst!

Några dagar senare bar det iväg för två nätter i Strömstad, dock utan någon sol och värme, vilket gjorde att det blev en utflykt till Halden för att göra en kombo av kultur och shopping. Alina och Emmie jublade i kapp när vi klev ur utanför Fredrikstads fästning och himlens portar öppnade sig...Dessutom propsade mannen i huset på att när vi ändå var där skulle vi minsann ta del av historien! Det finns både regnkläder och paraply! Och vad man blev populär...not!
Resten av dagen spenderades i Norrby shoppingcenter...say no more!

I vår jakt på sol och värme, flydde vi norra bohuslän och drog oss längs kustvägen via Kungshamn, Grebbestad och Lysekil ner mot Tjörn. Ett kvalitetsstopp var pausen vid det fascinerande pittoreska Handelsman Flink på Flatön.

Basecamp etablerades hos svärmor och nu kom äntligen solen! Äntligen lite lön för mödan! Extra kul blev det i och med att Michael och Ulrika med barnen hade semester och också befann sig på Tjörn ihop med Jossi och Jonas med barn.Det blev ett par riktigt sköna dagar med sol på näsan, bad och mysiga grillkvällar!

Minnesvärda besök:
Det var riktigt kul när Johan, Mona och barnen stannade till med en övernattning på väg upp till Oslo. Barnen "connectade" direkt och mycket skratt och flams hördes från övervåningen när de utmanade varandra på Wii. Grabbar från Växjö är alltid svårslagna, så även denna gång när Andreas visade vart skåpet skulle stå (till tjejernas stora förtret!).Lika trevligt var det när Mr Mats med familj kom förbi på sin semester. När än vi träffas är det trevligt, det spelar liksom ingen roll hur lång tid som gått!

Ett päron till farsa:
Väl hemkomna till Björlis, gällde det att komma ikapp med gräsklippning, rabatter och lite annat smått och gott. Med det avklarat gjorde vi ännu en tripp upp till Michael och Ulrika på Tjörn inklusive övernattning. Det blev riktigtmysigt med plump-spel långt in på småtimmarna. Ja, mysigt fram tills det att undertecknad vaknade och såg sig själv i spegeln...inte mysigt! Kraftig svullna och ömmande kinder. Det såg helt klart för j-t ut. Som huvudet på en uppsvullen Michelingubbe! Yach! Fortsättningen på detta visade på hur svårt läkare kan ha för att komma överens om vad den faktiska åkomman är. Påssjuka eller allergi? Tja, jag vet fortfarande inte. Men nu ser jag åtminstone någorlyunda normal ut...

Backpacking Dino:
Under detta året har jag vissa stunder "tjôtat hål i hûvet" på vnner och bekanta" med syftet att få så många som möjligt att gå in på Kapitel1. se, för att läsa den numera omtalade ungdomsromanen "Backpacking Dino -Slutet på Början". Efter en del smärre justeringar är vi nu närmare än någonsin till att släppa boken....(det har väl ingen hört förut?)Skämt åsido, en hektisk tillvaro har satt lite käppar i hjulen vad gäller färdigställande, men skam den som ger sig! Under 2010 ska den ut!

Lagledare i handboll:
Människan har olika saker som driver och triggar en. Dessvärre är det inte alltid logiskt. Tillvaron kan ju tyckas tämligen fulltecknad, så man kan ju undra vad som får en att erbjuda sina tjänster att bli lagledareför Emmies handbollslag? En kombination av att marginalisera innebörden och ett intresse av att bidra till att kunna bibehålladet smått unika som finns i laget.

Tjejer har ju normalt lätt för att gruppera sig inom en större grupp, vilket kan skapa en del subkulturer och potentiella konflikter. Detta är ju något som kan ställa till det i en lagidrott som handboll. I detta fallet, vågar jag påstå, råder i princip total avsaknad av dessa tighta subgrupperingar. Faktum är att man blir glad och fascinerad över att tjejerna kan känna sig bekväma i att umgås så brett.
Så, sedan Augusti är undertecknad numera lagledare för Bjurslätt F96 och det är så skoj! Dels är det ett gott gäng tjejer och sedan är handboll en fascinerande sport som kräver mod, styrka, intelligens och smärtstillande (?). Riktigt kul på min ära!
Sedan får andra bedöma hur väl man lyckats med uppdraget.

Ludde, kanske den charmigaste so far?

Farmor och Farfar har fått tillökning!

En liten "knätofs" till valp som troligtvis är en

blandning av King Charles Spaniel och något annat sött...

Ett litet yrväder är han i alla fall och allas vår lilla favorit för tillfället!

Barnarbete:

Nu finns en uppenbar risk att man hamnar på någon svart lista. Att offentligt skriva om barnarbete är kanske inte alltid självklart och definitivt inte om det handlar om ens egna barn....Men livet är fullt av risker...so what the heck!I år har både Alina och Emmie fått tjäna ihop egna slantar genom att arbeta för Smartbox.
Alina är numera erfaren men för Emmies del var det en milstolpe. Att ta ansvar för ett utförande utan att tramsa och flamsa och förstå varför uppgiften är viktig gör att man växer en eller ett par snäpp.

pacee
Catarinas firma kan konstatera att det andra verksamhetsåret har gått ganska bra. Runt fyrtio leveranser av handjagade silversmycken är ett steg framåt och det är riktigt kul att följa hur det utvecklar sig. Den andra stora delen i verksmaheten är jobbet som utförs åt Smartbox, vilket har ökat ordentligt sedan förra året och får väl ses som ett fortsatt förtroende i kombination med att de etablerar sig i alltfler butiker och kedjor.

En vit jul:
När vi inför jul räknade ihop hur många som kunde tänkas dyka upp på julafton fick vi det till...shit! 33st! Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum! Nu blev det inte fullt så många eftersom varken farmor, farfar, Pelle eller Flennemoskunde komma. Det blev bara 22 stycken. I vanlig ordning samlades alla strax före tre för uppvärmning med glögg och Kalle Anka.Full fart i form av julbord, Tomte, paketlek, Wii och allmännt trevligt umgänge fyllde aftonen och innan Heinel-Bergström tog Ris-a-la-altan och gick var klockan närmare 01.30...Det var extra kul detta året eftersom Zania och Andrew var med., liksom Britt-Marie, Hannahs mamma.Tomten tycktes dock ha halkat och slagit i huvudet, för dels gav han pussar på mun både till höger och vänster och sedan gav han ut platta paket med väldigt mycket luft i...(fråga Marcus om detaljerna!). Men det är klart, det är nog mer sannolikt att det berodde på Julmusten han serverades av Fredrik...

Nyårsfirande i Sälen:
När jag skriver detta sitter jag i bilen på väg upp till Sälen där vi ska få några dagars skidåkning och nyårsfirande ihop med familjen Öjerskär. 22 minusgrader, blå himmer och gnistrande snö runt Torsby är oändligt vackert. Då är det skönt att sitta i bilen med lika många plusgrader..;-) Vi gav oss iväg kl.07.00 och resan har kantats av ett enda litet missöde:Vi fick köpa nya vindrutetorkare, eftersom de vi hade torkade bra överallt utom framför förarplatsen...

Rapporten från Sälen säger -14 grader, strålande solsken och helt vindstilla. Det kommer att bli kanon!

Juldagen 2009

2009-12-25T22:19:00.003+01:00

Äntligen lite andrum!

En juldag med två "måsten". Röja undan efter gårdagens julfirande och slappa framför någon go film. Det är svårt att dra sig till minnes när vi senast hade den möjligheten. Hösten har, hur man än väljer att se det, varit vansinnigt hektisk och det har liksom kulminerat i och med Julfirandet på Björlis.
Senaste inlägget belyste en del negativa aspekter av att vara chef. Utan att frottera sig i detaljer så har det präglat tillvaron sedan besked gavs till berörda och lite legat som en blöt filt över en.
Strax innan jul hade vi en sammankomst som kändes konstruktiv, så det känns som att alla inblandade har lite bättre koll på vad som väntar, vilket gör det mer hanterbart.

Julen är ju annars en högtid av gemenskap, reflektion och... "fett stort" kalori-intag...så även denna gång. Vi hade bjudit in släkten till Björlis och när alla får var inräknade fick vi det till drygt tjugo personer i varierande åldrar. Traditionellt julbord med mat i långa rader, som skulle räckt till ett kompani gjorde att magen till sist intog "julformen"...dvs den stod ut i fyra hörn.

Även Tomten kom förbi för att dela ut klappar till de barn som varit snälla och som vanligt väntade en stadig vätskekontroll innan han kunde vingla vidare till nästa familj. Som en extra belöning fick tomten en kanonfin teckning av Anton, som han bler väldigt glad för.

I morgon kommer fortsättningen och en del goa avslöjanden om Tomten, platta paket och hur tävlingsinstinkten kan få luften att vibrera...

God fortsättning!

Ingen dans på rosor

2009-11-13T22:55:00.010+01:00

Det är inte alltid livet är en dans på rosor! De senatse två-tre veckorna har varit tunga...riktigt tunga. Det började med att chefen rngde för drygt två veckor sedan och berättade att firman planerade att lägga ner verksamheten i ett europiskt land...dvs ett antal hundra personer skulle bli av med jobben. Med tanke på vad som händer inom vår industri i sin helhet är det väl inte konstigt att det måste ske justeringar, men när det drabbar kollegor och personer som man jobbat med i flera år, känns det som ett sting rakt in i skälen. När man dessutom är ansvarig för en del av verksamheten som sker där är det lätt att hålla sig för skratt.

När det senare visar sig att jag "får äran" att åka över för att delta när beskedet lämnas, kändes det till en början som en riktig nitlott. Jag kan väl avslöja att det i sig inte ändrade sig, men upplevelsen var intressant och något jag kommer att bära med mig för en lång tid framåt.

Det stora utmaningen fram tills det att vi förmedlade beskedet var att jag inte fick avslöja någonting. Det vill säga, under drygt en vecka bar jag på vetskapen utan att det fick synas och dessutom var vi tvungna att, i lönndom sätta samman presentationsmaterial och Q&A's som skulle användaspå själva dagen D.

Sedan länge hade vi planerat att genomföra ett ledningsmöte under slutet av veckan just på dt ställe döär beskedet skulle lämnas och resten av ledningsgruppen hade planera att åka dit lite tidigare för att träffa sin personal mm. För egen del fick jag använda både vita lögner och att resa incogito för att inte väcka misstänksamhet när jag reste dit i förtid. Tillsammans med ett tiotal kollegor från olika delar av bolaget, checkade jag in på ett riktigt "Harry Potter"-hotell. För de som inte haft möjlighet att besöka detta gamla kloster är det definitivt en upplevelse att spendera en eller flera nätter här. Absurda och unika rum med badkar och dusch upphöjda i hörnet av hotellrummet gör onekligen att man undrar över vart man hamnat. Dessutom myllrande gångar, knarrande golv och , enligt sägen, flitiga besök av diverse spöken gör varje vistelse till något minnesvärt.

Omgivningarna runt hotellet är helt fantastiska med klassiskt välordnade parker, buskar och häckar i givakt och svepande gräsmattor som för tankarna till engelska grevskap och traditionstyngda adelssläkter. Själv kan jag inte låta bli att fascineras av denna typ av miljö. Det är något annorlunda men andå klassikt, som retar mina nerver. Riktigt häftigt!...i normala fall.
Denna gången var det emellertid inte fullt så stimulerande.
Vi samlades vid klockan fyra på eftermiddagen för genomgång av budskap, tidplan och säkerhetsfrågor. Det fanns de som vait involverade i föreberedelser under en längre tid, men denna dag var det sammanlagt ett tjugotal som visste något om vad som skulle informeras om dagen efter. Vi åt en, under gällande förutsättningar, riktigt trevlig middag innan vi fortsatte våra förberedelser till sent.

Till slut var vi emellertid i hamn och en natts god sömn var välbehövlig innan vi släppte bomben.

Det var inte mer än tre månader sedan våra kollegor flyttade in i, vad jag skulle vilja utse till den bästa kontorsmiljö jag träffat på hittills...ever! Med det i åtanke kan man tycka att det är ett slöseri att lägga ner ett sådant ställe, men om man ser resonemanget bakom förstår man hur allvarligt det är och hur omöjligt det hade varit att hitta ett bättre alternativ.

Nu är det emellertid inte alltid enkelt att på ett lättförståeligt sätt ge en tillräcklig förståelse till ett sådant omfattande beslut. Och denna dag skiljde inte sig nämnvärt på den punkten.

Det var meningen att vi skulle bussas gemensamt till kontoret, för att "slussas" in i ett speciellt konferensrum, där vi kunde hålla till under dagen. Alla lokala chefer (ca 60st) var inbjudna till ett chefsmöte direkt på morgonen och man insåg att de förstod att det var kärva beslut som skulle presenteras. För en utomstående är det nog svårt att föreställa sig känslan av att ena dagen vara övertygad om att "man sitter säkert", för att nästa dag få beskedet att du inom 8 månader inte har en arbetsplats att åka till på morgonen.

Alla jag pratade med efteråt uttryckte det som att: " visst troddde vi att i kanske få dra ner på vissa delar, men detta var en total överraskning!"Att sitta jämte kollegorna på chefsmötet och veta vad budskapet är är klart olustigt. Att sitta där samtidigt som man vet att det finns personer som just håller på att slutföra omfattande husköp eller som nyss sålt sitt gamla hus för att flytta närmare det nya kontoret gör att man får ont i magen! Snacka om hjälplöshet! Att veta om det, men inte få lov att säga något, är fruktansvärt!

Och så släpps bomben...det blir knäpptyst och man kan höra hur andhämtningen i rummet helt avstannar. Budskapet sjunker in under några sekunder och man märker hur dessa kollegor försöker fatta vad de just hört.

Sedan kommer de första trevande frågorna mesvar som är allt annat än fullödiga och man väntar bara på att helvetet ska braka lös med högljudda protester, idiotförklaringar och andra påhopp som enkelt skulle kunna sammanfattas med "NI ÄR JU FAN INTE KLOKA!!!!"

Till historien hör att dessa kollegor har uner mång år fått utstå smärtan av ständiga nerdragningar, så på ett sätt är de "härdade". Detta kanske kan förklara varför deras reaktion blev förhållandevis civiliserad, men likväl. När man ser dom i ögonen, förstår man vad de tänker egentligen.

Fortsättning följer...

MMmmmmmåndagmorgon...

2009-10-19T07:11:00.008+02:00

Redbull har fått konkurrens! Nu är det inte bara denna välkända "energidryck" som gör anspråk på att ha vingar. I mitt tycke borde Tiden få fri nyttjanderätt till uttrtycket att ha fått vingar.
Vart tar den vägen?
Förra veckan reste man runt i Kina med förhoppningen att kunna göra intelligenta nedslag i verkligheten och att kunna skildra detta på bloggen. Men verkligheten ville annorlunda. Istället var det fulltecknade dagar och dessutom ett internet som inte var helt smärtfritt under veckan. Därför skäms man löfte av att tvingas krypa till korset och konstatera att man inte riktigt infriat sina egna förväntningar...Inte bra! Men nog om detta.

Veckan var hektisk, men väldigt bra ur jobbsynpunkt. Fick förmånen att besöka en leverantör som livnär sig på att gjuta aluminium och zink-prylar till bl.a. bilindustrin. Intressant reflektion var att de tvingast skriva nere sina prognoser...från en tillväxt på 20% per år till mer modesta 10% per år...och så går bilindustrin knackigt...(vilket stämmer för världen utanför Mittens Rike). Skitigt och bullrigt var bara förnamnet, men ordning och reda plus en lyhördhet mot kunden som faktiskt imponerade.
Till detta kom sedan förhandling med efterföljande middag...inkluderande flygbränslet Maotai...yach!

Moutai troligen Kinas mest kända spritsort , drycken tillverkas av durra

och har vanligtvis en alcoholhalt på 53 %

Hemresan gick galant och jag lyckades få med mig

en del goa grejer till tjejerna

från Silk Market,vilket tycktes falla på läppen.

Helgen innehöll handbollsmatch, en del röjande i trädgården samt en

liten lottovinst på 200 spänn.

Veckan som ligger framför innebär Kista under tre dagar plus

kalas för en välbehållen 43-åring på lördag.

Då kommer farmor och farfar upp, eventuellt med senaste familjemedlemmen, Ludde...blir spännande!

Eventuellt kommer Pelle med oxå. Ska bli kul!

Catarina blir liggande hemma idag (huvudvärk och yrsel),

men snart trillar tjejerna ner för frukost och sedermera

avfärd till skola...
Scwisch! Nu var veckan igång!

Puss!

Bättring utlovas!

2009-10-10T19:51:00.003+02:00

Man kan kallt konstatera att vi haft en bloggdisciplin långt under anständighetens nivå! Inte bra och bättring utlovas!

Senaste nytt:Det har gått tre år sedan jag fick ut förmånsbilen och det stundade bilbyte. I tisdags hämtade vi ut en svart, häftig, Volvo XC60, som är en fröjd att föra fram bland gator och tirg. Riktigt kul....och vad den luktar gott!
Sitter just nu på Köpenhamns flygplats (i SAS loungen och MATCHEN har precis börjat. Är på väg mot Kina för en rundtur till ChongQing, Nanjing och Peking innan jag är tillbaka i Svedala på fredag kväll.
Spänningen ligger i luften och uppdateringar följer uner veckan!

Puss!

Hej hej hallå världen!

2009-09-16T16:13:00.006+02:00

Ännu en dag i Silicon Valley. Hittills har veckan varit ganska fullspäckad, trots att det inte varit mycket som varit inplanerat i förväg. Det var å andra sidan poängen att ta möjligheten att ta tid där det behövs beroende på vad som händer. Dagarna fylls ändå och det blir mer konkret samarbete med kollegor här, vilket gör att man får en annan relation än om man bara möts i konferensrum. Hittills har det varit väldigt bra och nyttan med att höra det verkliga korridorsnacket är nästan obetalbart.

Silicon Valley i sig är fascinerande. Igår träffade vi en leverantör och det är påtagligt vilken kollegialitet det finns i "the Valley". Det name-droppas till höger och vänster. Har du hört om honom? Vad ska hon göra istället. Hörde ni hur de lyckades med det?...Det surras hela tiden om vad som händer i omgivningen och bidrar till att verkligen underhålla nätverket.

På bilden ovan får man en uppfattning om hur tätt alla dessa högteknologiska företag ligger. Tittar ni riktigt noga så hittar ni ett företag som heter Redback uppe till höger. Det heter numera Ericsson och där tillbringar jag dagarna denna veckan.

Jämför man med hur det ser ut i exv Kista, så är allt mer utspritt i den mening att varje företag har sina egna byggnader och väl tilltagna ytor för parkeringar och parker mm, vilket gör att man egentligen aldrig springer på folk från andra företag under dagarna. Dessutom har de en illa utvecklad lunchkultur. Här sitter de i sin lilla kub med medhavd macka e dyl. I det perspektivet förstår man att det handlar om att aktivt skapa möten mellan människor företag, om inte annat bara för att visa upp sig och surra lite om ditt och datt. Det kan handla om en halvtimma eller tre kvart. Inget omfattande men fullt tillräckligt för att hålla nätverket vid liv.

Väldigt fascinerande!

Och så bär det iväg igen!

2009-09-13T11:19:00.006+02:00

Sitter på en välbekannt flygplats och väntar på färd västerut. San Francisco hägrar denna veckan med besök på nya "huvudkontoret". Ska bli spännande även om jag inte direkt ser fram emot långflygningen. Pust och stön!
Det kommer emellertid små inlägg under veckans gång.
Det var ett tag sedan sist och det har hänt både det ena och det andra. Bland annat hade vi fullt hus häromdagen med kompisar till både Alina och Emmie som övernattade. Spännande att se hur de ändå funkar ihop ganska bra trots viss åldersskillnad. Dessutom stod de ut med mossig föräldrar till bords utan större klagomål. Riktigt trevligt faktiskt!

En annan har dessutom gjort comeback som idrottsledare och hjälper nu till med diverse sysslor runt Emmie handbollslag. I torsdags va rförsta eldprovet med föräldrarmöte, vilket jag överlevde och det känns riktigt skoj att få kliva in i den manegen igen och jobba med ungdomar.

Nu stundar boarding till Munchen och några timmars väntan inna det bär av mot SF. Vi hörs lite senare!

Puss!

Det är för tidigt!

2009-09-02T06:44:00.003+02:00

Klockan är 06.45 och här sitter man på Landvetter för en tidig färd mot Kista (för vilkern gång i ordningen kan man undra?)
I helgen firades svärmor med buller och bång. Åldern ska vi inte nämna, men vi snackar primtal.
Veckan i övrigt har varit hektisk med sena kvällar och diverse förberedelser inför ett antal avrapporteringar (låter väl jättespännande).
Tre dagar i Stockholm denna veckan gör att man tappar mark på hemma fronten. Trädgården är inte "helt på topp" och det kommer att krävas lie och slåttermaskin för att komma tillbaka i gammal god form.
Livet är en kamp mot naturen!

Jo, det är sant! Snällhet finns!

2009-08-24T22:46:00.005+02:00

Beviset fick jag idag. Strax innan jag packade ihop för att lämna kontoret, plingade det till i den lilla lådan och ett försynt mail smög fram.

"...någon har kommenterat din bok på kapitel1.se.."

Uuhh...hemska tanke. Varför lade vi ut det? Nu kommer det äntligen någon som förstått hur illa det är. Den yttersta sågningen väntar. Det är bara att packa ner ambittionen och wannabee-drömmarna långt ner i kappsäcken. Ställ ner den i källarem lås dörren och släng nycklarna i brunnn!

Over and out, hej, tack och adjö!....eller...

Öppnar försiktigt upp mailet, klickar på länken och....vips....likt Dino transfererades jag till kommentarsfältet på Dino's Kapitel1-sida...och nu inträffar något märkligt.

Jag smälter! Som ett halvkilo margarin en stekhet sommardag smälter jag ihop till en glad liten löjd med ett fånigt flin som fastnat med ändarna i höjd med öronen (vilken tur att päronskallen gett med sig -hur hade det annars sett ut?).

Detta händer, på något konstigt sätt, innan hjärnan förstått vad det egentligen står. Mycket märklig känsla. Och som i ultrarapid ser jag framför mig hur raderna av bokstäver, en efter en, bildar ett ord, en mening, ett sammanhang.

Helt fantastiskt!

Detta var vad jag läste:

Postad Idag 16:39

"Jag är på sida 14 och kan inte sluta läsa! Den här boken har verkligen allt - spänning, humor och framför allt en enorm fantasi. Ang kommentarerna nedan - detta är ju självklart inte en faktabok. Gamestation som jag förstår är typ ett påhittat alternativ till Gameboy.Skolmästerskap i fotboll finns visst i Tyskland, och javisst kan matcherna spelas under kvällstid eftersom det är mot andra skolor! Det kanske inte alltid passar in med allas skolschema?Ursäkta att jag lägger mig i, men jag känner att jag måste försvara detta genialiska verk.Nu måste jag fortsätta läsa. Jag ser fram emot filmversionen redan..."

Kommenterat av Kajsa Redman, 39 år. (en för oss helt obekannt person som gjorde min dag idag!)

Så nu är det bevisat! Världen är snäll!

Idag var den dessutom inte bara snäll, den var välbalanserad, insiktsfull, kompetent, kunnig, konstruktiv, lagom kritisk....

Ja, den var f-n bäst!

Ibland är livet är en pina...

2009-08-24T00:49:00.006+02:00

Från päronskalle till betongkeps är inget långt steg kan man tycka. Och mycket riktigt, det behöver inte ta mer än en tre fyra dagar för att transfereras mellan dessa vitt skilda tllstånd. Man sväller upp, man sväller ner och sedan känns det som om skallen krympt med ytterligare fyra storlekar allt medan den stackars hjärnloben febrilt kämpar för att hålla sig inuti skallen. Ujujujuj...vid gudars skymning att den försökte slita sig ur kroppen....men som tur är har man ett tjockt pannben som höll den på plats..;-)

En nyhet för dagen är att Pappa Erlandsson kommer att göra entré som lagledare för Bjurslätts Flickor-96 i handboll. I helgen var det meningen att man skulel vara med på uppstartslägret ihop med övriga tränare och inkallade föräldrar. Tyvärr förhindrade min "Houdini" till hjärna det hela och det blev större delen av fredagen och lördagen i sängläge.
Emmie förlustade sig däremot med sina lagkamrater och vad som kunde utläsas av genmälen från tjejerna efteråt, så rörde det sig om en fundamental succé.

Ett stort tack till Erik, Veronica, Elin, KOJ, Peter och Anders. Ni måste vara hjältarna för dagen!

En liten kommentar kring Backpacking Dino, min och Andreas numera(?) ökände romanfigur. Det är fantastiskt att se hur många det är som har varit inne och läst på Kapitel1.se. Helt fantastiskt! Så här långt har det registrerats 144 läsningar. Sjukt kul!
Vad vi kan utläsa så har inte alla som varit inne och läst gett betyg, vilket vi väldigt gärna vill få. Observera vi vill ha ett rättvist betyg, så att vi kan vältra oss i glansen när många ger höga betyg..;-).
Nej, skämt åsido. För att vi ska kunna lära oss något och eventuellt förbättra boken, så måste vi få konstruktiv återkoppling. Gärna genom betygsättning, men ännu hellre genom inlägg och kommentarer.
De kan med fördel ges hit på denna blog eller till Dinos egen blogg "backpackingdino.blogspot.com" eller på Kapitel1.se. Fär er som missat länken kommer den igen:
Läs, njut, ge lite återkoppling och sätt fina rättvisa betyg!

http://www.kapitel1.se/andreas-och-patric/backpacking-dino--slutet-pa-borjan

Till en annan dag: Puss på er!

Oanade talanger...

2009-08-14T21:37:00.004+02:00

För er som varit uppmärksamma, så har vi fått in ett hastigt bidrag till Talang 2010. Fam Heinel/Bergström alias MUTA är inte bara duktiga på att rensa skit. De skriver underfundiga texter också. "Pling" har nog fått vass konkurrens, eller vad tycker ni om detta:

Melodi: Ekorr´n satt i granen

Patric sov på loftet

sommna som en orre

Vaknade med smärta

med fejan som en korre

Kom till frukost ganska down

Ville nog hellre spela Bubble Town

Än att ha ont i STORA plytet

Kan det varit Plumpen?

Eller kanske Yatzy?

Som väckte korren

och ansiktsformen helt ny

Ner till doktorn på kontroll

kanske bättre vart ett fastspännt troll

Svensk sjukvård har ju NOLL koll.

Vad säger man? Världsklass!

/pace

P.S MUTA! Tusen tack för trevligt umgänge, god mat och en "väldoftande" omgivning! D.S

Patric -ett päron till farsa!

2009-08-14T16:05:00.004+02:00

Ja? vad säger man? Det ser ju för dj-gt ut! Och det värker som bara den!

///p

Svårt att bestämma sig

2009-08-14T13:08:00.004+02:00

Ännu en dag med nya utmaningar.
Domen på Östra kom klockan 02.15 och löd: Du har ingen allergi, du har påssjuka! Dock får du en remiss till Öronmottagningen, så att de kan ge en mer specialiserad och precis bedömning. Så åk du hem ocj lägg dig och ring till Sahlgrennska i morgon bitti.
Sagt och gjort: Hem och snabt isäng för några timmars sömn. Vaknar tidigt på morgonkvisten ned en fruktansvärd värk i kinderna! Yach!
Efter telefonamtal med Öronmottagningen på Sahlgrenska bestämdes att jag skulle åka dit direkt för att bli undersökt och få en bedömning av en specialistläkare. Sagt och gjort en snabb dusch, lite frukost i magen och så var jag iväg.
Förvånansvärt snabbt (vilket störde gnällkärringen i väntrummet något oerhört: "varför kommer inte doktorn? Jag blir ju såååå trött av att sitta här och vänta. Och jag hade faktiskt tid redan för femton minuter sedan". Tjöööt tjöööt, tjöööt!) kom jag in till läkaren som, efter undersökningen, föga förvånande sade till mig:
"Påssjuka? nehej det är det inte! Du har fått en allergisk reaktion. Det blir kortison i några dagar, så ska du se att det försvinner. Tack och hej!

Mitt i natten från Östra Sjukhuset

2009-08-14T01:03:00.002+02:00

Hallå alla nattsuddare!
Klockan närmar sig 01.00 och ja förlustar mig på akutintaget. Ohh så skoj det är!
Vaknade under natten till idag med svullnad i ansiktet som skulle kunna vara påssjuka.
Om det inte hade varit så att jag redan haft det två gånger tidigare, hade det varit enkelt.
Nu blev man istället något bekymrad och undrade lite. Samtidigt tänkte jag, nej det lägger sig nog. Jag avvaktar lite, så får vi se.
Jo, visst. Tjena! Har det lagt sig? Icke sa Nicke.
Under dagen har det bar blivit värre och nu har man ett huvud som inte bara lutar, det ser ut som ett välformat päron likaså. Dessutom spänner svullnaden en hel del och värker. Inget mysigt!
Träffade precis läkaen efter att ett antal normala prover togs och enligt honom verkade det inte vara någon infektion.
Har fått en "shot" kortison och nu ligger jag här och väntar på om den biter eller inte.
Biter den är det allergi...oväntat va? Biter den inte är det sannolikt påssjuka (även om jag inte uppfyller alla de normala symptomen). I så fall blir det remiss til öron-näsa-hals specialisten på Sahlgrenska imorgon för att konfirmera diagnosen.
Vad är oddsen på att man har någon avart av påssjuka som ingen haft sedan 1200-talet? Knappt pengarna tillbaka!
När man ligger här och inte har något annat för sig inser jag att antalet besök på vår oansenliga blogg närmar sig 4000! Helt osannolikt och man får hoppas att våra små nedslag i verkligheten ger någon liten stimulans hos de som läser. För en annan, som tycker det är barnsligt kul att skriva, så är det ett rent nöje att dela med sig och samtidigt får vi tacka alla för besöken. Det värmer!.
Nästa inlägg kommer sannolikt att presentera avslöjande bilder på en päron till farsa i verkligheten...väl mött då! Bon Nuit!

Backpacking Dino börjar röra på sig!

2009-08-07T09:58:00.009+02:00

Patric's och Andreas' "hemliga" projekt rör sig nu utanför de tidigare begränsade remissinstenserna. Det smått långdragna projektet att skriva en ungdomsroman närmar sig ett avgörande skede.

"Backpacking Dino -slutet på början" finns nu tillgänglig för gemene man att läsa på en site som heter kapitel1.se.

För er som inte hört/förstått/blivit informerade är detta en omfattande roman om Dino som är tretton år och har det svårt. Varken hemma eller i skolan bryr sig någon om honom. Morsan bryr sig bara om flaskan, cigaretterna och sina tillfälliga ”vänner”.
Dinos tillvaro är piss med blåmärken och svullnader som kvitto på den ständiga mobbingen.
Men efter ett möte med en gammal sliten skinnfåtölj fylls Dinos vardag med spännande äventyr, osannolika upplevelser och trevliga bekantskaper.
Nu erbjuder vi er att göra sällskap med Dino på en resa varken du eller han kunnat drömma om.

Backpacking Dino ligger sedan igår upplagd med ca 15 kapitel och mer kommer att följa allteftersom.

Följ länken nedan, gå in och läs!!!!
Betygsätt gärna (ju högre betyg, desto bättre..;-)) och sprid till släktingar, vänner, klasskompisar, lagkompisar, bekannta, bekanntas bekannta, frisören, tjejen i kassan på ICA...ja helt enkelt till alla i din omgivning! Ju fler som läser och tycker till, desto bättre!

http://www.kapitel1.se/andreas-och-patric/backpacking-dino--slutet-pa-borjan

Dessutom kommer Dino att vakna till liv på Facebook, så det är helt okej att ha honom som kompis där också. Vi vet som sagt inte vart det hela tar vägen, men ni har alla en unik chans att påverka!

På väg genom Bohuslän

2009-08-06T10:12:00.013+02:00

Efter ett tag tröttnar man på regn och shopping...(åtminstone gör jag det) och vi lämnade Silverhornets Stugby och styrde kosan söderut mot Tjörn via Lysekil.

Väderprognoserna pekade på att det skulle bli bättre så det var med visst sol i sinnet vi packade in oss i bilen och drog iväg. Innan vi lämnade Strömstad bakom oss guidade Catarina oss till Seläters camping, där hon vistats ett antal somrar med familjen. Alina visade oss sedan Daftö camping, där hon var på skolresa i sexan. Här var vi rörande överens om att det var ett riktigt bra ställe för barnfamiljer och skolresor. Väldigt mycket aktiviteter fanns tillgängliga och det gav intrycket av att hålla bra kvalitet på boende och annat. Ett tips för den intresserade kanske?

Nedan följer några bilder på stugbyn, där vi bodde. Pga vädret utnyttjade vi inte faciiliteterna fullt ut, men det var ett helt ok ställe. Bra strand, inbjudande pool och rena och snygga stugor gjorde att till och med barnen insåg att det var ett bra alternativ för semester (det var ju lite "gnälligt" innan vi kom dit...). Nästa år kanske vi tar en liknande tur till Öland?

Under regntunga skyar for vi mot Lysekil, där vi stannde för en lunch/fika. För en mikrosekund funderade vi på om vi skulle besöka Havets Hus, men bestämde oss snabbt för att istället åka vi Handelsman Flink på vägen till Tjörn.

Nu skiner solen och vi ska till Michael och Ulrica för en stilla grillkväll. Fortsatt uppdatering följer. Ni får njuta av bilderna utan text så länge. :-).

Då var man tillbaka! Handelsman Flink är ett vida kännt och historiskt ställe där självaste Ewert Taube "hängde" på 50-talet. Det ligger fantastiskt idylliskt på Flatön med själva handelsboden och tillhörande restaurant samt ett mindre fik och en skaldjursbod intill bryggan. Likt en gammal lanthandel kunde man hitta diverse äldre "junk". Bland annat Hemmets Journal från tidigt sjuttiotal, en översättning av 1869 års "Alice i Underlandet", plåtburkar med nostalgiska motiv och mängder av Ewert Taube litteratur.

En riktig raritet som stod i hyllorna var en mindre kopia av det klassiska fordonet Kleinbus 221. För den som kan sin skidhistoria väcker detta starka minnen till liv. Just Kleinbus 221 var tjänstefordonet för Harrys Konkurrent, ett internationellt företag i full utveckling under slutet på 80-talet/början 90-talet. Fordonet kännetecknades av uthållighet, robusthet och oändlig flexibilitet, vilket gjorde det optimalt för att verka i de schweiziska alperna. För den som vill höra hela historien, inklusive hur den höll på att plockas ner i beståndsdelar i tullen mellan Danmark och Sverige, räcker det med att fråga...
Efter Handelsman Flink drog vi vidare hem till Svärmor, där vi fick middag och efteråt åkte vi över Snippen, där vi fick kaffe och vinbärskaka hos Elsbeth och Per. Mums!!

Onsdagen tillbringade vi, hör och häpna, på stranden!!! Solen sken med sitt bredaste leende där vi låg vid Rörastrand och med svalkande dopp mådde vi riktigt bra. Snacka om att det var efterlängtat!

På kvällen åkte vi överetill Marcus och Sanna som nyligen införskaffat en liten tiger... Sicket litet vildjur det var! Full rulle hela tiden. Och dessutom kommer det en vildbase till på lördag...det blir spännande.
Nu stundar en kort sejour i Skärhamn, där tjejerna har några butiker på sin "att göra lista". Sedan väntar stranden i Skärhamn (invid Akvarellmuseet), vilket ska bli så gött!

Fjällbacka

2009-08-03T11:30:00.013+02:00

Nästa fas på semestern var ett besök hos fam Ö i Fjällbacka. På vägen upp dit fick vi höra att ett fraktfartyg förlist i det extremt hårda vädret utanför Strömstad. Det enda som fanns kvar var några flytvästar och några vrakrester. Av de sex besättningsmännen fanns inte ett spår. När man tänker på det är det ofattbart att något sådant kan hända. Vi lever ju ändå på tvåtusentalet med allehanda kommunikationshjälpmedel...men man får konstatera att vi ännu inte kan bemästra naturens urkraft. Då väger vi alltför lätt. När vi kom upp till Fjällbacka och "checkade in" på Pensionat Öijerskär fick vi höra att det blåst över 28 sekundmeter under natten och man kan lugnt säga att frisyrerna hade svårt att behålla sin ursprungliga glans.

Kaffe med tillhörande kaloribomb intogs innan vi styrde kosan mot Tanumstrand, där en stund shopping vidtog följt av en kall öl (mmm så gott det var!) och sedermera en sen lunch i Grebbestad.

Som alltid (det är kanske fel att uttrycka sig så, när man är där för andra gången) bjöds det på fantastiska skaldjur med gott, porlande, svalt vin som kvällsmål. Det är lätt att förstå mysfaktorn om man skulle befinna sig på samma ställe i mörkaste november med höststormar vinande runt knuten. Att sitta inne i värmen i gott sällskap med en cognac till kaffet, spanandes ut över det salta, grå, kalla havet när det vrålar mot land och regnet smattrar mot rutan i den kraftiga blåsten torde utgöra själva definitionen av hög mysfaktor.

På lördagen skulle Fam Ö spela generationsgolf så det var några taggade golfare som kröp till kojs för att få sin skönhetssömn.

Vissa spelar golf och andra tog sig längs kusten mot Smögen, där den välkända bryggan hägrade. Det blev "tick in the box" på flertalet bohusländska kustpärlor på vägen söderut. Hamburgsund, Bovallstrand och Kungshamn.

Väl i Smögen blev det promenad i solskenet i kombination med ett oändligt antal besök i diverse boutiqer längs bryggan, vilket tog ut sin rätt och vi tog en välbehövlig lunchpaus på Restaurant Lagergrens, en liten pärla till restaurant.

Tillbaka i Fjällbacka och en liten stänkare i "Örnnästet" (där jag och Catarina huserade) följt av en god grillafton i solnedgången gjorde själen gott!

En lagom sovmorgon på Söndagen var välbehövlig och det var ett riktigt gott väder spm strålade emot "Patrickarna" när vi gick till bageriet på morgonkvisten. Färskt bröd till frukost är en gudagåva och speciellt Frukt- och Nötbrödet i Fjällbacka. Det ligger för närvarande högst på vår interna topplista!

Med sol från en klarblå himmel var det näst intill självklart att vi tog en tur ut mot Dyngö, där vi fikade och Emmie fick en lektion i hur man för en eka framåt...inte helt enkelt...och det var tur att hon hade en bra instruktör! Tack Olivia!

Promenaden upp till utkiken på Dyngö gav nog hjärtsvikt till mer än en person i sällskapet. Vid näckrosdammen låg en bastant huggorm och solade sig i solgasset och vi som vet hur det ligger till, inser att pulsen sköt i höjden hos vissa av oss...Med visst sug i benen nådde vi utkiken som bjöd på en fantastisk utsikt. En bra dag hade man kunnat se ända till Sörlandet i Norgen, men tyvärr var det lite för disigt denna dag.

På vägen tillbaka bestämde vi att vi gjorde det enkelt för oss vad gällde middagen och vi styrde kosan mot Lilla Beriths, där depåerna fylldes upp inför nästa fas på semestern.
Till sist var vi åter packade och glada och tog adjö efter tre underbara dagar. Än en gång ett stort tack till Fam Ö! Riktigt trevligt på min ära!

Nästa fas i semstern är trippen till Strömstad (där jag just nu sitter och bloggar i hällande regn). Vi hade sett fram emot sol och bad ett par dagar, men med 17 grader i luften och ihållande regn är det inte riktigt så att man lägger sig på stranden...I stället tog vi oss till Halden, för att få en dos kultur och historia. Gudarna ska veta att det var under kraftiga protester som Alina och Emmie gick med på denna utflykt. Om sanningen ska fram, så var det tack vare att köpcentrat i Nordby lockade. Tyvärr (för min egen del) öppnade himlen sina portar ytterligare ett snäpp när vi steg ur bilen vid Fredrikstens Fästning, vilket tog udden av upplevelsen, och vi drog snart vidare till Nordby (som åtminstone gjorde att man slapp regnet). Resten av dagen gick i shoppingens tecken innan vi hittade en halvdan kinesrestaurant inne i Strömstad och landade i vår lilla stuga i Silverhornets stugby.

Olivia och Emmie mot Dyngö

En avslappnad Kapten

Hela gänget på Utkiken på Dyngö

Lite smått och gott

2009-07-30T18:23:00.006+02:00

Ett litet råd till semsterlystna turister i Göteborg inför nästa år: Gå inte till Liseberg tisdag, vecka 31. Vi var där, vi trängdes och vi köade...Som ungdomar av idag skulle uttrycka det: Det va fett tjockt med folk! Fel! Alina rättar mig: "Det är bara skejtare som säger så...", men det har ju inte jag en aning om. Jag är ju såååå gammal...
Enda undantaget vad gällere långa köer var förvånande nog att kön till Balder och Flumeride bara var 30-35 minuter.
Klanen Bergströms kusiner med familjer och bihang förstärkt med Emmies kompis Fanny fröjdades från öppning till stängning och det var riktigt trevligt.

Anton och Tim riskerar hastighetsböter...

På Onsdagen fick vi besök av Johan med familj från Växjö som stannade över på sin resa mot Oslo. Spontant måste jag ta till ett litet kraftuttryck:
F-n vad det var trevligt! Det blir alltför länge mellan gångerna som vi träffas, men varje gång är det lika trevligt och det sköna när man delar en lång historia kompisar emellan är att man inte bhöver någon startsträcka att tala om. Gott att äta och gott att dricka till förhöjer ju upplevelsen ytterligare ett snäpp. Grillad lax med varm potatissallad serverat med en väl kyld Riesling (Nottage Hill)...Mmmmmm....smack! Rätt i gomseglet!
Medan den vuxna generationen njöt av en utdragen måltid, förlustade sig barnen med Wii Sports, där de spelade igenom alla grenarna och, till Emmies och Alina förtret, vann Andreas med en poäng...
Senare blev det vuxenturnering i Bowling, där Mona visade var skåpet står...hon sopade banan med övriga! man är ju lite av en tävlingsmänniska så när Mona slog oss och dessutom Johan slog mig, var man väl inte helt nöjd...men som värd får man bita ihop och göra allt för att ens gäster ska ha det bra...

...Mona i djup koncentration....och publiken njuter av uppvisningen....

Nu rycker det i den gamla simmartarmen...

2009-07-27T21:23:00.007+02:00

Bragdguldet för 2009 är klart! Jag har svårt att se någon annan som kan mäta sig med en internationellt oprövad femtonårig tjej, som sopar banan med resten av världseliten! Go! Sarah! Go!
Eftersom tillvaron är tillräckligt blöt som den är, kan man lika bra uppehålla sig vid de vattniga världsmästerskapen som pågår i Rom.
Den oinvigde kan alltid glädjas åt det ena guldet hit och det andra silvret dit och sanningen att säga så har puttelandet Sverige skämt bort oss med fantastiska idrottsprestationer genom åren. Därför är det inte konstigt att det ställs höga, och enligt mitt tycke, ibland helt orimliga krav. Kanske är det en konsekvens av medias jakt på headlines, större upplagor och större annonsintäkter?

Men om man sätter Sarah Sjöströms prestation i lite perspektiv, så blir man förbluffad. För fem år sedan hade hon inte ens börjat tävlingssimma. Och för sju år sedan kunde hon inte ens simma...
Hon började satsa på simningen under 2006, tog EM-guld i mars 2008. Då vann hon med tiden 58,44 sek. Igår simmade hon på 56,44, vilket var en putsning av det gamla världsrekordet med 17 hundradelar och idag fullkomligt pulvriserade hon sitt en dag gamla världsrekord med ytterligare 38 hundradelar och simmar in på 56,06. Helt outstanding! Jämför man med att hon var 2,4 sekunder långsammare för 17 månader sedan, blir det hela smått obegripligt!
Jaha? frågar ni väl er. Är det verkligen så märkvärdigt? Att putsa sitt personliga rekord med flera sekunder på 100m är kanske något man gör i början av sin karriär, innan man fått tekniken på plats, men då kanske man går från 1 min 30 sek till 1 min 28 sek....inte när man rör sig i världseliten.
Ser man sedan på hur den lilla tösabiten genomför loppet, får man gåshud. Så moget och så kontrollerat och med så fin teknik! Rusar inte iväg utan har koll på fältet upp till 50m och sedan slår hon på "efterbrännkammaren" och simmar andra halvan av loppet fortare än hon började det. Att ha styrkan, uthålligheten och tekniken att klara det med bara 3-4 års seriös simträning i kroppen är nästan osannolikt!
Doping? Tror inte det. Ni som såg intervjun på TV efter försöken kommer kanske ihåg hennes kommentar;
'Det var kul. Jag plaskade runt lite, men visste inte att det gick så fort...' Snacka om humlesyndrom! Hon begriper inte att det ska vara svårt eller så har hennes kropp inte förstått att man kan få mjölksyra...Att hon skulle ta förbjudna preparat ter sig osannolikt.
Nej, detta är en gudabenådad idrottstjej, som hittat sitt rätta element och det är så skoj att hon är svensk!

Stojby-semestern till ända

2009-07-19T11:17:00.026+02:00

Så, då var man tillbaka vid tangentbordet...och har en del att komma ifatt med. Så därför, kära läsare, sätt på en kanna kaffe, kryp ner i skönaste fåtöljen och avsätt en god stund för detta löper stor risk att bli det längsta inlkägget hittills. Med tanke på att vädret åter hittat tillbaka till grundläget för en svensk semester, pockar inte solen direkt på uppmärksamheten och det finns gott om tid för att skriva av sig.

Så, i senaste inlägget skulle vi bege oss till Sturkö för att fira mormor Elsa's 89-årsdag. När vi lämnade Växjö låg hängde regntunga skyar över nejden men med sol i sinnet närmade vi oss Sturkö, där vi möttes av blå himmel och strålande sol.

En pigg 89-åring mötte oss i en prunkande trädgård i full blom.

Nybryggt kaffe i trädgården ihop med släkten. Från vänster Catarina, Inge, Elsa, Svea, Cina, Irene, Yvonne, "Olsson", Elvie och Emmie.

Vi njöt inte bara av sol och umgänge. Barnen (dvs sysslingskaran hittade snabbt varandra och skötte sig själva. Som man så många gånger påtalat, så går tiden alldelles för fort och det är faktiskt ett helt år sedan vi träffade kusin Mattias med familj senast. (den minnesgodde blog-läsaren drar sig till minnes att det var vid samma tid förra året). På sitt sätt är det skönt med "Matte", det behövs inga uppstartsträckor utan man kan ta vid där man är. Inga krusiduller. Det är bara synd att man inte träffas oftare, men vår geografiska spridning gör det inte så lätt.

Det blev en del nyttiga aktiviteter också. Strax innan maten var Erlandsson senior inte sen att påtala att han och "Olsson" minsann staplat en hel meter ved i Elsas vedbod och nu var det de yngre generatoinernas tur att ta vid. Han tittade på mig och Mattias och sa att nu får ni ta "er meter", så får barnen ta sin meter sedan. Och så lutade han sig förnöjt tillbaka i stolen med en min som sade: "så nu kan ni svettas en god stund".

Raska i steget som de piggaste 40-åringar tog vi tag i uppgiften och något senare var det dags för mat. Erlandsson vaknade till liv när han såg oss avbryta.

'Pöpöpöpö...vad gör ni? Ni kan inte vara fädiga redan. En hel meter skulle ni stapla...'

Jag och Mattias tittade på varandra.

'En meter? Det är gjort sedan länge, vi har fyllt upp till taket. Det borde väl räcka innan maten...eller?', så ryckte vi på axlarna och vände kosan mot köket.

Erlandsson verkade inte tro att detta var möjligt och sällan har han fått sådan fart då han uppenbarligen såg möjligheten att utsätta oss för skammen över att smita från det betungande uppdraget. Av någon konstig anledning hörde vi inte något mer om staplandet...

"Farmor Elvie's Frisersalong" öppnade upp fram emot eftermiddagen och det snaggades på löpande band. Klanen Olsson var hetast i stolen och lämnade senare kalaset som nya människor.

Från vänster: Elsa och Svea. De kan väl inte vara systrar...eller..? "Olsson", Mattias och jag själv fortsätter vedstaplandet följt av fullt friserande av farmor.

Barnen badade två gånger och trivdes som fiskar i vattnet. När de skulle bada andra gången myntade sysslingen Vera, tre år, det numera klassiska:
'Vera, ska du med och bada?', frågade Alina
' Kanske. Jag ska bara ångra mig först.'
Efter en stund frågade Alina igen.
'Nu då. Ska du följa med i?'
'Nej jag har inte ångrat mig än. Snart ångrar jag mig.'
Efter en kort stund sa Vera:
'Nu har jag ångrat mig!' och så följde hon med Alina ut på bryggan.

Efter smörgåstårtan och efterföljande tårta med kaffe började folk dra sig hemåt. Själva stannde vi till hemma hos Mattias och Maria. Ungarna hade inte fått nog av badandet och badkläderna åkte på ännu en gång. Nu hägrade poolen och en tuff handbollsbatalj gick av stapeln mellan barnen Erlandsson och barnen Olsson. Efteråt var det svårt att utse någon segrare, eller rättare sagt, det berodde på vem man frågade...I vilket fall som helst hade de riktigt roligt och det var snudd köldskador som drabbade dom inna de kom upp.

Det var dessutom kul att trtäffa de senaste tillskottet till Familjen Olsson. Lille Vidar, 6 månader, charmade sin omgivning och det var riktigt kul att se hur Jesper och Johan tog hand om Vidar och även Vera. Emmie bar en hel del på Vidar under dagen och som vanligt tyckte hon att bebisar är riktigt kul att låna.

På onsdagen var vädret bra på förmiddagen, så vi tog snabbt båten ut till Ekna ihop med kusinerna. Sebastian och Alina tyckte att höjdpunkten var att åka ring efter båten medan Emmie och Hampus badade med övriga.

Tyvärr började det att blåsa riktigt ordentligt, så vi åkte tillbaka till Stojby badplats. Där var det lugnare och vi låg kvar och solade, badade och läste en god stund innan det var dags att dra sig hemåt för middag.

På torsdagen kom familjen Wehlander på besök och efter husesyn och kaffe drog vi iväg mot Glasriket för ett besök på Kosta Glasbruk. Det blev ett spännande besök i hyttan, där vi såg glasblåsning på nära håll. Även om man sett det flera gånger tidigare, så förundras man över hur duktiga glasblåsarna är. Det är inte bara själva hantverket att blåsa och forma glas. De har även en kreativ ådra som förbluffar. Fick berättat att de glasblåsare som jobbade i hyttan under visningarna improviserade fritt och det var riktigt fina pjäser som tog form. Så häftigt!

Från vänster en händig glasblåsare inspekterar sitt verk. Till höger Emmie, Gabrielle, Alina och Linnea följer arbetet från het klump till vackert glas.

Förutom hyttan och glasbutikerna blev det en tur in på Kosta Outlet, där det fyndades lite lagom. Magnus slog till på ett par arbetsshorts och jag antar han ser framför sig en lång och het sommar...?
Annars blev det en del glass och andra godsaker innan vi for tillbaka och i hög hastighet fixade en grillmåltid. God mat, gott att dricka och trevligt sällskap passar bra för småländska sommarkvällar!
En frukost värdig värsta hotellet var uppdukat när vi slog upp de blå på Fredagen. Med putande magar och packade badväskor tog vi sedan båten med hela gänget ut till Ekna. Riktigt varmnt och gott och mycket ringåkande kombinerat med fika och backgammon gjorde att dagen blev riktigt bra. Man skulle kunna säga att detta var den första riktiga semesterdagen med tanke på sol, bad, båt mm.

Väl hemma följde vi traditionen och grillade...föga överraskande, va? Efter maten körde vi kubbturnering och, inte helt oväntat...(?), sopade grabbarna/gubbarna banan med barnen och tanterna.

Ståtliga män i sin bästa ålder(?) Barnen imponeras(?) av sina pappor

Alina, Emmie, Gabrielle och Linnea tar ett kvällsdopp i solnedgången.

Innan Wehlanders drog sig hemåt gjorde vi en "quick tour" runt Växjö. Med tillhörande beskrivningar passerade vi sevärdheter som Värendsvallen, Konserthuset, Växjö Gamla Teater, Domkyrkan, Utvandrarnas Hus, Växjösjön, Strandbjörket med tennisbanor och tennishall, Elmedalsgatan med Svaarta, Växjö Simhall, Teleborgs Slott och till sist Kronobergs Slottsruin med Ryttmästargården.

Och nu sitter man här, ser ut över tunga moln över de småländska skogarna och inser att vi haft några riktigt sköna veckor som start på vår semester. Alina och Emmie har varit här i dryga två veckor, men om de fick bestämma skulle de vilja stanna lika länge till. Nu stundar dock ett nytt semesterkapitel, vilket vi återkommer till.

På återseende!

pace

En blöt rapport från de djupa skogarna

2009-07-13T12:20:00.011+02:00

Vad är väl en semster utan sol och bad? Den kan ju vara både trist, långtråkig och alldelles fruktansvärt ... seg!!! Det har ju i och för sig varit avslappnande med en tillvaro utan krav och förväntningar, men själen hade mått bra av lite sol på näsan! Som alternativ själavård tog vi ett bad i tunnan och lät det varma vattnet och den kalla ölen massera oss utvärtes och invärtes... Som tur är har Alina och Emmie rumsterat runt med kusinerna, så de har fyllt tiden med diverse upptåg. För min och Catarinas del har det blivit en del bokslukande. Den sista boken vi båda konsumerat är Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" och vi var ganska överens om att den var nog hennes bästa hittills. För egen del var hennes första, "Isprinsessan" rätt okej, men sedan dess har hon inte nått upp till den nivån., förrän nu. Det är väl bara att gratulera!
I går blev det en favorit i repris från förra året. Vi tog en tur ner till Familjen Olsson på Ekö, strax utanför Karlshamn. I vanlig ordning tuffade Olsson själv in till Matvik med fiskebåten och hämtade upp vårt sällskap. Förutom Fam pace, farmor och farfar var vi kompletterade med moster Yvonne och kusin Ola. När vi lade ut från Matvik fick vi äntligen möta solen!
Väl ute på Ekö mötte Ia och kusin Maggan med sin lilla Kajsa och schäfern Terra upp på bryggan. Det noterades att Olsson målat om badtunnan i matchande färg till bastun nere vid bryggan. Ni ser hur bra det blev här intill.
Det blev en kanonskön eftermiddag med kaffe, övandring, grillning följt av marinerade jordgubbar med kladdkaka och grädde. MUMS!
Detta ackopanjerades av idelt solsken och en två-årig Kajsa som pratade med alla hela tiden. Det var inte mycket man förstod, men hon ville berätta något hela tiden. Sicket litet charmtroll! Vad månde det bli av henne? Antingen blir hon sportkommentator på Radiosporten eller tar över som en kvinnlig motsvarighet till munvädret Clabbe af Geijerstam...den som lever får se!
För första gången provade vi på att spela Mah Jong...och det var inte helt enkelt. Ingen av oss hade spelat det tidigare, så vi fick försöka förstå reglerna utifrån en, inte helt strukturerad, regelbeskrivning. Vi lyckades inte ta till oss alla delar, men tillräckligt mycket för att det skulle locka till att lära sig mer av det. Spelet har potential , men man ska ha gott om tid för att spela det...som när det regnar på semestern...
Idag lyckades jag, Catarina och farmor prestera en promenad på nästan en timme innan kusinerna dök upp i tid för lunch. Riktigt skönt! Barnen hyste förhoppningar om att bada, men vädret sänkte humöret och i stället blev det backgammon, Jenga och andra inomhusaktiviteter.
I morgon bär det av till Sturkö när mormor Elsa Märta Ingeborg fyller 89 år och vi ser fram emot smaskiga mingelbilder från festligheterna...Nu stundar eftermiddagskaffe...Adios!

15 grader och tungt regn...det är semester!

2009-07-09T15:27:00.005+02:00

Naturens nycker spelar en del spratt emellanåt. Från högsommarvärme för en vecka sedan, när vi satte barnen på tåget till Växjö, till en blöt, blåsig och kall tillvaro i de djupa småländska skogarna känns som milsvid skillnad.
Barnen åkte till farmor och farfar i torsdags och det blev plötsligt väldigt tyst hemma. I fredags åkte vi upp till Pontus, Stina och Ingrid i Tjuvkil och fick en helt underbar kväll med sol, bad, sill & nubbe och grillat. Men framför allt trevligt umgänge.
Till Pontus och Stina: Tack så hemskt mycket. Det var en höjdare!
Eftersom vi skulle sova över, tittade vi inte speciellt mycket på klockan...vi somnade väl vid tre-snåret...och en pigg liten Ingrid slog upp de blå klockan halv sju! Då blev pappa glad...
Frukost, Melodikrysset, slappande nere på stranden och en portion Lena Ph som sommarpratare gjorde själen gott! Strax efter två var vi tvungna att bege oss hemåt för att förbereda oss inför kvällens stundande 40-årsskiva i Billdal.
Lätt uppsnofsade i den nästan trettiogradiga värmen anlände vi till Skintebo Gille (vilket var en utomordentligt väl placerad festlokal invid hamnen i Skintebo). Stefan fyllde 40 och ett stort antal gäser hade tagit fasta på inbjudan för att fira hans inträde i den gyllene medelåldern. Inte helt oväntat haglade det kommentarer och diverse uppvisningar med hänvising till fotbollsallsvenskan...Poängpromenad, lekar och sånger i solnedgången förgyllde kvällen och vad vi förstod så avslutade de sista gästerna med nattbad vid tretiden på morgonen. Tyvärr hade vi inte uthållighet nog att fixa det. Men när vi lämnade spelades schlagermusiken på god (?) volym i sommarnatten och badavslutningen var väl inte helt oväntad.
Söndagen gick i trädgårdtjänstens tecken ihop med viss uppladding inför de sista skälvande arbetsdagarna innan semestern drar igång. Fortfarande med gott väder och varm temperatur. I måndags drog emellertid regnet in och man anar sig till hur vältajmad vår semestern blir. I vanlig ordning briserade en "goding" på jobbet, som tog nen del kraft och energi "fem i tolv". Är det inte märkligt att det alltid blir så?
Nöjdheten steg flera nivåer när man satte "Out of Office" i Outlook och inte hade ett enda mail liggande kvar. Får se hur länge det varar...?
Tisdagkvällen gick till för att packa ihop inför en dryg vecka Småland och vi klev upp normal tid för att dra iväg strax efter klockan åtta på morgonen.
Här kommer ett avsnitt man, som man kanske inte skyltar med så mycket....Varför gick vi upp så tidigt? Jo vi skulle göra ett "quickstop" i Ullared....Mmm ni hör hur det låter. Ett Quickstop. Snacka om motsägelsefullt! Det som hägrade var att anskaffa patroner till skrivaren och har man vägarna förbi är det en god affär! Ca 40% billigare än hemma i Gbg! En vistelse i Ullared kan vara den yttersta utmaningen för ens mentala hälsa, men det är lite fascinerande och se hur det växer och knakar. Det är ju numera inte bara GeKå's i Ullared. Runt omkring öppnas Outlets av alla möjliga och omöjliga slag. Allt ifrån skor till möbler och erotik i en salig blandning. Och detta mitt ute i skogen. Far off från någon större farled. Jag fattar inte hur det gick till!
Vi kom emellertid helskinnade därifrån med fullgjort uppdrag och anlände Växjö vid halvtvåsnåret. I vanlig ordning väntade Farmor och farfar med fika när vi kom fram. Alina och Emmie sken som små solar, så nog hade de saknat oss lite i alla fall...;-)...även om de inte ville erkänna det.
På eftermiddagen åkte vi in till stan, då Emmie behövde ha ett par joggingskor för att komma igång med sin sommarträning för handbollen. När det kommer till anskaffning av sådana här prylar är det något jag inte begriper. Det verkar helt omöjligt att få tonårstjejer att förstå att det viktigaste när man köper joggingskor är inte hur de ser ut utan hur de sitter och vilka andra egenskaper de har. Tvåhundratusen kommentarer kring vad hon skulle tänka på men det enda hon intresserade sig för var utseendet. Fel form, fel färg, fel...ja ett tag var det mesta fel. Men uthållighet och fokus gjorde att vi till slut kom hem med de nya dojorna.
Idag var planen att de skulle invigas och till vår stora förtjusning öppnade himlen sina portar precis efter frukosten. Nu finns det ju inget dåligt väder...eller hur var det nu? Nej idag var det dåligt väder, så vi vilade på hanen ett tag innan vi kom ut för vårt första pass. Nya skor och inte helt van vid att ut och jogga gjorde att det blev lite "knöligt", men jag tyckte hon gjorde en bra insats och vi fullföljde 25 minuter jogging följt av start-träning och en hel del stretching. Så nu är vi igång. Imorgon väntar nya övningar och förhoppningsvis lite bättre väder och kanske lite sol både ute och i sinne...?
Nu blev det en ganska lång första semesterblogg. Nya rön följer i mrogon med insiktsfulla rapporter från de djupa skogarna.
Adios och puss i ljumsken!

///pace

12 grader och regn...det är ju klart...det är ju Midsommar!

2009-06-19T14:38:00.020+02:00

Ännu en gång var det ett tag sedan sist. Tiden flyger i vanlig ordning och efter Alinas bal har vi bland annat haft skolavslutning för Emmie, vilket var extra kul då sexorna var de som ansvarade för arrangemanget och man måste tillstå att de skötte det med bravur! Farmor och farfar var uppe dagen till ära och trängdes med övriga under paraplyerna på Flunsåsparken. Det blandades skönsång med sketcher och modevisning allt under sexornas kontroll.

Klass 6 på Lerlyckeskolan tar emor rosor från 0:orna. Emmie flinar i mitten...

En milstolpe passerades på Junicupen i Uddevalla, dvs Emmie spelade och bodde med laget på Agnesbergsskolan och vi befann oss på annan ort. Detta var tredje steget i hennes "utbildning" och det gick kanonbra!!! Vi var bara där för att titta på matcherna för att resterande tid "hänga" med Familjen Öjerskär i Fjällbacka med omnejd.

Bjurslätt hade två lag med i cupen och temat för lagen var "Frihet under Ansvar" och vad vi kunde förstå så skötte sig tjejerna exemplariskt mellan matcherna. Rent sportsligt gick det både bra och dåligt. Det ena laget gick vidare till A-slutspel, där man gick på pumpen mot Lysekil trots bra spel. Emmies lag hade ett par tuffa matcher i gruppspelet och gick vidare till B-slutspel, slog sig fram till Semi-final, där man tyvärr förlorade mot Önnered.

Det var extra surt eftersom man slog dom i gruppspelet, men sånt är livet i handboll. Ibland studsar det åt fel håll.

Direkt efteråt var det mesta pest och pina, bland annat på grund av en del skoskav, ömma tår och andra skavanker men kanske framför allt för att man gärna vill vinna (vilket vi får anse vara en god egenskap).

Från föräldrarhåll blev det god uppslutning och vi vandrade mellan planerna för att inte bara följa tjejernas matcher utan även resten av Bjurslätts matcher. På lördagen var det rätt dåligt väder med regnskurar och en hel del blåst. Inget mysigt alls! Söndagen och Måndagen var lite bättre dår det i alla fall var uppehåll och solen tittade fram emellanåt för att värma våra frusna själar.

Ett gäng glada och stöttande föräldrar på gräsplanerna i Uddevalla.

På fredagkvällen åkte vi (förutom Emmie) direkt upp till Fjällbacka, där vi checkade in på "Pensionat POHL" och nästan direkt gick och hämtade upp de förbeställda havskräftorna som skulle avnjutas på kvällen. Då vädret var rätt bedrövligt fick vi flytta in kräftskivan inomhus. En lärdom när det gäller kräftor: Ju mindre desto bättre (givetvis inom ramarna för vad som är lagligt...;-)).

Fru Pank drog vinstlotten och fick bo uppe i Örnnästet med en sagolik utsikt över Fjällbacka och dess omgivningar. När ni ser bilden ovan förstår ni vad vi menar...

Efter matcherna på lördagen fick vi en tur på havet och besökte Öjerskärs residens på Dyngö. Solen sken från klarblå himmel och vi blev bjudna på lite att dricka i solskenet. Mums!

Som gammal landkrabba kan man inte annat än att uppskatta de karga omgivningarna i den bohusländska skärgården. När solen strålar och man glider mellan skären inser man att man missat lite under sin uppväxt...

Till kvällen hamnade i utomhus med kräftor till förrätt och grillat kött till huvudrätt. Riktigt gott och så trevligt vi hade! Ett stort tack till Familen Öjeskär för sin generositet och trevliga bemötande! Det finns en stor risk att vi våldgästar er i sommar!

Veckan har annars rullat på i vanlig ordning med undantag av att vi var och såg U21 matchen mellan England och Spanien igår kväll. Lite kyligt, men kul att se morgondagens stjärnor och lite förvånande var väl att att England vann klart. Vi var där med ett gäng från jobbet, däribland fem Engelsmän, som jublade ordentligt när vinsten var ett faktum.

Skön som en vårdag...

2009-06-09T21:43:00.006+02:00

Så var det då dags för äntligen dags för bal... Här har jagats kläder och skor och då inte vilka skor som helst utan ett par som är lika höga som ett sju våningshus....en annan slår ju halvt ihjäl sig bara genom att titta på dem, men Alina har övat o övat för hon skall minsann kunna gå , dansa i dessa hela kvällen...

KL 15 var vi bokade hos Helena på Basement sax. Här våfflades, tupperades, lockades, nålades, dustades och sprejades det an mass... men snyggt värre blev det. Sen bar det hemåt för spackling utförd av mamsen...

Det var en mäkta stolt dam som trippade ner liiite vingligt ned för trapporna ngt stadigare på slät mark dock!!

Se och beskåda vår vackra töös!!

Kram på er från en stolt mamma :)

På väg hem

2009-06-09T20:42:00.002+02:00

Bon Giorno,

Sitter (som vanligt en del kanske säger) Yellow Room på Bromma och väntar på sista planet hem. Flög upp idag på förmiddagen och lyckades förena nytta med nöje då jag fick till en lunch med Pontus. Vad skönt det är när man väl får tummen ur för att umgås med nära vänner! En relativt kort lunch, men ändå mycket värt att bara få träff på varandra i den hektiska tid som gäller.
Pontus, vilken trevlig lunchrestaurant ni hade! Lugnt och tillbakalutat och synnerligen välsmakande. Riktigt trevligt!
Skulle träffa resten av sällskapet inför eftermiddagens övning vid klockan 13.15 på Nybrokajen för att "avnjuta" ett exekutivt leverantörsmöte på en Skärgårdsbåt under eftermiddagen/kvällen. Ett bra möte och dessutom trevligt. Synd bara att fantastiska omgivningar konkurrerar om uppmärksamheten. Det ligger en och annan fascinerande fin strandnära boning längs resrutten från Nybrokajen ut till Sandhamn....
Väl ute på Sandhamn var det officiella mötet över och vi tog plats i baren för en stuilla drink innan det var dags för att sätta sig till bords. Förrätt bestående av sill och västerbottenpaj tillsammans med en snaps och en öl. Hhmmm, röätt trevligt! Detta ackopanjerades av skönsång i form av svenska snapsvisor...måste låta rätt knepigt i amerikanska leverantörers öron...
Tyvärr...eller?...fick jag avvika lite i förtid för att ta en taxi till Bromma från Värmdö. I morgon är det en stor dag för Emmie, som slutar på Lerlyckeskolan.
För Alinas del är det bal ikväll och ryktet säger att hon var skön som en vårdag när hon blev skjutsad till skolan, där balen skulle gå av stapeln. Hoppas att allt går bra gumman!
Nu får jag rusa! Dags för boarding!

Arrivederci!

Fortsättning

2009-06-06T17:17:00.014+02:00

Hej igen, flaggan fladdrar som sagt i vinden och den korta resumen sedan "näst sist" är bland annat dansavslutning i Flunsåsparken och som extra bonus en uppvisning på Lisebergs stora scen när det var Kulturskolans dag på Liseberg. Både Alina och Emmie gjorde kanonuppträdanden, även om Alina kanske inte helt håller med om det..-;-)

Annars har tillvaron präglats av högt tempo på jobbet och de lediga stunderna har vi lagt i trädgården- För Catarinas del kommer det in en strid ström av beställningar till pacee, vilket är riktigt kul, men samtidigt kan det ibland vara svårt att få tiden att räcka till....men det är ju angenäma problem!
Förra helgen var farmor och Farfar på besök för att se uppvisningen på Liseberg och dessutom hjälpte de till att gå loss på den oändliga mängd mossa som vi har i gräsmattan. Förhoppningsvis kommer detta att innebära lite lättare gräsklippning (tidigare har klipparen liksom försvunnit ner i mossan). För den oinvigde kan nämnas att när man river mossa skapas det en oändlig volym mossa och det är en märklig känsla när man vadar i knähöga mängder---fluffelifluff!

Den kommande vecka stundar avslutningar. Emmie gör sin sista avslutning på Lerlyckeskolan och det har föregåtts av omfattande förberedelser. I enlighet med traditionen på skolan så är det sexorna som håller i avslutningen, så de känner ett litet ansvar på sina axlar...Dessutom sitter ju storasyster inne med alla rätta svar...lite jobbigt!

Alina brottas med slutbetygrn för nian och ska man tro på indikationerna från hennes lärare, kommer det att gå alldelles förträffligt. Hon har verkligen kört hårt den sista perioden och sätter en viss stolthet i att lämna nian med flaggan i topp. Riktigt kul att vara förälder när det är på det viset!

Avslutingsvis blir man något deprimerad! Att förlora mot danskarna tack vare en missad straff och ett träben är något enerverande! Hoppas att man återhämtar sig tills näsat gång vi syns i etern!

Ciao!

tro det eller ej, men jag har hittat tillbaka till bloggen...

2009-06-06T15:49:00.004+02:00

Nationaldag...vad gör man med sitt liv då? Tyvärr är det inte total ledighet som är temat eftersom Catarina jobbar idag. :-(. Dessutom har Emmies handbollslag härjat runt på stan för att dela ut reklam till shoppinglystna Göteborgare. Hon kom precis hem och det verkade som att det gått som en dans (=det var en glad tjej som kom hem).

Nu tillbaka till nationaldagssituationen. Med en till hälften uppstyrd dagordning och med ett behov av att anskaffa ny dammsugare i kombination med att Mediamarkt hade en rätt ok drive på en dammsugare av tysk kvalität hasade vi oss upp i ottan denna morgon. I vårt fall är ottan detsamma som klockan åtta en helgdag. Catarina började i och för sig inte förrän tolv, men Mediamarkt hade tidsbestämt dammsugarerbjudandet till mellan 09.00 och 10.00...eller så långt lagret räcker...

Sagt och gjort, upp som en speleman, in i duschen och iväg som skållade troll för att kliva in på MM en kvart efter nio. När vi kom dit så var det ett tiotal paket kvar och man förstår att folk var intresserade när de sänkt priset med ca 70%...en rätt schysst deal som passar en smålänning...

Lika snabbt tillbaka hem för frukost. Emmie blev hämtad strax efter tio och tiden fram tills jag körde in Catarina till jobbet spenderades med att fylla bilen med tomglas, kartonger och PET-flaskor... "en masse". Avlämning på Avenyn, tillbaka till det goda Hisingslandet, inlösen av PET-flaskor, dumpning av tomglas och kartonger. Hem för att hämta Alina som vill titta på ny mobil. Ytterligare packning av mer glas, kartonger och PET-flaskor. Efter inlösen och dump av lasten drog vi till NetOnNet för att inspektera eventuell mobil. vad inser man på plats? Ingen möjlighet att känna och trycka på den mobil man är intresserad av...nitlott! Å andra sidan inte så förvånande att man inte kan göra det på en lagershop. Snabbt beslut och vidare till Mediamarkt för andra gången idag...pusst! In...schwisch...schwisch...och "nej tyvärr vi har inte de modellerna hemma" Nitlott igen!

Vi tröttnar och drar oss hem till hemmets lugna vrå för en fika och en runda Backgammon. När vi väl kommer hem tittar solen fram och även om det inte är någon värme i luften får vi lite sol på näsan till kaffe och Gammon. Mums!

Med tempot i kroppen kände jag att det var läge för att påbörja tuktning av häcken...ja inte ut och fettförbränna utan för att ta fram häcksaxen för att frisera häcken...ja jag tror ni vet vad jag menar...

Med trädgårdsmunderingen vid knäna slog det mig:

"Vad håller jag på med? Jag har en och en halv timma innan jag ska hämta Catarina, det är den Svenska Nationaldagen, flaggan fladdrar i vinden och jag tänkte klippa häcken...Fel beslut! Det kändes bättre att ta fram datorn, slå sig ner på altanen och hitta tillbaka till bloggen. Så nu sitter jag här i växlande molnighet och filosoferar.

Det har hänt en hel del sedan sist...vänta! Nu ringer telefonen...

Nej men ser man på. Nu blir det ett kort avbrott för Erlandssons limosinservice måste rycka ut. Catarina slutade tydligen inte klockan fem idag utan fyra...alltid bra med positiva överraskningar!!! Jag återkommer med mer smaskigheter lite senare. Ciao!

Schysst avslutning på kort vecka

2009-05-20T22:11:00.002+02:00

Det må vara att veckan varit något hektisk, men den har varit kort! Nice! Avslutade med att spela en runda golf med en amerikansk leverantör. Ett käckt sätt att förena nytt med nöje och dessutom mycket uppskattat. För egen del var det första gången jag höll i klubborna denna säsongen, så man blandade en del goda ansatser med fullständiga skitslag. Det viktigaste var dock att det var trevligt. Ansatsen var arton hål, men regnet kom efter nio, så vi satte oss i klubbhuset istället.
I helgen var tjejerna hos Gudmoster med familj i Stockholm och det var två stolta och glada tjejer som vi hämtade på Landvetter i Söndags eftermiddag. Thairestaurant, shopping, Gröna Lund och Drottningholms slott var några av aktiviteterna som avhandlades. Gudmoster hade verkligen legat i vad gäller planering och förberedelse och tjejerna tyckte det var toppen. Än en gång: tack så mycket, Camilla (...och Peter)!!!
Till nästa gång:

Puss på er!

En kort blänkare

2009-05-12T09:11:00.002+02:00

Hej världen! Fick en kort stund i Malmö Aviations lounge på Landvetter och tänkte "skriva av mig lite". Heldag med en hel drös med leverantörer i Kista fyller dagen till sena kvällen och det blir till att stanna över på hotell för att ha nya möten hela dagen i morgon...sicket ekorrhjul! Ibland undrar man hur firman skulle placera sig om det fa´nns VM i möten...? Antingen i topp eftersom jag har svårt att se hur man skulle kunna genomföra fler möten eller i botten...för hur effektiva är vi om vi inte kan arbeta eller besluta saker och ting utan att sitta timtal i möten...
Helt klart en filosofisk övning. Kan bara kallt konstatera att man fastnat i mötesvolten och det är lite trixigt att ändra på existerande kultur.
Alina gav sig iväg ppå hajk idag. Två dagar i naturen blir en intressant(?) övning för ett gäng ungar som sällan rör sig i den miljön. Med väskor packade och matsäck med sig gav hon sig iväg med ett skeptiskt uttryck...hoppas att hon inte vaknar med rimfrost i håret...
Till helgen far ungarna till Gudmoster och som de ser fram emot det! Flyget till Bromma och en helhelg med fam Carlberger blir en höjdare!! Vi återjkommer med mer info. Nu måste jag rusa igenom säkerhetskontrollen!

Ciao!

NEWSFLASH!!!!

2009-05-07T20:02:00.003+02:00

Klanen Bergström har nu fått tillökning. Kusin Hanna har fått en liten tjej på 3.5kg och 54cm lång. Rapporten avslöjar atrt allt gick bra. Alla som fött barn vet ju att det inte är någon nöjestripp att klämma ut en klump på flera kilo...
Stort grattis önskar Fam pace.
Annars har tjejerna haft dansavslutning på Flunsan och det blev succé som vanligt!
Själv missade jag det hela eftersom jag var i Kista idag oxå. Sorry tjejer!
I morgon beger vi oss ner till Småland för att fira farfars 70 årsdag, Theos tvåårsdag och Farbror Pelles 37-årsdag. Det blir kalas i kubik!
Vem vet. Vi kanske kommer med saftiga avslöjanden under helgen.
Puss!

Uppe i ottan...

2009-04-27T10:02:00.004+02:00

Hej hallå världen! Efter en underbar helg sitter man nu i Yellow Room på Bromma. Klockan är 10.04 och jag är på väg tillbaka till Götet...Jo, det stämmer. Jag flög upp i dag på morgonen. Lyft kl 06.40, på kontoret i Kista kl 08.00, knappt två timmars möte innan man flaxar tillbaka. Yippey. Som tur var (?) blev det ett givande möte, så när det kommer till kritan, var det nog värt det i alla fall.
Helgen var förträfflig. I lördags skulle Bjurslätts F-96:or ha städdag i Krabbeliderna och jag var bortlovad till att hjälpa till med grillning o dyl. Fam Öijerskär erbjöd sig att stå för Base Camp och där landade man in vid 11 i strålande solsken. Catarina var med till en början, men fick lämna oss för jobbet efter en stund. Själv blev jag sittande i soltstolen med gott kaffe, grillkorv och senmare även en och annan kall pilsner...inte alls dumt! Ja, pilsners kom fram när städdagen var över och det föll sig inte bättre än att när Catarina kom tillbaka efter jobbet bestämde vi att vi stannade på en bit mat likaså. För min egen del var det riktigt trevligt, men Catarina led av äcklig huvudvärk och fick dra sig undan ett tag. (Jag fick en fantastisk ansiktsmassage. TACK! Lotta. Tyvärr fick den inte bort huvudvärken utan jag fick tyvärr avvika helt från detta trevliga samkväm//C)
Alina var på Liseberg med några kompisar och åkte alla attraktioner som var något att ha (inklusive Hanghai). Detta verkade ha tagit hårt på kroppen, då hon sov fram till ett på söndagen. Sicken sjusovare! Catarinas huvudvärk höll i sig även under söndagen och medan hon kurerade sig, klippte jag de sista fruktträden och fixade lite annat i trädgården. Tyvärr var det inte det bästa vädret, men det var ändå en befrielse att få frisk luft och fågelkvitter.
Nu stundar boarding och väl tillbaka i Göteborg blir det en träff på Västsvenska Handelskammaren med en taktik- och strategigrupp jag ingår i. Det är alltid nyttigt astt få lite externa influenser och andras intryck. Diskussionen idag blir hur man jobbar med strategiskt inköp.
Sänder även en speciell tanke till Catarina, som ligger hemma med huvudvärk idag oxå...:-(. Puss!

///Patric

Påsk

2009-04-12T20:48:00.007+02:00

Det var ett tag sedan sit. Det är Påskdagen och familjen har landat ner i soffan framför dumburken. Helgen har hittils varit så där lagom. I Fredags tog vi det riktigt lugnt förutom att vi inhandlade det som skulle behövas till Påskmiddagen.
Familjerna Öijerskär och Wehlander var inbjudna till att fira Påsk. Det var samling vid pumpen klockan fyra och vi fick en fantastisk stund i solen med svala drycker och trevligt umgänge. Alina hade förberett en ordentlig ägg-jakt för barnen, vilket sysselsatte dom kors och tvärs genom trädgården. Till sist hade de allíhop fått varsitt påskägg, som de omedelbums började gräva i....
Vi hade en fantastisk trevlig kväll med kulinariska höjdpunkter som Parmakyckling och Creme Brullé.

På begäran kommer här receptet på Parmakyckling. Riktigt mumsigt!
Ingredienser (4p):
4 kycklingfiléer
Torkad oregano, salt, peppar
Olivolja till stekning
4 skivor rökt parmaskinka
2 dl vispgrädde
2 msk balsamvinäger
1 msk koncentrerad kycklingfond
2 msk Madeira
2 klyftor vitlök
Rotsakslåda:
600g småpotatis
2 morötter
1/2 fänkål
1 gul lök
klyftor från en vitlök
Färsk timjan
Salsa:
4 dl hallon, helst färska
2 msk hackad rödlök
2 msk balsamvinäger
1 dl hasselnötter
1 krm salt

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala vitlök, skala och hacka rödlök. Rosta grovhackade hasselnötter i torr stekpanna. Rengör potatis och rotsaker
2. Krydda filéerna med salt, peppar och oregano. Hetta upp matfett i pannan och bryn fileerna hastigt.
3. Linda parmaskinka runt filéerna. Lägg i ugnssäker form.
4. Olja in en ugnssäker form. Skär rotsakerna i bitar och blanda med de hela vitlöksklyftorna. Salta och sätt i ugnen under 45 min.
5. Rör ihop grädde, balsamvinäger, fond, madeira. Tillsätt pressad vitlök. Häll det i formen. Sätt i ugnen i 15 minuter.
Salsa: Blanda ihop alla ingredienser.

Morgonen var, av förklariga anledningar något seg, men till slut kom vi ut på en promenad och njöt av det sköna vädret. Efter en kaffe hos Fam Ö gjorde vi ett ordentligt pass i trädgården. Gött!!! Det är märkligt vad lite hederligt kroppsarbete kan göra för kropp och själ!!!

Kalas helg!

2009-04-07T12:37:00.005+02:00

Äntligen lite sol på näsan! Är det inte märkligt hur några solstrålar kan få humöret att gå i spinn. Det räcker med att den stora gulingen visar sig från en bättre sida och att termometern går över tio grader, så känns det som om man fått världens "shot" med piggelin-medel. Den sega mörker-koman är som bortblåst och istället spritter kroppen av vårkänslor och benen fylls med spring. Efter vårens förkylningsomgång kom vi till slut ut på en stapplande promenad och det är fascinerande att se hur resten av den svenska befolkningen kryper fram ur sina hålor, börjar riva i sina trädgårdar, byta till sommardäck och putsa sina bilar skinande blanka. Grannskapet vaknar verkligen till liv!

Nu har vi en femtonåring i familjen! Alina blev stor i Fredags och väcktes med sjönsång och presenter. I helgfen kom sedan släkten på kalas, där vi för ovanlighets skull bjöd på soppa. Ja inte till våra kräsna barn. De fick fläskfilé, potatisklyftor och Bea-sås, vilket föll i god jord. De vuxna fick en fisksoppa med Grape- och Avocadosalsa och till det nybakt bröd och en fruktig Riesling. Nu är man lite part i målet, men det blev riktigt gott. Mycket och gott. Ja, till och med så gott att vi ätit soppan både i Söndags och i går...

Igår hade dessutom Alina tjejmiddag till sin egenära. Hon och hennes kompisar sätter vissa krav på matsedel och kock...Själv äter Alina minimalt med grönsaker medan hon har två kompisar som är vegeterianer. Dessutom tål en av dom inte fisk...Ni kan ju tänka er hur diskussionen gick kring vad hon skulle bjuda på...Vi diskuterade att köra färsk pasta med lite olika såser till, men något fick Alina att skippa det alternativet. Hhhmm, men pizza då? Jo det kan ju bli bra. Egen pizza, där var och en får vara med och völja fyllning och så avsätter man en del av pizzan till vegeterianerna...kanon...tills. Just det! Det visade sig att en tjej var allergisk mot tomater, så hela pizzakonceptet föll...Tillbaka på ruta noll.

Till slut fick vi till det. Det blev Thai-stukad meny. En vegetarisk gryta med fänkål, lök, paprika, morötter, broccoli kokosmjölk och röd curry. En wokad kyckling med cashewnötter och som kmplement wokad färsk sparris med cashewnötter. (Denuppmärksamme läsaren inser att vi är lite av cashew-addicts i familjen). Givtvis avslutades med en kaloribomb till chokladkaka som dessert.

Mot alla odds gick vi med på att hålla oss ur sikte under tjemiddagen, så medan Emmie var på handbollsträningen tog föräldrarna sina träningsbagar och svettades i gymet i någon timme varefter vi åkte hem till Wehlanders för fika och umgånge. När vi väl kom hem vid tiosnåret höll tjerna på med Singstar och sjönsång skönsång genom hela huset. Det verkade som att de hade haft det kul och va vi kunde förstå av sviterna, så hade de skött sig utomordentligt.

Man har mått bättre...

2009-03-30T14:58:00.005+02:00

Med risk för att bli självömkande och sedd som allmännt klen kan jag bara konstatera att förkylningen fått mig på fall. Idag håller jag mig på hemmafronten och "njuter" av diverse cocktails baserade på Panodil, Bromhexin och Ibumetin...(ses detta som produktplacering??? kan man tjäna sig en hacka..?) samtidigt som jag tidvis besöker min mailbox och håller jobbet stången.

Var nere på Vårdcentralen och hamnade givetvis hos en känd pajas med ett efternamn som börjar på "P". Jag misstänker att det var mer tur än skicklighet som gjorde att jag fick en schysst hantering. Tro det eller ej men han påbjöd till och med "sänka". Som tur var är det inget annat än en gammal hederlig förkylning som slagit till.

Annars råder ett stilla lugn i hemmet, vilket är rätt bra för både kropp och själ. Inte en massa stök och bröt.

Emmie har dragit igång en ny blogg (se ute till höger), där hon välkomnar våren med jättefina bilder. Här får ni ett smakprov.

När man med längtan i blicken tittar ut och ser hur våren invaderar, bubblar det en kompott av olika känslor. Å ena sidan får man energi av ljuset som nalkas, men å andra sidan står frustrationen och knackar på eftersom man vet hur svårt det blir att få tiden att räcka till. Samtidigt följer man väderleksprognosen, som ser fram emot soliga dagar i veckan som kommer. Antagligen kommer det att explodera med grönt och skönt! Då handlar det om att ta till sig det goda, njuta av stunden och inte låta frustration och överambition ta överhanden...och det är ju lätt att göra, inte sant?

Till helgen väntar nytt kalas. Denna gången för Alina som blir 15 år på fredag. Hennes största fråga just nu verkar vara: "Vad ska jag önska mig?"

Intressant, eller hur? Antagligen har man skämt bort de små liven eftersom det inte finns något kvar att önska sig...Skrapar man på ytan så finns det ju där: Presentkort på kläder i alla möjliga och omöjliga butiker. Sedan kan det ju vara så att hon är en nöjd tjej i allmänhet som inte kräver så mycket för att vara nöjd...eller?..Njae, jag vet inte...

I fredags råkade hon emellertid ut för tråkigheter. På vägern hem från en tjejträff tappade hon sannolikt sin mobil. Där hade hon hela sin musiksamling och en fullmatad kontaktbok, så det kom en och annan krokodiltår när det uppenbarades att den sannolikt inte kommer tillbaka.

Nu tryter orken och mer energi måste till! Köket hägrar! Au revoir!

///P

Mon dieu...jé sui ici...stämmer det?

2009-03-27T11:39:00.003+01:00

Herre min skapare. Jag har landat!
Sitter nu vid gaten och väntar på sista biten hem. Mår inte så himla bra, m mn ska vara helt ärlig. Sitter nog här och tycker synd om mig, så där lite till lags. Det är segt när förkylningarna inte ger med sig.
Laddar dessutom för ett telefon-möte kring den intressanta finansiella situationen på telekommarknaden. Ska klämmas in mellan 12 och strax innan 1. Blir tight.
Man lär väl bli känd som den kraxande fransosen hädanefter. Mon dieu!
Ska bli skönt och landa in i hemmets lugna vrå.
Nu måste jag fixa till tekniken så att man kan ta del av dagens multimediala händelse.
Bonjour et Au revoir!

Monsieur P

och så gick et åt h-e

2009-03-27T02:19:00.004+01:00

Jaha, nu sitter man här med datorn i knät, svettpärlor i pannan och har precis missat planet från New York till Paris...med fejm minuter!!!!! Är jag glad, eller...????
Och så satt det en grodätande slemtorsk i disken som gjorde ombokningar och hela hans vitlöksdoftandeattityd andades "ah, Monsieur, hur kan ni vara så korkad att ni missar planet..?" Att det skulle bero på Air France eller deras partners var helt ovidkommande och direkt felaktigt. Man blir ju bara förbannad!
Med ett leende på läpparna försökte jag mig på att de kanske kunde uppgradera mig som plåster på såren...och hur kunde man komma på en så urbota dumk idé??!! Jag ska ju vara stolt över att få åka med det franska nationialbolaget! Det räcker gott och väl. Var glad att du kommer hem överhuvudtagen!!!
Jag menar, hur funkar de stackars cellerna? Det är ju helt ofattbart och nu skriver jag med kraft i tangenttryckningarna för är så s-t-ns f-bannad. nNu fattas det bara att jag hamnar mellan två mastodontfransoser som luktar illa. Yippey!
I vilket fall som helst blev det inte riktigt så illa som jag befarade. Mitt alternativa flyg går två timmar senare och jag landar i Göteborg tre timmar senare än vad det var tänkt. Jag tror jag överlever det..;-). Och då är det fredag!
Men jag kommer aldrig att åka med Air France igen. Det är en sak som är helt säker!
Puss och Sov gott!!!
///Patric

...FÖRSENING!!!!!....

2009-03-26T21:41:00.005+01:00

Man blir så trött , så trött, så trött...man har tre flyg framför sig innan man är hemma och det börjar med en kraftig försening. Hr j-a kul är det????

Skulle lyft klockan 16, men som ni ser på bilden är planen nu att vi taxar ut 17.30, men -hör på den här- vi lyfter inte förrän 19.11...och när tror ni att det är boarding på JFK i New York...kl 19.25. Och det är läget just nu!!!!

Nu ska man inte måla f-n på väggen utan se positivt på det hela.

Idag hade jag ett antal telefonmöten som jag fick lösa på gammlt hederligt sätt. Dvs använda hotellets telefon. Dessutom fick jag lite tid till att besöka en sk "Mall" i närheten av hotellet. Vem vet, man kanske fick med sig något hem..? Checkade ut vid ett-tiden och "cruisade" runt i Burlington fram till tre, då jag lämnade hyrbilen och checkade in. Burlington är intenågon storstad direkt. Till höger ser ni den centrala gågatan som ju fullkomligt kryllar av folk...

För den glassintresserade kan nämnas att de berömda Ben & Jerry kommer just från Burlington och givetvis gjorde jag ett "pitstop" med en välsmakande strut...Mums!

När jag ändå står här och inte har något annat att göra , kan jag ju berätta en kul liten episod som hände när jag gled in med min vita "Explorer" och skulle parkera i P-huset vid hotellet. Väl igenom bommen hamnar jag bakom en Lincoln med blaffig röd text på bakluckan och på sidorna. Den glider väldigt långsat genom P-huset och jag hamnar ganska tätt på honom innan jag förstår hur långsamt han kör. Plötsligt tvärnitar han och jag rattar ut till vänster för att inte ställa till det. Blir stående några sekunder innan han glider vidare och jag svänger upp en våning, parkerar bilen och börjar plocka ihop mina saker. Då kommer denna grå demon glidande upp mot mig, parkerar mitt i gången strax nedanför mig och kliver ut. Jag tror ni kan föreställa er. Mörka glasögon, hatt svart midjekort jacka och...en stjärna på bröstet. Vad är nu det här?, tänker jag. Han glider fram till mig där jag fortfarande sitter i förarsätet, tar av sig glasögonen och dräper mig med:

"Sir, you are not in New York, you are in Burlington. And we drive slowly and carefully in Burlington!".

Vad svarar man på det?

" Oh sorry. That was not my intention to be careless. I am so sorry for that"

"Did you try to pass me down there?"

"No, of course not"

"If you would have, I would have had to take you in! I hope you understand that! You are lucky today..."

"Ok sorry for that. Won't happen again."

"I hope so"

Så vände han sig om och gick tillbaka till sin pimpade bil. Nu visade det sig att det inte var den riktig polisen. Han var från ett säkerhetsföretag, en fullständig Kalle Anka Konstapel...Det är bara i det stora landet i väst sådant händer!!

Jag återkommer!

///P

Bamyl gör susen...nästan

2009-03-26T11:28:00.007+01:00

En stor och stark karl klarar sig mot det mesat. Även mot Bamyl, som vissa i familjen har svårt för......men man är ju inte på topp precis. Gårdagen blev extremt hektisk trots att man satt inlåst i ett konferensrum med våren pockande på utsidan. 10-12 grader och en strålande blå himmel mötte oss efter avslutad gärning.

I vanlig ordning blev det gemensam middag på kvällen. Riktigt trevligt och med fantastiska viner (som alltid när kollegan Lindberg är med).

Väl tillbaka till hotellet blev det ytterligare jobb och man kröp inte ner under täcket förrän runt midnatt. Inte helt förvånande, vaknade jag klockan halv sex, pigg som en lärka men lät som en kråka..:-)

Idag står inget direkt på agendan förutom telefonmöte vid lunchtid och jag flyger ut från Burlington i em vid 16-tiden.

See you all in cyberspace!

///P

Over here and there and a little everywhere...

2009-03-25T12:15:00.006+01:00

Jodå, visst har hustrut smittat mig...;-). Sitter nu i soluppgången på Hilton Hotel i Burkington, Vermont med ont i halsen och lätt feber. Resan hit har dock gått över förväntan och med några Panodil i kroppen klarar man det mesta...

Idag väntar ett sk executive buasiness review med efterföljande middag i kväll. I morgon eftermiddag far jag hem via New York och Paris för att landa i Götet vid lunchtid.

Till höger ser ni min bedårande utsikt genom skitigt hotellfönster. Exotiskt, inte sant?

Man blir förbluffad emellanåt vad man kan hitta på internet. Växjö simhall i all sin prakt på förra inlägget. Man blir ju sentimental så att tårarna rinner...Men Catarinas iaktagelse var helt riktig. Det var riktigt kul att träda ner i det blöta elementet igen med Möösen och Pubbe. Att det var si sådär 22 år sedan vi spenderade oändligt antal timmar i bassängen glömmer man lätt vid sådana tillfällen. Det var liksom igår...eller kanske inte riktigt... Om vi glömmer det där med att mjölksyran mättade våra välbyggda kroppar redan efter 1000m, så kanske det kan stämma..;-)

Hoppas på ytterligare internetkontakt under dagen, så att jag kan ge fler flashar från verkligheten ute i den stora vida världen...

Puss!

///Patric

Tonåring

2009-03-24T10:07:00.008+01:00

Här kommer en liten uppdatering sen sist... Tisdag 17/3 Emmie är nu officiellt TONÅRING!

Dagen började med skönsång, frukost och presenter på sängen. Det man förväntar sig när man kommer in, skulle ju då vara att Emmie borde börja röra sig och vara lite intresserad av vad som ev kan finnas i paketen...nähä POFF så slog tonårings tröttheten till DIREKT...orkar inte vill sova mer...okej sov vidare och du kan glömma paketen....

Jaja, är det inte den ena tonåringen så är det väl den andra som man nu får ha att göra med:)

I slutet av dagen hade vi ialla fall en nöjd 13-åring som fått många gratulationer mm...

Vi har haft besök av Mackan o Pontus med familjer:)

Grabbarna hade stämt träff i sitt forna element "simhallen",

dock inte den fantastiska simhallen i gudarnas hemvist... utan valahalla i götelaborg.

Vad jag kunde uttyda var detta en höjdare...

Senare på em lagade dom en god middag.

Helena, Stina och lilla Ingrid anslöt framåt 18 tiden. God mat och jätte trevligt sällskap är ett av livets höjd punkter!!!

Jag har hunnit vara krasslig (fortfarade är) och troligtvis smittat min man...som dessutom idag ändå har gett sig av på snabb visit till Usa för att vara tillbaka redan på fre lunch...

Jag hoppas att resan går bra Patric och att du inte mår allt för dåligt.

Tjingeling!!

// C

Fy f-n vad tråkigt det kan vara ibland!

2009-03-12T18:30:00.003+01:00

Från i torsdags:
Snöoväder i Göteborg och var befinner man sig? I Tjockhult! Det hade inte varit något problem i sig om det inte var för det faktum att planet man ska åka hem med blev kvar i Göteborg!!!! Yippey!

Sitter nu i Yellow Room på Bromma och känner frustrationen flöda över. I morgon kväll är det kalas för Emmie och det finns tusen saker att göra innan dess.

Och nu är vi hastigt och lustigt på Söndagen. Kalaset gick riktigt bra med totalt 17 glada kalasdeltagare och ett födelsedagsbarn som plötsligt blivit officiell tonåring...(ja på tisdag i alla fall). För er som känner Emmie, vet ni att hon ser sig som en tonåring redan..;-)
Klockan är nu kvart i nio på morgonen och vi har precis avnjutit en god frukost ihop med Farmor och Farfar, som kom redan i fredags eftermiddag.
Strax bär det av till Angereds Sporthall för handbollsmatch mot Wasaiterna. Heja Bjurslätt!!!! Hur det gick och vad som hände kanske vi nkommer tillbaka till under dagen!
Au Revoir och puss på er!

/pace

Peter Gabriel står sig!

2009-03-07T19:37:00.004+01:00

Brassar för närvarande käk som ska intagas ihop med andra chansen och har satt på lite god gammal musik. Just nu dundrar Salisbury Hill med Peter Gabriel. Riktigt bra! Man kan inte undvika att få en del flash backs från svunna tider. Nästa låt blir I Go Swimming och det blir rena bildspelet på näthinnan. Otaliga simtävlingar i fuktiga simhallar med oförglömliga finalpass där denna låt spelades som ingångsmusik till olika finaler. Smått fantastiska minnen.

Det blir bakad potatis med bacon, lök och creme fraiche som vi sväljer ner med en flaska rött.

Veckan blev precis så hektisk som man kunde tänka sig. Dessutom blev Italienresan ett exempel på hur allt som kan strula strular men att det ändå löser sig i slutändan.

Kom ut till Landvetter i torsdags kväll ca en timme innan planet skulle lyfta mot Munchen. Detta är riktigt gott om tid eftersom jag reste "lätt" och inte checkade in något bagage. Normalt sett tar det en minut att checka in med automaterna, men inte denna gången. Ställde mig i kön till en av automaterna och fick höra från en bredvid att maskinen slutat fungera. Vänder mig mot nästa maskin och ser att även den slutat funka. Killen framför säger att det ska komma någon och fixa till det...jo tjena. Den har man inte hört förut...Efter tio minuters väntan kommer en representatnt från SAS (förvånad att det var SAS???). De som ska checka in bagage, ställer sig in incheckningskön till disken. Vi som inte skulle checka in något, skulle stå kvar och bli omhändertagna strax. Anledningen till att det var lite struligt just nu var att datorerna krånglade. Ja, det var till och med värre än så. Deras server hade lagt av. Dvs inga datorer fungerade för SAS på Landvetter och alla skulle checkas in manuellt. Det var bara att ställa sig i kön...Klockan var nu ca 25 minuter kvar till avgång och kön rörde sig överhuvudtaget inte.
Eftersom jag visste att jag hade ca 1,5 timme för bytet i Munchen fanns det fortfarande en teoretisk chans till att komma fram. Fem minuter till och fortfarande ingen rörelse...tar kontakt med en i personalen och kollar om man kan checka in vid gaten istället. Efter viss fundering var det ok, så jag rusade upp genom säkerhetskontrollen och kom till gaten strax innan normal avgångstid. Där blev jag sedan stående ytterligare 20-30 minuter och insåg att nu går klockan lite för fort. Mitt namn skrevs upp på en lista och vi fick kliva ombord. Efter en stund sittande på planet insåg jag att chansen är väldigt liten att jag hinner med flyget från Munchen, varför jag för en kort sekund tänkte att jag skulle kliva av och åka hem. Det fanns ju ingen ide att missa planet och sova över i Munchen för att sedan åka hem dagen efter.
Jag hann inte ens tänka tanken färdigt innan de stängde dörren och taxade ut...I vanlig ordning sov jag som en gris och när vi landade hade vi kört in en del av tiden och som tur var, var i Genoa avgången också den försenad, så jag kom fram. Landade vid 23,40, checkade in på hotellet strax efteråt, läste ett par rader och somnade sött.
På morgonen skulle jag ta den normala minibussen som hotellet kör till Ericssonkontoret, men vid avgångstid fanns där ingen. Skit också! Dessutom saknade jag Euro och taxibilar i Genoa tar normalt inte kreditkort. Mötet skulle börja om 45 minuter och här står jag utan transport...då dyker han änntligen upp -chauffören och undrar om jag skulle åka med? Det verkade som om bussen pajat, så det blev att åka Fiat Uno till kontoret. Det funkade det också. Hastar in på kontoret och hinner knappt hälsa på koollegorna innan jag får rusa till konferensrummet. Vad händer då? Med angivelsen "On second floor" tar jag långa klivet i förväg upp till andra våningen...utan att hitta konferensrummet. Vad är klockan? Flera minuter kvar...men var f-n är konferensrummet...ohhh dessa Italienare! Tillbaka till utgångsläget. Konferensrummet? Jo, på andra våningen. Detta huset? Nej, nej, nej, I det andra huset, så klart..?
Med andan i halsen glider jag in strax före utsatt tid. Pusst!
Efter detta mötet var det telefonmöte nästan direkt. Lunch? Just det, man behöver lite energi också...7 minuter kvar till telefonmötet startar. Jag hinner nog...hastar ner till personalrestauranten (400m nerför trappor, genom gångar, uppför trappor, nerför trappor...kollegor som vill hälsa. Tjena tjena. En pizza slice och en toast per favore. Plastpåse? Tackar, tackar! Uppför trappa, nerför trappa, genom gång och med höga knälyft uppför den låååååånga trappan. Pusst pusst! Var är telefonnumret? Skit! Nätet fungerar inte! Jo, nej, jo det funkar men ack vad långsamt det går! Vad är klockan? Just in time. Ringer in till telefonkonferensen...och gissa vad...I Kista har man inte ringt in ännu. Än mindre kopplat in sig på mötesrummet...pulsen i 160...med en fet pizzaslice i mungipan och svettpärlor i pannan...oooh vad härligt livet kan vara ibland!
Till slut kommer mötet igång. Intressant förvisso, men jag fick inte med mig någon servett. Usch vad kladdigt det blev! Tja ett A4-papper får duga i brist på annat. Kaffe? Nehe. Det blev inget med det. Fentom personer i ett konferensrum i Kista som pratar i mun på varandra...inte lätt att hänga med..."och då var vi klara...trevlig helg på er allihopa..." Blip! ...? Snacka om "Jösses-upplevelse"!
Klockan? Knack, Knack. Mr Erlandsson? Your transportation is ready in ten minutes. Ok?
Visst. Fine!
Packa ihop alla prylar. Arrivederci! See you next time! Ut till receptionen. Lämna tillbaka inpasseringskort och lunchkort. Bye bye! In med väskorna i bilen. En timma till avgång. Just in time.
Puh, nu är vi på banan. Bara tre flygningar innan maqn är hemma. Från Genoa till Rom, byte till Munchen, där jag byter till flyget mot Göteborg. Checkar in och sätter mig vid gaten och läser några sidor i min nyinköpta bok "Freakonomics". Besked att flyget till Rom är något försenat. Något? En kvart. Hhhmmm, viss varningsflagga!
Utan konkreta besked vet man att det blir mer än en kvarts försening. Inte bra! Har bara knappt 1,0h i Rom... Tiden går och inga besked kommer. Kollar till slut av tavlan...40 minuter försening. Jo tjena vad bra det går! Till slut släpps vi ombord och då hoppas man ju på viss effektivitet eftersom man är sena. Men det är "mañana" och dessutom har alla Italienare tagit med sig allt bagage in i kabinen, så de sista som kommer ombord har ingenstans att lägga sina väskor. Oj, oj, oj. Omstuvning och flytt hit och dit. Bråttom? Nej inmte jag, inte! Drygt en timme försenad kommer vi till slut iväg. Yippey!
En timmas flygtid till Rom, där jag till slut kommer av strax efter ordinarie avgångstid. Slänger ett getöga på tavlan över avgångar (mest för att få nekräftat att jag missat flighten till Munchen). Nämen? Ser man på. Sista utrop blinkar...Shit, det finns en teoretisk möjlighet! Tar det långa benet före i dubbelt tempo och slår mig mer eller mindre fram genom italiensk folkmassa...usch vad jobbigt. Hjärtat slår som en stånghammare och jag flämtar som självaste Gunde Svan. Som absolut sista passagerare kommer jag ombord med en svettig rännil under skjortan längs hela ryggraden. Det är väl nice?
Samlar ihop mig under 1,5 timmas flygning. Tiden blir knapp i Munchen, där jag normalt skulle haft 35 minuter. Som det såg ut nu, så "hängde jag löst". Ja, det blir väl en fredagkväll i Munchen...och man abbonerar på topplaceringen på listan över minst populära i familjen. Men vad gör man. "I gave it my best". När vi landar och jag kliver av planet, visar det sig att det står en specialtransport framme vid planet för oss som ska med Göteborgsplanet. Nej men vad nice! Skjuts hela vägen framn till planet. Kliver på planet och slår mig ner. Man får ha lite flyt ibland! Landade vid halv tio och med taxin väntande var jag hemma redan strax efter tio. När man ser tillbaka på det borde jag köpt en lott. Att med den inledningen och det strulet längs med hela vägen fått till allt till slut är smått osannolikt.
Nu har vi avslutat den bakade potatisen och "avnjutit" andra chansen för att ta oss an det nyinköpta "Wii Fit", vilket verkar vara en rätt trevlig övning. Vi återkommer med mer utförligare beskrivningar senare...
For now: God natt och sov sött!

Söndag kväll och endast tomten är vaken..?

2009-03-01T22:53:00.004+01:00

God kväll gott folk. Sitter här vid min dator och har precis gjort färdigt förberedelserna inför mitt sk "Stugförhör" med chefen i Kista i morgon förmiddag. Skulle hunnit med månadsrapporten också, men nu tryter orken och det är bättre att blogga av sig några minuter för att sedan knoppa in och få sin skönhetssömn.
I helgen kom vi äntligen ut i trädgården. Fick köpt 100 kg trädgårdskalk för att bearbeta mossan i gräsmattan (Ing-Britt: Behöver du mer mossa, så kan du komma hit. Vi har så det räcker till hela Västra Götaland..;-). Efter en del meck fick jag spridit ut det, så nästan hela gräsbeståndet har blivit bearbetat. Idag har jag dessutom hunnit med att klippa ett och ett halvt äppelträd och så tidig har jag nog aldrig varit. Känns skönt! Eftermiddagen avnjöts i Lundbystrand, där Emmie spelade handbollsmatch. Sävehov stod för motståndet och det blev en nagelbitare som slutade 12-12. Tjejerna spelade riktigt bra. Speciellt första halvlek, då bollen gick som på ett snöre. Riktigt kul att se hur de utvecklas hela tiden.
Vecka som stundar blir tight. Kista i morgon över dagen, Kista med övernattning Tisdag till Onsdag. Mölndal under torsdagen för att åka till Italien Torsdag kväll. Leverantörsmöte i Genoa på fredag förmiddag och hem på eftermiddagen. Pusst! Lämnar Genoa vid tre-tiden och landar på Landvetter vid halv elva-snåret. Kul fredagkväll! Vem vet, det kanske kommer några instick under veckan som en exotisk rapport från ett konferensrum...
Tills dess: Håll i hatten och bliv vid ett gott humör!

Hittade du hit?

2009-02-26T11:02:00.002+01:00

Hej där Catrin,

här kommer en liten hälsning till dig om du nu hittar hit förstås.
Tack för att jag fått vara med och följa er på er resa. Vi syns o hörs!

Kram Catarina

Ett efterlängtat partytrick

2009-02-22T21:48:00.007+01:00

Hej alla glada,

Sitter här den sena Söndagkvällen och filosoferar över livet och dess väsentligheter när man tar del av "Velanders" ihärdiga kommentarer...jo Elisabeth. Här kommer den. Ät och tig! Nästa gång det blir party blir det allsång..?

//:
Textiler utav ylle, vackra flickor säjer "Kyllä"
man blir glad uti sitt nylle, man vill inte åka hem.
Landet man har kul i, äter kräftorna i juli,
man blir trött som gammal kuli, man vill gärna åka hem.
Äter man blinier, hos en tjej som ganska fri är,
blir det lätt till frierier, och se'n sitter man ju fast.
Där på bastulaven, genast ökar hon på kraven,
och då genast stiger saven med en väldig hast!

För den nordiska kvinnan, är den vackraste kvinnan,
det bevisar man lätt i hela Finlands inland.
Och den Finländska kvinnan, både efter och innan,
brukar vara den ,mest perfekta älskarinnan.
Men till helger som påsken, när dom simmar i kosken,
kan det vara lite si och så med erotiken, för dom ligger i diken,
runt den mångfinska viken,
och frågar mycket vänligt: "Ska' du ha min vän?"

Ja hon är ganska järv i särken polka,
när hon dansar Säkkijärven polka.
Hela landet skimrar ju av järvhet,
kalla det för kärvhet, gärna de' min vän!
://

Notera att denna klassiska finländska visa sjunges med fördel ett varv i lagom takt varefter man höjer takten och sjunger ett varv så fort att åtminstone hälften inte hänger med. Ju senare på kvällen man sjunger desto roligare..;-)

Nästa gång kommer kanske nya partytricks...

Tills dess: Puss på er!

Fredagsmys utan Emmie

2009-02-20T21:09:00.003+01:00

Bonjour,

Fredagkväll med en god whisky (Glenmorangie Quinta Ruban)...ja rent ut sagt fobannat god..! Emmie och Fanny förlustar sig på skoldisco med rock-tema medan resten av familjen avnjuter...(?) Let's Dance...

Man kan ju tycka att det borde vara tvärtom...tolvåriga tjejer ska titta på Let's Dance och Mamma och Pappa ska rocka loss...eller...hur var det nu?

En typisk ekorrvecka är över och den största behållningen var lunchen med Stålis (som alltid inspirerande Jonas!) och mötet påVästsvenska handelskammaren. Det är alltid spännande att träffa nya bekantskaper och i detta fallet rör det sig om en grupp med inköpschefer i Västsverige som träffas någon gång i månaden för att utbyta erfarenheter och bli inspirerande.

För Catarinas del är det spännande när pacee får beställningar från personer utan koppling till vänner eller bekanta. Ett tecken på att pacee's blog får ständiga besökare. (se länken till pacee silver ute till höger). Riktigt kul!

Puss!

Feststämning

2009-02-15T19:42:00.020+01:00

Bröllop är alltid bröllop! Sällan får man bättre anledning till ett riktigt bra partaj än just bröllop. Gårdagen var inget undantag. En smakfull, välbalanserad ceremoni i Lundby Gamla Kyrka med ett strålande vinterväder utanför bäddade för en trevlig fortsättning. Efter sedvanligt gratulerande på kyrktrappan inklusive risgrynskastande tog vi oss till kvällens festlokal, Stallet, på Lindholmen. Vi blev lite kalla om fötterna medan vi väntade, men Glöggen och Pepparkakorna tog hand om det värsta och vi blev lite till mans något varma innanför västen. När Brudparet anlände tog kvällens toastmaster Niklas till orda, drog lite förhållningsregler, och utbringade kvällens första (och långt ifrån sista) skål.
Inför bröllopet hade jag inte tänkt mig att hålla något tal (även om det alltid är kul att göra det). Denna gången kändes det som att det fanns de som stod närmare och kände brudparet bättre som kunde ta sig an det. Men å andra sidan känner jag mig själv och efter god mat och gott och dricka brukar behovet att säga något till brudparet dyka upp. Så för att vara på säkra sidan googlade jag lite snabbt strax innan vi gav oss iväg, för att ha något att spinna runt (om "feelingen" dök upp).
Efter ett kort snack med toastmaster Niklas innan middagen kändes det rätt att annonsera ett tal och jag började pussla ihop stommen under minglet. Döm av min förvåning när vi sätter oss till bords och kvinnan mitt över bordet var från Skottland...oops! Plötslig ändring av planen...talet måste sys ihop på engelska! Viss mental förberedelse och pang på rödbetan! Visst har man vana att hålla anföranden på engelska, men bröllopstal ligger en liten bit ifrån Telekomstrategier inom Ericsson...Med facit i hand gick rätt hyfsat och det uppskattades inte bara av de icke svensktalande gästerna...och det var rätt kul i slutändan!
Vi hade god uthållighet och var bland de senare gästerna att lämna lokalen något trötta i kroppen efter allt dansande och landade hemmavid runt halv tre på morgonkvisten.

Veckan som kommer lär bli tight. Måndag och Tisdag ska jag vara i Italien, Torsdag sannolikt i Kista och däremellan en övning på Västsvenska Handelskammaren ihop med andra inköpschefer i Västsverige. Det ska bli intressant att vidga sina vyer lite och ta del av andras problemställningar. Externa influenser är alltid nyttiga! Medan jag själv är i Italien ska Catarina och Emmie på information om Handbollsklass på Brunnsboskolan. Det blir spännande det också!
Sist och långt ifrån minst ska Alina till skolan imorgon. Vi håller tummarna för att orken räcker till och att hon får en kul dag med sina kompisar. Nu är det fyra veckor sedan hon var i skolan sist och det ligger en viss spänning i luften.
Till nästa gång: Puss på er!

Alina har ordet...igen xP

2009-02-14T22:23:00.008+01:00

Hej allihop!

Skulle bara tacka för de presenter som jag fått sedan sist! Jag blev jätteglad för blomman, boken (som döljer sig bakom poträttet av mig) och Espresso Cardet. :)

Sitter nu här efter andra delfinalen av melodifestivalen, som tur var gick Måns till final...i år igen! ;) Mamma och Pappa är på bröllop och ska precis ha ätit klart bröllopsmiddagen. Har man lite tur är dom förhoppningsvis inte lika trötta som förra söndagen...! xP

Verkar som att det blir skola för mig nu på måndag, första gången på en hel månad (känns lite konstigt när man tänker på det...). Ja, skoj ska det bli i alla fall!

Slutligen hoppas jag att alla har haft en jättebra Alla Hjärtans Dag <3

XOXO

Alina...och antagligen resten av familjen oxå :D

Pensionärsfest i Stocke

2009-02-13T22:24:00.010+01:00

En rapport frånde småländska skogarna. Världens bästa farmor fyllde sextifem år igår och vi firade med en stilla familjesammankomst. Alla barn och barnbarn var på plats och det serverades en smaskig tomatsoppa med brödkrutonger och riven parmesanost följt av fläskfilé i örtsås med ugnsrostade rotsaker och avslutades med en utomordentlig gräddtårta a'la Alina.
Vintern hade parkerat i Småland med någon decimeter snö och minusgrader. Det blev ingen skridskoåkning, men en del bus i snön...jo just det...inklusive snöboll innanför jackan...mums!
I vanlig ordning härjade kusinerna runt inklusive senaste tillskottet Theo -sicken charmknutte!
Kvällen avslutades med den kända leken "klapp-dubbeklapp-den som gör fel får en eldad vinkork i pannan"...

En hård vecka kommer att avslutas imorgon. Det började med maratonpartajet i lördags, fortsatte med jobbmiddag i måndags, resa till Växjö i onsdags, PRO-partaj i torsdags, hem igen idag och bröllop i morgon. När man tänker efter behöver vi nog en vit månad efter detta..:-). Vi återkommer med smaskiga avslöjanden från Fredriks och Mariannes bröllop...

/pace

Hej mitt vinterland!

2009-02-11T21:56:00.003+01:00

God kväll go'vänner! Mitt i sportlovet och vi anlände till Farmor och Farfar vid fem-tiden i eftermiddags. Som vanligt väntade smaskig middag. Idag med Alinas favorit - Currykyckling -Mums!
Här nere i de småländska skogarna råder mer vinter än på västkusten. Någon minusgrad och ett vitt täcke pryder nejden, vilket innebär vissa möjligheter till skridskoåkning i morgon. Med tanke på att barnen inte varit i bästa form under veckan känns det som om det gör susen med lite vinteraktiviteter.
Anledningen till vårt besök i världsmetropoloen är att Farmor numera är en fullfjädrad pensionär och det känns som en sak att fira. Det blir inga stora åthävor utan en mer familjär tillställning...kan ju vara skönt med tanke på förra helgens lite tyngre aktivitet och med thanche på stundande bröllop till helgen mellan blivande herr och fru Thanche.
Att bli pensionär triggar nog en hel del tankar kring livet och dess gänglighet. Under middagen hade vi en intressant diskussion kring vad man ska tänka på och vilka åtgärder man bör vidta för att undvika tråkigheter om någon i ens närhet skulle gå bort. Det slår en att det inte bara handlar om de äldre utan är något som alla borde fundera över. Vår tid på detta klot är ju, när allt kommer omkring, rätt begränsad.
Och nu rubbas cirklarna. Sitter framför TV'n och har precis fått höra tre läkare sjunga Bellmansk dryckesvisa i rutan. "Nu grönskar det..." av Bellman, men oj då! Nu får man dessutom mothugg. Det är ingen dryckesvisa, det är ju en sommarvisa klagar resten av familjen. Tja, i så fall hävdar jag att det borde vara en mer frekvent dryckesvisa! Något att ta med sig på nästa 12-timmars fest...?
Nu nöjer vi oss för ikväll och säger godnatt världen... wherever you are!

Puss i ljumsken!

...och Skalman han är tlött...

2009-02-08T15:07:00.009+01:00

Klockan är strax efter tre och den känns som bara barnet...

Gårdagen var en resa må man säga. Catarina inledde dagen på Kicks och servade halva landet som besökt Götet pga båtmässa och Melodifestival. Efter att ha lämnat catarina på jobbet styrde jag kosan mot Åvägen där jag skulle möta upp resten av gänget för dagens svensexa. Som alltid med svensexor var det ett tight schema med konståkningsskola med tjejer i 6-8 års åldern, pilsner, skivinspelning inklusive musikvideo, flamencokurs, pilsner, bowling, casino, pilsner...

Fredrik skötte sig med den ära och gjorde sig riktigt bra i rosa string...men det blir en upplevelse att se/höra resultatet av skivinspelningen. På lördag får vi se...

Hämtade Catarina vid 16, hastade hem för att hinna byta om och komma i form för samlingen hos Wehlanders kl 17.34.

Kvällen blev en orgie i skratt och märkliga påfund kryddat med mängder av god mat, gott och dricka och mängder av Jegermeister...Man borde vara mer rutinerad, men när klockan skenar och man är i goda vänners lag blir det lätt att man..äh! va f-n, man lever bara en gång!...

Ett jättestort tack till födelsedagstanten och värden för ett utomordentligt kalas. Det var kanon!

Innan vi kom hem hade vi passerat småtimmarna och närmat oss gryningen...

I vanlig ordning delar vi med oss av några höjdpunkter...medn givetvis var man tvungen att uppleva det på plats för att förstå det till fullo.

Till vänster ser ni Lottas present hängande runt halsen...design: pacee

Nu blir det till att ta igen sig en stund. Det tar på krafterna att blogga dagen efter..;-)

Mitt i stöket

2009-02-07T17:23:00.002+01:00

Hej världen!

En flash mitt i röran. Svensexa och 40-årsskiva...ojojoj hur hinner vi med? Det ska i alla fall bli riktigt skoj med ett partaj så mitt i februari! Måste springa till en stilla (?) förövning inför kvällens begivenhet. Rapport kommer under morgondagen!¨

///Patric och Catarina

Alina har ordet

2009-02-01T20:55:00.014+01:00

Jag vill bara tacka alla som tänkt på mig och skickat kommentarer!
Speciellt vill jag tacka för blommor, böcker, teckningar och pärlplattan. Allt var toppen och jag blev jätteglad!

Kramar,

Alina

Ordning på torpet

2009-01-30T22:34:00.002+01:00

Äntligen kan vi sätta p för sjukdomsföljetongen...tror vi...
Efter många om och men fick vi till slut träffa en erfaren barnläkare som faktiskt intresserade sig för Alinas fall.
I går eftermiddag tog vi oss till Barnmedicinmottagningen i Hisings-Backa och efter en timme hade vi fått det hela bekräftat. Alina har mycket riktigt haft en kraftig bakteriell infektion i blodet men som tur är har antibiotikan bitit som den skulle och när vilämnade Österrike var hennes infektionsvärden i princip på normal nivå. Dock spände denna barnläkare blicken i oss och gjorde klart att Alina inte fick gå till skolan under den närmaste veckan och att vi på Onsdag ska ha en ny kontakt för att följa upp henne innan vi bestämmer om och när hon är fit för skola eller fysisk aktivitet, I vilket fall som helst känns det skönt att ha en läkare som är intresserad och engagerad i att följa upp Alinas tillstånd.
Med tanke på vår upplevelse med Dr Träskalle på Östras infektionsavdelning, skickade jag ett mail till Dr Kopenec i Schwarzach. där jag bad honom på engelska bekräfta hur jag uppfattade situationen.
Idag fick vi svar från honom och hans svar stämde väldigt väl överens med vår egen och vår nya läkares uppfattning och inrådan.
Jag tror att jag ska börja fundera på hur man kan filtrera ut vettvillingar, terrorister, illgärningsmän och träskallar på ett effektivt sätt... Kanske man kan använda en kombination av mikrovågsteknik och scanning av hjärnan för att mäta densiteten...ju lägre densitet desto större träskalle? Vem vet, det kanske hägrar ett Nobelpris som tack för betydande bidrag för mänsklig utveckling..? Om inte annat kanske det motverkar att man får dessa inkompetena exemplar inskrivna vid läkarutbildningen...?

I går blev Emmie och hennes kompisar TV-stjärnor för en kort stund. De som beskådade Samsung-galan kunde se ett gäng flamsiga flickor som vinkade till TV-kamerorna så kraftigt att höjdhopparnas ribba dallrade...
Emmie, Fanny, Johannna, Olivia, Linda och Hanna hejade fram Gabrielle, den största stjärnan, som sprang sina sextio meter runt 8,67 sek...schwisch..det är fort för att vara 12 år! I vilket fall som helst tyckte tjejerna att det var en höjdarkväll på Scandinavium!

/pace

Lite goa bilder

2009-01-28T22:00:00.020+01:00

Här kommer ett litet axplock av sköna bilder från semstern. Vi har medvetet hållt oss vid trevliga bilder... Alla bilder har ju en egen historia, så även dessa. Men de historierna tar vi vid ett senare tillfälle. Alina vill även passa på att tacka så hemskt mycket för blommor, böcker och kommentarer. De värmde gott i själen! I morgon träffar vi en barnläkare och hoppas på en med huvet på skaft och inte en med det under armen..;-)

/pace

Home Sweet Home

2009-01-27T22:16:00.002+01:00

Och så var familjen samlad igen!
I morse vid 08.30 lämnade vi Wurtsburg och 19.25 anlände vi på Björlis. Resan flöt på fantastiskt bra med en pace på 140 knyck i princip hela vägen-
I morgon börjar ett nytt kapitel---dialogen med försäkringbolaget och dessutom behöver vi nog ta en runda till map efterkontroll av Alina.
Vadå? frågar man sig...Jo, tro det eller ej, men det finns träskallar överallt!
När Alina och Catarina, efter mycket om och men, fick träffa en läkare på Östras Infektionsavdelning tyckte han inte att det var något att göra med Alina. Hon var ju i princip frisk...Ja, ni hör ju. Antingen var han dum på riktigt eller så var hans kombination av tyskakunskaper och medicinsk kompetens fullständigt bristfällig. Vi lär behöva ta det ett varv till under morgondagen, men det får anstå tills dess...just nu känns de 113 milen i kroppen och knoppen och vi drar oss undan för kvällen.
Godnatt!
/pace

Hem ljuva hem!

2009-01-27T00:14:00.004+01:00

Så skönt att äntligen vara hemma. Sitter just nu i min säng (Alina sover som en stock brevid mig hann knappt lägga huvudet på kudden förrän hon sov)och har precis läst alla härliga komentarer. Ni skall veta att jag blir alldeles varm och rörd av alla sms och telefonsamtal det värmer och ger en oss en extra energi i de stunder som det känts lite tungt.

Trots att det skönt att Alina och jag har fått kommit hem så saknas det fortfarande 2 i båset:(

Så det gäller för dig Patric att hålla båda händerna på ratten, tungan rätt i mun, ögonen på vägen huvudet på snedden och fokusera, så vi snart får räkna in er oxå;) Skämt o sido.

Resan hem gick bra. Alina trodde nog att hon hade mer krafter än vad hon har men hon blev nog lite varse. När vi landat i Wien fick man ta en buss in till terminalen. (Vilken Alina tyckte vi skulle ta.) Enl sos skulle en rullstols transport vara beställd och mycket riktigt stod där en liten special buss vid sidan om så jag travade fram dit. Väl framme vid terminalen frågade killen om vi ville ha en rullstol. Nää sa Alina JOOOOOO sa mamma. "Rullstolschaffisen" körde o körde jag steppade på som skam för att hinna med för vi hade inte allt för gott om tid. När vi väl var framme vid gaten så sa Alina det där hade jag inte fixat! Då log mamma:) Hemma på Landvetter stod en sjuktransport och väntade som körde oss hem till Björlis där mormor tog emot oss med the och macka. Imorgon blir det läkar besök...

Nu är det minsann dags för mig att sova lite tror jag bestämt så här kommer en
stor bamse kram från Mig!

Godnatt!!!

P.s
Erik, jag såg inga stav fel jag såg bara en härlig kommentar :)

Godnatt

2009-01-26T22:18:00.003+01:00

Efter en glad stund med Björn Gustavsson släcker vi nu lampan och tackar för idag. Alina och Catarina är alldelles snart hemma på Björlis (pratade precis med dom).
Good night Sweden...wherever You are!
/pe

Övernattning i Wurtsburg

2009-01-26T21:12:00.001+01:00

Hej alla,
Nu har jag och Emmie landat in på Post Hotel i Wurtsburg, där vi ska avnjuta en skön DVD, käka chips och nötter och dra till det med en flaska Sprite. Färden hit har gått lysande utan för mycket trafik.
Pratade med Catarina vid 19.30-tiden och då satt de och väntade på avfärd från Wien. Alina var rätt trött, vilket inte är så konstigt. Som tur var fick de "specialtransport" på Wiens flygplats, så att Alina inte behövde vandra hela vägen mellan gaterna.
I morgon blir det till att uppsöka läkare hemma i Sverige för att återta kontroll på skeendet medan jag och Emmie plöjer genom Europa för att förhoppningsvis vara hemma i morgon kväll.
Arrivederci!
/pace

Pitstop Munchen

2009-01-26T17:45:00.002+01:00

Hola,

En kort rapport från vägen:
Vi släppte Alina och Catarina vid flygplatsen kl 16.55 och senaste rapporten ger vid handen att de sitter vid gaten och väntar.
Vår rutt blir via Munchen- Nurnberg till Wurtzberg, där vi siktar på att stanna för natten
Vi hörs vidare!
Ciao!
/pace

Newsflash!!!!! Vi är på väg hem!!!

2009-01-26T15:26:00.001+01:00

Just fått klart med SOS att flyg är bokat i kväll kl 18.25 från Salzburg. Yippeey!!!
Catarina och Alina beräknas landa Landvetter kl 22.00.
Jag och Emmie kör dem till Salzburg, varfter vi drar mot Svedala. Vi bloggar oss nog genom Tyskland och Danmark.

Auf Wiedersehen!

/pace

Goda nyheter

2009-01-26T10:08:00.002+01:00

Godmorgon Världen!
För en timme sedan tog man blodprov och alldelles nyss var läkaren här för koll av allmäntillståndet. Vi har inte resultatet från blodprovet än, men enligt läkaren ska det inte vara något som hindrar oss från att initiera hemresan idag. För Alinas del handlar det om hur snabba SOS International är till att administrera och koordinera det som behövs.
Förutseende som man är har jag redan googlat på flygförbindelser och det finns flyg hem till Gbg från Salzburg kl 14.25 alt kl 18.25. Då skulle man vara i Götet vid 18.20 alt 22.00.
Det känns lite optimistiskt, vilket kan innebära att det inte blir förrän i morgon som vi kommer iväg.
Oavsett känns det som att vi passerat en milstolpe och mentalt är vi på väg hem med en allt bättre mående Alina.
Ny rapport om ngn timma!

/pace

Sonntag Abend im Schwarzach

2009-01-25T20:18:00.004+01:00

Godkväll,

Söndagkvällen infinner sig och läget är fortsatt stabilt. Alinas temperatur har under dagen legat mellan 37,1 och 37,8, vilket får anses som förträffligt. Igår och idag har hon varit på bokslukarhumör och tuggat i sig i princip hela "Män Som Hatar Kvinnor" på två dagar.
Emmie har varit fortsatt seg och inte på humör att hitta på någonting. Det var med nöd och näppe som vi fick med henne ut på en promenad med tillhörande sen lunch "down town Schwarzach".

Det är med spänning i luften som vi knoppar in i kväll...i morgon bitti tas nytt blodprov och vi hoppas på resultat innan lunch...Antagligen kommer vi att vakna med kramp i tummuskulaturen fram på småtimmarna...

Trots veckans tråkigheter, har veckan varit fylld av diverse roligheter och höjdpunkter, som vi gärna vill framhäva. En av dem är boendet hos Maj-Inger, vilket varit "weltklasse".
För att "promota" detta förträffliga semsteralternativ, kommer vi att lägga in en länk till Stubacher Hof i Uttendorf här intill.

Vi hörs vidare i morgon runt lunchtid, då vi hoppas på besked att vi kan inleda hemresan.
Wiedersehen!

/pace

Söndag morgon i Scwartzach

2009-01-25T08:46:00.004+01:00

Godmorgon världen!
Sitter här framför fönstret och utanför ligger Schwartzach's kyrka med dess kyrkogård. Klockan är strax innan nio och klockorna ljuder över byn. I går förmiddag upplevde vi en bisarr sak. Efter det att kyrkklockorna klingat av slogs en stor högtalare på och för en stund trodde jag att jag befann mig i Teheran eller någon annan muslimsk stad. Något förvånande, fick vi ta del av Fader Vår på tyska som spreds högt och ljudligt över nejden. Frågan är om detta upprepar sig med dagens högmässa?
Alldelles nyss var man inne och tog Alinas temperatur (för femtioandra gången i ordningen). Nu har vi ett helt dygn med under 38 grader och sista mätningen visade på 37,1! Det går åt rätt håll.
Man har valt att under helgen bara följa temperaturen och inte ta några fler blodprover förrän måndag (så länge som febern går åt rätt håll...).
Huruvida bakteriehalten avtar i önskad omfattning vet vi inte med bestämdhet förrän i morgon, men jag skulle bli förvånad om det inte skulle minska kraftigt. Detta tror jag eftersom Alinas allmänna tillstånd kraftigt har förbättrats. Nu ligger hon här bredvid och läser Stig Larssons första bok " Män Som Hatar Kvinnor".
Igår anslöt resten av familjen och det var skönt att vi var samlade allihop. Emmie var trött, hängig och kände sig nog allta nnat än bekväm i situationen. Hon säger inte mycket, men har nog tänkt desto mer under denna veckan och har nog haft svårt att sortera känslorna.
Nu blir det inte mer för denna gången. Behöver blogga på vad man kan göra i Schwartzach och dess omgivningar eftersom jag lovat Emmie att vi ska hitta på något i eftermiddag. Frågan är väl bara vad? Vi återkommer med detta.

Tack alla ni som hört av er genom telefonsamtal, sms och blogginlägg. Det betyder jättemycket att ni bryr er om!

/PACE

Tankar från ett österrikiskt barnsjukhus

2009-01-24T22:05:00.004+01:00

Jag vill passa på att höja ett varningens finger inför detta inlägg.
Det finns de som undrar varför man bloggar. För vår del är det för att dela med sig kring vad vår familj har för sig så att släkt och vänner kan ta del av det på ett enkelt sätt.Dessutom är det ett sätt för andra, som eventuellt är intresserade, att kunna ta del av en del av våra tankar och ideer om allt möjligt. Detta inlägg kan man sortera in under våra (eller i alla fall mina) tankar. Det kan bli rätt "djupt", men det får ni ha överseende med. Dessutom blev det rätt långt...det får ni ha överseende med det oxå...

Vad är det som betyder något i livet? Jag menar, om man kokar ner det till "bare minimum", vad är det som verkligen betyder något? Är det prylar? Karriär? Upplevelser? Hälsan?
Visst, allt detta har en viss betydelse, men vad är essensen av det hela? Min egen upplevelse under veckan som gått har förstärkt uppfattningen att, som lyckligt lottad förälder är det barnen som betyder allt. Detta är säkert ingen nyhet för någon och jag är förvissad om att de flesta skriver under på det. Men det är inte förrän man står inför en situation då ens egna barn blir allvarligt skadade eller sjuka som man inser att allt annat mer eller mindre försvinner i betydelse. Att sköta om ens barn med hög feber är inget ovanligt i sig och att stötta dom under maginfluensa med kräkningaroch annat mysigt är ju inget man lyfter på ögonbrynen för (snarare att man täpper till näsan "och addas gedom mudded")
Men när ens eget barn segnar ner framför fötterna på en och inte vaknar till liv förrän tio sekunder senare blir man först förvånad och förstår inte riktigt vad som händer, sekunden senare inser man att det är allvarligt, riktigt allvarligt. Men vad ska man göra?

Hon hänger lealös i armarna på mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Känslan är fruktansvärd och det tar någon tiondels sekund till innan poletten trillar ner och jag får ner henne på golvet i framstupa sidoläge. Hon är fortfarande borta. Ingen kontakt.
"Alina! Hör du mig? Alina! Alina!"
Jag klappar henne i ansiktet, men inget händer. Hon är fortfarande helt borta. Andas hon? Jo, hon andas. Tur!
"Alina! Alina! Kom igen nu! Hör du mig! Alina!"
Ingen reaktion. Tankarna rusar nu genom huvudet på mig.
"Vad fan ska jag göra. Hon spydde för en timme sedan? Hur hänger det ihop? Hög feber, kräkningar och svimningsanfall. Det är inte bra! Fan! Och hon reagerar ju inte. Skit!"
Jag daskar henne i ansiktet. Allt hårdare
"Aliiina! Kom igen nu då!"Öhhh"Hon rör på sig. Lättnad. Ögonen famlar runt i rummet utan att kunna fokusera.
"Alina, ser du mig? Hör du mig?"
"Ööö-jaa..."
Jag lyckas få ögonkontakt med henne och märker hur hon fokuserar. Hon tittar förvånad på mig. Det är uppenbart att hon inte vet vad som hänt. Efter någon minut på golvet, där jag håller om henne och klappar henne varsamt, lyckas jag leda henne till sängen där jag bäddar ner henne.
Tankar fortsätter flöda.
"Vad gör jag nu? Catarina sitter med övriga nere i matsalen. Vad säger jag till henne. Hur tar hon det? Hur kommer Emmie att reagera? Hon måste till sjukhus? Hur löser vi det? Jag kör henne, men ska Catarina stanna hemma? Hur reagerar Emmie? Kan jag lämna henne här nu? Tänk om hon svimmar igen? Men hon måste till läkare? Ambulans? Jag måste prata med Catarina!

Som ni vet mellanlandade vi på sjukhuset i Mittersil och här fick jag min nästa skälvande upplevelse.

Alina sitter i en rullstol och vi väntar på att vi ska få komma in på ett rum, när hon tappar färgen i ansiktet och pupillerna blir knappnålsstora. Men hon sitter hela tiden upp.
Sköterskan ser att det inte står rätt till.
"Wie ist es? Bist du okey?"
Alina reagerar inte.
"Alina! Hur mår du? Hör du mig? Ser du mig?"
"Va? Öhhh ja, jag ser dig".
Hon är tillbaka. Skönt. Vi får en säng på rummet.
Sköterskan försvinner iväg och efter en stund kommer ett flertal doktorer in och efter diverse överläggningar vidtas en rad aktiviteter som slutar med att man står vid fotändan på Alina säng och skådar en utmattad tjej med slangar och nålar högt som lågt.
Man står där och känslan av oförmåga, att inte kunne göra någo,t förstärks av läkaren som med bister min kommer in och förklarar att läget är allvarligt. Man har mätt det ena och det andra men man vet inte exakt vad som förorsakat det hela. Eftersom min tyska inte är helt flytande tror jag att det var vad som sades.
Här står jag framför Alina, som har EKG inkopplat, blodtrycksmätare virad runt armen, dropp inkopplat och kanyler satta för blodproverna de tog och en läkare som på tyska i kombination med knackig engelska gjort klart att de inte har en aning om vad det är...

Då känner man inte sig riktigt trygg kan jag meddela.

Två timmar senare stiger febern och närmar sig 40 grader. Något är fundamentalt fel. Jag vill veta vad det är, men ingen kan berätta.

Under natten tas fler prover och under tidiga morgonen är febern uppe på 41 grader. Något måste göras!

Efter diskussion med läkaren beslutas att Alina ska transporteras till Barnsjukhuset i Schwarzach, eftersom man saknar erfarenhet av avancerad barnsjukvård i Mittersil. Dock ska det tas en lungröntgen innan transporten...fattar ni att man känner sig något osäker på utgången...

Min största utmaing har så långt, förutom att hantera min egen oro, har varit att inte ge uttryck för den frustration jag själv känner utan att hålla modet uppe inför Alina. Samma sak gällde för Catarina, som jag vet redan varit sjuk av oro och som säkerligen brottas med sina egna teser om vad som kan hända.

Väl i Schwartzach kändes det som att vi hamnade i goda händer. Fler tester tog vid. Ultraljud på magen och tarmarna, Ögon-näsa-hals undersökning, fler blodprov, odlingar, feber,...men det var inte förrän igår morse som jag förstod vad det egentligen handlade om. Då förstod jag allvaret i det hela. Läkarna hade sedan någon dag förklarat att hon hade fått bakterier i blodet men att de inte vet orsaken till det. Detta förstod jag inte, vilket i sig kanske var bra...För den oinvigde kan jag berätta att om man får bakterier i blodet, så är det allvarligt, riktigt allvarligt. När de väl är i systemet kan de stanna till och ställa till det lite var som helst. Ett populärt "pitt-stop" om man inte tar det lugnt är hjärtat, vilket kan leda till hjärtmuskelinflammation och andra tråkigheter. För den flitige bloggläsaren kan man dra sig till minnes att det var just bakterier i blodet läkarna befarade när undertecknad låg på infektionskliniken på Östra Sjukhuset. Läkarna såg mycket allvarligt på detta och nu ligger min Alina där med just bakterier i blodet...

Jag vill inte tänka på vad som kan hända om det inte utvecklar sig som det ska och jag har all respekt för läkarna som vill vara väldigt försiktiga innan Alina flyttas.

Alla dessa situationer har fått mig att reflektera över vad som är viktigt i livet. Slutsatsen är enkel. Det är barnen. Hur man än vrider och vänder på det så betyder barnen allt.

Att stå vid sidan av och inte kunna påverka och bara se på när ens eget barn kämpar mot allvarliga åkommor är inget jag önskar någon ska behöva uppleva.
Någon klok person har tidigare myntat att våra barn är vår framtid, men jag skulle vilja skruva det ytterligare och säga att barnen är inte bara vår framtid, de är vårt allt.
Utan dem finns vi inte!
///Patric

2009-01-24T12:35:00.002+01:00

Hej på er!
Statusen för Alina kunde vara bättre!
Som läget är just nu så har proverna visat att hon har fått bakterier i blodet:( vilket gör att hon blir kvar på sjukhuset i åtminstone 5dgr till med intravenös antibiotika.
Planen var ju att vi skulle åka hem idag men nu blir vi kvar hela familjen. Patric kommer och hämtar oss här om en liten stund så åker vi till Schwarzach där jag och Emmie checkar in på Schwarzacher Hof ngr minuter från sjukhuset.

Kvällen igår startade med afterski på Öjeskärs rum... till middag serverades fondue där man vid varje tappad köttbit fick ta upp en sång så sång blev det!
Och mer sång skulle det bli, kocken tillika värdinnans man med kompanjon och givetvis Maj inger underhöll med skön sång och jodel. Fantastiskt!!
Innan desserten var det kör slaget. Barnen gick ut hårt med "För kung o fosterland" sedan var det karlarnas tur! In kommer det ett gäng män iförda bara fillingar (som av ngn anledning var fyllda med clementiner...). Gissa om det blev jubel inte bara från oss utan även våra "äldre"pensionats kompisar från Holland. Måste ju erkänna att vi damer inte riktigt fick samma poäng som karlarna med "vår tupp é död". Vår Holländska jury korade barnen till seger med all rätt :) Kvällen forsatte i lekarnas tecken. Petter bestämde... kontentan var att vi till slut satt ett gäng dönickar med sotade prickar lite var stans i nyllet. De flesta av oss hade ju klart för oss hur vi såg ut förutom våran värdinna. Helt plötsligt kommer en gäst in "utifrån" Maj inger reser sig snabbt upp travar iväg när det plötsligt går upp för henne hur hon egentligen ser ut. Mein Godt! Det blev ingen tidig kväll! Många härliga skratt och mycke innan för västen blev det. Framåt 0130 avslutade Patrik Ö med att döpa Emmie till Emelie (vilket Anders helt plötsligt tyckte hon skulle heta) i champange. En mycket trevlig afton blev det dock hade det varit ännu roligare om hela fam pace hade varit på plats!!

Till slut vill jag bara tacka alla som varit här för att ni varit så snälla och omtänksamma!!!!

Vi syns o hörs!
Kramar Catarina & Emmie

Lite info från sjukstugan.

2009-01-22T09:12:00.004+01:00

Hej på er!

Någon direkt skidsemester har det väl inte blivit för fam Erlandsson utan mer en sjuksemester:(

Alina blev snabbt sämre under tisdagskvällen, efter att hon svimmat av efter ett besök på toa så beslutade vi att Patric skulle åka med henne till ett Krankenhaus i Mittersill. Där blev hon snabbt om händertagen och inlagd. Dropp och en massa prover skulle tas om man nu fick tag i ngt att sticka i. Alina är rätt snål när det gäller att lämna blod... Enligt rapport från Patric var hon fantastiskt modig och duktig!! När hon kom in var febern endast 37,7 ?? Under natten gick febern sakta uppåt, ont i halsen, rösten försvann, massor med hosta och lite ont i högersidan av magen. Det blev ultraljud och röntgen... På morgon hade man fortfarande inte riktigt koll på vad som står på och febern fortsatte uppåt, nu närmre 39. Nu tyckte man att hon borde komma till ett Krankenhaus för barn. Sagt o gjort Alina fick transport till Schwarzach ca 4-5mil härifrån.

Patric stannade till här på vägen tog en dusch och fick ngt i kistan för att sen snabbt hasta efter Alina. Efter senaste rapporten nu på morgonen har feber varit uppe och vänt på 41 och nu nere på 38. De vita blod kropparna hade gått tillbaka för att nu på morgonen åter igen öka. Rösten är fortfarande borta (undra om vi vill finna den igen... ;)) hostan är kvar MEN hon har lyckats peta i sig en macka och druckit lite the. YES!! Forsättning följer om sjuklingen på sjukhuset...

Nu till sjuklingarna på pensionatet :)

På rum 33 ligger Emmie i feber och hosta sen i går morse dock lite lite piggare idag. Själv har jag HOSTA och när det gäller feber kanske jag har det oxå.

På rum 37 fick Johanna maginfluensa igår:( natten har däremot varit kräk fri så vi hoppas att det blir en snabbt återhämtning så att vi här på pensionatet ialla fall kan få en till skiddag till.

De övriga 19 skidåkarna brottas nog alla med mer eller mindre krämpor från tufft skidåkande.
Det är upp i ottan med frukost 0630-0700. Idag tog de bussen 0810 till Kitzbuel där det troligtvis blir en solig eftermiddag och fantastisk skidåkning efter 2dgrs snöande! Ikväll lutar det mot rodel åkning där även vi på pensionatet skall försöka hänga på. Mer om detta senare...

Auf wiederhören och puss på er!!
//Catarina & Emmie

Tisdag och det snöar runt Uttendorf

2009-01-20T08:51:00.003+01:00

Guten Morgen alle Leute!
Sedan sist har vi haft både vin och vatten i lägret. Under lördagen hann vi med ca 5 timmars skidåkning i Zell am Zee, vilket var en chansning på många sätt. Lång resa och inte så mycket sömn gör ju att energin inte är helt på topp. Att då släpas upp på toppen av ett berg för att åka skidor, något man inte gjort på många herrans år, kan ju verka lite korkat. Så måste våra barn ha tänkt när de låg i snön, trötta i kroppen och förbannade över att skidorna inte gör som man vill. Man kan nog lugnt påstå att vi tärde lite på de interna relationerna inom familjen. En ordentlig paus mitt på dagen vid Resaurant Glocknerhaus mitt i backen längs Areitbahn gjorde susen. Restauranten var väl inte den bästa i sitt slag, men fyllde väl sitt syfte. Eftermiddagen blev lite bättre och barnen kämpade på riktigt bra. När vi kom tillbaka till Uttendorf hade resten av ligan precis anlänt och vi är nu 25 personer som huserar på Maj-Ingers pensionat "Stubacher Hof". Gemensam middag för hela gänget visade sig bli en glad tillställning men vi somnade ovaggade vid tiotiden på kvällen.
Söndagen började redan vid sjusnåret på morgonen med en god frukost. Här finns det mesta man kan vänta sig på ett Österrikiskt pensionat. Cornflakes och andra flingor, olika sorters bröd inklusive Brötchen, fil, ägg, juice, the och kaffe. Skidbussen lämnade torget vid 08.10 och vi knödde oss in på bussen till chaufförens stora intresse. Han blev nog något fundersam och kände plötsligt ett stort ansvar när vi skulle ge oss iväg. Som ett tecken på detta ville han försäkra sig om att vi visste vart vi skulle, så att inte 25 personer hamnade snett i tillvaron...sicken go gubbe!
Färden styrdes mot området Wildkogel, där vi möttes av solen och snön och en blandning av mestadels blå och röda backar. Det fanns något inslag av svarp pist också, men den utforskade vi inte. Förmiddagen blev ännu en kamp inom familjen där barnen inte tyckte det gick alls som man hade tänkt sig. Till slut tog pappa Wehlander kommandot och skickade iväg Catarina med orden: Försvinn! Nu tar jag hand om Emmie. Sagt och gjort, Catarina gav sig iväg med andra mammor och Magnus tog sig an Emmie. För egen del kämpade jag och Alina vidare. Tyvärr har Alina fått ont i ljumsken igen och det hämmar henne en hel del. Det blir speciellt jobbigt när man inte känner sig säker och fasar för att tappa kontrollen över skidorna. Då spänner man sig och kroppen orkar inte riktigt med. Eftersom man nyttjar benen så mycket, tar ljumskarna mycket stryk då man spänner sig hela tiden. Att pappa sedan tjatar hål i huvudet gör inte saken bättre.
Nåväl det blev lunchpaus till slut och vi landade in på en kanon restaurant strax ovanför Bergstation. Gott att äta och gott att dricka gör susen igen. På eftermiddagen tog sig Magnus an Alina och det gick nog mycket bättre än när en annan försökte. Emmie åkte med resten av tjejerna och det blev en riktigt bra eftermiddag.
Innan middagen hann vi med en bastu för killarna och till middag fick vi Nudelsuppe, Wienerschnitzel och glass. Riktigt gott och det var ett gäng slagna hjältar som skrattade sig upp för trapporna och som kraschlandade i sängen.
Igår vaknade Alina med feber, ont i halsen och ont i huvudet. Usch vad tråkigt! Ingen skidåkning denna dag utan det blev att kurera sig i sängen istället. Catarina stannade hemma med henne och själv åkte jag och Emmie med resten till Zell am Zee. Sol och snö under förmiddagen och jättebra skidåkning. Emmie tog för sig riktigt bra och det är kul att se när rädslan släpper och de vågar att få lite fart.
Det blev en ganska sen lunch och vi blev ett gäng som fick "avnjuta" lunchen i snålblåst och kyla då solen gått i moln och restauranten vi hamnade på inte hade tillräckligt med platser inomhus. Det var emellertid en rätt schysst restaurant strax nedanför Berghotel och med lite bättre yttre förutsättningar kommer vi nog tillbaka.
På eftermiddagen samlades i stort sett hela gänget ihop och vi åkte ner mot Zell am See. Halvvägs ner tog en del liften ner till byn, en del valde blå backe och en del valde svart variant. Efter mycket om och men landade vi på en After Ski strax intill backen. Vägen dit för de som valde blå backe gick via byn Schmittental...vilket inte var enligt planen. De åkte vilse och fick kämpa sig tillbaka via en låååång transportsträcka. Alina och Catarina mötte upp och det blev en stunds mingel innan flera av barnen ville åka hem. Catarina tog ett gäng med sig i bilen och Melkerssons plus ena hälften av Wehlanders tog med sig resterande barn på bussen och övriga föräldrar tog sig en sejour till det ökända Crazy Daisy för fortsatt after ski. Planen var att vi skulle hinna med bussen 18.20, men det blev lite för tight. Istället tog vi tåget som lämnade 18.52 och som skulle anlända Uttendorf 19.13. Detta skulle ge oss en kvart att bli färdiga till middagen kl 19.30. Tyvärr höll inte tåget tidtabellen och vi steg av några minuter innan 19.30. Detta föll inte i någon god jord, men efter snabb dusch satt vi till bords kl 19.45 och fick i oss välbehövlig föda.
Vid middagen provade vi en del roliga lekar...en del funkade bättre än andra...Till och med Maj-Ingers son Mark var med på ett hörn och det blev till slut en del glada skratt inna vi knoppade in för kvällen.
Idag stannar jag hemma på rummet med Alina medan Catarina och Emmie begav sig av mot Kaprun strax efter 8 på morgonkvisten. Solen har ersatts med snöfall och enligt prognosen ska det snöa även imorgon. Förhoppningsvis ligger Kaprun så högt att de slipper att åka i snöfallet och att vi mot slutet av veckan får tillbaka solen...
Nu vaknar sjuklingen till, så jag får återkomma senare.

Puss!

Första dagen

2009-01-17T21:56:00.005+01:00

Hej hej hallå världen!
Efter lång dags färd mot dag och en smaskig frukost på Stubacher Hof i Uttendorf styrde vi kosan mot Zell am See där vi tog liften upp bland de vita vidderna. Solen sken från en klarblå himmel och tillvaron var ganska nice. Alina och Emmie verkade fulla av förväntan och efter en del tuffa prövningar tog vi en paus och inmundigade lunch i solskenet och hämtade kraft inför eftermiddagens prövningar. Det förekom en del svordomar och andra kraftuttryck när kropp och skidor inte riktigt ville ta vägen dit man bestämt, men till syvens och sist hade vi genomfört en bra skiddag där vi fått testa på och känna av hur det går till i backarna. Strax efter fyra på eftermiddagen anlände övriga fem familjer ur sällskapet och vi samlades till gemensam middag vid sextiden. Sparrissoppa, grillat kött med ris och choklad mousse gjorde susen och det var ett allt annat än ledsamt gäng som avnjöt en och annan pilsner, kaffe och diverse sprit innan vi drog oss tillbaka för att ladda för morgondagen. Väckning med tuppen runt 06.30 för att kunna ta skidbussen klockan 08.10. Vi snackar seriös inställning till att få en kvalitetsvecka!
Mer info följer!
Sov gott!
///PACE

Nämen...en vecka i Österrike!

2009-01-17T10:24:00.005+01:00

Godmorgon Världen!
För ca 16 timmar sedan lämnade vi Götet med bilen fullastad med diverse skidattiraljer och tio dagars skidsemester i Uttendorf. Denna mysiga lilla by ligger i samma område som Zell am See, Badgastein, Saalbach och Kitzbuhl. Maj-Inger tog emot oss med öppen famn och innan vi packade upp fick vi en smarrig frukost. Mums!
Nu ska bara skidkläderna på innan vi ger oss ut på de vita vidderna.

Vi återkommer med mer utförliga rapporter!

///PACE

Gott Nytt År!!!

2009-01-02T17:21:00.012+01:00

Hej alla!

Så blev det till slut ett nyår. Kring året som gått finns mycket at säga, se nedan. Inleder dock med en kavalkad från familjens nyårsfirande.

Till slut föll det sig att vi firande i egen koja och hade en underbar kväll som inleddes med att ta del av GP fyrverkeriet ståendes i Frihamnen. Jämfört med situationen att avnjuta jordens fyrverkeri i 25 graders värme med sand mellan tårna och kylskåpskall champagne i handen, kan man inte påstå att vi riktigt mötte den upplevelsen. Dock var det riktigt mäktigt på min ära och en schysst start på kvällen. Tusentals andra Göteborgare hade tänkt samma tanke som vi med resultatet att det tog en stund att ta sig från Frihamnen...Väl hemma skickade vi in humrarna i ugnen för en kort grillning. Till detta serverade vi julmust till barnen medan föräldrar gick loss på en flaska Selvabianca, ett välsmakande Italienskt Chardonnay. Mmmm en njutning för gommen!
Huvudrätt blev en klassisk oxfilé som kompletterades med en vitlöksdoftande potatisgratäng och smörstekta färska sparris. Detta ackopanjerades av ett helt fantastiskt Amarone vin (Alpha Zeta). Tack Anders! Det gjorde sig riktigt bra till oxfilen!
Efter att ha låtit maten sjunka undean en bit, så smög vi fram en chokladtryffel kaka med färska bär och ett glas Madeira. Barnen serverades julmust...
Mätta och goda satt vi och filosoferade kring året som gott och följande reflektioner/highlights kan vara värda att nämna:

Gemensamt för hela familjen var årets början med veckorna i Thailand. De minnena lever man fortfarande på! Från sommaren plockade vi allihop fram dagarna på Brännö med Fam Söderström som självklar höjdpunkt. I övrigt såg "listorna ut som följer":

Emmies highlights:

Beachhandbollturneringen i Åhus. Inte bara för handbollen utan för allt som hände runt omkring.
Gudmoster Camillas 40-års fest där barnen fick jobba för lönen..;-)
Liseberg med Fanny och Johanna plus EMD koserten under Allsången.
Sist men inte minst Julafton med efterlängtade julklappar ( läs: DATOR!!!!)

Alinas favoriter:

Gudmoster Camillas fest
Lisebergsbesök med Anton och Tim
Motorbåtsupplevelsen med Sofie...(Alina: "Vi ägde!")
Konfirmationen
Årets Julklappp...en upplevelse...dvs Smartbox! (tillika hennes första riktiga jobb!)
Nattdoppet hos familjen Lilja
Kanske inte en höjdpunkt, men 9:an och gymnasievalet är svårt att bortse från som en minnesvärd erfarenhet...
Har under året testat igenom de flesta existerande och icke existerande hårfärger (grönt, grått, rött, blondt och till sist brunt)

Catarinas minnesvärda ögonblick:

Alinas konfirmation
Christinas 60-års skiva på Björlis.
När tjänstledigheten blev klar och pacee drog igång.

Även om jag själv har dåligt minne, så finns fragment av följande som etsat sig fast:

Sanden mellan tårna och champagnen...även om Thailand redan nämnts...
Elis Lewin, denna levande legend! Och vem var han? Min rumskompis på infektionskliniken.
Talet som Alina glömde fort som bara den på sin konfirmation...
Solnedgången på Brännö- Vidvinkel får en ny innebörd (även om Peter hade svårt med det...)
Svärmors fest och mitt "spontana" tal. Snacka om fågelholk...så att..öh...
Självklart Catarinas silversmide...pacee!
Jobbmässigt...3 av 3!

Utöver detta har det varit flera trevliga och minnesvärda kalas och festligheter som vi haft förmånen att vara med på. De har varit kanon och tack för att vi fick komma!!

Nu hastar vi vidare till fam Göransson för husesyn i Skrå. Det blir spännande!

Puss!

God fortsättning!!!!

2008-12-27T20:33:00.030+01:00

Tillbaka i hemmets lugna vrå efter en julhelg i de djupa småländska skogarna.
En tanke som dykt upp under denna kalorimaximerande helg är: Hur mycket klarar man av att trycka i sig under 72 timmar..?
Som alltid efter en julhelg känner man sig som värsta spädgrisen. Vän av ordning frågar sig hur det kan bli på detta viset?
Tja, en del anför främsta skälet som dålig karaktär hos undertecknad, men sanningen är den att det inte går att sätta något emot en utomordentligt saftig julskinka, kompletterad med välsmakande sill, kryddiga köttbullar och en fyllig julgröt...jag ger helt enkelt upp! Kalorierna får man jobba bort i efterhand.
Som den flitige läsaren drog sig till minnes sökte jag efter uppslag till årets jul-sill. Inte mycket genmäle (förutom familjen Wehlanders julkort...stort tack!), men till slut hittade jag ett recept på örtagårdsill och hittade själv på ett för blåbärsill. Båda två var klart välsmakande även om örtagårsdsillen drog längsta stråt. Blåbärsvarianten behöver en liten pyttejustering, sedan blir den min personliga favorit!!!
Nedan har ni en bildmässig sammanfattning över julhelgen.

Värt att notera i år var att tomten kommer från Frankrike, Sjömagasinets mumma gör sig utomordentligt till både julbordet och jultunna plus att det nu är bevisat: Man får träningsvärk av Wii!

Sent i går kväll (=natt) anlände vi tillbaka till hemmets lugna vrå och dagen har gått åt till att återfå balansen i tillvaron. En lugn dag stundar imorgon med en del julklappsbyten och en längre promenad i solskenet...?

Puss på er!

Äntligen jul!

2008-12-23T21:43:00.006+01:00

Hej hela världen! Oj vad ödmjuk man är en dag som denna...hela världen...jag menar givetvis ni, som av en händelse råkar läsa vår försynta blog.

Det är ju ett tag sedan, så det känns lite av en utmaning att "komma ifatt". Sedan sist har det varit måndag-fredag-måndag hela tiden. F-n vet vart tiden tagit vägen...

Några highlights har emellertid varit att haft möjlighet att partaja loss ordentligt på Anna's 40-årsskiva. Riktigt kul och stort tack (om än lite sent) till Anna och Hasse för ett utomordentligt arrangemang!!!

Vad gäller jobbperspektivet så har det varit julrusch både för Catarina och för egen del. Att jobba inom kosmetikbranschen innebär högsäsong inför jul och när det gäller silversmidet så har Catarina haft hektiska dagar för att tillgodose de beställningar som ligger. För egen del innebar December slutspurten på en riktigt hektisk höst med oändliga förhandilngar och andra aktiviteter. Det hela avslutades den 10:e December med ett hejdundrande partaj i Kista med liveuppträdande och andra uppträdanden....Riktigt kul och ett skönt avslut på (enligt eget tycke) ett år som överträffat förväntningarna. Dock har det kostat på och spontant känns det som att man inte klarar att hålla detta tempo mycket längre...(här skulle man kunna sväva ut i diverse filosofiska resonemang, men jag gör inte det idag...).

Med julförberedelse på toppen av detta känns det extra skönt att äntligen få landa in med en avslappnande julhelg!

Själv hade jag sista dagen på kontoret i fredags och då Catarina var ledig, så helgen gick till för att införskaffa julklappar och julpynta.

Måndagen gick i slutklämmens tecken med viss undercover-verksamhet och vi somnade smått ovaggade.

I skrivande stund sitter vi i de småländska skogarna med en god whiskey efter en smaskig middag ihop med både farmor, farfar och mormor och morfar och bloggar lite smått.

I morgon är det dopparedagen och förhoppningsvis en lugn och stillsam dag ihop med släkten. En extra krydda blir badtunnan i kombination med julbastun. Till detta kommer det att serveras en liten överraskning...jag återkommer med detta.

God Jul!

Och så var veckan slut!

2008-11-28T19:28:00.010+01:00

När vi summerar veckan, så sparar vi den under flitens vecka. Det har varit en bra vecka som i morgon, Lördag, kröns av att Catarina och barnen visar upp sig på en Jul- eller hantverksmarknad på Sibräcka Prästgård. Var ligger detta då? undrar säkert den frågvise läsaren. Mitt på Tjörn! Har ni vägarna förbi, så titta dit. Där kommer att finnas allehanda hantverk från akvarelltavlor till silversmycken och handgjorda juklort. Silver och julkort är signerade pacee och värda ett eget avsnitt.
För er som inte besökt länken till pacee silver eller pacee design här intill kommer här några små smakprov.

Vi kommer att summera och dokumentera lördagens övning. Öppetiderna är 10-17.
I kväll är det annars rätt lugnt. Jag och Alina har huset för sig själva då Emmie anordnar disco på skolan (det ska samlas in pengar till skolresa...) och Catarina är stöttande förälder som hjälper till.
Annars har vi börkat få en första skymt av advent med nya stjärnor i fönstren och man kan ana att det så småningom blir jul i år oxå. Det stora dilenmmat i år (som alla andra år) är vilken sorts sill som ska läggas in. Om någon har ett gott sillrecept, "feed it to me"! Man suktar alltid efter ny inspiration.
De senaste årens favoriter har varit Tomat- och basilika-sill och svart vinbärs-sill. Riktigt mumsig på min ära!
En kul episod från jobber var att jag återstiftade bekantskapen med en kollega jag träffade när jag var iväg på chefsutvärdering i Oxford för sisådär en tre-fyra år sedan. Geoff, som kollegan heter, hade ett jobb som lät riktigt kul. Han var "Innovation Director". På svenska skulle folk kanske kalla det för "Uppfinnar-Jocke", men tro det eller ej. Jobbet finns på Ericsson. Amazing!
Om ni någon gång skulle gå in och kolla på Ericsson Racing Team (http://www.ericssonracingteam.com/), så ser ni vad denna Innovation Director gör. Han ligger nämligen bakom hela multimediabiten som visas där. Rätt fräckt får man säga!
Nu blir det till att fissla till markservicen innan min utschasade fru kommer hem.
Vi syns i cyberspace!

Yellow Room

2008-11-25T16:38:00.002+01:00

Och så var man tillbaka på brottsplatsen...Yellow Room på Bromma. Yippee!
Flög upp 12.05 och hade sk "Stugförhör" med chefen mellan tre och fyra. Faktum är att det blev ett riktigt bra möte och man myser ju lite när man överraskar chefen. Nu bär det av hemåt med 17-planet för att hämta Catarina på jobbet vid sju. Scwisch! Swchwisch!
tror nog att mitt nästa bokprojekt blir en berättelse om en datorväska som far run t världen...

Nu hinns det inte med mer. Gaten väntar!

Puss på er allihopa!

En lugn helg

2008-11-22T16:36:00.010+01:00

Veckan avslutades med att husbonden hänvisades till de övre regionerna och nedervåningen togs i anspråk av "pysselflickorna". Tja flickor är väl kanske inte är den bästa beskrivningen...Tjejer, kvinnor, tanter eller k..., pick a choice...totalt var de i alla fall tio stycken av det täcka könet som sysselsatte sig med att dricka vin och glögg och göra egna julkort med hjälp av embossing teknik. Det är lite "klipp och klistra klubben" för vuxna över det hela, men resultatet blir väldigt snyggt. Jag är ju helt novis själv, men har förstått att noggrannhet och tålamod är egenskaper som borgar för bra kvalitet för slutresultatet.
Själv landade jag i soffan med en god Balvenie whiskey. Det var inte helt fel det heller. Nerifrån hörde man skratt och tjöt, så det verkade som om de hade en trevlig stund. Till och med svärmor som innan hade klargjort att "något sådant klarar jag inte av" producerade en hel hög. Vid halv elva tiden verkade alla nöjda och ligan drog sig hemåt.
Familjen samlade ihop sig en stund i soffan innan vi somnade sött.

Idag har Catarina jobbat och barnen fick jordens sovmorgon. Själv fick jag ordnat med salt och flis för att förhindra halka i trädgården. Dessutom fick jag ordant vintedäcken. Känns gôtt!
Nu softar vi i soffan och har hyrt några dvd'er. Eftersom Alina och Emmie showdansar, så kändes det som en liten allmänbildningsaktivitet skulle vara på sin plats. Därför hade Catarina lovat/bestämt att det skulle hyras Dirty Dancing. Vissa kallar den en klassiker, men jag vet inte...man kan väl ändå erkänna att det är en film man kommer ihåg men det är kanske lite lycket att påstå att det var en kvalitetsfilm...För dansintresserade är den nog uppskattad.
Vem vet, vi kanske får ta del av deras recension i nästa blogg?
Tills nästa gång: Puss på er allihopa!

På svensk mark

2008-11-19T06:42:00.015+01:00

Ibland går det inte som man tänkt sig. Trodde jag hade gott om tid för att blogga, men när de ropar ut i högtalarsystemet att man bör gå till Gate, vaknar även den mest förhärdade resenären och inser att så nog är bäst att göra. Därför blev det lite abrupt avslut på förra inlägget. Sorry for that.
En vy från övre däck på Boeing 747. Rymligt och luftigt och utan knök och oväsen. Man skulle kunna vänja sig vid att resa på det viset. Dessvärre ligger det inte i linje med företagets policy, så man får ta vara på de unika tillfällena och njuta då.
Nu kan man ju förledas att tro att detta resandet är en dans på rosor med idel lyxiga inslag. Så är det inte. Den största lyxen är dock att få vara hemma med familjen och frågan är väl snarare hur länge man står ut med detta (oj, nu blev det snabbt ett filosofiskt resonemang...). En lyx, får man erkänna, är att kunna ta sig en välsmakande cappucino när man tar igen sig i någon av alla dessa lounger. Än så länge kan man inte göra det hemma...

Ville passa på att visa en liten, men ack så väsentlig gadget när man far och flyger. Denna lilla mackapär är ca 5 cm lång och gör det möjligt att hålla koll på sin mailbox var man än befinner sig. Det finns de som uttryckt. "Men vad söt den är!", vilket jag har lite svårt att förlika mig med. Själv är jag bara förvånad över att jag fortfarande har kvar den. Den är ju så anspråkslös att man skulle supa bort den på fyra sekunder om man inte passade sig.

Vid vissa tillfällen funderar man på hur man "överlevde" innan internet fanns...På den tiden måste resandet varit klart mer angenämt och man fick nog automatiskt mer upplevelse eftersom man inte hade krav och förväntan på sig att vara ständigt tillgänglig.
Jag måste tillstå att det gör att man inte alltid klarar av att uppskatta besök på främmande platser eller nya kulturer. Det i sig är ju rätt tragiskt, eller...? Finns det någon därute i cyberspace som har receptet på hur man båda kan ha kvar kakan och äta den?

När man väl får en upplevelse, som Spa besöket i Taipei, uppskattar man det desto mer. Därför blir jag kanske lite tjatig... Här intill ser ni hur det såg ut. En dusch och ett badkar i marmor (eller liknande) där man kunde avnjuta varma bad.
Nedanför ser ni hur en massagebänk kan se ut i Taipei.

Detta är nog något jag ska ta fasta på. Se till att få en massage efter lånflygningar. Det gör att kroppen mår så mycket bättre. Som en hel liten ny människa, faktiskt.

Det lilla man kunde se av Taipei var inte speciellt imponerande. Jag hade förväntat mig en ultramodern stad med många skyskrapor och mycket puls. Istället var det en rätt sliten stad även om det fanns mycket lummiga områden och var omgiven av berg, som kan sträcka sig upp emot 4,000m över havet. Detta lyfte upplevelsen en liten bit, men det finns inte något i själva staden som lockar till privat resa dit.

Tolv timmar senare befinner man sig nu på Arlanda och en alldelles knäpptyst lounge, där man kan softa lite tills planet mot Götet lyfter vid åtta-blecket. Väl i Götet blir det direkt till möte och senare i eftermiddag kommer man att kraschlanda i hemmets lugna vrå. Det ska bli så fantastiskt skönt! Dessutom ryktas det att det stundar pepparkaksbak i eftermiddag och på fredag blir det pysselkväll med julkortstillverkning. Jag lär få tillfälle att återkomma. Tills dess: Puss på er Världen, wherever you are!

Back in Bangkok

2008-11-18T17:44:00.005+01:00

Tillbaka i Bangkok och den här loungen känns lite som hemma...(nu är man väl f-n inte klok...)

En cappucino och viss desperation över att jag inte kunde ansluta till nätet gör att man är lite "svettig". Om en timme stundar ytterligare 11timmar i fåtöljen. Nu ska man inte beklaga sig. Istället kan man förtydliga lite kring vad som hänt det senaste dygnet (nu när man har en liten stund över).

Förutseende som man är så hade jag bett leverantören jag skulle besöka igår att ordna så att man kunde ta sig en dusch och "snygga till sig lite". Inga problem, sade de. Antagligen för att de insåg hur det skulle vara att sitta i samma rum som ett dygns riktigt intorkad svett. Sagt och gjort, iväg bar det tillett Spa, där det inte bara blev en dusch. Det blev dessutom ett varmt bad och en riktigt god massage (ohh vad det behövdes efter alla timmar på planet!).

Efter detta var man som en ny människa och det stundade möte med leverantören. Pang på rödbetan bara! Gnäll, gnäll och en gnutta snyft från deras sida och skäll, skäll och en skopa vett från Luten. Det var grejer det. Visst missmod, men vi lyckades hålla isär affärer och annat, vilket innebar att det var ganska trevligt ändå. Efter mötet bar det iväg för middag på traditionell Taiwanesisk restaurant, Mums. Det slutade npg med ett tiotal rätter med allt från Sjögräs till Kobe biff. Faktiskt riktigt gott!

Schysst middag som var färdig vid halv nio tiden och sedan bilfärd till hotellet i Hsinchu, dit man anlände en timme senare. Trött! Men inte gick det att sova inte. Förberedande snack inför nästa dags heldagsmöte, vilket också blev en hel del skäll och några skopor vett kompletterat med lite hur Ericsson mår i det stora hela. Vaknade vid halv sju...nu kallar de på mig vid gaten...måste rusa...

Nu bär det hemåt!

2008-11-18T12:20:00.003+01:00

Efter en och en halv dag med bister uppsyn och allmänt gnäll mot några leverantörer bär det nu hemåt. Skönt!
Det är synd att det blev så kort, men man har ändå hunnit med varmt bad, massage, möte, middag, sova, frukost, möööööte, smaskig lunch och mera mööööte. Sedan transport till flygplatsen och nu sitter man i loungen och är på väg att ta sig till gaten...Klapp, klapp, klappp!

Mer hinns inte mer, bilder kommer eventuellt vid mellanlandning i Bangkok!

Puss!!

...och så var man i Bangkok

2008-11-17T00:19:00.004+01:00

...om än bara för en mellanlandning. Sitter, något seg i både kropp och knopp i Thais Lonuge. Har en halvtimma innan det blir boarding mot Taipei.

Resan gick bra, vilket den i regel gör när man får sitta bra. Premium Economy gör att man får rymligt säte och dessutom en kaffe och en konjak till blueberry cheessecake...mums!

Loungen är lugn och riktigt skön. Klockan är bara 06.20 på morgonkvisten, så det värsta stöket har inte dragit igång än.

Sitter just nu och skådar ut mot en thailändsk soluppgång över landningsbanorna. Det är väl varken vackert eller exotiskt, men vad gör det. Det är ju alltid något.

Ska nog försöka få i mig en Cappucino innan jag drar mig bort till säkerhetskontrollen. Bon Jour!

Det handlar om att kompensera...

2008-11-16T10:19:00.009+01:00

Någon sovmorgon blev det inte denna helg. I går (lördag) var det skolans dag på Emmies skola och så som varande äldst på skolan har sexorna uppdraget att sköta caféet plus ordna annat man kan tjäna in pengar på till den kommande skolresan. Därför var det samling vid pumpen klockan nio noll noll. Jäsp! 300 bredda mackor senare öppnade arrangemanget som höll på fram till klockan två och hon var närmare tre innan vi var därifrån. Det var emellertid ett riktigt lyckat arrangemang där de små liven tjänade någonstans mellan tio och tolv tusen riksdaler. En bra start må man säga.

Idag ringde klockan vid kvart över sju och en timme senare körde Catarina mig till stationen. Varför ska man då till stationen tidigt en söndag morgon? Jo, just det. Det stundar ännu en tjänsteresa. Denna gången i multimediastil. Vi börjar med tåget och byter sedan till flyg.

Denna gång hamnar man nog på top fem map tighta resor. Jag hade en lång diskussion med resebyrån för att få till en resa som uppfyllde mina krav. Flyga ut på söndag och vara tillbaka i Götet på Onsdag morgon och dessutom ha måndag eftermiddag och hela tisdagen i Taipei...Just det huvudstaden i Taiwan.

Så för att slippa flyga ut som igår kväll sitter jag nu på tåget till Kungliga Huvudstaden, där det blir taxi till Arlanda för flyg till Bangkok, där byte sker till Taipei. Yippie! Kruxet är att jag inte får utsättas för några tågförseningar, vilket det finns en klar risk för. Speciellt när man möts av sådana här lappar:

Det hade väl varit ok att göra en sådan resam men det svider i skinnet att lämna familjen och missa halva helgen med dom. Nu blir man inte lyckligare av att gräva ner sig. Istället får man försöka göra det bästa av situationen. Så man njuter av utsikten över västgötaslätten och har en lagom melankolisk Duffy i hörlurarna. Ruskigt bra skiva på min ära! Det handlar om att kompensera.

Solen skiner på slätta och kaffet osar hett när man låter fingarna spela över tangentbordet. Just nu är klockan 10.44 och tåget står nästan still....inte bra! Lokföraren meddelade just att vi har en försening på sex minuter...

Taiwan kommer att bli en ny erfarenhet och man får hoppas att man i alla fall kommer att få någon liten stund över att ta in mer än bara det rent yrkesmässiga. Vi får se och jag hoppas att jag ska hinna med att uppdatera bloggen allt eftersom.

Denna hösten har varit något hektisk (som ni säkert kunnat följa...) och jag måste tillstå att Catarina och barnen varit tålmodiga. Jag antar att de tycker det är lika trist som jag att behöva vara ifrån varandra. Men även där får man göra det bästa av situationen. Det kanske handlar om att kompensera..?

Tills vi hörs: Puss i ljumsken

Boktips!

2008-11-08T20:40:00.003+01:00

Två tips till boktörstiga läsare som är intresserade av spännande böcker med historisk bakgrund:
Ni måste bara läsa böcker av Conn Iggulden! Tidigare har jag läst Roms Portar, Kungars Död, Svärdens Fält och Krigets Gudar, vilka handlar om hur Julius Cesar växte upp och blev den han blev. På det sätt han kombinerar historiska fakta och skapar en riktigt häftig äventyrsroman är fascinerande! Nu var det inte dessa böcker jag ville pusha för. Istället vill jag framhålla hans senaste alster, böckerna om Djingis Kahn, Stäppens Krigare och Bågens Mästare.
De är helt fantastiska! Man blir riktigt biten och har svårt att släppa taget. Som alla bra berättare har Igguldens effekten att man glömmer att man läser, man bara upplever och sätter sig in i hur det är i bokens värld. Med berättelsen om Djingis Kahn, förs man tillbaka till 1200-talets Mongoliet, som är så kallt, så fuktigt och så oländigt, men fy f-n vad bra böckerna är!
Ni måste bara läsa dom!

Swisch...what was that?

2008-11-08T19:12:00.004+01:00

Ibland går tiden så fort...vilket får mig att tänka på en
bevingad ordväxling fån Monthy Python:
"Swisch...
- What was that?
- That was your life!
- Oh! Could I have another?
- No, sorry mate!"

Två dygn i Chicago kan göra en lite halvsnurrig, man vet liksom inte vad själva kroppsklockan står på.
När man har så kort tid på sig, handlar det ofta om att inte slösa tid på oväsentligheter. Därför bodde vi på Hotel Hilton vid flygplatsen. Snabbt att checka in när man väl landat och dessutom smidigt när man ska resa därifrån. Om det skiljde sig något från andra hotell? Nje det är väl synd att påstå. O'Hare flygplatsen var emellertid i det närmaste gigantisk med fem olika terminaler. Men som alltid i USA, så funkar transporterna utomordentligt.

Jag landade vid halv fyra tiden och klockan fem hade vi ett förberedande internt möte inför morgondagens exekutivmöte. Efter några små justeringar hade vi allt på plats.
Klockan sex väntade en chaufför på att köra oss till restauranten, där leverantören väntade. I USA blir det ofta steak och för en gångs skull valde jag en "small" version på ca 200g...och i vanlig ordning var man något välfylld efteråt.
Som tur var, var vi tillbaka på hotellet strax innan tio och man somnade som en liten bebis.
Med jet lag i kroppen vaknade man vid 02.00, 03.30, 04.30, 05.30 och vid klockan 06.00 tröttnade jag och klev upp. Ett femtiotal mail och en dusch senare väntade frukost och klockan halv nio kom chauffören åter för att köra oss till Joliet, där vi genomförde ett heldagsmöte efter alla konstens regler.
Den uppmärksamme har säkert redan förstått att tisdagen var den 4:e november...dvs den stora dagen som innebar presidentval mellan Barak Obama och John McCain. Eftersom man befann sig i Chicago var det lite speciellt då det visade sig att Obama vann hela härligheten (grabben kommer ju från Chicago!).
Hela staden kokade när man kröp ner under täcket och zappade mellan kanalerna. Just när jag skulle släcka lampan och knoppa in för natten klev Obama in på scenen för att hålla sitt tal då det visade sig att han vunnit. Här ligger man, trött som få och ska strax få en näst intill religiös upplevelse. Nja, religiös är kanske lite mycket sagt, men ack vad imponerad jag blev! Har man talets gåva, vilket den mannen absolut har, kan man åstadkomma stordåd. Hoppas bara att han inte har en dold agenda...då kan det gå lite hur som helst, men jag tror ju inte det, den grabben ger ett klart kompetent och trovärdigt intryck. Om han lyckas med en bråkdel av det han strävar efter, kommer han att bli en president som kommer att gå till historien!
Oavsett kan man ur ett rent retoriskt perspektiv lära sig mycket, det är jag helt övertygad om!

En god natts sömn senare, vaknar man vid halv fem tiden. Halv sex, Chicago-tid, hade chefen kallat in till telefon-möte och efter det var det ingen idé att lägga sig igen. Istället bytte jag om, drog mig ner till gymet och sprang i fyrtiofem minuter följt av lite annan träning i ytterligare tjugo minuter. Som en ny människa inmundigade jag och kollegan Oskar en god frukost innan vi snodde åt oss tre timmar på ett köpcenter.

Planet hem lyfte vid kvart i fyra på eftermiddagen och något sliten landade man i Frankfurt nästan nio timmar senare. En oändlig promenad genom Frankfurts flygplats senare kunde man kliva på planet till Götet och jag sov som en björn hela vägen hem.

I morgon är det Fars Dag och jag längtar efter många härliga presenter..:-)

Nu är det lördag kväll och familjen sitter nersjunken i soffan efter en dag som bara försvann. Swicsh...What was that...

Hej hej hallå världen!

2008-11-03T10:44:00.004+01:00

Tiden springer iväg när man har roligt...Så var det måndag igen och hjulet snurrar vidare.
I helgen var Farmor och Farfar uppe på besök och det blev en trevlig helg med långa promenader och mycket pyssel Bl a gjordes riktigt snygga handgjorda julkort, som kanske lyser upp tillvaron hos någon som läser detta? Tyvärr har jag ingen bild på det, men så småningom går de att beskåda på http://paceedesign.blogspot.com/.
På söndagen tog vi en lång promenad nere i Eriksberg och man få tillstå att det byggs så det knakar i hamnbassängen. Fantastiskt trevliga kvarter med skön känsla och många lägenheter med vidunderlig utsikt. Vädret visade ju även sin bästa sida och det var ljuvligt, som svärmor brukar säga.
Alina har nu flyttat in i sitt nytapetserade rum, även om fåtöljen hon suktar efter ännu inte finns tillgänglig på IKEA. Hon verkar riktigt nöjd får man säga. Nu fattas bara pricken över i:et.
Själv sitter jag denna Måndag morgon i Munchen och har precis avslutat en liten frukost i loungen bestående av fullkornsmacka, banan och en kopp the. Just nu är det en timma och femton minuter kvar innan planet lyfter för Chicago, där det väntar ett leverantörsmöte i morgon.
Flyger man till Chicago landar man på O'Hare flygplatsen, vilken är en av världens största sägs det. Jag vet inte om spännande är rätt ord, men det ska bli spännande att se om den skiljer sig något åt från andra flygplatser...jag är skeptisk...
Flyger tillbaka på Onsdag eftermiddag och hoppas att man kan få till ett par timmar för att hitta en eventuell skidjacka och ett par gummidojor för inomhus motion. Just det! Ni hörde rätt: Motion!
Den gode Luten har nu äntligen, för femtioelfte gången i ordningen, börjat komma igång. Nu står det promenader, löpning och andra aktiviteter på schemat för att komma iform. Få se om det lyckas denna gången..;-)
Nu blir det till att packa ihop och hasa sig igenom säkerhetskontrollen inför den "stimulerande" tiotimmarsflygningen...Vi hörs!
Puss!

Förnyelse

2008-10-26T21:47:00.011+01:00

Hej hej hallå världen!

Ekorrhjulet snurrar för fullt. Kalas för medelålders man i sina bästa år i fredags. Stora delar av släkten på plats och god mat, trevligt sällskap och finfina presenter. Flera bidrag till en planerad skrivarkurs, en flaska Amarone, en keramisk kock-kniv och en kokbok med nordafrikansk mat. Mummma!
Tyvärr har Catarina haft huvudvärk de sista dagarna, så hon tvingades till att avvika från kalasandet.

Dessvärre höll detta i sig även under lördagen, så jag själv och Alina fick ta oss an den planerade omtapetseringen av Alinas rum. Lördagen handlade om att riva gamla tapeter och måla om lister och annat träverk. Alina gjorde ett riktigt gott dagsverke!

Diskussionen har pågått länge kring vilka tapeter hon ska ha och hur det ska möbleras. Äntligen fick vi möjlighet att förvandla det tidigare himmelsblå rummet till ett lite tuffare tonårsrum som kommer att gå i vitt och svart med fräcka accessoarfärger. Det må vara att det tagit lång tid, men den som väntar på något gott...

Vad hände annars då? Jo, man gör en klassiker. Kliver upp klockan nio, duschar och fixar frukost. Smyger in för att väcka familjen när man inser...just det...vintertid! Det hade man ju fullständgt missat, men när man väl var uppe var det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Lugn och god frukost gör ju själen gott.
Tapetvåderna hamnade till slut på plats och innan dagen var slut hade Alina rum ett nytt utseende.

Och i morgon får vi besök av Gudmoster. Kanonkul!

Puss!

Ojojoj vad kul man har det...

2008-10-22T14:52:00.001+02:00

Koncentrationen sviktar! Sitter på ett beslutsmöte i Kista med ett femtontal medelålders män med varierad bakgrund under en hel dag. Vårt existensberättigande en dag som denna är att besluta om investeringar inom ett större produktområde. Låter väl oerhört stimulerande?
Då vi varit instängda i ett och samma konferensrum sedan klockan nio är ju inte syret i något överflöd...då glider gärna tankarna iväg...
Skidåkning, semester, skriva...oooh. Vad gör jag här?
Planet hem går 17, så man får stå ut en stund till.
Ciao!

Wazzupp?

2008-10-19T21:55:00.001+02:00

Ännu en vecka till ända...och äntligen är det måndag igen..(?).
Denna helg skulle man varit på en kär återträff med gamla simmare från förhistorisk tid. Jag hade verkligen sett fram emot att få träffa de man frotterades med dagarna i ända i oräkneliga simhallar. Tyvärr kom verkligen ifatt och det fanns ingen chans att hinna med vare sig själv eller familjen om jag hade farit till Växjö denna helgen. Således ett sent och beklagande återbud i sista stund. Dock hoppas jag att de som kunde vara med hade det riktigt trevligt! Om någon som läser denna anspråkslösa blogg var med, vv lägg ett inlägg och berätta!
Helgen har annars kretsat kring att hjälpa Alina och Emmie med förberedelser inför kommande prov i bland annat Matte och Franska plus att komma ifatt i trädgården. Dessvärre arbetade Catarina både lördag och söndag. Dessutom har vi brottats med att hitta rätt i djungeln av Gymnasieprogram som finns att välja för Alina. Nationella program, lokala program, kommunala skolor, friskolor. Vilken skola erbjuder vad och vilka lokala varianter finns det? Frågorna är oändliga och det är bara att börja plocka det bit för bit. Hittills har vi fokuserat på att plocka bort det som inte är aktuellt. Nu återstår bara resten...
För övrigt har jag investerat i ytterligare en manlig leksak till trädgården. När man ser denna tingest kan man förledas att tro att den tillhör Sylvester Stallone och att det skulle vara en väl tilltagen eldkastare eller dylikt för bruk i våldsam actionthriller. Emmie "fick något brunt i brallan" när jag slog på denna helvetesmaskin. Det bara blåste till! Detta var i sig inte så konstigt. Jag köpte mig nämligen en lövsug...
I morgon bär det av till Kista för tvådagars möte och på fredag stundar medelålderskalas...
Puss på er!

Äntligen på väg hemåt...

2008-10-08T17:25:00.000+02:00

Oj! Fem minuter över. Pust! ´Vad gör man då? Jo man kan ju alltid blogga en stund....Sitter nu i Yellow Room på Bromma...och jag kan lova att det låter klart bättre än vad det egentligen är. Kaffet är väl ok, men efter åtta koppar tidigare idag, säger smaklökarna ändå...yach!

Började dagen med att gnälla på en leverantör för att vid lunchtid ta flyget upp till Stockholm för ett, faktiskt, givande möte i Kista. Nu blir det att fara tillbaka och det är inte utan att man känner sig som en jojo.

Resten av veckan blir i Götet..skönt! Och imorgon ska vi på releaseparty. Tyvärr är det inte eget alster än, men man får väl se och lära hur det ska gå till.

Nu lyfter vi snart...så till nästa gång:

Puss!

Söndag kväll

2008-10-05T22:02:00.000+02:00

Hej hej hallå,

Klockan är nu 22.03 och här sitter man fast framför sin förbannade laptop. Ursäkta språket, men en dag som denna när blåsten viner runt knuten och resten av familjen precis krupit ner under det varma goa täcket, så sitter man här i lampans sken. Hur kul är det på en skala?
Dessutom har veckorna som gått tagit på krafterna och det känns i hela proppen och knoppen.
Men att sitta här och tycka synd om sig? Nej det går inte för sig! Uppryckning!
Dagen har annars spenderats med att "revisorn" gick igenom en hel hög med reseräkningar för att kontrollera hur korrekta de varit. Och kan man tänka sig. Det fanns ett och annat fel insmugit som behöver korrigeras. Det är skönt när det kommer fram.
Under eftermiddagen var vi och tittade på två handbollsmatcher. Tyvärr har Emmie fårr ont i sitt ena knä, så hon har vilat denna veckan och vi behöver nog ta oss till någon lämplig sportskadeklinik för ordentlig genomgång. Och detta just som hon börjar komma igång och ta för sig. Sicken osis!
Veckan som stundar blir annars en del flängande. På Måndag blird et SYO-träff i Alinas skola. Det stundar val till gymnasiet...Sedan åker jag till Coventry på Tisdag. Iväg tidigt i ottan och kommer hem sent på kvällen Pust! Sedan blir det en tur till Kista på Onsdag eftermiddag. Yippee!
Nu börkat det klippa i ögonen, så jag avslutar med det välkända:

Puss på er allihopa!

På väg genom det svenska landskapet

2008-09-25T11:58:00.000+02:00

Hej hej hallå världen!

Torsdag förmiddag och veckan har hittills präglats av viss trötthet...Det var emellertid fantastiskt skönt att få landa hem i familjens öppna famn efter en veckas bortavaro. Säga vad man vill, men borta må vara bra fast hemma är utan jämförelse bäst.
Sitter just nu på tåget mot Södertälje, där en intressant eftermiddag väntar med temat "Ungdomars attityd till arbete".
Ska lyssna på Kairos Future, ett internationellt forsknings- och konsultföretag som hjälper företag att förstå och forma framtiden. De är aktiva inom områden som framtidsanalys, strategi och förändring.

När man väl tar tid till att reflektera slår det en att dagens unga har vuxit upp i en värld av gränslösa möjligheter, där förändring och anpassning är ett konstant tillstånd och där den viktigaste egenskapen är att hela tiden förnya sig. Denna generation är möjlighetsmaximerare som ser livet som ett plattformsspel och ställer arbetsgivare och arbetsliv inför nya situationer. I min yrkesroll blir då den intressanta frågan hur arbetsgivare och chefer möter dessa unga och ger dem möjlighet att växa och utvecklas på ett sätt som gagnar företaget.
Vi får väl se om min högt ställda förväntan uppfylls...återkommer i ämnet!
Har precis passerat Skövde och tåget susar fram genom det västsvenska landskapet. För en som ständigt trycker ner sig i en trång flygplansfåtölj är tåget en befrielse. Lugnt, skönt och rymligt. Dessutom med en hänförande utsikt längs spåren. Speciellt idag då man anar färgexplosionen som snart briserar då hösten gör sitt intåg. Redan nu ser man inslag av gul-röda kaskader insprängda i det gröna landskapet som ackopanjeras av en strålande sol och en klarblå himmel. Man glad in i själen. Det ger energi.
Nu blir det en bensträckare innan jag begraver mig i min kära mailbox igen.
Puss på er!